Category Archives: Bokligt i allmänhet

Decembers bästa och att-läsa i januari

Årets mörkaste månad, årets kortaste decembersammanfattning. Senare idag listar jag siffror för hela 2017 och imorgon, årets bästa böcker. Därför blir det en kort tillbakablick på december.

Äntligen läser jag igen, till skillnad från i november.

December månads läshög + två ljudböcker (Bli som folk och Blybröllop)

Bäst i december

I december både läste jag och lyssnade på några riktigt bra böcker. Jag fuskar därför och utser två. Den bästa boken jag läste var The Loneliest Girl in the Universe och den bästa ljudboken jag lyssnade på var Bli som folk.

Att se fram emot i januari

Jag har nyss börjat läsa tredje delen i The Expanse, Abbadon’s Gate. Jag räknar med att den kommer ta hela januari att läsa.

Vad läser ni?

Julläsningshögen

Jag har skrotat många jultraditioner. Det finns inga grisar på mitt julbord mer än de i marsipan och att julen har blivit en sådan konsumtionshögtid försöker jag motverka genom att skippa (nästan) allt vad julklappar heter. Det blir ju dessutom roligare med hemgjorda klappar eller häftiga second hand- fynd, om en nu måste ge någonting alls.

Men istället för de gamla trista kött- och köptraditionerna har jag fått nya. Jag testar nya veganska julskinkor varje år – i år är det dags för en hasselnötslimpa från årets julnummer i Vegomagasinet (världens bästa mattidning!) – jag tycker julen är lite fattigare om det inte blir en skotertur uppför berget och vad vore julen, egentligen, utan en saftig rymdopera i tegelstensformat?

I år läser jag Abbadon’s Gate, tredje delen i James S. A. Coreys fantastiska rymdepos. Att läsa en del i serien The Expanse varje jul och nyår är även det en ny tradition för mig. Det är något med att läsa science-fiction i kalla midvintern och blicka upp mot stjärnorna i natten. Därför läser jag även The Loneliest Girl in the Universe av Lauren James, ni vet hon som skrev den fantastiska The Next Together.

Jag läser också Half Wild, andra delen i Sally Greens häxtrilogi, och Genuine Fraud, den nya boken av fantastiska, oerfterhärmeliga E Lockhart. Jag försöker undanbe mig julklappar men får jag någon hoppas jag att det är Juldagar av Jeanette Winterson och Den goda gröna julen av Karoline Jönsson.

Vad läser ni i jul?

Då- och dåläsningen

Läsningen ska inte kännas som ett hinder, men ibland gör den det ändå. När jobbet och livet bygger hinder känns det ibland som att läsningen bara är ett ytterligare sådant på vägen. Ibland är den istället räddningen att sjunka ner i.

När en tung roman känns som ett oöverstigligt projekt brukar jag förlita mig på ljudböcker, poesi eller noveller – eller något av allt. Just nu läser jag den fantastiska Höstväsen, en samling skräckberättelser från några av de största och bästa fantastiskförfattarna idag. Varligt läser jag, en i taget, för att inte tappa läslusten totalt. Jag lyssnar också, på novellerna i Stina Stoors Bli som folk och det är en så fantastisk uppläsning att jag nästan saknar ord. Men Stina Stoor, hon har dem. Orden.

Jag har också lyssnat på Elisabeth Östnäs Feberflickan till min bokcirkel Prosa&Prosecco, och igår möttes vi för att tala om den. Den var en perfekt bokcirkelbok, lagom kort och fantastiskt mångtydig.
Möte med Prosa&Prosecco. Det är min bokcirkelvän och kollega som tagit bilden – jag tycker verkligen om att vi ser ut som en spegelbild, säkert i full diskussion om Lunas svårfångade gestalt. Mer om Feberflickan, senare.

Att bokcirkla är också ett fint sätt att hålla fast i läsningen när den ibland verkar vilja glida en ur händerna. Jag får en extra knuff till att faktiskt läsa istället för att scrolla i mobilen (även om jag nu lyssnade på Feberflickan) och att få prata om ens litterära upplevelser gör en bara mer sugen på att faktiskt plocka upp en bok till.

Hur botar du dina lässvackor?

Bilderboksångest och mellanåldersgotik i Augustprisnomineringarna

I söndags gissade jag, eller hoppades snarare, på vilka böcker i barn- och ungdomskategorin som skulle nomineras till Augustpriset. På något sätt hade jag väl gett upp hoppet om att juryn skulle upptäcka mellanåldersböckerna (9-12 år), jag tror jag förlorade det förra året när geniala Brorsan är kung förbisågs.

Så blir i år hela tre stycken mellanåldersböcker nominerade! Hurra! Kanske har jag ett litet gnälligt drag inom mig för jag vill ändå gärna påpeka att årets absolut bästa bok i den här kategorin är De försvunna av Cecilia Lidbeck och den fick tyvärr ingen nominering. Jag hoppas också att de här böckerna fortsätter ta plats i prissammanhang och att juryn inte ser det som att de kan nominera en hel hög nu och glömma dem sen.

Nåväl. Jag tycker ju flera av nomineringarna är roliga, också.

Dumma teckning – Johanna Thydell och Emma Adbåge. Jag har inte hunnit läsa än då boken är så pass ny men det är två geniala författare så jag hyser inga tvivel om att det är en lysande bilderbok.

Om dagen tar slut Med text av Lisa Hyder och bild av Per Gustavsson om ett barns ångest över döden och alltings slut känns det här minst sagt som en tippad nominering. Fin bilderbok.

Anrop från inre rymdenJag tyckte mycket om den här novellsamlingen av Elin Nilsson, men inte så pass mycket att jag önskade att den skulle nomineras.

Den förskräckliga historien om lilla Hon – en minst sagt grotesk spökhistoria av skräckmästaren för unga – Lena Ollmark – och återigen bild av Per Gustavsson. Jag älskar att en så pass morbid och blodig mellanåldersbok nomineras till Augustpriset! Min recension här.

Fågeln i mig flyger vart den vill den här vackra berättelsen i text och bild av Sara Lundmark hade jag absolut gissat om jag läst den tidigare. Nu läste jag den idag och den är verkligen enastående, klassad som mellanålder men kan verkligen läsas av både ungdomar och vuxna också. Berättelsen är inspirerad av konstnären Berta Hansson, särskilt fint tycker jag eftersom hon växte upp i Hammerdal, några mil utanför staden där jag bor.

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson skriver om ångest, om självskadebeteende, om det svarta. Jag har inte hunnit läst än men Johanna Nilsson brukar skriva underbart vackert.

Här har jag bara pratat om barn- och ungdomskategorin då den intresserar mig mest (och det är oftast den som ges minst medieutrymme) men jag vill också gärna uttrycka min jättestora glädje att Hédi Frieds lättlästa bok Frågor jag fått om förintelsen nominerades i fackboksklassen. Det är inte bara så otroligt viktigt med berättelser om andra världskriget, särskilt som läget ser ut i landet, Europa och världen idag, det är också fint att en bok som främst riktar sig mot barn och unga blir nominerad i fackboksklassen.

För att se alla nominerade med motivering, klicka här.

Harry Potter och den förhäxade läsningen

Jag bestämde mig tidigt för att inte läsa Harry Potter and the Cursed Child förrän jag fått chans att se pjäsen, så Harry Potter- nörd jag är. Men när vi inte lyckades få biljett trots idogt digitalköande vid varje biljettsläpp beslöt jag mig för att hela den här förbannelse- grejen smittat av sig från boktiteln till biljettköpandet och öppnade därför, lite darrande, första sidan i boken. Vad hände då, vid biljettsläppet förra helgen, när jag läst ett femtiotal sidor?

Jo, VI FÅR BILJETTER SÅKLART! Så, i september 2018 ska jag och en vän se Harry Potter and the Cursed Child i London. Jag är så otroligt pepp! Men nu när jag väl börjat läsa boken kan jag ju omöjligt sluta, även om jag har tänkt tanken att pausa läsningen tills jag sett pjäsen. Men, och ni som läst förstår, jag kan ju omöjligt vänta ett år med att få veta hur det kommer att gå.

Jag heter @eliandbooks på instagram.

Höstbokhögen, del 2

Någon vecka efter höstens första bokhög, som jag planerade att läsa i september och oktober, har jag redan läst ut 3 + 2 halva böcker av 6. Med den matematiken kändes det självklart att låna hem några extra böcker och att lite försiktigt börja bläddra i högarna av olästa böcker här hemma. Bokhösten 2017 har än så länge varit fantastisk och i höstens andra bokhög finns ännu mer fantasy, skräck, mörker, pest och död och dystopier. Saker en riktigt bra läshöst bör innehålla.

Under resten av september och i oktober tänkte jag läsa.
Flickan med gåvorna – M.R. Carey
Tjärdalen – Sara Lidman
Vakuum – Mia Öström
A darker shade of magic – V.E. Schwab
Disney after dark – Ridley Pearson
Tiden är inte än – Elin Boardy
Våran hud, vårat blod, våra ben – John Ajvide Lindqvist

Vad läser du i höstmörkret?

Höstbokhögen, del 1

Hösten, läshösten, regnet, löven och allt det fina – äntligen är det här. Att krypa ner i soffan med en bok och en tekopp känns äntligen helt legitimt och att plocka ihop en höstläsningshög av episka mått är ett måste. Här är min första, det jag tänkt läsa i september och oktober. Fantasy, dystopier, döden, mörk samtidsskildring. Och så en karamell.

Bild från min instagram, eliandbooks.

Höstläsning att se fram emot

Knappt är sommarläsningen över förrän jag börjar snegla på höstnyheterna… Jag plockar fram sjalar och mössor, andas in luften som jag tänker är lite höstkrispig men egentligen är ganska regntyngd och börjar lite försiktigt bläddra bland höstnyheterna. Inspirerad av Bokblomma, Sincerely Johanna och Enligt O tänkte jag lista de nya böcker jag allra mest vill läsa i höst. Att det är mer av en shortlist än en longlist beror på att jag försöker skapa färre bokhögar upp till taket som jag sen aldrig kommer ta mig igenom. Jag vill också hitta pärlor bland gammal utgivning och inte bara snegla i nyhetshyllan. Följande höstläsning är alltså ett hårt urval.

Jag älskade Ishavspirater så som jag inte har älskat ett riktigt bra äventyr sedan jag läste Astrid Lindgren och Äventyrsböckerna för så många år sedan. Att den så oerhört vackra Det tunna svärdet ges ut i höst gör mig därför barnsligt lycklig. Höstens mest efterlängtade boksläpp, alla kategorier.

Gotik, teater, augusti, gammal skola-miljö, mörka hemligheter – kan det blir bättre? Norra Latin  av Sara Bergmark Elfgren är en av höstens mesta längt-böcker.

Skildringen av kärlek och vänskap – och det underbara i att inte behöva sätta ord på det som så många så ofta måste kategorisera och sätta i fack – var det som fick mig att tycka så mycket om Du, bara. I höst läser jag äntligen Saker ingen ser av Anna Ahlund.

 

En bok som jag tror aldrig kommer lämna mig är Björnstad av Fredrik Backman. Mest av allt kanske jag älskade slutet – ni som läst, ni vet – och jag ville nog allra helst lämna Björnstad där. Fundera själv på vad som hände sen. Men i höst kommer Vi mot er och jag kommer förmodligen inte kunna låta bli den.

 

Så, till sist, kommer jag att med bävan öppna X – Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist. Himmelstrand och Rörelsen var otäcka men också ibland nästan för surrealistiska. Vad som helst kan nog hända.

Två av höstens mest efterlängtade, i min TBR just nu. Bild från min instagram @eliandbooks. Fler bilder, på faktiska höstläsningshögar, kommer både här och där.

Sommarläsningen

Om det är något jag lär mig från år till år, och ändå aldrig lär mig, så är det nog att jag aldrig kommer läsa mig igenom de högar jag plockar på mig. Till höstläsningen, julläsningen, helgläsningen, semesterläsningen och inte minst – sommarläsningen. I år hade jag en mer blygsam hög än vanligt men lyckades ändå inte ta mig igenom den.

Sommarläsningshögen. Jag började läsa i Alberte och Jakob men hann aldrig så långt innan semestern tog slut så den kommer jag spara till nästa sommarläsningshög istället. Men jag lyckades läsa:

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
A Clash of Kings
Lägret
Elfenbensriket
Skymningsflickan

Jag läste också:
Varför vara lycklig när du kan vara normal?
Tidväktaren
Vandraren utan ansikte
Minnen

”Regnbågen på din näthinna” 

Sommarens sista resa har gått till Näsåker och festivalen Urkult, en underbar festival och en fantastisk festplats ovanför Nämforsen där solen går ned över dalgången i ett brandtal varje kväll.

Jag ser så mycket fram emot att se Sofia Jannok ikväll, en av mina största idoler. Hennes tidiga album är ganska lugn folkmusik och jojk, men personligen håller jag hennes nyaste album högst. Orda är en genial blandning av folk, jojk, elektropop och hårda budskap som hamras in av både låttexter och samplade inspelningar från rättegången mellan samebyn Girjas och staten där statens vittnen förnekar förtrycket mot samerna. Det är så ofattbart. Samtidigt är albumet musikaliskt fulländat och fantastiskt medryckande, Sofia Jannoks röst är helt amazing. Allra mest älskar jag låten Snölejoninna, eller kanske Snow grouse. Har du inte lyssnat? Gör det.