Boklördag: Överenskommelser – Simona Ahrnstedt

Beatrice Löwenström är sexton år och möter i december 1880 en ung man på Operan i Stockholm. Seth Hammerstaal är en hårdhudad affärsman, en av Sveriges rikaste män och mest omtalade ungkarlar. Beatrice är föräldralös och lever hårt kontrollerad av sin farbror Wilhelm Löwenström, men hon är frispråkig och intelligent och Seth fascineras av att hon är annorlunda än andra kvinnor i 1800- talets Stockholm. De inleder en passionerad romans med många missförstånd och komplikationer. Wilhelm Löwenström har dock andra planer för sin niece, han planerar att gifta bort henne med en gammal greve och det är inte mycket Beatrice har att säga till om.

Simona Ahrnstedt tituleras på framsidan som ”Sveriges nya Jane Austen”. Jag kan verkligen inte hålla med om det för den skarpa humorn och ironin som kännetecknar Jane Austen finns ingenstans i Överenskommelser. Däremot svajar den oerhört mellan högt och lågt, mellan trams och hemskheter och mellan skämskuddeläsning och fasa över hur brutalt och fruktansvärt nedlåtande kvinnor kunde behandlas i Sverige för bara hundratrettio år sedan. Ibland vill jag bara slänga den ifrån mig och ibland lipar jag som en barnunge. Inga stilla tårar här inte, utan riktig hulk-gråt.

Hur recenserar man en sådan bok?

Jag kan säga som så mycket att det är svårt. Jag sträckläste Överenskommelser på en kväll, men språket var ingen bidragande faktor. Ibland är det faktiskt inget annat än riktigt Harlequin-fånigt men efter ungefär halva boken lyckas jag nästan glömma det och bara feberläser istället. Det är stört omöjligt att lägga ifrån sig boken, det går helt enkelt inte.

Jag kommer nog läsa fler böcker av Simona Ahrnstedt. För även om det är störtfånigt ibland – framförallt vissa repliker karaktärerna emellan – så kan jag inte annat är ge bra betyg åt en bok vars fyrahundra sidor jag läste i ett svep och fick mig att sitta alldeles uppslukad, en bok som ömsom fick mig att gråta och ömsom fick mig heligt förbannad. Kort sagt, en bok som verkligen skapar känslor.

8 thoughts on “Boklördag: Överenskommelser – Simona Ahrnstedt

  1. Beatrice är väl arton år och inte sexton?

    Just nu går den här boken som följetong i ”Hemmets journal”, och jag längtar hela tiden tills nästan nummer kommer ut.

    1. Jag hade för mig att hon var sexton i början, hon blir väl äldre sen? Men jag kan ha fel. Den är riktigt spännande i alla fall!

      1. Den första gången hennes ålder nämns, så är hon väl arton år?

        För övrigt fyller den boken mig starkt med en känsla: Ilska. Över att sådana äckliga skitstövlar som Beatrices farbror, kusin och make kan få ha rätten att bestämma över någon annans liv. Jag har ännu inte kommit till slutet, men jag önskar dem alla tre en långsam, smärtsam död. Och jag fylls även ilska över att Beatrice och Seth ska missförstå varandra hela tiden. Visserligen hjälpte den vidrige Edvard till ordentligt en gång för att åstadkomma en splittring, men ändå, herre Gud! För att inte tala om att Beatrice, i stället för att berätta om sina problem för Seth eller Sofia och Johan, som skulle ha velat och kanske till och med kunnat hjälpa henne, söker hjälp hos en landshövding, som inte ens skulle ha besökt henne om inte hans fru tvingat honom till det!

        Men även detta kan man ju tolka till bokens fördel. För den väcker verkligen känslor. Till och med människor, som hade förberett sig på att hata ”Överenskommelser”, har inte kunnat lägga den i från sig.

        1. Det är möjligt, jag kan ha fel.

          Ja, jag håller med! Som jag skrev så är det främst för känslostormarna boken framkallar som jag ger den ett gott betyg. Ibland tycker jag den är ganska fånig men jag blev också riktigt förbannad på hela situationen och framförallt på att det här var verkligheten för kvinnor för drygt hundra år sedan i Sverige. Det är verkligen hemskt.

  2. Ja, man ryser åt det. Detta utspelar sig fyrtio år innan gifta kvinnor fick vara myndiga, eller innan någon kvinna fick rösta i riksdagsval. Och dessutom var det först 1884, som ogifta kvinnor fick samma myndighetsålder som män: 21 års ålder. Tills dess hade kvinnor behövt vara 25 år innan de blev myndiga. Och det var först under 1800-talet, som ens ogifta kvinnor fick bli myndiga. Under århundraden hade det bara varit änkor, som hade varit kvinnor och ändå haft rätt att själva styra sina egna liv. Många levde nog ändå ett bra liv, men det var bara om de hade turen att gifta sig med en bra man. Somliga klagar över kvinnoförtryck i dagens Sverige, men de skulle bara ha levt för 130 år sedan, så skulle de verkligen ha haft något att ta itu med.

Kommentera