Blixtsken – Dean Koontz

Det var länge sedan jag läste en Dean Koontz- bok, men jag har inte tappat min tjusning inför dem. Jag var väl femton eller sexton år när min lärare i engelska insåg att jag slukade böcker som en utsvulten, och hon tog förtjust på sig uppgiften att utbilda mig i läsandets konst och lassade på mig bok efter bok, författare efter författare. Jag tog många böcker till mitt hjärta under de åren och många författare blev mina favoriter. Agatha Christie, Marian Keyes, Maria Lang… Och Dean Koontz. Jag älskade mystiken som alltid inledningsvis präglar hans böcker, förnimmelsen av att någonting inte är som det ska. När mysteriet förklaras och får sin lösning, det är där spänningen tar vid, och det är oftast där jag inte kan släppa boken.

Blixtsken handlar om hur Laura växer upp i skuggan av sina föräldrars död, en hemsk vistelse på ett barnhem och en brand som sätter djupa spår i hennes sinne. Dock är hon följd av en skyddsängel, en skyddsängel som förhindrar än värre katastrofer i hennes liv och som dyker upp när hon som allra mest behöver det – en skyddsängel som inte åldras…

Även om Blixtsken, precis som många andra av Koontz böcker, gärna överdriver det övernaturliga lite för mycket i slutändan och ibland blir lite väl genomskinlig under historiens gång, gör det inte så mycket. Spänningen i berättelsen håller mig ändå fast i boken, och den är ändå bra hela vägen. Bäst är den i början när det suggestiva och mystiska, just det Koontz är så bra på att berätta om, inte har fått sin förklaring utan är just mystiskt. Jag kan inte säga att hela boken faller när allting får sin förklaring, men mystiken tas över av en spänning som förvisso får mig att bläddra snabbare i boken men som inte har lika höga kvalitéer rent berättarmässigt.

Det är inte det bästa bok av Koontz jag har läst, jag har fortfarande mina personliga favoriter, men den håller klart måttet.

Kommentera