Bluebeard’s Egg – Margaret Atwood

Blubeard’s Egg är en novellsamling, bara den tredje boken jag läser av Atwood men redan älskar jag hennes språk och hennes berättelser så pass mycket att jag ofta benämner henne som en favoritförfattare. Bland det jag tycker mest om är hennes förmåga att få människor och händelser att stå ut i klara färger i en ganska vanlig berättelse, och att hennes språk är så fängslande trots att det egentligen är ganska enkelt. Saker som hade varit märkliga i en annan historia blir fullt normala och människor som verkligen borde kännas malplacerade, är helt naturliga. Det är inte riktigt som att färdas i en annan värld, snarare som att få en lite annan syn på verkligheten.

This is all going over long-distance telephone, across the Atlantic, the day after the stroke. I am in a phone booth in an English village, and it’s drizzling. There’s a stack of potatoes in the phone booth too. They don’t belong to me. Someone must be storing them in here.

Mina favoriter är Hurricane Hazel, en berättelse som lite påminner om den underbara Cat’s Eye, och The Salt Garden. Också den avslutande Unearthing Suite är en mycket fin berättelse där huvudpersonerna får träda fram genom sin dotters ögon, ett annorlunda sätt att berätta men som inte gör historien mindre tänkvärd.

Kommentera