Jag packar min väska

I veckans utmaning uppmanar Kulturkollo oss att gå i idé en månad och ta med oss tre kulturella grejer. Vilka?

Nu är jag en sådan person som älskar vintern, särskilt här i Jämtland där den är vit av snö och kall istället för blöt. Men jag kan ändå se charmen i att få stänga in sig tills ljuset återvänder och packar gärna min kulturella väska. Den skulle förmodligen innehålla:

Min dator. Vid sidan av bokläsandet är datorspelandet mitt förmdodligen största kulturella intresse. I min dator har jag många spel jag älskar, och fler jag ännu inte ens rört. Jag hade lätt kunnat lägga en månad på det.

En bok. Jag tänker att jag ändå vill koppla av med en bok ibland. Från min hög med olästa böcker skulle Alberte och Jacob passa bra då jag äger den i en pocketutgåva med alla böckerna i serien och den förmodligen räcker i en hel månad.

Hörlurar . När jag inte orkar spela eller läsa lyssnar jag på ljudbok eller musik via datorn.

En ganska härlig månad, ändå?

Topp 10 nya författarupptäckter för mig 2018

En av få utmaningar jag brukar följa är Top Ten Tuesday av That Artsy Reader Girl. Idag var det en verkligt spännande utmaning: Top Ten New-To-Me Authors I Read In 2018. det var roligt att räkna hur många författare som var nya för mig 2018 då det var många fler än jag hade trott – hela 46 stycken! Det var därför ganska svårt att plocka ut de 10 bästa. I urvalet tog jag inte så mycket hänsyn till vilken som skrivit den allra bästa boken 2018 utan främst till vilka författarskap jag kände att jag verkligen vill och kommer att följa, vilka jag vill läsa fler böcker av – eller redan har gjort.

Så, här är min lista över topp 10 författarupptäckter 2018, i någon form av rangordning. Boken jag läste av dem inom parantes, med länk till min recension av boken.


Jacqueline Woodson (Brown girl dreaming)
Andrea Lundgren (Nordisk fauna)
Lisa Bjärbo (Inuti huvudet är jag kul)
Christina Lindström (Finns det björkar i Sarajevo?)
Frances Hardinge (Lögnernas träd)
Mia Öström (Dödsbo)
Samira Ahmed (Kärlek, hat och andra filter)
Maria Frensborg (Mina smala axlars längtan)
Elin Boardy (Tiden är inte än)
Nicola Yoon (Idag är allt)

Poddfredag: Norrlandspodden

”Podden är någon att hålla i handen i den politiska depression vi idag befinner oss i. Hur står det till med rättvisan i landet?”

Ja, hur står det till egentligen? Näst efter Skogarna, som jag skrev om förra poddfredagen, är Norrlandspodden med Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter min mesta favoritpodd. Såvitt jag känner till finns det ingen annan podd eller tidning som på ett så intressant sätt gräver så djupt i frågor som rör Norrland och framförallt glesbygden i Norrland.

Det behövs. Frågor som rör Norrland och den norrländska glesbygden är nästan löjligt eftersatta både i politiken och i media, samtidigt som det finns en mental bild av Norrland och norrlänningar som lantisar, lite efter. Norrland ses som en depå för vindkraft och vattenkraft, men att något ska komma tillbaka till kommunerna är otänkbart. Lägg därtill att kunskapen om Sapmí och Sveriges urbefolkning är fruktansvärt låg bland Sveriges invånare. Alla skulle behöva lyssna på Norrlandspodden, inte bara de som bor här, för en bredare bild av vårt avlånga land och framförallt för större kunskap om den del som upptar 60% av landets yta – men också för att Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter är så fruktansvärt skickliga journalister, skribenter och radiopratare med lång och gedigen erfarenhet. Po Tidholm har gett ut två böcker (Norrland och Läget i landet) och skriver ofta reportage för DN, Sofia Mirjamsdotter skriver krönikor för Sundsvalls tidning och fick 2011 Stora journalistpriset i klassen ”årets förnyare”, tillsammans med Johanna Koljonen, för #prataomdet.

Förutom det alltid intressanta innehållet är podden också välbalanserad, snyggt komponerad och välklippt. Den ges ut av Teg Publishing. Lyssna!

Mina favoritavsnitt: (jag hade väldigt svårt att välja fem, alla är bra!)

#9 – Hur stort är egentligen Norrland? (2014-10-30)
#11 – Mediasituationen i Norrland (2014-12-18)
#14 – Jokkmokk (2015-06-10)
#30 – Slutbetänkandet: directors cut (2017-01-29)
#Julspecial 2017 – Järnburen (2017-12-21)

Sent i november med Kulturkollo

Mörkret sänker sig, Kulturkollo lyser upp genom att eftersöka kulturtips som utspelar sig i november och fråga sig vad alla upplever/upplevt för kultur i november. November räknas ofta som en ganska dyster månad – mörk, grå och tråkig. Visst kan det känna så ibland, men november kan också vara vacker. När frosten och snön lägger sig bäddas allt det grå in i ett täcke och allt blir genast ljusare. En av de många saker jag älskar med att bo i den norra landsändan är att snön ofta kommer tidigare här, att november blir ljus istället för grå och mörk.

Kulturen kan också lysa upp, men min egen läsning brukar snarare följa mörkret rakt ned i avgrunden. I november läser jag, nästan undantagslöst, dystopier och skräck. Kanske behövs det. Nyss läste jag ut Flickan med gåvorna, en helt fantastisk postapokalyptisk zombieroman som verkligen blåser nytt liv i genren – recension kommer snart. Så många andra böcker har jag inte läst, min kulturkonsumtion i november har framförallt bestått av datorspel. Jag spelade det fantastiskt vackra Firewatch, det utspelar sig visserligen en stekhet sommar men i somras låg det lite för nära de härjande bränderna för att spelas. Jag sträckspelade det under tre dagar och förlorade mig totalt i miljöerna och mysteriet, jag blev nästan paranoid på kuppen. Jag tycker om spel där val har betydelse, det får mig att fundera på vad som hade hänt om jag hade valt att gå en annan väg. I november har jag också spelat en hel del Minecraft, både själv och med min guild, den perfekta verklighetsflykten. Några timmar har också lagts på Tomb Raider: Anniversary, för vem vill inte ha lite klassisk äventyrsmatiné och otäcka mumier i novembermörkret?

November bjöd också på bokcirkel med Prosa&Prosecco, denna gång läste vi fyra noveller ur Novellix- boxen med kärlek, tyvärr var det ingen som direkt fastnade i minnet men att bokcirkla är ändå alltid fasligt trevligt och lyser upp i vintermörkret.

Tre underbara bokomslag

Det är något särskilt med bokomslag. Inte sällan är det avgörande till varför en läsare plockar upp en viss bok, och nästan som regel kan du avgöra vilken typ av genre boken hör till genom att betrakta dess omslag. Det går också, med lite granskning, ofta att utröna under vilket årtionde och därmed under vilken konstströmnings inflytande boken är skriven – det går tydliga trender även i bokomslag och detta påverkar oss. Inte sällan får en barnbok, som stått helt bortglömd i bibliotekshyllan de senaste tio åren, ett uppsving med fler lån om den ges ut med ett nytt omslag.

Den här veckan är utmaningen på Kulturkollo att visa tre bokomslag och berätta varför du gillar dem. Jag älskar och fascineras av bokomslag och har hundratals favoriter – därför bestämde jag mig den här gången för att ta mina favoriter från de senaste årens bilderböcker. Bilderboken är inte bara en konstform i sig utan behöver också jobba hårt på att fånga sina läsare på en gång. Därför är det otroligt intressant med bilderböcker och omslag. Det är inte särskilt många av bilderbokens tilltänkta läsare som själva kan läsa texten i en bilderbok, jag fokuserade därför på att välja omslag där jag kunde täcka över titelnamnet och fortfarande vilja läsa boken, bara på grund av omslagsbilden. (Klicka på bilderna för högre upplösning).

Ninna och stormskolan

Det här är ett så otroligt fint omslag i all sin skenbara enkelhet. Vi får genast möta de två barn berättelsen kommer handla om och de är i fullt färd med att plocka grenar och har leriga byxor. Vad är de ute på för äventyr? I bakgrunden får vi se bifigurer rusa omkring, något händer. Himlen är målad i så vackra och olycksbådande färger att det tar andan ur mig. Jag vill veta vad som händer här!

Simbassängen

Simbassängen är en underbar, textlös och konstnärlig bilderbok som berättar en historia bara med sina bilder. Jag inser genast att det finns en hel värld, full med vatten och äventyr, bakom ögonen på barnet i huvudrollen. Hur skulle annars alla fiskar hitta ut? Simbassängen är den enda bok jag någonsin läst som helt perfekt gestaltar skrän och olåt – och sedan tystnaden efteråt.

Sagan om den underbara familjen Kanin och farbror Elände

Böckerna om familjen Kanin är stora favoriter hos förskolebarnen på mitt bibliotek och jag förstår varför. De är otäcka, men inte för otäcka, och det händer hur mycket som helst i bilderna. Allt är lite Sven Nordqvist- esque med små figurer överallt, fast målat i en underbar lila färgton. Det jag framförallt älskar med det här omslaget är de tre kaninernas ansiktsuttryck – du förstår direkt vad de ser och kan gissa vad de tänker. Stora kanin är helnöjd med att äta bär, lilla kanin till vänster kollar oroligt på den brinnande stekpannan och lilla kanin till höger är nyfiken på varför lilla figuren är ledsen. Bakom lurar trollen.

Jag avslutar veckoutmaningen med ett boktips. När jag läste Bokhistoria vid Lunds universitet fastnade jag för boken By its cover – en bok om bokomslagens utveckling framförallt under modernismen i USA. Min uppsats baserad på den boken fick ett av mina bästa betyg på kursen – det säger något om hur djupt jag älskar att nörda ner mig i bokomslag och varför de görs på vissa sätt. Här skriver jag mer om det, och mer om den boken. Jag rekommenderar den!

Poddfredag: Skogarna

Om det är något som fascinerar mig är det litteratur i gränslandet. Böcker som rör sig över gränser, upphäver dem, ställer frågor. Ofta är det fantastik. Därför är det inte konstigt att min stora favorit bland litteraturpoddar är Skogarna, något av en doldis i jämförelse med de stora poddarna. Jag hoppas så att fler hittar till den! I Skogarna pratar Andrea Lundgren tillsammans med gäster om litteratur i gränslandet, och gör det på ett sätt som får en att förundras över litteraturens storhet – särskilt fantastiskens många grenar. Andrea Lundgren är en bra samtalsledare med många frågor – samma Lundgren som skrivit den fantastiska novellsamlingen Nordisk fauna och romanen Glupahungern som jag längtar efter att få läsa.

Det jag älskar med Skogarna är delvis att samtalen är djupgående och intressanta och delvis att avsnitten alltid har ett avgränsat tema. Jag avskyr poddar som är för långa och pratiga, där ämnet är så löst eller obefintligt att samtalet svävar iväg åt alla håll och babblet om ganska ointressanta saker håller på alldeles för länge. Det händer aldrig i Skogarna. Ämnena är alltid intressanta, Skogarna har pratat om häxor, androgynitet, förvandling, dörrar, äckel, tid, vansinne, underjord – ja, ni hör ju hur intressant det är?

Mitt tips för att börja lyssna: Det är helt fristående avsnitt, jag tycker du kan börja när som helst – men risken är att du kommer vilja höra alla så det är lika bra att börja från början.

Mina favoritavsnitt:

”Sexbomben och cyborgen” – om Jules Vernes En världsomsegling under havet

”Om konsten att läsa”

…och missa absolut inte de två sommarspecialavsnitten från 2016 där Andrea Lundgren läser två fantastiska noveller: Ormflickan av Birgitta Trotzig och Natt bland hästar av Djuna Barnes. Jag önskar så att Andrea Lundgren skulle läsa in böcker!

Från hemsidan:

I Skogarna diskuteras texter som på olika sätt skapar friktion, häver sig upp ur boksidorna och går ut i rummet. Litteratur som gör motstånd – ibland även mot sig själv. I allt från obskyr surrealism och klassiska myter till fransk modernism och populärkulturella fenomen undersöker Andrea och hennes gäster glappet mellan bokstäver, mellan kroppar och mellan världar. Letar betydelser, hittar på egna eller förnekar att det finns några. Skogarna är en podd som både roar och oroar, och som kanske mest av allt, längtar efter förvandlingen.

Premiär för poddfredag!

Jag gick från poddskeptiker till hängiven poddlyssnare på ett par månader. Det var några år sen nu och sen dess har jag lyssnat på massor av intressanta poddavsnitt om allt mellan himmel och jord – det enda negativa är att mitt musik- och ljudbokslyssnande blir något lidande. Men det finns så mycket intressant och roligt att lyssna på! Särskilt mycket lyssnar jag på helger, när jag tränar, diskar, lagar mat eller promenerar.

Varannan fredag den närmaste tiden tänkte jag tipsa om mina favoritpoddar – det kommer vara några kända och några lite mer okända poddar att grotta ner sig i. Fokus kommer vara på att lyfta upp poddar gjorda av kvinnor om litteratur och bildning, för att jag tycker att det är viktigt. Jag kommer berätta varför jag gillar podden, favoritavsnitt och hur en bäst börjar lyssna på podden.

Vill du hänga på och tipsa om dina favoritpoddar i din blogg några fredagar? Lämna en kommentar här så jag hittar dig! Det är inte så att jag inte har nog med poddar att lyssna på redan men det går alltid att klämma in en till, tänker jag. Senare idag kommer första riktiga inlägget i serien med min absoluta favorit bland litteraturpoddar.

Bokmässepepp

Kulturkollos veckoutmaning handlar om bokmässepepp. Lotta på Kulturkollo kallar den ”de introvertas årligen återkommande stora sociala urladdning” och nog kan jag hålla med. Själv vet jag att jag kommer värdesätta tystnaden och lugnet efter Bokmässan, det finns en anledning till att jag inte velat åka sedan 2012. Risken är att min folkskygghet i allmänhet tar över och jag parkerar mig längst bak i en seminariesal så fort ljudet och människorna blir för mycket.

Ändå är det en får med sig förstås ovärderligt. Möten med bibliotekarie- och bokbloggskollegor, seminarier med kloka författare och idéer att genast omsätta på sitt eget bibliotek. Ja, bokmässeinspirationen och fina möten är det jag ser fram emot mest. De seminarier jag mest vill se handlar om psykisk ohälsa, om datorspel, om fantasy och om väsen.

Klicka här för mitt inlägg där jag listar nästan alla seminarier jag vill se.

Klicka här för mina boktips att läsa inför – eller efter – mässan.

Läser just nu- enkät

Då jag just nu verkar ha en miljon påbörjade projekt skapade jag en liten enkät för att ta reda på vad jag egentligen börjat läsa och om jag ska fortsätta med det. Haka gärna på, ni som vill!

I soffhörnet: Jag har nyss påbörjat Children of blood and bone, mest efterlängtade boken i april och en bok i världsutmaningen.

Vid sängen: Jag läser lite då och då ur David Väyrynens Marken, ett fantastisk poesiverk som måste tas in i korta stunder åt gången.

I öronen: Jag har nyss avslutat A bad beginning, första delen i Syskonen Baudelaires olyckliga liv, och ska just börja på Hotet av Mats Söderlund.

I väskan: Jag har burit med mig Ann-Helén Laestadius nya Bara dra länge i väskan, utan att ha börjat läsa. Men nu har jag gjort det, och jag har svårt att släppa den.

Snart utläst (eller slattläsning): Jag har bara några sidor kvar i serieromanen From hell, men jag slukade stora delar över påskhelgen och behövde en paus från allt blod och död i den.

Läser då och då:Noveller ur Nordisk fauna av Andrea Lundgren.

När jag inte läser något av ovanstående: Äventyrsspel, en bok om svensk rollspelshistoria jag läser i icke-fiktiva läsutmaningen.

Ett långtidsprojekt: Jag läser ytterligare en bok i icke-fiktiva läsutmaningen, Du lär mig att bli fri – Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan. Breven är fantastiska men mäktiga och läses bäst ett åt gången. Jag har läst i boken i över ett år nu.

Våren i Paris

Veckan tema hos Kulturkollo handlar om kultur vi förknippar med Paris. Jag fastnade hos Carolinas inlägg om våren i Paris. Åh, vad jag saknar den! Jag var i Paris för första gången för snart precis ett år sedan, i maj. Det var nästan sommar då, tjugofem grader varmt och vattnet glittrade på Seine. Vi bodde på ett hotell som huserade i ett gammalt stenhus i södra Pigalle, det var så litet att det bara med nöd och näppe gick att ta sig runt sängen fram till dörren men det hade ett vackert knirkande trägolv och en balkong med smidesräcke just under hustaket – och vi såg Sacré Coeur lysa i nattmörkret från fönstret. Då beskrev jag Pigalle som  ”ett område som en gång har varit ganska sjaskigt men där nu trendiga hipsterbarer dyker upp lite överallt som mopsiga små maskrosor i den dammiga asfalten. En stad i förändring, ändå verkar den ibland aldrig ha förändrats.”

Något med det gjorde att Paris verkligen fastnade hos mig. Det urgamla och det nya. Hetsen och lugnet. En trädgård mitt i stenläggningen. Jag läste Huset du älskade, Mördaren i Marais och Underjordiska timmar, då, och fick uppleva Paris både då och nu – även i litteraturen. För mig var Huset du älskade lite för smörig och Mördaren i Marais lite för förutsägbar men Underjordiska timmar var en fantastisk läsupplevelse. Jag har skrivit om de två första böckerna här och den tredje här.

Men min största litterära upplevelse som utspelar sig i Paris är, och kommer kanske alltid vara, min älskade Fantomen på Operan som fick mig att älska Paris långt innan jag såg det på riktigt. Jag har skrivit mer om min kärlek till Gaston Leroux spökhistoria här. En annan bok jag minns, och kanske också på något sätt alltid kommer bära med mig, är Drömbokhandeln.