Bokslukarskräck när den är som allra bäst

Den senaste tiden har jag praktiskt taget begravt mig i Hcg- och Hcu- hyllan på bibblan. Mer specifikt i spökboksavdelningen för oj, vad mycket bra böcker det finns där! Jag har läst hejdlöst med bra ungdomsrysare den senaste tiden, allt ifrån mysrysiga deckare till böcker som fått mig att inte vilja släcka lampan på kvällen. Flera av dem var dessutom vinnare i Bokjuryn 2013 och nu tänkte jag skriva om dem i ett riktigt mastodont-spök-inlägg!9789187027321_large_glasbarnen

Först ut är en påbörjad serie av Kristina Ohlsson, mer känd som deckarförfattarinan bakom Paradisoffer, Askungen och Tusenskönor. I Glasbarnen som är första boken tvingas Billie av sin mamma att flytta från Karlskrona till Åhus (för er som inte är bekanta med det skånska landskapet är det två mil mellan, men ett sådant avstånd kan väl kännas nog så avskräckande). Billies pappa har nyligen dött och mamman vill ha en ”ny start”. Men Billie är på en gång misstänksam, för varför lämnade de förra ägarna till deras nya hus stället så kvickt? Varför är möblerna kvar? Och, vem får taklampan att gunga, alldeles av sig själv…?9789187027628_200_silverpojken

Glasbarnen var mycket bättre än sin fortsättning Silverpojken, den förra fick mer djup än den andra och den andra kändes faktiskt mest som en upprepning, även om den heller inte var dålig utan också fängslade. Däremot var jag ganska fast i Glasbarnen, den följdes åt av en otäck stämning och även om jag inte var helt såld så är jag nyfiken på att läsa mer av Kristina Ohlsson på Hcg- hyllan!

9789129690873_200_flickan-i-de-vindlande-gangarna_kartonnageFör att fortsätta på Hcg så läste jag i maj också fortsättningen på den täta och kusliga Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg. Även om den inte direkt involverade spöken så låg det en tryckt stämning över boken som handlade om en flickas försvinnande. Flickan i de vindlande gångarna känns inte som en klockren uppföljare, det är visserligen intressant att läsa om vad det blev av karaktärerna och hur det utvecklades, men det kanske är där skon klämmer. Det verkar egentligen inte ha hänt så mycket.9789129687309_200_tredje-tecknet_kartonnage

En av Hcg- hyllans allra största superstars måste ju vara Ingelin Angerborn. Så fort det kommer ut en ny bok av henne kastar sig barnen och ungdomarna över den och vem kan klandra dem? Det gör jag också. Hennes böcker är alltid stämningsfulla, alltid spännande och alltid bra skrivna. Tredje tecknet var kanske inte lika bra som exempelvis Rum 213 men nog var den bra alltid! Kuslig och spöklig och faktiskt lite annorlunda i genren, speciellt slutet. Läs!

En annan mycket läst författare på barn- och ungdomsavdelningen är Mårten Melin. Förvandlad var första boken jag läste av honom och jag blev, trots förväntningar, positivt överraskad. Oj vad bra och spännande den var! Faktiskt tänker jag klistra in baksidestexten, något jag sällan gör men som är befogat här eftersom den är så himla bra! Ibland har jag till och med läst den rakt upp och ner på bokprat och faktiskt, så fungerar det nästan alltid, bara en läser med lite inlevelse.

9789129681369_large_forvandlad_e-bokNär jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker:

1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade.
2. När jag drog undan täcket märkte jag att jag hade en massa jord under fötterna. Var kom den ifrån?
3. Jag hade hårstrån i munnen. Små, korta. Som om jag tuggat på ett gosedjur i sömnen eller något.

Tre konstiga saker. Det skulle snart bli fler. Många fler.

Måns börjar på internatskola och får genast mycket att fundera på. Varför låser de in vissa elever på nätterna? Varför är det galler för fönstren? Och hur kommer det sig att alla som vistas på skolområdet måste bära ett kors om halsen …?

Bokslukarpepp- utmaningen tänkte jag koncentrera kring Hcg men några Hcu (12-uppåt) blir det 9789129688801_200_barnkolonin_e-bokockså. Även Kerstin Lundberg Hahn är en etablerad barn- och ungdomsboksförfattare och Barnkolonin gjorde mig inte ett dugg besviken. Visserligen följde även den en trend som jag anat i spökbokshyllan – föräldrar tvingar sitt/sina barn att flytta till nytt hus där det spökar, men kanske är det inte så konstigt att just det är en trend. I alla de böcker jag läst som har det här temat så är ett starkt drag att föräldrarna vägrar lyssna på barnen, som är de enda som inser att det spökar. Att inte bli lyssnad på och inte tas på allvar är väl något som de allra flesta barn och ungdomar tyvärr får uppleva och när det gäller spöken blir det såklart extra skrämmande när ingen tror på en. Föräldrarna är verkligen maniska i sina försök att stänga ute det övernaturliga, det hittar på alla möjliga förklaringar in i det längsta och det om något är faktiskt skrämmande att läsa.

I Barnkolonin tvingas Joel av sina föräldrar att flytta långt ut på landet, de vill starta ett vandrarhem och tycker att den perfekta platsen är en gammal barnkoloni. Men ganska snart börjar det hända underliga saker. Joel hittar ett gammalt kranium, en man börjar dyka upp som ingen annan ser och någon gråter fast ingen annan hör. Det är kusligt och spökligt i den här boken men det är också en bra balans mot vardagen, Joel är en trovärdig karaktär och han brottas inte bara med spöken utan också med sånt som hör tonårstiden till. Mycket fint tycker jag hans förhållande med syskonen är, även om de bråkar så blir det till varandra de vänder sig när det är svårt.

De bästa böckerna i bokslukarpepp-utmaningen den här månaden? Jag måste nog säga Barnkolonin på Hcu och Förvandlad och Glasbarnen på Hcg. Riktigt bra böcker, riktigt bra bokslukarskräck!

5 replies on “Bokslukarskräck när den är som allra bäst”

  1. Erika skriver:

    Kul när författare vars vuxenböcker man gillar också visar sig behärska skrivandet av barn- och ungdomsböcker (det är ju två ganska olika saker). Gillar Kristina Ohlssons deckare, så kanske borde prova ”Glasbarnen” så småningom.

    • Eli skriver:

      Visst är det olika saker! Och barn- och ungdomsböcker är ju inte bara lättare böcker, som en del författare tycks tro. Men tycker Kristina Ohlsson behärskar det bra!

  2. […] 2.0: ”Läs en bok du blev tipsad om på en bokblogg”. Jag tipsades indirekt av Eli läser och skriver. […]

  3. […] Lundberg Hahn. Skuggan i väggen, klassad för 9-12 (Hcg), är inte riktigt lika läskig som Barnkolonin, klassad 12-uppåt (uHc), men nog är den läskig och stämningsfull alltid. Som i så många […]

  4. […] av 90- talet och historien kunde jag svära på att jag hört innan. Det var främst för att jag älskade Barnkolonin så mycket som jag faktiskt tog upp Innan helgen är över – och jag blev inte besviken. Innan helgen […]

Kommentera