Tematrio om Påskläsning

Med påsken i antågande vill Lyran denna veckan veta våra bästa tips på påskläsning.

1. Påskekrim är ju en utbredd företeelse och fast jag helst läser deckare på sommaren (även om det inte blir mer än ett par deckartitlar om året) så tänkte jag tipsa om några riktigt bra deckarförfattare. Jag gillar som bekant inte deckare som följer den vanliga, ganska tråkiga mallen men författare som lyckas skriva säregna, intressanta och spännande deckare är bland flera andra Maria Lang, Karin Fossum, Johan Theorin och Mo Hayder. Jag tänkte också tipsa om författarparet Johanna Limme och Martin Palmqvist som skrivit den historiska deckaren Strömkarlen. Läsvärd!

2. Deckare i all ära men det finns ju mycket fantastisk spänningslitteratur som inte är deckare! Varför inte en riktigt bra thriller i påsk? Den trettonde historienThe Lake of Dead Languages, Fallet Vincent Franke och A Time To Kill är förstklassig spänningslitteratur – de två första med spökliga undertoner och de två senare med otäck verklighetsförankring.

3. Under påsken kan man ju självklart också förkovra sig i häxböcker. Precis som Lyran påpekar är ju Harry Potter och Cirkeln ett självklart val men det finns också många bra ungdomsböcker om häxor från några år tillbaka – jag älskade Häx-serien av Maj Bylock när jag var yngre. Mer om den, och fler böcker om häxor, i en lite äldre Tematrio.

Bäst hittills!

Veckans Tematrio hos Lyran var en svår nöt att knäcka, frågan är vilka böcker som varit bäst under 2012 hittills? Jag har läst många bra böcker, men efter lite val och kval blir de tre bästa de här:

1. Alldeles nyligen läste jag ut den fantastiska trilogin Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset (jag räknar den som en då jag läste alla böckerna i en bok). Drygt 800 sidor välskriven historia, kärlekskval, ångest och hat som verkligen gick djupt i hjärtat – förpackat i ett sirligt äldre språk som visserligen tog lång tid att läsa men som var verkligt njutbart.

2. Octavia E. Butler ger vampyrmyten en ny och intressant kostym i Fledgling. Det som framförallt är så bra är hur levande huvudpersonen Shori är och vilket djup Butler ger sina karaktärer – frågor som rasism och makt ställs i ett helt annat ljus när de appliceras på en mytologi. Trots att det inte är någon skräckroman är det ändå spännande och fängslande, hela boken igenom.

3. Sist ut den här veckan är den senast lästa, Carl-Johan Vallgrens Havsmannen som både är en otroligt bra och fruktansvärt hemsk berättelse. Det tog ett tag för mig att komma in i den, framförallt för att den var så annorlunda mot vad Vallgrens författarskap brukar vara. Man ska inte ha så mycket förväntningar på allting, tydligen.

Bubblare den här veckan är Eyvind Johnsons Strändernas svall och Varma kroppar av Isaac Marion!

Tre överraskande bra böcker

Veckans tematrio hos Lyran handlar om böcker som var överraskande bra. Sådant är ju alltid trevligt, även om jag fick tänka ganska länge innan jag grävt fram tre stycken.

1. En av de första böcker jag minns överraskade mig något otroligt var Carl Jonas Love Almqvists Drottningens Juvelsmycke. Jag pluggade litteraturvetenskap och hade av någon anledning gjort mig en bild av den här boken som tjock och seg. Oj vad överraskad jag blev! Den var så mycket mer än jag någonsin hade trott och verkligt annorlunda. Nu är den en av mina absoluta favoritböcker.

2. En annan bok som överraskade mig var Familjegraven, fortsättningen på Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti. Grabben… var visserligen rolig men inte överdrivet bra och det var en trevlig överraskning att Familjegraven var så mycket bättre än sin föregångare. Kul med en uppföljare som är bättre än föregångaren, dessutom. Kanske att den är en smula fördomsfull men jag som växt upp på en bondgård skrattade ändå gott åt igenkänningsfaktorn.

3. Min bästa vän talade sig varm om Den vidunderliga kärlekens historia för kanske sex år sedan. Jaja, tänkte jag och läste min första Vallgren någonsin. Visst trodde jag att den skulle vara bra, men att den skulle vara en av de mest fantastiska böcker jag någonsin läst hade jag verkligen inte förväntat mig – inte heller att C-J Vallgren skulle bli en av mina favoritförfattare.

Kvällsliga bokreatips

Jag är mitt i ett årslångt köpstopp men jag tänker faktiskt inte låta det hindra mig från att delta i veckans Tematrio hos Lyran. Se men inte röra, right? Frestelsen är faktiskt inte sådär jättestor eftersom jag hittade tre böcker att tipsa om där jag äger två av dem och ska köpa den tredje på engelska när köpstoppet är slut. Here it goes:

1. Den fantastiska och obehagliga Styggelsen av Amanda Hellberg hittar du inbunden för endast 75 riksdaler här. Amanda Hellberg är aktuell med Tistelblomman som är tredje boken i serien om Maja Grå men har du inte läst så tycker jag absolut du ska börja med Styggelsen. En annorlunda skräckbok som verkligen skrämde mig.

2. Igår recenserade jag Phillip Pullmans bidrag till Mytserien, en omarbetning av Kristusmyten som fått namnet Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren. I korta drag är det en mycket välskriven och mycket tankeväckande bok som ändå går ganska fort att läsa. Jag skriver mer om den här och här hittar du den, även den inbunden för 75 kronor.

3. Jag avslutar med en bok som jag faktiskt inte läst men som jag ändå är ganska säker på är bra, Stephen King har aldrig svikit mig hittills och du hittar hans novellsamling Strax efter solnedgången för 59 kronor (inbunden) här. Det är ju Kingen vi talar om här, så läs och njut!

Vad har du för bra bokreatips?

Böcker jag trodde jag skulle gilla men inte gillade

Veckans tematrio hos Lyran handlar om böcker man trodde man skulle gilla men som sedan inte fastnade. Jag brukar faktiskt inte bli besviken på böcker för oftast brukar jag känna av redan innan om jag kommer gilla en bok eller inte. Men jag har skakat fram tre böcker jag hade höga förväntningar på och som gjorde mig besviken.

Vampyrtokig som jag är trodde jag absolut att jag skulle gilla Sookie Stackhouse– serien av Charlaine Harris, speciellt eftersom halva bloggosfären verkar älska. Men det klickade verkligen inte mellan mig och Sookie, jag läste första boken och sedan gav jag upp. Halvtråkigt och oengagerande är mitt omdöme. Framförallt beror det nog på att Bill är en så urtråkig vampyr med ett urtråkigt namn och på att Charlaine Harris på ett vis drar ut vampyrerna i dagsljuset – när de lever sida vid sida med människorna, var är då mystiken?

Jag brukar sky dussindeckare som – tja, en vampyr flyr solljuset skulle man kunna säga – men ge mig en originellt skriven deckare som inte följer mall 1A och jag är absolut beredd att ge den min tid. Jag har hört Arnaldur Indridason berömmas som en sådan deckarförfattare på flera håll och det var med spänning jag fick Glasbruket i min hand. Men den lämnade mig tämligen oberörd och jag tyckte inte den hade särskilt mycket innehåll.

Vägen till Jerusalem var också en bok som många hyllat och som jag rent teoretiskt borde gilla. Jag gillade filmen, för en sak, och för en annan är det en historisk roman och sådana brukar slinka ner. Men Vägen till Jerusalem var alldeles för torr och tråkig och hade alldeles för platta karaktärer för att vara intressant.

Vilka böcker har du blivit besviken på?

Böcker jag trodde jag skulle gilla men inte gillade

Veckans tematrio hos Lyran handlar om böcker man trodde man skulle gilla men som sedan inte fastnade. Jag brukar faktiskt inte bli besviken på böcker för oftast brukar jag känna av redan innan om jag kommer gilla en bok eller inte. Men jag har skakat fram tre böcker jag hade höga förväntningar på och som gjorde mig besviken.

Vampyrtokig som jag är trodde jag absolut att jag skulle gilla Sookie Stackhouse– serien av Charlaine Harris, speciellt eftersom halva bloggosfären verkar älska. Men det klickade verkligen inte mellan mig och Sookie, jag läste första boken och sedan gav jag upp. Halvtråkigt och oengagerande är mitt omdöme. Framförallt beror det nog på att Bill är en så urtråkig vampyr med ett urtråkigt namn och på att Charlaine Harris på ett vis drar ut vampyrerna i dagsljuset – när de lever sida vid sida med människorna, var är då mystiken?

Jag brukar sky dussindeckare som – tja, en vampyr flyr solljuset skulle man kunna säga – men ge mig en originellt skriven deckare som inte följer mall 1A och jag är absolut beredd att ge den min tid. Jag har hört Arnaldur Indridason berömmas som en sådan deckarförfattare på flera håll och det var med spänning jag fick Glasbruket i min hand. Men den lämnade mig tämligen oberörd och jag tyckte inte den hade särskilt mycket innehåll.

Vägen till Jerusalem var också en bok som många hyllat och som jag rent teoretiskt borde gilla. Jag gillade filmen, för en sak, och för en annan är det en historisk roman och sådana brukar slinka ner. Men Vägen till Jerusalem var alldeles för torr och tråkig och hade alldeles för platta karaktärer för att vara intressant.

Vilka böcker har du blivit besviken på?

Tematrio om bokbloggar

Den här veckan i Tematrion vill Lyran ha tips på tre bokbloggar man gillar. Det är självklart svårt att begränsa sig till tre här, men jag tänker göra ett försök!

1. Sofia från bloggen Bokmilaskogen är en ganska ny bekantskap men en mycket trevlig sådan! Här finns högar av läsvärda inlägg, inspirerande boktips och välskrivna recensioner. Vår boksmak faller ofta inom ungefär samma ramar och i december kompisläste vi en riktig nostalgibok tillsammans.

2. Samma bokramar brukar jag ha även med Helena på Fiktiviteter. Från Fiktiviteter får jag både små och stora boktips, ofta sådana med mycket mörker och en hel del vampyrer och det faller ju alltid i god jord! Både jag och Helena läser böcker ur Mytserien även om Helena samlat något fler titlar än mig. Titta in hos Fiktiviteter, nu på en gång!

3. För er som inte hittat till Lingonhjärta än, klicka genast här! Lingonhjärta har en alldeles utmärkt boksmak – spöken, hemsökta hus, tvillingmyter och metalitteratur, yey säger jag till boktipsen som flödar på den här bloggen. Dessutom blir det allt som oftast spännande anekdoter från Argentina, inte minst när det stod bröllop i den Lingonhjärtska bloggen förra året. Hos Lingonhjärta finns alltid något roligt att läsa.

Tematrio om bokbloggar

Den här veckan i Tematrion vill Lyran ha tips på tre bokbloggar man gillar. Det är självklart svårt att begränsa sig till tre här, men jag tänker göra ett försök!

1. Sofia från bloggen Bokmilaskogen är en ganska ny bekantskap men en mycket trevlig sådan! Här finns högar av läsvärda inlägg, inspirerande boktips och välskrivna recensioner. Vår boksmak faller ofta inom ungefär samma ramar och i december kompisläste vi en riktig nostalgibok tillsammans.

2. Samma bokramar brukar jag ha även med Helena på Fiktiviteter. Från Fiktiviteter får jag både små och stora boktips, ofta sådana med mycket mörker och en hel del vampyrer och det faller ju alltid i god jord! Både jag och Helena läser böcker ur Mytserien även om Helena samlat något fler titlar än mig. Titta in hos Fiktiviteter, nu på en gång!

3. För er som inte hittat till Lingonhjärta än, klicka genast här! Lingonhjärta har en alldeles utmärkt boksmak – spöken, hemsökta hus, tvillingmyter och metalitteratur, yey säger jag till boktipsen som flödar på den här bloggen. Dessutom blir det allt som oftast spännande anekdoter från Argentina, inte minst när det stod bröllop i den Lingonhjärtska bloggen förra året. Hos Lingonhjärta finns alltid något roligt att läsa.

Oläst och efterlängtat

Denna veckan i Tematrion vill Lyran ha svar på vilka tre författare vi inte har läst men som vi tror att vi skulle gilla. Jag har betydligt fler än tre på lager, men här är ett urval:

1. Kate Morton har surrat omkring i bokbloggsvärlden en del den senaste tiden. Jag har inte läst en enda bok av henne men jag är otroligt pepp på att göra det. Jag stod och höll i The Forgotten garden i Uppsala English Bookshop-montern på förra årets bokmässa men valet föll på Lionel Shrivers Double Fault istället (jag ville ju ha den signerad!) Det blir nog ett (till) inköpsförslag till biblioteket snart för inte en enda Kate Morton har de på engelska!

2. En annan författare som jag läst mycket om i bloggvärlden och som verkligen fått det att klia i bokköpsfingarna är Nicole Krauss. Jag vill läsa Kärlekens historia men kanske framförallt Det stora huset, speciellt efter Ord och inga visors fina recension i veckan.

3. Jag har länge trott att jag och Helen Fitzgerald kommer att komma utmärkt överens. Ändå har det inte blivit någon läsning. Kanske blir (ännu) ett inköpsförslag till biblioteket? Den här kanske?

Tematrio om barndomsskildringar

Veckans tematrio hos Lyran handlar om barndomsskildringar. Jag har inte läst jättemånga eftersom jag inte är direkt förtjust i varken biografier eller memoarer, men några mer eller mindre fiktiva barndomsskildringar har jag skakat fram.

1. Nässlorna blomma är en underbar bok av en fantastisk författare, Harry Martinson. Huvudpersonen Martins barndom är både lycklig och sorglig, han upplever många sorger men har också barnasinnet i behåll och det är en fin linje Martinson vandrar på när han beskriver Martins uppväxt och öde. Jag har skrivit mer om boken här.

2. Joyce Carol Oates har skrivit många bra böcker och The gravedigger’s daughter är en av mina favoriter. Den är inte en egentlig barndomsskildring utan snarare en livshistoria, men i själva grunden finns Rebeccas kämpiga uppväxt i 1950- talets USA. Hennes familj är invandrande judar och får utså både omgivningens hån och inre stridigheter och när Rebecca själv får barn får även hennes son en svår uppväxt – Rebecca tar sig ur askan från en döende familjeenhet in i elden med en hustrumisshandlande make.

3. Cat’s Eye av Margaret Atwood är inte heller bara en barndomsskildring men boken största styrka ligger just i Elaines barndom och uppväxt, något hon tittar tillbaka på när hon vid femtio års ålder återvänder till barndomsstaden Toronto. Berättelsen är dock inte beskriven ur en vuxens perspektiv utan just från barndomens, allt ifrån det oskyldiga till all den grymhet barn kan vara kapabla till, speciellt i grupp. Fantastisk bok, läs den!