Semesterläsning och hästböcker

Det var 14 år sedan jag slutade läsa hästböcker. När min älskade häst dog orkade jag inte längre med skildringarna av blanka hårremmar, sammetslena mular och läderdoftande sadlar. Det gjorde för ont. Jag har nog inte riktigt förstått hur mycket jag saknat hästarna, även om det ständigt funnits som en molande värk längst in i hjärtat – särskilt när jag varit ledsen och mått dåligt. Det är i just de stunderna din hästvän är den allra mest förstående och förlåtande.

Jag klarar mig inte utan. För några månader sedan fick jag av en slump chansen att få hänga i ett underbart litet stall och rida på en häst då och då, allt på grund av en ny bekantskap. Det har gjort mitt liv bättre, det finns inget annat sätt att säga det på.

Med det började jag också åter längta efter hästböckerna. 2018 var Med långa tyglar, skriven av danska Mette Vedsø, nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Nu har den blivit översatt till svenska och den känns som en fantastiskt fin början på att åter på riktigt ge sin i hästböckernas värld och en bra början på semesterläsningen – även om jag tjuvstartade med serien om Ödesryttarna i våras, som inte bar med sig lika mycket svåra känslor då jag valde att se på dem som fantasyböcker. Fina är de i vilket fall.

 

Biblioteksfynd och helgläsning

Bland det bästa med att vara bibliotekarie är alla chanser du får att hitta oväntade och fantastiska böcker du bara måste låna hem. Det allra sämsta med att vara bibliotekarie är de till synes omöjliga läshögar som skapas hemma. De senaste tillskotten är Oss håller inga bojor, oss binder inga band!: på långritt i 1920- talets Europa med Linde Klinckowström von Rosen samt Herrgårdsfruns recept. Kanske lyckas jag läsa dem i helgen men å andra sidan ska jag jobba lördag så kanske kommer jag då bara blir förälskad i nya böcker och bära hem dem under löftet att någon gång, i någon tid, faktiskt läsa dem.

Jag kallar det för ”stöd ditt lokala bibliotek”.

Midsommarläsningen

Med midsommar börjar sommarläsningen på allvar. Första boken ur min sommarläsningshög är Naomi Noviks Tongues of Serpents. Jag kommer också fortsätta läsa Frankenstein in Baghdad och börja på Selamlik av Khaled Alesmael. I verkligheten kommer jag förstås inte alls göra allt detta, men kanske lyckas jag i alla fall läsa ut historien om Frankenstein förflyttad till dagens Baghdad. Det är fascinerande läsning, om än ganska långsam och omständlig.

Vad läser du?

 

Sommarläsningen 2019

Det är något med sommarläsning och fantastik. Långa lediga dagar är helt enkelt perfekta för tjocka fantasyäventyr och episka rymdoperor. Och zombies, blodtörstiga ruttnande kroppsdelar i en dystopisk framtid. Under sommaren läser jag en bok från fantastik- världsutmaningen och en hyllvärmare, men mest läser jag fortsättningar på älskade fantasyserier och någon kärleks- Young Adult. En perfekt blandning.

A feast for crows (Game of Thrones #4) – George R R Martin
Kärleken vi inte förstår
– Bart Moeyaert (årets ALMA-pristagare!)
Tongues of Serpents (Temeraire #6) – Naomi Novik
A conjuring of light (Shades of Magic #3) – V. E. Schwab
Trädet vid vägens slut
– Daniel Edfeldt
Zonen vi ärvde – noveller av Fruktan
The Dark Forest (Rememberance of Earth’s Past #2) – Cixin Liu

Planerar du sommarläsningen?

Bibliotekshaul

Med anledning av hyllvärmarläsning och arga (nejdå) påminnelser från biblioteket om att lämna tillbaka böcker, har jag inte lånat nya böcker på länge. Nu när både hyllvärmarhögen och lånade böcker- högen krympt en aning kunde jag äntligen gå loss i bibliotekshyllorna igen. Passande nog dök två reservationer och ett inköpsförslag upp i precis rätt stund. Frankenstein in Baghdad är en bok i Fantastik- världsutmaningen, Vei 2 och Folk med ångest har jag väntat på länge. Jag passade på att också låna Selamlik av Khaled Alesmael som jag tänkt läsa en längre tid.

Vad läser ni i helgen?

Svälten och fabriksarbetarna – att slalomläsa böcker

Jag läser ofta minst tre böcker samtidigt. Alltid en ljudbok, men också oftast en ungdomsbok samtidigt som en vuxenroman. Kanske en facklitterär vid sidan av en fantasy eller science-fiction. Jag ser helst till att aldrig slalomläsa två böcker i samma genre, för att inte blanda ihop det.

Men ibland kommer det sig att böcker jag slalomläser visar sig vara mycket mer lika än vid en första anblick, historier som snärjer in sig i varandra eller teman som speglas i helt olika böcker. När jag läste Jila Mossaeds poesi samtidigt som Katherine Marshs barnbok Under samma himmel slogs jag av hur otroligt lika känslan i dem var, den av utsatthet och exil. Att två böcker som på ytan var så olika visade sig vara så lika, att de förmedlade känslan av att inte höra hemma så likartat, var en drabbande insikt.

Just nu lyssnar jag på Vävarnas barn, första delen i Barnserien av Per Anders Fogelström som utspelar sig i Stockholm 1749-1779. I pappersform läser jag Svälten av Magnus Västerbro, om missväxtåren 1867-1869. Det skiljer hundra år mellan historierna i böckerna men på många sätt är de ändå märklig lika: känslan av hunger och rädslan för livets omständigheter men kanske framförallt hopplösheten inför klassamhället, att vissa människor ses som så mycket mer värda än andra. Jag tycker mycket om båda böckerna.

Slalomläser du?

Historisk läsning i helgen

I helgen färdas jag långt tillbaka, till dinosauriernas tid, tillsammans med Simon Stålenhag och Anna Davour i Urtidsbilder. Jag gör ett stopp på vägen till framtiden i 1800- talets hungerår med Svälten av Magnus Västerbro, den som fick årets Augustpris i facklitteratur för vuxna- klassen. Om det finns tid dimper jag också ned i samtiden med Elin Cullheds Gudarna.

Vad läser du?

Påskläsningen

Påskens långa lediga dagar är här. Vårsolen har äntligen börjat värma och jag tänkte gå många och långa promenader, men också bädda ner mig med en bok såklart.

Det här är böckerna jag läser i påsk. Jag fortsätter på The Three- Body Problem av Cixin Liu som är underbar men ganska svårläst. Den behöver varvas med något lättare, det blir Gudarna av Elin Cullhed. Jag kommer också ge mig in i vackra Kattvinden av Helena Öberg och äntligen, äntligen läsa Till Vial av Henrik Ståhls, vårens mest efterlängtade bok.

Nåväl. Jag kommer läsa några av de här böckerna. Jag kommer också spela Rise of the Tomb Raider, andra delen i nyaste Tomb Raider– serien som jag älskar.

Vad läser du?

ALMA-priset och Slangbellan 2019

Två viktiga litteraturpriser har delats ut i april. I början av april delas alltid ALMA- priset ut, litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne som är det största priset i världen för barn- och ungdomslitteratur. Jag brukar alltid hålla stenkoll på det för jag har upptäckt så fantastiskt fina författarskap genom det priset som jag förmodligen inte hade läst annars – Meg Rosoff och Jacqueline Woodson är två av de senaste. I år gick priset till en författare jag aldrig hade hört talas om och som är väldigt sparsmakat utgiven på svenska – flamländske Bart Moeyaert. Jag gissar att det väldigt snart kommer översättningar och nyöversättningar och då kommer jag genast att läsa. Här kan du läsa mer om Bart Moeyaert.

Slangbellan instiftades av Sveriges Författarförbund och är ett debutantpris för barn- och ungdomslitteratur. De nominerade i år var Melody Farshin, Marjan Svab och Helena Hedlund. Jag hade tidigare läst Melody Farshins ungdomsbok Mizeria och älskade den, så såklart hoppades jag på den. Priset gick till Helena Hedlund som skrivit barnboken Det fina med Kerstin och jag lyssnade genast på författarinläsningen av ljudboken. Jag blev helt golvad, det är en fantastiskt fin barnbok som jag kommer skriva mer om snart.

Jag tycker att det är tråkigt att mediebevakningen är så dålig för barn- och ungdomslitteratur. Det var svårt att överhuvudtaget få reda på vem som fått Slangbellan just efter att priset delats ut. ALMA- priset brukar få lite större täckning, dock inte i närheten av vad priser för vuxenlitteratur får. Barn- och ungdomslitteraturen är så oerhört viktig och bra, det är synd att den behandlas så styvmoderligt av många medier. Skärpning.

  

Essensen ur existensen i bilderboken, klimatångest och Revolution Poetry – Litteralund dag 2

Litteralunds andra dag inleddes storartat. Författarna Åsa Lind och Lotta Olsson samtalade med Lunds domkyrkokaplan om att skriva fram essensen ur existensen i barnboken. Jag var lite rädd att det skulle bli ett samtal om religion men det blev det inte. Samtalet kretsade kring författarskap, om hur tanken föder texten och hur texten föder tanken – och kanske framförallt om hur en skriver böcker för barn. Det var ett fantastisk fint samtal som rörde sig mellan hur barn lever på vuxnas villkor, hur en kan bli för liten för en erfarenhet, behöva kliva ur och bli buren över mörkret. Om texten som ett levande ting – om själva livet.

Den något existentiella tråden fortsatte rulla genom dagen. En av de allra mest intressanta samtalen var när klimatforskaren Alexandra Nikoleris samtalade med Mats Strandberg om hans bok Slutet, om klimatförändringar och människors olika sätt att förhålla sig till dem. Frågan ställdes om varför det inte finns skönlitterära skildringar av hur vi löser klimatkrisen, svaret kanske är att motståndet i litteraturen behövs. Slutet benämndes på ett sätt som en fin berättelse om frid, om hur människor börjar bry sig om varandra – är sättet att hantera klimatångesten helt enkelt att få vår dödsångest under kontroll? Eller behöver vi bara inse att klimatfrågan inte är ett framtida hot utan ett faktisk dystopi vi lever i, här och nu?

Mats Strandberg pratade också om den starka mänskliga drivkraften i att lämna ett avtryck av sig själv på jorden. Samtalet avrundades i att det går att bemästra ångesten även med tanken att det du gör för att stävja klimatförändringarna inte bara behöver göras för att det är effektivt – utan för att det är rätt och om världen skulle gå under skulle det fortfarande vara rätt.

Men det mest fantastiska med Litteralund var det avslutande samtalet där Nachla Libre, den konstnärliga ledaren för Revolution Poetry, samtalade med tre av de poeter som medverkar i diktsamlingen med samma namn. Samtalet inleddes med underbar spoken word och handlade sedan väldigt mycket om vad det kan betyda att få uttrycka sig genom en plattform som Revolution Poetry, särskilt när du inte fått en chans att uttrycka dig tidigare. Vad det kan betyda att få frågan ”Vad tänker du?” istället för att få höra påståendet ”Tänk så här”. Att få hjälp att uttrycka sina känslor genom skrivandet och estraden. Att få en plats, ett sammanhang som du tidigare nekats. Robin Nazari, Nebay Meles och Sara Nazari vad otvungna, öppna, ärliga och medryckande – stora stjärnor på en konferens där många lös starkt. Jag har skrivit om boken här. Läs den!

Fantastiska Litteralund!