Category Archives: Bokligt i allmänhet

Bilderboksrevolt på biblioteken

Är bilderboken kidnappad? Ett av de seminarier jag såg mest fram emot på Litteralund – och den i särklass mest drastiska rubriken – var Hjälp! Bilderboken är kidnappad! Bilderboken möter jag varje dag i mitt jobb och jag älskar de olika vägar den tar, något jag skrev om redan innan seminariet.

Seminariet bestod av ett samtal med två bilderboksskapare, från Wanås konst och Mirando förlag – förlag som ger ut konstnärliga, annorlunda bilderböcker vilka kanske inte helt självklart endast passar på barnavdelningen på biblioteket (Mina favoriter från Mirando är Simbassängen, En flod, Färgernas ljud och Sabelles röda klänning). Att drista mig till att säga att de inte passar där alls kommer jag inte att göra, men jag önskar att bilderbokens nya vägar ska leda till många fler vuxnas läsögon lika väl som till barns.

 

Med tanke på seminariets utgångspunkt, hur vi bibliotekarier ska ställa oss till bilderboken, var det synd att det inte fanns en bibliotekarie med i panelen (samtalsledaren var bibliotekarie men tycker inte riktigt det är samma sak då hon ledde utfrågningen). Det hade kunnat bli ett intressant samtal om bilderboken och biblioteken men handlade till slut mest om bilderboken som sådan och om de konstnärliga ambitioner – och friheter – författarna/förlagen hade. Nog så intressant, men med en bibliotekarie i panelen hade det kunnat bli ännu bättre. Kanske hade det då också blivit lite mer diskussion kring var en faktiskt kan placera bilderböckerna i biblioteket, för att ha ett ”odefinierat rum” som föreslogs i panelen tror jag inte sågs med blida ögon på av många bibliotekarier i rummet – jag och min kollega utbytte en blick av djup skepsis under detta förslag.

Men det jag ändå till slut tog med mig – förutom en önskan om att åka till Wanås – var att ha en liten låda på hjul med bilderböcker i att skuffa runt i biblioteket och ställa på lite olika platser – seriehyllan för unga, seriehyllan för vuxna, konstrummet, skönlitteraturen. Ordningen är bevarad men bilderboken revolterar i det fördolda. Allt i mig känns tillfredställt.

UPDATE 5/5 2017: Jag vill gärna också nämna begreppet ”allåldersbok” som en annan sak jag tog med mig från det här seminariet. Fint och tydligt begrepp att använda om sådana här böcker, både i samtal och på bibliotek.

Bibliotekshaul (Rosoff, Green, Shusterman)

På onsdag reser jag mot Litteralund och måste då givetvis ha något med mig att läsa. Jag kommer att få chansen att lyssna på både Meg Rosoff och Sally Green och det är med andra hög tid att stifta bekantskap med deras böcker. Tesla’s Attic lånade jag med mig för att bryta av dystopin och fantasyn med lite uppfinnaräventyr – och för att min kollega bibliotekariejournalisten hyllar den som nästa Harry Potter.

Den stora frågan just nu: vilken ska jag börja med?

Läsplanering

Låt mig inleda det här inlägget med att säga att jag är en planerare av rang – jag planerar *allt*. Förmodligen var bibliotekarie det bästa yrkesval jag kunde göra för jag älskar att sortera, göra listor, pricka av, ha ordning. Ändå har jag svårt att planera min läsning, på något sätt känns den inte lika rolig då. Jag släpar hem böcker från bibliotek och från loppis, även om jag inte köper mycket nytt, och tänker entusiastiskt att ”den här vill jag läsa! Nu!” Någonstans ignorerar jag väl den ständigt växande att-läsa- högen där hemma, men ofta går jag också igenom min att-läsa-hög och lämnar tillbaka det jag aldrig kommer läsa och ger bort sådant jag köpt på loppis men ångrat mig om.

Men en kombination av att jag ska åka på litteraturkonferens i slutet av april och att jag ungefär samtidigt ska omorganisera hela mitt bibliotek hemma gör att jag försiktigt har börjat nosa på det där med läsplanering. Jag lämnade i veckan också tillbaka några böcker som jag verkligen aldrig någonsin kommer att läsa och några böcker som jag vill läsa men som jag inte kommer ha tid med just nu (jag fick stålsätta mig men nu slipper jag i alla fall tredjegångsomlåningsångesten).

Jag har nu i alla fall lyckats planera en påskläsningshög. Givetvis kommer jag inte hinna läsa allt, särskilt med tanke på att jag är mitt i bokcirkelprojektet Grannarne av Fredrika Bremer, men kanske några i alla fall. Efter påsk vill jag dessutom läsa Meg Rosoff som ska lyssna på under min konferens i Lund.

Kamp och kärlek – Lena Kjersén Edman
Det finns annan frukt än apelsiner – Jeanette Winterson
Nässelvrede – Solveig Vidarsdotter
Tiden är inte än – Elin Boardy
Carve the Mark – Veronica Roth

tl;dr: Det här planerar jag att läsa i påsk. I april vill jag dessutom läsa fler ungdomsböcker och bilderböcker. Läsplanerar du? Fungerar det? Varför/varför inte?

Böcker om och i Paris

Jag har alltid drömt om att åka till Paris. Om några veckor slår min dröm in och jag har efter lite efterforskningar beställt Tatiana de Rosnays Huset du älskade och Claude Izners Mördaren i Marais att läsa när jag är där. Men två böcker räcker ju inte på en vecka!

Har du något fantastiskt tips på en bok som utspelar sig i Paris? Gärna av en fransk författare. Jag är ett fan av allt mörker, helst mycket ond bråd död, jag älskar språk och stämning och faller ganska ofta för finstämda historiska romaner (och ungefär så skulle väl kanske min kontaktannons se ut om jag ever fick för mig att publicera en sådan).

Hon broderar med ord

Alba är en dotter i en lång rad av ordbodöser från släkten Vinter i den värmländska bruksorten Vintervila. En ordbrodös kan styra dig och dina handlingar med sitt skrivna ord, med några drag av sin penna kan hon få dig att göra vad som helst.

Kvinnorna i Vintervila har alltid varit ordbrodöser. Ingen har misslyckats vid sitt inträdesprov, inte förrän Alba på sin artonårsdag gör just det. Misslyckas. Efter sitt prov skulle Alba gått i vidare lära men skickas istället till Stockholm medan hennes släkt försöker förstå varför hon inte lyckades. Det är inte utan att det känns som en förvisning.

När jag hörde talas om Ordbrodösen tänkte jag med en gång på Cornelia Funkes Bläckhjärta– trilogi som är en av mina favoritböcker, på Mo som kan läsa fram verkliga varelser ur skriven text. Men även om det kan få sägas att Ordbrodösen verkar vara inspirerad av Bläckhjärta är den inte alls en kopia, långt ifrån. Det ligger heller inte långt bort att börja fundera på otaliga historier om flickors övergång till kvinnor, ritualer och jag tycker det är fint att Anna Arvidsson verkar ha tagit så mycket inspiration från så många håll och ändå gjort Ordbrodösen till en helt egen historia.

Jag älskade Ordbrodösen, inte minst för att den är otäck på ett sätt bortom vanlig skräck. Det är väl skildrat, skräcken i att ens sinne inte längre blir ens eget när en ordbrodös tar över det och att den vars vilja tas över inte ens märker när den blir styrd. Kraften och makten i det skrivna ordet, tänk vilken makt som ligger i ordbrodösernas kraft. Någon gång, mer än under Albas livstid, måste det ha missbrukats? Jag ryser vid tanken.

Fler saker jag älskar med Ordbrodösen: Jag älskar kvinnokraften. Jag älskar att HBTQ-karaktärer får ta plats utan att det görs en grej av det. Det gör mig så otroligt glad och varm i hjärtat.

Jag hade svårt att släppa Ordbrodösen och satt uppe långt inpå småtimmarna och läste. Det gör mig dock också kluven, för någonstans mot slutet tycker jag att den väl uppbyggda historien får stå tillbaka för en klassisk hetsjakt och en spänning som känns lite konstruerad för att inte läsaren ska tappa spåret. Det hade inte behövts, för berättelsen om ordbrodöserna och släkten Vinters hemligheter är tillräckligt fascinerande i sig.

Jag hade också gärna velat veta mer om släkten. Samhällsskildringen kommer aldrig riktigt någonstans och det är synd. Det anas i utkanterna av berättelsen, i vågorna av Albas efterforskningar, att släkten Vinter många gånger haft ett finger med i spelet när det gått bra för orten men jag skulle vilja veta så oändligt mycket mer. Hur har det påverkat människorna som bor där? Anar de någon magi kring släkten Vinter? Hur är deras ställning i samhället, med tanke på att Vintervila presenteras som en bruksort? Jag får känslan av att släkten Vinter är som en rik, borgerlig familj i en ort full av arbetare och det klassperspektivet hade gärna fått influera berättelsen mer. Kanske kommer det i följande böcker. För visst blir det fler böcker av Anna Arvidsson om ordbrodöserna?

Rabén och Sjögren, 2016.

Hitta den här, här eller här.

Andra som skrivit om boken: Boktokig, Aldrig bara ord, Annas fotnoter, Lyrans noblesser, Sagan om Sagorna, hyllan, Läsresan, Bokbesatt, Ugglan och boken, Mitt liv som Miimz.

Mot Litteralund!

I några år nu har jag hoppat över eller inte haft chans att åka på bokmässan (någon måste ju hålla biblioteket öpppet också) men i slutet av april ska jag istället åka på Litteralund som är en konferens om barn- och ungdomslitteratur och jag är sååå peppad! Några av mina största idoler inom litteraturvärlden kommer att vara där (Mårten Melin, Jenny Jägerfeld, Anna Ahlund, Meg Rosoff, Kitty Crowther och Ann-Helén Laestadius bland andra) och därför blir det extra mycket barn- och ungdomsböcker på bloggen i april! Både bilderböcker, kapitelböcker och ungdomsböcker. Jag kommer läsa min allra första Meg Rosoff- bok, fangirla över Jenny Jägerfeld och Mårten Melin och skriva om bilderbokens utveckling. Jag kommer också skriva rapporter från de workshops och seminarier jag går på när det väl blir dags att åka till Lund.

Är det någon mer ur bibliotekariefalangen i #boblmaf som ska till Litteralund?

litteralund-logo-normal

Läser just nu

En av vårens mest efterlängtade ungdomsböcker är Ordbrodösen av Anna Arvidsson. Jag började läsa i lördags natt när jag var för mycket uppe i varv för att kunna sova och än så länge gillar jag!

Har du läst?

Tillbaka in i kylan

Gissa om jag blev lycklig när den efterlängtade Thin Air av Michelle Paver äntligen damp ner till mitt bibliotek och jag kunde få bära hem just när snön och kylan återkommit till våra jaktmarker här i mitten av Sverige. Det kändes nästan som ett tecken.

#LäserJustNu

Vad läser du?