Cap Esterel – Tanja Langer

Cap Esterel är på många sätt en berättelse om kärlek, både om besvarad och lycklig och sådan som går förlorad. Det är också en berättelse i många lager och med tre olika berättare vilket gör det väldigt svårt att från början komma in riktigt i den och förstå de olika personernas relationer.

I bokens inledning tar arkitekten Michel in på en pensionat på Franska Rivieran och snart förstår man att han har varit här förut. Vad man inte riktigt förstår är vad som hände då och vad det är för sorts försoning han behöver. Vi får också träffa Elisabeth som förför en yngre man och Hélène som är gift träffar en annan man och inte vet hur hon ska göra.

Det är svårt att skriva om Cap Esterel utan att berätta om hur allting hänger ihop, för det tar ganska lång tid innan sammanhangen börjar flätas ihop till en berättelse och jag hade gärna fått mer ledtrådar då det ibland är ganska svårt att särskilja de olika berättarna och förstå, att läsa långsamt och eftertänksamt är nästan ett krav. Men känslan i boken är det inget fel på, längtan, kärlek och oro präglar verkligen varje sida och påverkar mig väldigt mycket som läsare. Det är flera olika sidor av kärleken som gestaltas och jag tycker om att det inte är enda lång, rak väg mot lyckan men inte heller drypande av sorg. Personerna i Cap Esterel känns väldigt mänskliga och är lätta att förstå, när man väl lär sig att skilja på de olika berättarrösterna.

Jag hade gärna fått lite mer förklaringar lite tidigare, som läsare vill man väl inte gärna bli skriven på näsan men jag vill ändå ha en sådan pass bra förklaring att jag kan förstå skeendet, annars har jag alltför svårt att anknyta till karaktärerna. Trots det tycker jag om Cap Esterel, för det är en fin liten historia och det är verkligen känsloladdat.

Thorén och Lindskog, 2010.

Kommentera