Helgens läsning och grubblerier

Vad kan sägas om Svenska akademien som inte redan har sagts de senaste dagarna? Jag tycker nog att Sofia Mirjamsdotter sade det bättre än de flesta i Sundsvalls tidning: Förvirrade farbröder förfäras när makten tas ifrån dem. Eller NY Times, som i en enda rubrik sammanfattar så mycket: In Nobel Scandal, a Man Is Accused of Sexual Misconduct. A Woman Takes the Fall. Att förtroendet för Svenska akademien är lägre än det någonsin varit är vi nog rörande överens om, att Engdahl och Allén borde vara de som skulle avgå likaså. Vad kommer hända med Nobelpriset i litteratur? Hur länge kommer Engdahl och Allén få sitta kvar? Hur länge kan gubbväldet vara kvar? Jag hoppas och tror att patriarkatet kommer falla inom vår livstid. Det måste det göra.

Patriarkatet, och kolonialismen. För samtidigt som det knappt finns polisresurser i stora delar av det norrländska inlandet kan fyra poliser sluta upp med kronofogden för att bränna en samisk kåta. Detta händer idag. 2018. Jämte Akademien- krisen är det få tidningar som skrivit om detta.

En helg med grubbel, kanske. Men jag hoppas också med läsning. Mer viktigt än någonsin känns det att läsa och lyfta fram kvinnors författarskap. Och överallt.

I helgen läser jag Sofia Nordin, Andrea Lundgen, Ester Blenda Nordström och Tomi Adeyemi.

Vårstädning och nytt utseende

Jag bestämde mig för att göra om bloggen lite, kanske inte så mycket just för våren – som fortfarande är långt borta här – men för att jag haft samma design väldigt länge. Samtidigt har jag gjort om bland mina menyer och håller på att skapa sidor där jag samlar recensioner och lästa böcker i läsutmaningar – både för att jag själv vill kunna gå tillbaka till det och för att sådana sidor/listor inspirerar mig hos andra bloggar. Jag hoppas det kommer kunna göra det för någon här också.

Vad tycker ni? Vad gör ett bra bloggutseende? Vad krävs för att man ska stanna och läsa inläggen? Bilder, mycket text, ”cleant” utseende, mycket länkar? Jag har funderat fram och tillbaka i några dagar och skulle gärna höra vad ni tycker.

PS. Är det något som inte verkar fungera eller ser konstigt ut, hojta gärna till!

Ibland undrar jag vad som hände

Som från ingenstans är det februari. Januari har gått förbi i en slags dimma av utebliven vinter, isiga gator och så mycket klimatångest och politisk depression att det känns svartare än någonsin. Att fortsätta slåss mot rasister, klimatförnekare och abortmotståndare känns lika viktigt som att gömma sig i fiktionen. I januari har jag läst och läst men aldrig riktigt ändå. Snart, ett inlägg om de två böcker jag läste i januari och de tre halvlästa som ligger på mitt soffbord och viskar sina olästa ord mot mig.

Det fantastiska med fiktioner är ju att de existerar på så många sätt. I januari har jag istället spelat gamla Harry Potter- spel för GameBoy Advance på min Nintendo DS men framförallt har jag och min kärlek varit helt uppslukade i Lemuria, i ett av de finaste TV-spel jag spelat på länge. Child of Light är ett plattformsrollspel från Ubisoft där Aurora ska ta tillbaka solen, månen och stjärnorna från The Dark Queen. Vi har spelat på Nintendo WiiU och det är så vackert.

childoflight_search_Mobile_156272

Bild från ubisoft.

Just nu ska jag försöka ge mitt bokcirkelprojekt med Hamsuns Sult en sista chans, ta mod till mig att läsa ut Wendigons förbannelse av Rick Yancey och äntligen börja på sista delen i Justin Cronins mästerliga dystopiserie.

#decbookstagram

Just nu försöker jag följa utmaningen #decbookstagram på instagram, varje dag lyckas jag inte men oftast blir det något och det är kul att tänka till lite. Brukar ni följa utmaningar på sociala medier? Har ni instagram till er blogg? Mig hittar ni som @eliandbooks.


Böcker jag läst, tiden jag vill ha för att skriva om dem

Ni vet hur gärna en vill skriva spaltmeter om böcker en älskar? Ibland, ännu längre karavaner av ord över böcker en inte alls gillat. Den senaste tiden verkar jag haft svårare och svårare att hitta tiden att göra just det. Jag vill inte sluta blogga, för jag älskar det – det har gett mig så mycket att fundera över läsmässigt, så mycket nya boktips, många nya roliga bekantskaper (litterära och livs levande).

Men det fungerar inte riktigt att stressa ihop recensioner, jag vill inte det heller och det blir aldrig bra. För ett tag sedan var #twitterrecension hett, jag tänkte pröva #instagramrecension av böcker jag läst men som jag inte kan eller hinner skriva en längre recension om. Det här är dock självklart inte bara för att spara tid, jag breder i vanliga fall gärna ut mig i orden och tycker det är fantastiskt kul och lärorikt att försöka skriva kort och koncist då en instagramtext blir för mastig om den blir för lång i min mening.

Vad tror ni?

Hittills har jag skrivit tre instagramrecensioner, nyaste Zelda, första Lilla Berlin och en dubbelrecension av Solkenepet och Nu är jag ung hela mitt liv av Christina Kjellson. Du hittar mig på instagram här.

img_20160928_125021.jpg img_20160919_094500.jpg

Spöken och sommarvärme, eller skräckspecial på bloggen

En sökning på orden ”sommar” och ”spöken” ger 87 träffar i vår bibliotekskatalog. När maj övergår i juni blir vi överhopade med nya böcker med en kombination av sommarlov och övergivna hus där det spökar och knappt hinner de stå sig tillrätta i hyllan förrän de blir utlånade av ivriga barnahänder. Kanske känns det så mycket tryggare att konfrontera rädslan på en solvarm filt i gräset, kanske är bara det långa sommarlovet en perfekt tid för läsning. Säkert är att det är något alldeles särskilt med kombinationen ”sommarlov” och ”spöken”.

Inte är det heller bara de där barna som vill gotta ner sig i knackningar på fönster, middnattstimmor och kalla händer mitt i stekande sol – bibliotekarierna blir ofta minst lika stjärnögda vid tanken. Även jag. Över midsommar plöjde jag tre Hcg (9-12 år)- skräckisar, den ena efter den andra, och när juni övergick i juli bläddrade jag mig igenom en till. Den här helgen tänkte jag prata om dem. Det blir skräckspecial hela helgen, tre skräckisar för slukaråldern och en ungdomsthriller med spökinslag. Stay tuned!

sommarskräck

2015, och vad som hände då

Det hände mycket 2015. Mer i stora världen än i min egen lilla. I den senare läste jag ovanligt lite men jobbade desto mer och skaffade mig en större och större att-läsa-lista. I stora världen gick vi från medmänsklighet och Refugees welcome till att på regeringsnivå bli allt kyligare. En skrämmande utveckling, som jag hoppas vänder och går tillbaka till välkomnandet år 2016. Jag tänker i alla fall jobba för det, tillsammans med många andra. Tillsammans kan vi göra mycket.

Vad gjorde jag då, 2015?

Jag läste ganska mycket feministisk litteratur, detta gör jag mer och mer för varje år som går och lär mig varje gång något nytt. Feminismen finns också mer och mer med mig i vad jag än läser och jag funderade i våras ganska mycket på det här med feminism och fantasy. Så närbesläktat med de feministiska glasögonen är de som granskar den alltmer utbredda rasismen i vårt land och övriga världen, och i detta sammanhang vill jag nämna Anna Lihammers deckare Innan mörkret faller som jag tyckte var fantastisk.

wpid-wp-1429369814294.jpegMen jag läste ju inte bara böcker under 2015. Jag var på bokrelease också, närmare bestämt på släppfesten av Sarah Waters nya roman, och jag fick också min favoritbok av henne signerad och träffade mycket fint bokbloggarfolk. Jag var också på Rhodos tillsammans med min kärlek och såg fantastiska berg och hav och läste flera böcker.

IMG_4530Strax innan midsommar kokade det i min bibliotekariehjärna när en omöjlig och konstig debatt om bibliotek blossade upp – jag tyckte att förra årets läsambassadör, tillsammans med flera andra, tog sig friheten att diktera vad vi bibliotekarier är och inte är bra på – och jag tyckte de hade fel. Här kan du läsa min åsikt i frågan.

I september var jag med i bloggutmaningen På flykt, där bloggare gav sina tips på böcker som handlar om att vara på flykt. Ett ämne som fortfarande är så otroligt aktuellt och otroligt viktigt, för vi kan inte förstå vad det innebär om vi inte själva varit med om det. Det här är ju en av böckernas allra viktigaste funktion, för genom att ta del av andras berättelser kan vi åtminstone försöka förstå, försöka få en bild och det är första steget mot en vänligare värld.

När hösten och vintern kröp allt närmare fick jag mer och mer att göra på mitt jobb och mer och mer blev bloggen lidande. Men jag funderade lite över priser i bokvärlden och i november gjorde jag och en vän en fantastisk resa till London och Harry Potter- världen och skaffade oss en tatuering på köpet.

IMG_5831I den mån jag ger nyårslöften, och det gör jag inte ofta eller mycket, så lovar jag att blogga mer 2016 än jag gjorde 2015. Jag lovar också att det kommer komma lite statistik om hur mycket, eller lite, jag faktiskt läst 2015 och jag kommer också att lista de allra bästa läsupplevelserna 2015. Tills dess så instagrammar jag, för 2015 var också året då bloggen blev med instagram (följ mig på @elilaserochskriver) och så läser jag Leviathan wakes, årets första läsning som passande nog är ett bombastiskt rymdkrig, ”verklighetslykt” i ordets bästa bemärkelse. Om den sätter ribban för 2016 som läsår, så kommer det blir ett bra sådant.