Böckerna, hösten, perspektiven

Sommaren kom, sent omsider, och gick ganska fort igen. För mig gjorde det inte så mycket att den dröjde så länge för ledig, det var jag ju ändå.

Sen kom hösten med stormsteg. Helt plötsligt fann jag mig rotandes i garderoben efter mössor, vantar, sjalar och allt annat som hör hösten till och som jag älskar så mycket. Helt plötsligt verkade de småmysiga och romantiska böckerna försvinna från mitt sängbord och ersattes av mörker, elände och skräck. Så som varje höst.

Men ett större mörker drar också in. Varje dag läser vi om rasistiska partiers framgång i Sverige och övriga Europa. Varje dag läser vi olika rövhattars (förlåt, jag hittade inget bättre ord) uttalanden om att alla inte är lika värda. Varje dag flyr människor från krig. Hur går det ihop? Otillräckligheten är som en tung boja. Visst kan vi hjälpa, men det känns som att det aldrig är tillräckligt. Ändå är det viktigt att göra det. Det finns också en tröst i hur många som gör det, hur många som engarerar sig i Europa och kanske finner många människor glöden till kampen i dessa rasistiska partiers framgång. Jag hoppas den glöden kväver den bruna askan.

Det finns också tröst i litteraturen. Jag kommer alltid att vidhålla att läsning skapar medmänsklighet och förståelse för det finns så många livsöden i böcker, så många människors historier vi kan få ta del av och försöka förstå. Jag kommer aldrig att säga att böcker skapar tolerans för andra människors misär är inte vår att tolerera, den är vår att försöka förstå och hjälpa till att mildra på det sätt vi kan.

Den senaste tiden har jag läst mycket ungdomsromaner. Svårforcerade och lättsamma. Fina och tuffa. Jag kommer prata mer om det snart, men denna höst kommer jag också försöka lägga en del av min energi på att färdigställa en långtgående renovering i min lägenhet och förhoppningsvis till en del politisk aktivism (höstens innehåll i bloggen kommer dock vara böcker för en bokblogg är det och kommer så att förbli). Två saker som är så polariserade att det nästan blir luddigt i hjärnan, men en måste ju orka med ens egen vardag om en ska orka med att också försöka hjälpa andras. Annars är risken att en går under. Ibland kan jag inte förstå hur stor skillnad det gör att födas på två olika platser  i världen.

5 thoughts on “Böckerna, hösten, perspektiven

  1. Det är fruktansvärt det som händer i världen och hur rasismen breder ut sig. Jag tror ändå att man får försöka trösta sig med att de som faktiskt står upp för medmänsklighet och allas lika värde är så många fler. Jag har läst att rasismen faktiskt minskar i samhället. Hoppas att det är så. Hoppas att den senaste tidens fokus på flyktingarnas situation också kan få fler att tänka till och att opinionssiffrorna för SD äntligen kan minska ett tag…

    1. Ja! Jätteviktigt att minnas att det finns godhet, också. Annars skulle en nog gå under till slut. Ja, vi får verkligen hoppas på det..

Kommentera