Buzz – Anders de la Motte

buzzFörra sommaren läste jag [geim] av Anders de la Motte – en thriller som var helt okej underhållning och spänning en dag på stranden men inte mycket mer än så. En stunds underhållning och spänning var dock något jag suktade efter även i början av september mitt i all panik över en rivstartande hösttermin och högar av kurslitteratur att läsa.

[buzz] lånades alltså in och slukades på två dagar, ungefär. I den här uppföljaren får vi än en gång träffa HP, han är på flykt och varje dag orolig över att Spelet ska hitta honom, Spelet som han ägnade halva [geim] åt att spela och luska ut hjärnan bakom. Precis som föregående bok är också denna en habil thriller, men samtidigt känns det här också mycket som en mellanbok. Spelets roll är egentligen inte så stor, det känns som om Anders de la Motte bara petar in en påminnelse om det då och då för att läsaren ska minnas att det finns där – och förmodligen för att det ska få sin upplösning i tredje boken.

Det jag gillar med de här böckerna är att HP är en så alltigenom osympatisk person. Han har inte så särskilt många förmildrande drag och det är som en ovanlighet ganska upplyftande. Å andra sidan är han också på sätt och vis lite klyschig och tröttsam emellanåt. Något annat jag gillar är att den här boken helt klart inbjuder till diskussion om den filterbubbla internetvärlden, med Google i spetsen, har börjat bli. Å andra sidan blir det inte så mycket mer än en vag inbjudan, Anders de la Motte berör ämnet men gör inte något mer av det egentligen.

Jag är helt enkelt kluven till de här böckerna men ett slutligt omdöme är ändå att de fyller sin funktion som spänningsromaner: helt enkelt en stunds underhållning. Den sista delen, [bubble], ligger och väntar i bokhögen och kommer säkert att bli läst den med. Men kanske med lite distans från [buzz].

5 reaktioner på ”Buzz – Anders de la Motte

  1. Ja, ibland stöter man ju sådana där böcker, som aldrig lyckas bli mer än underhållning för stunden. Men så kan man väl inte heller begära att alla böcker ska beröra en lika mycket?

    1. Nej, det har jag aldrig begärt heller. Den här boken fyllde en funktion som underhållningsroman som var ungefär det jag förväntade mig av den.

    1. Ja, jag med egentligen. Men jag tänker som så att man kan spara den till någon dag när man vill ha något lätt och snabbt men ändå spännande att läsa!

Kommentera