Jag glömmer aldrig Milton

Kulturkollo ber oss att denna vecka lista oförglömliga TV-minnen. Många verkar, naturligt nog, handla om hemska händelser runtom i världen men min första tanke var faktiskt något jag minns med värme och glädje, även om viss sorg är inblandat.

Jag var en nyfrälst pytteliten hästtjej när Milton och John Whitaker var som allra mest kända över världen på 1990- talet. Milton var ”sagohästen” som vann Världscupen i hoppning två gånger och vann in mer prispengar än någon häst utanför galoppvärlden någonsin gjort, då. Milton var en sensation, otroligt omskriven och hyllad över hela hästvärlden. Jag var för liten för att minnas när de vann Världscupen men jag minns hur andäktigt jag såg honom på TV under Göteborg Horse Show. Milton pensionerades 1994 men gjorde innan det en avslutande uppvisningsturné, bland annat i Göteborg. Publiken var helt extatisk och Tina Turners låt Simply the Best spelades, en låt jag sedan dess alltid förknippar med Milton. Jag var åtta år då och bland samlarkorten för hopphästar var Milton den allra största skatten. Jag hade tre.

När jag började rida på ridskola ungefär ett år tidigare ville jag så gärna rida på en vit häst att jag fick mamma att ringa ridskolan innan och tjata att jag skulle få det. Det fick jag, hästen var då nästan pensionärsfärdige gråspräckliga Silver som mest lallade runt med sexåringar på ryggen på barnridningen. Silver blev min favorit och jag grät när han dog. Jag grät när Milton dog 1999 och jag får alltid tårar i ögonen när jag ser honom på bild. Vilken lycka han gav så många hästälskare! Inte bara i hur fantastisk han var och hur vacker, utan också i den uppenbara hoppglädjen och de många skutt han tog efter varje runda. Miltons historia och hans ägare Caroline Bradley som dog tidigt rörde många. Lyckan när jag sedermera fick min alldeles egna vita sagohäst var förstås obeskrivlig.

Här kan du se en del av Miltons avslutningsshow.

Här kan du se honom vinna Världscupen 1990.

Här kan du läsa mer (Wikipedia).

Poddfredag: Feminist Frequency Radio

Anita Sarkeesian är ett välbekant namn för många gamers. Sedan 2009 har hon videobloggat om popkulturella fenomen ur ett feministiskt perspektiv, men det var med serien Tropes vs. Women in Video Games, 2013, som hon blev ett verkligt stort namn. Serien utforskade kvinnliga stereotyper i datorspel och hyllades, men Anita Sarkeesian utsattes också för otaliga dödshot och våldtäktshot.

Tillsammans med Carolyn Petit och Ebony Adams sänder Anita Sarkeesian nu podcasten Feminist Frequency Radio, en fantastiskt intressant podcast som diskuterar populärkultur – oftast aktuell, men ibland äldre, ur ett feministiskt perspektiv. Jag älskar den för att Carolyn, Anita och Ebony är så pålästa, smarta och vältaliga och de ger mig ofta massor av nya perspektiv på popkultur – spel, filmer och böcker framförallt.

Riktigt lyssningsvärda avsnitt:

68: Captain Marvel
65: What We Talk About When We Talk About The Oscars
Invest in Sassy Droids
14 Black Panther
10 I Tonya, Me Too, You People

Bild: Feminist Frequency Radio.

Här hittar du hemsidan med alla avsnitt.

Topp tio böcker att läsa till våren

Veckans Top Ten Tuesday hos That Artsy Reader Girl har temat Top Ten Books On My Spring TBR. Jag har redan skrivit ett inlägg med efterlängtade boksläpp våren 2019 men eftersom rubriken på temat inte nödvändigtvis indikerar nya böcker tänker jag välja de tio böcker jag ser allra mest fram emot att läsa i vår, nya som gamla!

Till Vial
Jordens undergång och människans flykt ut i galaxen. För mellanåldern. Jag längtar så!

The Quiet at the End of the World
Underbara Lauren James nya bok, en postapokalyptisk kärlekshistoria som ser otroligt vacker ut.

Kometen kommer
Jag har börjat läsa Muminböckerna, till våren är det äntligen dags för nästa – Kometen kommer.

Den gyllene hårnålen
Gustav Vasas skandalomsusade dotter Cecilia Vasa, äntligen läser jag min första bok av Maria Gustavsdotter – i min bokcirkel Prosa och Prosecco.

Kattvinden
Har ni bläddrat i Kattvinden? Om inte, gör det.

Svälten
Magnus Västerbro fick Augustpriset för boken om svältåren i Sverige. Jag vill så gärna läsa.

The Three Body- Problem
Nästa bok i min Fantastik/Världsutmaning, science-fiction av kinesiske Cixin Liu.

On the come up
Angie Thomas, som skrev den fantastiska The Hate U Give, har skrivit en ny bok!

Önska kostar ingenting
Jag brukar alltid läsa en deckare i påsk, i år blir det andra delen i Sara Lövestams serie om Kouplan.

Varje natt kysser jag markens fötter
Jila Mossaed är ny ledamot av Svenska Akademin. Jag har haft den här diktsamlingen hemma länge nu och vill så gärna läsa den.

Topp tio doldisromaner jag önskar att fler skulle läsa (Top Ten Tuesday)

Veckans Top Ten Tuesday- ämne hos That Artsy Reader Girl är ”Top Ten Books I LOVED with Fewer than 2,000 Ratings on Goodreads”. Att en bok har färre än 2000 ratings på Goodreads är självklart inget fullständigt mätverktyg för hur många som läst en bok men då Goodreads är ett stort forum för bokälskare tyckte jag ändå det var en spännande utmaning.

Att hitta böcker på svenska var inga problem då Goodreads är mycket större i USA än i Sverige, svårare var det med engelskspråkiga men jag hittade några. I urvalet av de svenskspråkiga valde jag de som hade väldigt få ratings och som jag tycker att jag sällan läser om hos andra bloggar – därför väljer jag att kalla dem doldisar även om flera av dem är väldigt stora bland genreläsare. Med det sagt, här är min lista – med antal ratings inom parantes.

Annanstans – Malin Kivelä (17)
Annanstans fick svenska Yles litteraturpris 2013 och är en fantastiskt stämningsfull berättelse om 1920- tal och 1990- tal i New York. Och om kvinnors liv.

Skräckens ängel – Dennis Gustafsson (36)
Skräckens ängel är första delen i serien om Viktor Kasparsson – en makaber och mardrömslik gore- dröm i 1930- talskostym.

Bannlyst – Selma Lagerlöf (57)
En av Selma Lagerlöfs minst kända romaner, men den som tveklöst väckt mest känslor hos mig och stannat längst i minnet med sin outhärdlighet och tröstlöshet.

Svulten – Hannele Mikaela Taivassalo (73)
Jorunn Själfhämnd skrider genom tiden och världen och bara skräck och destruktivitet följer i hennes spår. En av mina största vampyrfavoriter någonsin.

Styggelsen – Amanda Hellberg (119)
Amanda Hellbergs debutroman är en av de otäckaste böcker jag läst, enastående och ruggig.

Love hurts – Kim W Andersson (133)
Gotisk skräckromantik, humor och splatter färgar Love Hurts sidor, en älskad grafisk roman.

Yuko – Jenny Milewski (181)
Yoku är ett gastkramande spöke i en svensk studentkorridor, en läsupplevelse jag sent lär glömma.

Little hands clapping – Dan Rhodes (1236)
Det var flera år sedan jag läste Klappa händer små men jag minns den som en underbart märklig och makaber roman med inte så lite drag av Edward Gorey.

The Vampire Tapestry – Suzy McKee Charnas (1974)
Ytterligare en av de vampyrromaner jag älskat mest, en lågmäld betraktelse över livet och tiden.

Tesla’s Attic– serien – Neal Shusterman (2303)
Här fuskade jag lite, mest för att Teslas vind verkar vara så okänd i Sverige och för att andra och tredje delen endast hade 610 och 359 ratings. Det är en UNDERBAR fantasy/steampunk/äventyr/humor/mysterie-bok för 9-12- åringar och alla vuxna.

Vilka böcker vill du ge mer uppmärksamhet?

Läser just nu – en februarilista

Februari är här, fortfarande är det ganska mörkt ute, snön lägger sig djupare och jag har kommit in i någon slags lässvacka. Jag plockar upp nya böcker hela tiden men avslutar ingenting. Just då brukar det kännas bra att bena ut vad jag egentligen läser just nu. Häng på! Lämna gärna en kommentar så ser jag vad du läser just nu.

I soffhörnet: På mitt soffbord ligger Queering Sápmi, lite för att den är för stor för att ta med någonstans och lite för att jag behöver ta in berättelserna en i taget. De är som en käftsmäll, nästan varenda en.

På sängbordet: Mitt långvariga projekt Du lär mig att bli fri: Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan. Även denna behöver jag ta in i små doser, några brev innan jag somnar.

I väskan: Fangirl av Rainbow Rowell. Jag älskar den! Ändå går det långsamt.

I lurarna: Alice in Wonderland.

På plattan: Nej, jag kan fortfarande inte med e-böcker.

Då och då: Revolution Poetry. En fantastisk bok, men jag kan heller inte ta in hela på en gång.

Nyss avslutat: I lässvackan är det ljudböckerna som räddar mig. Igår lyssnade jag färdigt på Vajlett och Rut som jag tyckte mycket om.

Längtar efter att börja med: Steinar Bragis Höglandet som är nästa bok i min Fantastik- världsutmaning!

Vad läser du?

Tio böcker jag vill läsa just nu

Veckans Top Ten Tuesday hos That Artsy Reader Girl frågar vilka tio böcker som är nyast på ens TBR- lista. Rätt spännande ändå, för det fick mig att tänka efter vart jag får mina tips till min TBR. I listan har jag blandat fysiska böcker, böcker på min TBR på Goodreads och böcker i min bokhylla på Storytel. Jag har inte tagit med böcker jag bara har fått en vag tanke om att läsa utan böcker som på något sätt letat sig in på en lista. Den ungefärliga listan blev så här:

Aliide, Aliide – Mare Kandre (bibliotekslån)
Kattvinden – Helena Öberg (bibliotekslån)
Under samma himmel – Katherine Marsh (bibliotekslån)
Vajlett och Rut – Karin Alfredsson (Storytel)
Norse Mythology – Neil Gaiman (Storytel)
Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande – Moa Eriksson Sandberg (Storytel)
Inte din bror – Malin Stehn (Storytel)
Throne of the Crescent Moon – Saladin Ahmed (Goodreads)
The Rivers of London (Goodreads)
The Power – Naomi Alderman (Goodreads)

Har du en TBR?

Jag packar min väska

I veckans utmaning uppmanar Kulturkollo oss att gå i idé en månad och ta med oss tre kulturella grejer. Vilka?

Nu är jag en sådan person som älskar vintern, särskilt här i Jämtland där den är vit av snö och kall istället för blöt. Men jag kan ändå se charmen i att få stänga in sig tills ljuset återvänder och packar gärna min kulturella väska. Den skulle förmodligen innehålla:

Min dator. Vid sidan av bokläsandet är datorspelandet mitt förmdodligen största kulturella intresse. I min dator har jag många spel jag älskar, och fler jag ännu inte ens rört. Jag hade lätt kunnat lägga en månad på det.

En bok. Jag tänker att jag ändå vill koppla av med en bok ibland. Från min hög med olästa böcker skulle Alberte och Jacob passa bra då jag äger den i en pocketutgåva med alla böckerna i serien och den förmodligen räcker i en hel månad.

Hörlurar . När jag inte orkar spela eller läsa lyssnar jag på ljudbok eller musik via datorn.

En ganska härlig månad, ändå?

Topp 10 nya författarupptäckter för mig 2018

En av få utmaningar jag brukar följa är Top Ten Tuesday av That Artsy Reader Girl. Idag var det en verkligt spännande utmaning: Top Ten New-To-Me Authors I Read In 2018. det var roligt att räkna hur många författare som var nya för mig 2018 då det var många fler än jag hade trott – hela 46 stycken! Det var därför ganska svårt att plocka ut de 10 bästa. I urvalet tog jag inte så mycket hänsyn till vilken som skrivit den allra bästa boken 2018 utan främst till vilka författarskap jag kände att jag verkligen vill och kommer att följa, vilka jag vill läsa fler böcker av – eller redan har gjort.

Så, här är min lista över topp 10 författarupptäckter 2018, i någon form av rangordning. Boken jag läste av dem inom parantes, med länk till min recension av boken.


Jacqueline Woodson (Brown girl dreaming)
Andrea Lundgren (Nordisk fauna)
Lisa Bjärbo (Inuti huvudet är jag kul)
Christina Lindström (Finns det björkar i Sarajevo?)
Frances Hardinge (Lögnernas träd)
Mia Öström (Dödsbo)
Samira Ahmed (Kärlek, hat och andra filter)
Maria Frensborg (Mina smala axlars längtan)
Elin Boardy (Tiden är inte än)
Nicola Yoon (Idag är allt)

Poddfredag: Norrlandspodden

”Podden är någon att hålla i handen i den politiska depression vi idag befinner oss i. Hur står det till med rättvisan i landet?”

Ja, hur står det till egentligen? Näst efter Skogarna, som jag skrev om förra poddfredagen, är Norrlandspodden med Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter min mesta favoritpodd. Såvitt jag känner till finns det ingen annan podd eller tidning som på ett så intressant sätt gräver så djupt i frågor som rör Norrland och framförallt glesbygden i Norrland.

Det behövs. Frågor som rör Norrland och den norrländska glesbygden är nästan löjligt eftersatta både i politiken och i media, samtidigt som det finns en mental bild av Norrland och norrlänningar som lantisar, lite efter. Norrland ses som en depå för vindkraft och vattenkraft, men att något ska komma tillbaka till kommunerna är otänkbart. Lägg därtill att kunskapen om Sapmí och Sveriges urbefolkning är fruktansvärt låg bland Sveriges invånare. Alla skulle behöva lyssna på Norrlandspodden, inte bara de som bor här, för en bredare bild av vårt avlånga land och framförallt för större kunskap om den del som upptar 60% av landets yta – men också för att Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter är så fruktansvärt skickliga journalister, skribenter och radiopratare med lång och gedigen erfarenhet. Po Tidholm har gett ut två böcker (Norrland och Läget i landet) och skriver ofta reportage för DN, Sofia Mirjamsdotter skriver krönikor för Sundsvalls tidning och fick 2011 Stora journalistpriset i klassen ”årets förnyare”, tillsammans med Johanna Koljonen, för #prataomdet.

Förutom det alltid intressanta innehållet är podden också välbalanserad, snyggt komponerad och välklippt. Den ges ut av Teg Publishing. Lyssna!

Mina favoritavsnitt: (jag hade väldigt svårt att välja fem, alla är bra!)

#9 – Hur stort är egentligen Norrland? (2014-10-30)
#11 – Mediasituationen i Norrland (2014-12-18)
#14 – Jokkmokk (2015-06-10)
#30 – Slutbetänkandet: directors cut (2017-01-29)
#Julspecial 2017 – Järnburen (2017-12-21)

Sent i november med Kulturkollo

Mörkret sänker sig, Kulturkollo lyser upp genom att eftersöka kulturtips som utspelar sig i november och fråga sig vad alla upplever/upplevt för kultur i november. November räknas ofta som en ganska dyster månad – mörk, grå och tråkig. Visst kan det känna så ibland, men november kan också vara vacker. När frosten och snön lägger sig bäddas allt det grå in i ett täcke och allt blir genast ljusare. En av de många saker jag älskar med att bo i den norra landsändan är att snön ofta kommer tidigare här, att november blir ljus istället för grå och mörk.

Kulturen kan också lysa upp, men min egen läsning brukar snarare följa mörkret rakt ned i avgrunden. I november läser jag, nästan undantagslöst, dystopier och skräck. Kanske behövs det. Nyss läste jag ut Flickan med gåvorna, en helt fantastisk postapokalyptisk zombieroman som verkligen blåser nytt liv i genren – recension kommer snart. Så många andra böcker har jag inte läst, min kulturkonsumtion i november har framförallt bestått av datorspel. Jag spelade det fantastiskt vackra Firewatch, det utspelar sig visserligen en stekhet sommar men i somras låg det lite för nära de härjande bränderna för att spelas. Jag sträckspelade det under tre dagar och förlorade mig totalt i miljöerna och mysteriet, jag blev nästan paranoid på kuppen. Jag tycker om spel där val har betydelse, det får mig att fundera på vad som hade hänt om jag hade valt att gå en annan väg. I november har jag också spelat en hel del Minecraft, både själv och med min guild, den perfekta verklighetsflykten. Några timmar har också lagts på Tomb Raider: Anniversary, för vem vill inte ha lite klassisk äventyrsmatiné och otäcka mumier i novembermörkret?

November bjöd också på bokcirkel med Prosa&Prosecco, denna gång läste vi fyra noveller ur Novellix- boxen med kärlek, tyvärr var det ingen som direkt fastnade i minnet men att bokcirkla är ändå alltid fasligt trevligt och lyser upp i vintermörkret.