Topp tio doldisromaner jag önskar att fler skulle läsa (Top Ten Tuesday)

Veckans Top Ten Tuesday- ämne hos That Artsy Reader Girl är ”Top Ten Books I LOVED with Fewer than 2,000 Ratings on Goodreads”. Att en bok har färre än 2000 ratings på Goodreads är självklart inget fullständigt mätverktyg för hur många som läst en bok men då Goodreads är ett stort forum för bokälskare tyckte jag ändå det var en spännande utmaning.

Att hitta böcker på svenska var inga problem då Goodreads är mycket större i USA än i Sverige, svårare var det med engelskspråkiga men jag hittade några. I urvalet av de svenskspråkiga valde jag de som hade väldigt få ratings och som jag tycker att jag sällan läser om hos andra bloggar – därför väljer jag att kalla dem doldisar även om flera av dem är väldigt stora bland genreläsare. Med det sagt, här är min lista – med antal ratings inom parantes.

Annanstans – Malin Kivelä (17)
Annanstans fick svenska Yles litteraturpris 2013 och är en fantastiskt stämningsfull berättelse om 1920- tal och 1990- tal i New York. Och om kvinnors liv.

Skräckens ängel – Dennis Gustafsson (36)
Skräckens ängel är första delen i serien om Viktor Kasparsson – en makaber och mardrömslik gore- dröm i 1930- talskostym.

Bannlyst – Selma Lagerlöf (57)
En av Selma Lagerlöfs minst kända romaner, men den som tveklöst väckt mest känslor hos mig och stannat längst i minnet med sin outhärdlighet och tröstlöshet.

Svulten – Hannele Mikaela Taivassalo (73)
Jorunn Själfhämnd skrider genom tiden och världen och bara skräck och destruktivitet följer i hennes spår. En av mina största vampyrfavoriter någonsin.

Styggelsen – Amanda Hellberg (119)
Amanda Hellbergs debutroman är en av de otäckaste böcker jag läst, enastående och ruggig.

Love hurts – Kim W Andersson (133)
Gotisk skräckromantik, humor och splatter färgar Love Hurts sidor, en älskad grafisk roman.

Yuko – Jenny Milewski (181)
Yoku är ett gastkramande spöke i en svensk studentkorridor, en läsupplevelse jag sent lär glömma.

Little hands clapping – Dan Rhodes (1236)
Det var flera år sedan jag läste Klappa händer små men jag minns den som en underbart märklig och makaber roman med inte så lite drag av Edward Gorey.

The Vampire Tapestry – Suzy McKee Charnas (1974)
Ytterligare en av de vampyrromaner jag älskat mest, en lågmäld betraktelse över livet och tiden.

Tesla’s Attic– serien – Neal Shusterman (2303)
Här fuskade jag lite, mest för att Teslas vind verkar vara så okänd i Sverige och för att andra och tredje delen endast hade 610 och 359 ratings. Det är en UNDERBAR fantasy/steampunk/äventyr/humor/mysterie-bok för 9-12- åringar och alla vuxna.

Vilka böcker vill du ge mer uppmärksamhet?

Läser just nu – en februarilista

Februari är här, fortfarande är det ganska mörkt ute, snön lägger sig djupare och jag har kommit in i någon slags lässvacka. Jag plockar upp nya böcker hela tiden men avslutar ingenting. Just då brukar det kännas bra att bena ut vad jag egentligen läser just nu. Häng på! Lämna gärna en kommentar så ser jag vad du läser just nu.

I soffhörnet: På mitt soffbord ligger Queering Sápmi, lite för att den är för stor för att ta med någonstans och lite för att jag behöver ta in berättelserna en i taget. De är som en käftsmäll, nästan varenda en.

På sängbordet: Mitt långvariga projekt Du lär mig att bli fri: Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan. Även denna behöver jag ta in i små doser, några brev innan jag somnar.

I väskan: Fangirl av Rainbow Rowell. Jag älskar den! Ändå går det långsamt.

I lurarna: Alice in Wonderland.

På plattan: Nej, jag kan fortfarande inte med e-böcker.

Då och då: Revolution Poetry. En fantastisk bok, men jag kan heller inte ta in hela på en gång.

Nyss avslutat: I lässvackan är det ljudböckerna som räddar mig. Igår lyssnade jag färdigt på Vajlett och Rut som jag tyckte mycket om.

Längtar efter att börja med: Steinar Bragis Höglandet som är nästa bok i min Fantastik- världsutmaning!

Vad läser du?

Tio böcker jag vill läsa just nu

Veckans Top Ten Tuesday hos That Artsy Reader Girl frågar vilka tio böcker som är nyast på ens TBR- lista. Rätt spännande ändå, för det fick mig att tänka efter vart jag får mina tips till min TBR. I listan har jag blandat fysiska böcker, böcker på min TBR på Goodreads och böcker i min bokhylla på Storytel. Jag har inte tagit med böcker jag bara har fått en vag tanke om att läsa utan böcker som på något sätt letat sig in på en lista. Den ungefärliga listan blev så här:

Aliide, Aliide – Mare Kandre (bibliotekslån)
Kattvinden – Helena Öberg (bibliotekslån)
Under samma himmel – Katherine Marsh (bibliotekslån)
Vajlett och Rut – Karin Alfredsson (Storytel)
Norse Mythology – Neil Gaiman (Storytel)
Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande – Moa Eriksson Sandberg (Storytel)
Inte din bror – Malin Stehn (Storytel)
Throne of the Crescent Moon – Saladin Ahmed (Goodreads)
The Rivers of London (Goodreads)
The Power – Naomi Alderman (Goodreads)

Har du en TBR?

Jag packar min väska

I veckans utmaning uppmanar Kulturkollo oss att gå i idé en månad och ta med oss tre kulturella grejer. Vilka?

Nu är jag en sådan person som älskar vintern, särskilt här i Jämtland där den är vit av snö och kall istället för blöt. Men jag kan ändå se charmen i att få stänga in sig tills ljuset återvänder och packar gärna min kulturella väska. Den skulle förmodligen innehålla:

Min dator. Vid sidan av bokläsandet är datorspelandet mitt förmdodligen största kulturella intresse. I min dator har jag många spel jag älskar, och fler jag ännu inte ens rört. Jag hade lätt kunnat lägga en månad på det.

En bok. Jag tänker att jag ändå vill koppla av med en bok ibland. Från min hög med olästa böcker skulle Alberte och Jacob passa bra då jag äger den i en pocketutgåva med alla böckerna i serien och den förmodligen räcker i en hel månad.

Hörlurar . När jag inte orkar spela eller läsa lyssnar jag på ljudbok eller musik via datorn.

En ganska härlig månad, ändå?

Topp 10 nya författarupptäckter för mig 2018

En av få utmaningar jag brukar följa är Top Ten Tuesday av That Artsy Reader Girl. Idag var det en verkligt spännande utmaning: Top Ten New-To-Me Authors I Read In 2018. det var roligt att räkna hur många författare som var nya för mig 2018 då det var många fler än jag hade trott – hela 46 stycken! Det var därför ganska svårt att plocka ut de 10 bästa. I urvalet tog jag inte så mycket hänsyn till vilken som skrivit den allra bästa boken 2018 utan främst till vilka författarskap jag kände att jag verkligen vill och kommer att följa, vilka jag vill läsa fler böcker av – eller redan har gjort.

Så, här är min lista över topp 10 författarupptäckter 2018, i någon form av rangordning. Boken jag läste av dem inom parantes, med länk till min recension av boken.


Jacqueline Woodson (Brown girl dreaming)
Andrea Lundgren (Nordisk fauna)
Lisa Bjärbo (Inuti huvudet är jag kul)
Christina Lindström (Finns det björkar i Sarajevo?)
Frances Hardinge (Lögnernas träd)
Mia Öström (Dödsbo)
Samira Ahmed (Kärlek, hat och andra filter)
Maria Frensborg (Mina smala axlars längtan)
Elin Boardy (Tiden är inte än)
Nicola Yoon (Idag är allt)

Poddfredag: Norrlandspodden

”Podden är någon att hålla i handen i den politiska depression vi idag befinner oss i. Hur står det till med rättvisan i landet?”

Ja, hur står det till egentligen? Näst efter Skogarna, som jag skrev om förra poddfredagen, är Norrlandspodden med Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter min mesta favoritpodd. Såvitt jag känner till finns det ingen annan podd eller tidning som på ett så intressant sätt gräver så djupt i frågor som rör Norrland och framförallt glesbygden i Norrland.

Det behövs. Frågor som rör Norrland och den norrländska glesbygden är nästan löjligt eftersatta både i politiken och i media, samtidigt som det finns en mental bild av Norrland och norrlänningar som lantisar, lite efter. Norrland ses som en depå för vindkraft och vattenkraft, men att något ska komma tillbaka till kommunerna är otänkbart. Lägg därtill att kunskapen om Sapmí och Sveriges urbefolkning är fruktansvärt låg bland Sveriges invånare. Alla skulle behöva lyssna på Norrlandspodden, inte bara de som bor här, för en bredare bild av vårt avlånga land och framförallt för större kunskap om den del som upptar 60% av landets yta – men också för att Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter är så fruktansvärt skickliga journalister, skribenter och radiopratare med lång och gedigen erfarenhet. Po Tidholm har gett ut två böcker (Norrland och Läget i landet) och skriver ofta reportage för DN, Sofia Mirjamsdotter skriver krönikor för Sundsvalls tidning och fick 2011 Stora journalistpriset i klassen ”årets förnyare”, tillsammans med Johanna Koljonen, för #prataomdet.

Förutom det alltid intressanta innehållet är podden också välbalanserad, snyggt komponerad och välklippt. Den ges ut av Teg Publishing. Lyssna!

Mina favoritavsnitt: (jag hade väldigt svårt att välja fem, alla är bra!)

#9 – Hur stort är egentligen Norrland? (2014-10-30)
#11 – Mediasituationen i Norrland (2014-12-18)
#14 – Jokkmokk (2015-06-10)
#30 – Slutbetänkandet: directors cut (2017-01-29)
#Julspecial 2017 – Järnburen (2017-12-21)

Sent i november med Kulturkollo

Mörkret sänker sig, Kulturkollo lyser upp genom att eftersöka kulturtips som utspelar sig i november och fråga sig vad alla upplever/upplevt för kultur i november. November räknas ofta som en ganska dyster månad – mörk, grå och tråkig. Visst kan det känna så ibland, men november kan också vara vacker. När frosten och snön lägger sig bäddas allt det grå in i ett täcke och allt blir genast ljusare. En av de många saker jag älskar med att bo i den norra landsändan är att snön ofta kommer tidigare här, att november blir ljus istället för grå och mörk.

Kulturen kan också lysa upp, men min egen läsning brukar snarare följa mörkret rakt ned i avgrunden. I november läser jag, nästan undantagslöst, dystopier och skräck. Kanske behövs det. Nyss läste jag ut Flickan med gåvorna, en helt fantastisk postapokalyptisk zombieroman som verkligen blåser nytt liv i genren – recension kommer snart. Så många andra böcker har jag inte läst, min kulturkonsumtion i november har framförallt bestått av datorspel. Jag spelade det fantastiskt vackra Firewatch, det utspelar sig visserligen en stekhet sommar men i somras låg det lite för nära de härjande bränderna för att spelas. Jag sträckspelade det under tre dagar och förlorade mig totalt i miljöerna och mysteriet, jag blev nästan paranoid på kuppen. Jag tycker om spel där val har betydelse, det får mig att fundera på vad som hade hänt om jag hade valt att gå en annan väg. I november har jag också spelat en hel del Minecraft, både själv och med min guild, den perfekta verklighetsflykten. Några timmar har också lagts på Tomb Raider: Anniversary, för vem vill inte ha lite klassisk äventyrsmatiné och otäcka mumier i novembermörkret?

November bjöd också på bokcirkel med Prosa&Prosecco, denna gång läste vi fyra noveller ur Novellix- boxen med kärlek, tyvärr var det ingen som direkt fastnade i minnet men att bokcirkla är ändå alltid fasligt trevligt och lyser upp i vintermörkret.

Tre underbara bokomslag

Det är något särskilt med bokomslag. Inte sällan är det avgörande till varför en läsare plockar upp en viss bok, och nästan som regel kan du avgöra vilken typ av genre boken hör till genom att betrakta dess omslag. Det går också, med lite granskning, ofta att utröna under vilket årtionde och därmed under vilken konstströmnings inflytande boken är skriven – det går tydliga trender även i bokomslag och detta påverkar oss. Inte sällan får en barnbok, som stått helt bortglömd i bibliotekshyllan de senaste tio åren, ett uppsving med fler lån om den ges ut med ett nytt omslag.

Den här veckan är utmaningen på Kulturkollo att visa tre bokomslag och berätta varför du gillar dem. Jag älskar och fascineras av bokomslag och har hundratals favoriter – därför bestämde jag mig den här gången för att ta mina favoriter från de senaste årens bilderböcker. Bilderboken är inte bara en konstform i sig utan behöver också jobba hårt på att fånga sina läsare på en gång. Därför är det otroligt intressant med bilderböcker och omslag. Det är inte särskilt många av bilderbokens tilltänkta läsare som själva kan läsa texten i en bilderbok, jag fokuserade därför på att välja omslag där jag kunde täcka över titelnamnet och fortfarande vilja läsa boken, bara på grund av omslagsbilden. (Klicka på bilderna för högre upplösning).

Ninna och stormskolan

Det här är ett så otroligt fint omslag i all sin skenbara enkelhet. Vi får genast möta de två barn berättelsen kommer handla om och de är i fullt färd med att plocka grenar och har leriga byxor. Vad är de ute på för äventyr? I bakgrunden får vi se bifigurer rusa omkring, något händer. Himlen är målad i så vackra och olycksbådande färger att det tar andan ur mig. Jag vill veta vad som händer här!

Simbassängen

Simbassängen är en underbar, textlös och konstnärlig bilderbok som berättar en historia bara med sina bilder. Jag inser genast att det finns en hel värld, full med vatten och äventyr, bakom ögonen på barnet i huvudrollen. Hur skulle annars alla fiskar hitta ut? Simbassängen är den enda bok jag någonsin läst som helt perfekt gestaltar skrän och olåt – och sedan tystnaden efteråt.

Sagan om den underbara familjen Kanin och farbror Elände

Böckerna om familjen Kanin är stora favoriter hos förskolebarnen på mitt bibliotek och jag förstår varför. De är otäcka, men inte för otäcka, och det händer hur mycket som helst i bilderna. Allt är lite Sven Nordqvist- esque med små figurer överallt, fast målat i en underbar lila färgton. Det jag framförallt älskar med det här omslaget är de tre kaninernas ansiktsuttryck – du förstår direkt vad de ser och kan gissa vad de tänker. Stora kanin är helnöjd med att äta bär, lilla kanin till vänster kollar oroligt på den brinnande stekpannan och lilla kanin till höger är nyfiken på varför lilla figuren är ledsen. Bakom lurar trollen.

Jag avslutar veckoutmaningen med ett boktips. När jag läste Bokhistoria vid Lunds universitet fastnade jag för boken By its cover – en bok om bokomslagens utveckling framförallt under modernismen i USA. Min uppsats baserad på den boken fick ett av mina bästa betyg på kursen – det säger något om hur djupt jag älskar att nörda ner mig i bokomslag och varför de görs på vissa sätt. Här skriver jag mer om det, och mer om den boken. Jag rekommenderar den!

Poddfredag: Skogarna

Om det är något som fascinerar mig är det litteratur i gränslandet. Böcker som rör sig över gränser, upphäver dem, ställer frågor. Ofta är det fantastik. Därför är det inte konstigt att min stora favorit bland litteraturpoddar är Skogarna, något av en doldis i jämförelse med de stora poddarna. Jag hoppas så att fler hittar till den! I Skogarna pratar Andrea Lundgren tillsammans med gäster om litteratur i gränslandet, och gör det på ett sätt som får en att förundras över litteraturens storhet – särskilt fantastiskens många grenar. Andrea Lundgren är en bra samtalsledare med många frågor – samma Lundgren som skrivit den fantastiska novellsamlingen Nordisk fauna och romanen Glupahungern som jag längtar efter att få läsa.

Det jag älskar med Skogarna är delvis att samtalen är djupgående och intressanta och delvis att avsnitten alltid har ett avgränsat tema. Jag avskyr poddar som är för långa och pratiga, där ämnet är så löst eller obefintligt att samtalet svävar iväg åt alla håll och babblet om ganska ointressanta saker håller på alldeles för länge. Det händer aldrig i Skogarna. Ämnena är alltid intressanta, Skogarna har pratat om häxor, androgynitet, förvandling, dörrar, äckel, tid, vansinne, underjord – ja, ni hör ju hur intressant det är?

Mitt tips för att börja lyssna: Det är helt fristående avsnitt, jag tycker du kan börja när som helst – men risken är att du kommer vilja höra alla så det är lika bra att börja från början.

Mina favoritavsnitt:

”Sexbomben och cyborgen” – om Jules Vernes En världsomsegling under havet

”Om konsten att läsa”

…och missa absolut inte de två sommarspecialavsnitten från 2016 där Andrea Lundgren läser två fantastiska noveller: Ormflickan av Birgitta Trotzig och Natt bland hästar av Djuna Barnes. Jag önskar så att Andrea Lundgren skulle läsa in böcker!

Från hemsidan:

I Skogarna diskuteras texter som på olika sätt skapar friktion, häver sig upp ur boksidorna och går ut i rummet. Litteratur som gör motstånd – ibland även mot sig själv. I allt från obskyr surrealism och klassiska myter till fransk modernism och populärkulturella fenomen undersöker Andrea och hennes gäster glappet mellan bokstäver, mellan kroppar och mellan världar. Letar betydelser, hittar på egna eller förnekar att det finns några. Skogarna är en podd som både roar och oroar, och som kanske mest av allt, längtar efter förvandlingen.

Premiär för poddfredag!

Jag gick från poddskeptiker till hängiven poddlyssnare på ett par månader. Det var några år sen nu och sen dess har jag lyssnat på massor av intressanta poddavsnitt om allt mellan himmel och jord – det enda negativa är att mitt musik- och ljudbokslyssnande blir något lidande. Men det finns så mycket intressant och roligt att lyssna på! Särskilt mycket lyssnar jag på helger, när jag tränar, diskar, lagar mat eller promenerar.

Varannan fredag den närmaste tiden tänkte jag tipsa om mina favoritpoddar – det kommer vara några kända och några lite mer okända poddar att grotta ner sig i. Fokus kommer vara på att lyfta upp poddar gjorda av kvinnor om litteratur och bildning, för att jag tycker att det är viktigt. Jag kommer berätta varför jag gillar podden, favoritavsnitt och hur en bäst börjar lyssna på podden.

Vill du hänga på och tipsa om dina favoritpoddar i din blogg några fredagar? Lämna en kommentar här så jag hittar dig! Det är inte så att jag inte har nog med poddar att lyssna på redan men det går alltid att klämma in en till, tänker jag. Senare idag kommer första riktiga inlägget i serien med min absoluta favorit bland litteraturpoddar.