Category Archives: Tematrio

Tematrio: feminism i ord och bild

Det var längesen nu, men när Lyran efterlyser en tematrio om ”feminism i ord och bild”temakvinna kan jag ju inte låta bli att medverka. Då temat är just ”feminism i ord och bild” tänker jag idag tipsa om tre grafiska romaner.

Zelda. Zelda är min ledsagare, hopp och hjältinna. Långt ifrån perfekt, ibland vad Roxane Gay kanske skulle kalla en ”bad feminist” men kanske är det just därför vi är så många som kan känna igen oss i henne. Oförtruten och ofta asförbannad kämpar hon på, slåss mot normer och ideal och faller ibland i patriarkatets djupa gropar. Som vi alla gör. Lina Neidestam tecknar det med sådan humor, briljans och sarkasm – och belyser samtidigt så många feministiska frågor så bra – att jag aldrig kommer tröttna.

Tidigare tankar: Zelda 1-3, Zelda 4.

zelda_326_8_mars

Kunskapens frukt. Egentligen allt av Liv Strömquist, för jag tycker hon är så otroligt bra. Men om du vill ha en grafisk roman som förklarar förtrycket av kvinnan från Aristoteles till idag, grundligt går igenom historieböckerna och sammanfattar hela kapitel i mänsklighetenskunskapensfrukt_framsida_1 historia nedplitat på några få meningar, om du vill ha förklaringen till varför så många tycker att det är pinsamt med mens, om du undrar hur det egentligen kom sig att kvinnnans behov gömdes undan för sisådär tusen år sedan, ja då är det Kunskapens frukt du ska gå till.

Liv Strömquist är ofta vassare än en knivsegg och hugger hårt, väldigt mycket åt höger, men samtidigt gör hon det sanslöst bra. Jag, som är ett fan av nästan all sarkasm, älskar det högt. Kunskapens frukt grydde ur det uppmärksammade – och fantastiska – sommarprat om mens hon hade för några år sedan och jag tycker det är hennes bästa verk hittills. Det är helt enkelt så bra att jag dånar.

Andra bra album av Liv Strömquist: Ja till Liv!, Einsteins fru, Prins Charles känsla.

9789170374487_large_husfrid-en-tragikomisk-familjeberattelse_haftadHusfrid av Alison Bechdel (ja, hon med Bechdeltestet) är en hjärtekrossande uppväxtskildring där berättelsejaget växer upp med en kall och krävande far och utan att kunna förstå hur hon måste anpassa sig till samhällets normer och faderns stränga regler. Efter faderns död upptäcker hon att han egentligen inte alls var den hon trodde.

Egentligen är Husfrid långt ifrån min kopp te när det gäller tecknarstil, den är realistisk och svartvit och jag föredrar ofta svängiga penslar och explosioner av färg. Men Husfrid är en så smärtsam uppväxtskildring och ett så lysande normkritiskt verk att jag gärna vill ha med den ändå. Det där med tecknarstilen är ju egentligen bara en personlig preferens från min sida. Läs den, för guds skull. Här jag bloggat tidigare om den.

Tematrio om efternamn

Det har varit lite sommaruppehåll på Tematrion här i sommar, men denna veckan vill Lyran ha fatt på tre titlar med efternamn i sig och eftersom det rätt kvickt dök upp flera stycken kunde jag inte motstå.

1. Att jag älskar Carl-Johan Vallgrens böcker är ingen hemlighet, jag försöker läsa en om året ungefär och förra året var det dags att i sällskap av Vallgrens eminenta penna besöka falskmyntarkvarteren i 1930- talets Berlin och en misslyckad och tragisk antihjälte i nutidens Sverige. Kunzelmann & Kunzelmann syftar på fadern Viktor och sonen Joakim, när Viktor i bokens inledning dör hoppas slarvern Joakim på att få ut en ansenlig förmögenhet på hans många tavlor. Men det finns mycket Joakim inte visste, inte minst att Viktor var förfalskare och levde ett högtflytande liv i Tyskland under andra världskriget. Kunzelmann & Kunzelmann är inte min absoluta Vallgren- favorit men den är väl läsvärd, spännande, intressant och med fantastiska karaktärsporträtt.

2. Alldeles nyligen läste jag Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children och fascinerades inte bara av titeln och omslaget utan också av berättelsen. Till stor del utspelar den sig på en karg, walesisk klippö dit Jakob beger sig för att försöka förstå om hans morfars historier om barn med övernaturliga förmågor bara var historier eller om det ligger någon sanning i dem. Spännande, annorlunda och intressant även om mystiken tyvärr avtog litegrann mot slutet.

3. Sist och slutligen en bok jag har talat mig varm för innan, det är Jonathan Strange och Mr. Norrell av Susanna Clarke som är mystisk och underlig men också en av de vackraste böcker jag någonsin läst – fylld av magi och mörker i 1800- talets London. Jag utnämnde den till en av de bästa böcker jag läst under 2000- talet och det håller jag fast vid!

Tre läsvärda svenskar

I veckans Tematrio vill Lyran med anledning av Nationdaldagen på onsdag ha tips på tre bra svenska böcker. Överraska gärna med lite ”udda” författare/böcker.

Det blir kanske inte så udda men jag överraskar åtminstone med tre författare jag sällan pratar om här i bloggen men som jag ändå gillar väldigt mycket!

1. När jag var yngre plöjde jag igenom både min mammas och min morfars bokhylla och där hittade jag bland många andra Jan Fridegård. Han har skrivit många böcker men de bästa tycker jag är den historiska trilogin om trälparet Holme och Ausi som kämpar för sin frihet i vikingatidens Sverige. Jag läste de tre böckerna från pärm till pärm – Trägudars land, Gryningsfolket och Offerrök.

2. Två bra svenska böcker av Jessica Kolterjahn är Ut ur skuggan och Nattfjäril, båda läste jag för två år sedan och överraskades av det finkänsliga berättandet och hur fullständigt berättelserna tog tag i mig. Nattfjäril berättar parallelt om en ung kvinna som 1892 dör på ett hotell i Kalifornien och cororen Henry Stetson som utreder hennes död. Ut ur skuggan utspelar sig i ett Hjalmar Bergman- likt Stockholm och berättar om Agnes som längtar efter att bryta sig ur sin överklassfamilj och hitta ett eget liv och en egen identitet. Två väldigt olika men också väldigt fascinerande berättelser.

3. Av Stig Dagerman har jag läst Ormen och De dömdas ö, Ormen fängslade mig inte nämnvärt men De dömdas ö kunde jag inte lägga ifrån mig. Det är inte en regelrätt skräckroman men ändå är skräcken det genomgående temat och genomsyrar i stort sett varenda mening – handlingen utspelar sig på en ö dit sju personer räddar sig efter ett skeppsbrott. De dömdas ö är vacker, hemsk och underlig och jag har haft svårt att glömma den. Böcker jag har kvar att läsa av Stig Dagerman är Bränt barn och Bröllopsbesvär.

Tre litteraturmammor

Söndagens festligheter till ära vill Lyran denna veckan ha tips på tre böcker med minnesvärda mammor i. Jag letade i minnet (och läslistorna) och hittade tre ganska olika mammor.

1. Egentligen handlar I taket lyser stjärnorna mest om Jenna men mycket om Jennas förhållande till sin cancersjuka mamma. Det här är en fantastiskt vacker, sorglig och alldeles underbar bok.

2. Precis som thecuriuoscaseofthebooks tycker jag mycket om Molly Weasley i Harry Potter. Molly är en väldigt moderlig mamma som har fullt upp med sina sju barn men som ändå välkomnar Harry som en extra son. Molly Weasley har bjudit på både skratt och tårar genom sju böcker, och bara en liten smula irritation i sjunde boken när hon gör det så svårt för Ron, Hermione och Harry att smida planer i ensamhet.

3. Den tredje mamman jag tänkte berätta om är Kevins mamma, Eva Khatchadourian, i Lionel Shrivers fantastiska Vi måste prata om Kevin. Boken är otroligt bra men också väldigt tung och obehaglig, den försöker förklara vad som kan få ett barn att skjuta och döda sina klasskamrater. Ingen pekas ut som ensam skyldig och ingen egentligen förklaring kan ges men de funderingar som väcks under läsningen är många och intressanta. Eva Khatchadourian försöker ge sin sida av historien genom en serie brev till Kevins far och bilden som ges av ett moderskap och ett barns uppväxt är mångsidig, svårtolkad och mycket intressant.

Norgelikt i tematrion

Eftersom det alldeles snart är Norges nationaldag vill Lyran i veckans trio ha tips på norska författare eller böcker. Jag väljer att fokusera på en författare idag, en jag läst fem-sex böcker av men gärna vill läsa mer – Karin Fossum.

1. Den bästa bok jag hittills läst av Fossum – och också bland de allra hemskaste böcker jag läst i år – är Jag kan se i mörkret. Den handlar om Riktor som jobbar på ett äldreboende och utnyttjar sin plats till att terrorisera de äldre. Boken är fylld av ondska och äckel men samtidigt så fantastiskt skriven att den inte går att lägga ifrån sig.

2. Den första bok jag däremot läste av Fossum var De galnas hus och också den tyckte jag var väldigt bra, och väldigt annorlunda. De galnas hus berättar om Hajna som lider av depression och självmordstankar och blir intagen på anstalten Varden. Hajna är läsarens ögon och öron inne på anstalten och ser mycket mer än vårdarna tror. Personporträtten som träder fram inför läsarens ögon är intressanta, skakande och sorgliga.

3. Den sista boken i denna tematrio blir deckaren Döden skall du tåla, som inte är en vanlig deckare utan en som undviker de vanliga trista fällorna och fokuserar en hel del på psykologisk spänning och skräck. En rad absurda skämt skakar det lilla samhället och till slut går skämten över gränsen och något fruktansvärt händer.

Tre fantastiska ungdomsböcker

Den här veckan har Lyran temat ihop en trio om ungdomsböcker, och jag som älskar ungdomsböcker vill ju inte vara sämre – här är tre förslag på finfina ungdomsböcker. Några från min egen ungdom, någon jag upptäckt när jag var äldre.

1. När jag var yngre slukade jag bokserier hela, och en av dem var Identitet X av Francine Pascal. Jag vet inte om de håller än idag men då gillade jag dem verkligen. Huvudpersonen Gaia var lätt att identifiera sig med även om hon hade superkrafter – hon var också en väldigt vilsen tonåring. Jag tyckte hon var en fantastisk motvikt till mer ”söta” böcker – Gaia var lite tuffare och lite coolare, samtidigt som hon inte var helt perfekt.

2. Glappet är en fantastisk ungdomsbok och en lika bra TV-serie. TV-serien såg jag när jag elva-tolv år och älskade, boken läste jag först för tre år sedan och älskade den visserligen inte lika mycket, men ändå älskade jag. Berättelsen om Ella och Josefin som befinner sig precis i glappet mellan unga och vuxna är skriven av Christina Herrström som även skrivit manus till TV-serien.

3. En av förra årets allra bästa böcker var Ester Roxbergs debutbok Antiloper. Nästan smärtsamt vackert skriven, finkänslig och sorglig berättelse om vänskapen mellan Astrid och Ellen. Läs, läs, läs!

Triss i klassiker!

Lyran läser klassiker på somrarna, det har jag också gjort några gånger även om jag de senaste somrarna valt att ägna min somriga lästid åt tegelstenstjocka viktorianaromaner på engelska. Fungerar finfint det med. Men i veckans Tematrio ska det alltså tipsas klassiker, och eftersom jag precis som Monika är förtjust i ryska klassiker så berättar jag här om tre sådana, tre som jag velat läsa länge men ännu inte kommit mig för att ta tag i. Kanske i sommar?

1. Anna Karenina. Jag hetsläste Krig och fred av Lev Tolstoj under två varma semesterveckor när jag var femton och jag älskade den. Så det känns som att jag kommer älska Anna Karenina också – jag ska bara hitta tiden till att läsa den.

2. Jag har läst en hel del böcker av ryska författare men konstigt nog ingenting av Aleksandr Solzjenitsyn, jag tänker mig att den bok man framförallt borde läsa av honom är En dag i Ivan Denisovitjs liv. Någon som har läst något annat bra av Solzjenitsyn och har något tips?

3. Om Nikolaj Gogol var rysk eller ukrainsk författare är omdiskuterat, men han föddes i det dåvarande Ryssland så han får vara med på listan ändå. Jag läste och älskade Kappan av Gogol men ändå har det inte blivit några fler. Döda själar är en bok jag jättegärna vill läsa.

Vad vill du läsa för klassiker?

Triss i klassiker!

Lyran läser klassiker på somrarna, det har jag också gjort några gånger även om jag de senaste somrarna valt att ägna min somriga lästid åt tegelstenstjocka viktorianaromaner på engelska. Fungerar finfint det med. Men i veckans Tematrio ska det alltså tipsas klassiker, och eftersom jag precis som Monika är förtjust i ryska klassiker så berättar jag här om tre sådana, tre som jag velat läsa länge men ännu inte kommit mig för att ta tag i. Kanske i sommar?

1. Anna Karenina. Jag hetsläste Krig och fred av Lev Tolstoj under två varma semesterveckor när jag var femton och jag älskade den. Så det känns som att jag kommer älska Anna Karenina också – jag ska bara hitta tiden till att läsa den.

2. Jag har läst en hel del böcker av ryska författare men konstigt nog ingenting av Aleksandr Solzjenitsyn, jag tänker mig att den bok man framförallt borde läsa av honom är En dag i Ivan Denisovitjs liv. Någon som har läst något annat bra av Solzjenitsyn och har något tips?

3. Om Nikolaj Gogol var rysk eller ukrainsk författare är omdiskuterat, men han föddes i det dåvarande Ryssland så han får vara med på listan ändå. Jag läste och älskade Kappan av Gogol men ändå har det inte blivit några fler. Döda själar är en bok jag jättegärna vill läsa.

Vad vill du läsa för klassiker?

”Here, there be monsters!”

Veckans Tematrio handlar om monster och en monsterdyrkare som jag vill självklart haka på!

1. Plocka upp valfri bok av H. P. Lovecraft och det dräller av tentakelvidriga monster – hur kul som helst. Jag föreslår Lovecrafts samlade verk, eller om man känner för något kortare kanske novellsamlingen At the mountains of madness and other tales of horror.

2.. Dräller av monster gör det även i Anders Fagers Samlade svenska kulter. Jag gillar blandningen av krypande skräckvibbar med explicita monster och splattertendenser – Samlade svenska kulter lär hålla dig vaken länge.

3. Jag måste faktiskt också säga Lord of the Rings– trilogin för där finns så mycket trevliga och otrevliga monster! Orcher, vattenmonster, spindelmonster och whatnot. Jag älskar böcker där det verkligen dräller av otrevligheter och Lord of the Rings är förutom det verkligt bra böcker som snart förtjänar en omläsning.

”Here, there be monsters!”

Veckans Tematrio handlar om monster och en monsterdyrkare som jag vill självklart haka på!

1. Plocka upp valfri bok av H. P. Lovecraft och det dräller av tentakelvidriga monster – hur kul som helst. Jag föreslår Lovecrafts samlade verk, eller om man känner för något kortare kanske novellsamlingen At the mountains of madness and other tales of horror.

2.. Dräller av monster gör det även i Anders Fagers Samlade svenska kulter. Jag gillar blandningen av krypande skräckvibbar med explicita monster och splattertendenser – Samlade svenska kulter lär hålla dig vaken länge.

3. Jag måste faktiskt också säga Lord of the Rings– trilogin för där finns så mycket trevliga och otrevliga monster! Orcher, vattenmonster, spindelmonster och whatnot. Jag älskar böcker där det verkligen dräller av otrevligheter och Lord of the Rings är förutom det verkligt bra böcker som snart förtjänar en omläsning.