Novemberorden

November är en ofta avskydd månad. Ibland är det inte så svårt att förstå, då när det är regnigt och lerigt och mörkt. Men som det är nu, där jag bor, är det underbart. Varje morgon är det tio minusgrader, isen blir tjockare och tjälen blir hårdare. När väl snön kommer på riktigt, och inte bara i småflingor, kommer den kanske ligga kvar. Äntligen. Varje morgon ligger dimman som ett lock över det mörka, frosten gör allt ljusare och så obeskrivligt vackert. November har sin tjusning i lugnet för mig, lugnet som är före affärernas och samhällets fruktansvärda julhets. Jag orkar inte med det.

Men i november är stillheten ordet. Kyla. Frost. Lugn. Mörker. Minusgrader. Tjäle. Is. Ide. Väntan. Filt. Läsning. Te. Ord jag tycker om. Just nu läser jag Augustnominerade Vänta på vind av Oskar Kroon, den är fantastisk. Vid sidan av Dyksommar är det min favorit av Augustnomineringarna.

Halloween och riktigt läskiga böcker

Lagom till Halloween brukar åsikterna om dess svenska vara eller icke vara gå diametralt isär. Jag kan tycka att det är en lite onödig sak att debattera och att var och en kan få göra precis som en vill med det. Jag har aldrig varit en traditionsvurmare och att olika kulturella högtider influerar varandra är en fin sak som gör att traditioner inte stagnerar och blir något som en hårdnackat måste försvara bara för att det alltid har varit så. Det hade faktiskt varit ganska tråkigt om mat och traditioner i Sverige inte hade utvecklats alls de senaste hundra åren.

Då tycker jag hellre till om den pryl- och konsumtionshets som följer i varje högtids spår. Lagom till Halloween, jul, nyår och påsk skriker affärerna ut sina plastiga prylar medan jorden bara mår sämre och sämre och det känns mycket värre än en högtids eller ett firandes hela vara eller icke vara. Såklart att det kan vara fint med prydnader, men vi lider av överkonsumtion och prydnader går att göra själv eller hitta på loppis.

Själv läser jag gärna lite extra läskiga böcker i oktober och november, inte bara för att det är Halloween utan för att hela höstens underbara stämning bjuder in till det. I oktober i år har jag hittills läst tre nyutgivna skräckböcker, väldigt olika och skrivna för helt olika målgrupper men alla spelandes på samma nerv – skräcken inför det okända och ovanliga. Den här veckan tänkte jag ge dem lite extra utrymme. Följ med!

Något om Augustnomineringarna 2019

Jag tycker ofta att Augustpriset är ganska intressant. Det är mer folkligt än Nobelpriset, ofta är någon nominering lätt att förutse men ännu oftare överraskar nomineringarna. Ibland på ett bra sätt, ibland på ett dåligt. Jag läser otroligt lite nyskriven svensk litteratur för vuxna som inte är skräck eller annan fantastik så jag ger mig inte in i de kategorierna. I barn- och ungdomsklassen däremot, där känner jag mig hemma.

Eller kanske vi skulle göra som Enligt O föreslår och i år bara kalla den barnboksklassen. Augustjuryn förbisåg ungdomslitteraturen helt och hållet – ingen bok för barn över 12 år är nominerad. Detta är förstås ett enormt och dåligt misstag men det visar också på hur otroligt fel det är att klumpa ihop all barn- och ungdomslitteratur till en kategori. Det går inte att jämföra en bilderbok med en ungdomsbok.

Att ge vuxenklassen två kategorier och barn- och ungdomsklassen en visar på vilken låg ställning barn- och ungdomslitteratur har. De stora tidningarna är inte bättre, som om de vore en skriver de alla om priskategorierna i samma ordning: skönlitteratur för vuxna, facklitteratur för vuxna, barn och ungdom. Det är tydligt vilken de bryr sig minst om. Det är också märkligt att samma tidningar nästa dag kan ge spaltutrymme åt beklagandet att barn och unga läser allt mindre – kanske borde de själva syna sin egen del i att ge barn- och ungdomslitteratur så låg status.

Tre bilderböcker nominerades, en kapitelbok för 6-9 år och två kapitelböcker för 9-12 år. Av de nominerade har jag läst Dyksommar, som jag älskade! Just nu läser jag Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, även de andra vill jag läsa förstås – särskilt Vänta på vind som en bibliotekariekollega tyckte mycket om. Bland de jag önskar skulle bli nominerade saknar jag allra mest Min syster är ett spöke av Lena Sjöberg. Det är en fantastisk diktsamling och hoppades verkligen den skulle uppmärksammas. Här är alla nominerade, motiveringarna hittar du på Augustpriset.se

Sen kom vintern, Per Gustavsson, Lilla Piratförlaget

Mitt storslagna liv, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren

Vänta på vind, Oskar Kroon, Brombergs

Tiger, Tiger, Tiger, Åsa Lind & Joanna Hellgren, Rabén & Sjögren

Jordgubbsbarnen, Sara Olausson, Rabén & Sjögren

Dyksommar, Sara Stridsberg & Sara Lundberg, Mirando Bok

Augustfunderingar

Ikväll kl. 18 tillkännages vilka som nomineras till Augustpriset 2019. I år har jag följt med i den svenska utgivningen mycket sämre än jag brukar och vågar därför inte riktigt spekulera på fullt allvar, men jag vill ändå lyfta några av de finaste läsupplevelserna jag haft hittills i år – i den viktigaste och bästa kategorin förstås, barn- och ungdomslitteratur.

Att barn- och ungdomslitteraturen borde delas upp i två kategorier har vi pratat om så länge nu att jag inte i år igen kommer ha en lång utläggning om det, mer än att konstatera att det är oerhört märkligt att alltifrån pekböcker, småbarnsböcker och bilderböcker ska samsas med facklitteratur, kapitelböcker för 6-12 år, ungdomsböcker och unga vuxna- böcker. Den som vill läsa mina skriverier om detta kan klicka sig till den här bloggposten (”Vilka böcker får vara med?”) och den här bloggposten (”Vilka nomineras till Augustpriset imorgon?”).

Två böcker som jag verkligen, verkligen hoppas kommer bli nominerade är bilderboken Dyksommar av Sara Stridsberg och Sara Lundberg samt Min syster är ett spöke och andra dikter av Lena Sjöberg. Det är så fantastiskt fina böcker att jag blir lite andlös bara jag tänker på dem. Jag hoppas också på Till Vial av Henrik Ståhl, för att den är så fantastiskt vacker och hemsk samtidigt. Jag skulle också älska en nominering av bilderböckerna Silkesapans skratt av Annika Sandelin och Linda Bondestam eller Tassemarker av Ebba Berg och Alexander Jansson, för att de porträtterar sorg och rädsla så otroligt fint samtidigt som de också är ett äventyr, och för att det är böcker där text och bild verkligen samspelar så att de känns som ett. En sista bok jag hoppas på är Historien om Bodri av Hédi Fred och Stina Wirsen. Att jag främst vill nominera bilderböcker och böcker för 9-12 år har mest att göra med att det är sådana jag mest har läst i år – men det beror också på, återigen, att den här kategorin är alldeles för bred.

Det finns också några böcker jag önskar att jag hade hunnit läst nu, av författare vars böcker jag alltid älskar och som jag kan tänka mig kan nomineras. Framförallt är det Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, Hästpojkarna av Johan Ehn samt Välj mig av Christina Lindström. Slutligen finns det flera titlar jag älskat men är osäker på om de skulle kvalat in för förra årets pris då de gavs ut i september-oktober 2018. Det är När kastanjer spricker av Camilla Lagerqvist, Mizeria av Melody Farshin, Vi skulle segla runt jorden av Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark, Revolution Poetry samt Kattvinden av Helena Öberg och Kristin Lidström.

Klicka på titlarna för att läsa vad jag skrivit om böckerna!

En sista fundering är att jag i år är väldigt nyfiken på priset. Flera annars självklara författare har inte gett ut något i år, eller kanske gett ut någon bok som ändå inte känns som Augustnominering. Det öppnar såklart upp för nya författare.

Vad hoppas du på?

Arktis, litteraturturism och läsning tillsammans

Den här veckan avslutades med en tvådagars arbetsträff med expertnätverket för HBTQ-frågor på bibliotek, något som alltid är intressant, roligt och fantastiskt givande. Ofta är det till och med lite omvälvande, med alla erfarenheter som delas.

Jag passade på att över helgen också besöka en av mina huvudstadsbaserade bibliotekarievänner. Vi pratade om böcker såklart, mest om Fangirl och Carry On som vi läst tillsammans. Om hur viktig Rainbow Rowells hyllning till fangirls är, hur mycket vi älskar Harry Potter i young adult-kostym med HBTQ- dekorationer. Som vanligt pratade vi också om vår kärlek till Mumintrollen och deras inställning till världen.

Vi ägnade oss även åt litterär turism på Södermalm, promenerade på kullersten bland 1700- talshusen och letade efter spåren av Barnängens klädesfabrik från Per Anders Fogelströms böcker om Vävarnas barn.

Men det kanske starkaste intrycket gav utställningen ”Arktis medan isen smälter” på Nordiska museet. Det är svårt att återge hur stark den var, men jag önskar så att många kommer se den. Särskilt de som tänker att vi utan problem kan fortsätta vår konsumtion av nya kläder och prylar, vårt köttätande och våra flygresor i den takt vi gör.

Stockholm och museer i all ära förstås, men det kanske mysigaste var att bara sitta och läsa tillsammans. Det är en alldeles för underskattad sak att göra tillsammans med någon en tycker om.

Vad skulle jag göra utan biblioteket?

Helgen är räddad! Två av höstens efterlängtade reservationer kom in till just mig på biblioteket igår: deckaren Rävlystnad av Solveig Vidarsdotter, som utspelar sig i Jämtland där jag bor, samt Mitt storslagna liv av den fantastiska Jenny Jägerfeld. Det är en högtidsstund varje gång hon ger ut en ny bok.

Om jag kommer hinna läsa dem i helgen? Tveksamt. Jag är ju mitt uppe i ett 500- sidigt sciencefiction- äventyr av Cixin Liu, bredvid läsningen av Fruktans dystopinoveller och en samling essäer kring Stonewall- upproret. I veckan släpptes dessutom tredje delen i en älskad datorspelsserie, We Were Here Together. Säkert kommer jag sitta nästan hela lördagen med den och slita mitt hår tillsammans med min ständige co-op- partner.

Det är tur att biblioteket finns. Jag kan låna så mycket böcker jag vill, även om jag inte hinner läsa dem. Nästa vecka lär det dimpa in ännu fler reservationer – jag väntar på Wayward Son av Rainbow Rowell, Flocken av Matilda Ruta, Strålkastare, tack! av Elin Ek och Silkesapans skratt av Annika Sandelin. När ska jag hinna läsa dem?

Helgläsning och bokmatchning

Den här helgen läser jag rosa och blå böcker. Jag har nyss börjat läsa The Stonewall Reader som är en samling artiklar om tiden före, under och efter Stonewall- upproret. Det är i år 50 år sedan och fortfarande behöver vi påminnas om Stonewall och Pride- rörelsens rötter – särskilt eftersom orättvisorna, hatet och hoten mot HBTQ-personer fortfarande existerar. Jag tror det kommer vara intressant och viktig läsning, som jag behöver ta till mig en bit i taget.

Jag kommer inte kunna låta bli att börja på Lauren James nya bok, The Starlight Watchmaker som är fantastiskt snygg! Jag älskar Lauren James böcker, jag önskar fler skulle upptäcka dem och jag önskar verkligen hennes böcker översätts till svenska snart. Hon är, bredvid Rainbow Rowell, min stora favorit i YA-genren.

Bild från instagram, @eliandbooks.

Blommiga kaffekoppar och riktigt gamla böcker

I ett litet gammaldags café något bortanför den vanliga turistvägen fann jag två fantastiska hyllor antikvariatsböcker. Vi var på tältsemester runt Höga Kusten och hade avvikit för att se Västanåfallet, något av en slump i planerna efter att ha sett en reklambroschyr på en campingplats. Skog och vattenfall är något som ligger mig varmt om hjärtat och vägen till Viksjö var värd besväret. Västanåfallet var fantastiskt vackert, ett av Sveriges högsta med en fallhöjd på 90 meter.

När regnet började falla tog vi skydd inne på det lilla caféet, en dröm av allmogeröd bröstpanel, hembakade kakor och mormorskoppar med olika mönster och blommor på. Det var inte förutan att jag kände andan av Maj nära inpå när jag såg faten med sockerkaka och mandelkubb, då jag händelsevis just nu lyssnar på Liv till varje pris som är sista delen i trilogin om hemmafrun i Örnsköldsvik på 1930- talet. På caféet fanns också två bokhyllor noggrant utvalda antikvariatsböcker om Höga Kusten, timmerflottning, Härnösand, Ådalen, arbetarhistoria, Ångermanland och några få böcker om övriga Norrland. Här fann jag Kåtornas folk av Ester Blenda Nordström, fjärde upplagan från 1921 – första gången utgiven 1916. Jag kunde inte låta bli att köpa den, även om fyndet gjorde mig kluven.

Jag älskade Fatima Bremmers biografi om Ester Blenda Nordström, Ett jävla solsken, och jag älskade Nordströms reportagebok En piga bland pigor. Men att Kåtornas folk kommer vara full av exotifiering av samer och svensk kolonialism, det är jag säker på efter att ha läst Ett jävla solsken. Jag tyckte inte att Fatima Bremmer adresserade detta tillräckligt i sin annars fantastiska biografi, men nog är det självklart att det finns där. Jag kommer kanske läsa Kåtornas folk ändå, nu när jag fann en så gammal version, men jag tror att jag fortfarande är kluven till nyutgåvan av just denna bok.

Vad anser du?

Följ mig på instagram @eliandbooks för fler bilder på böcker och kaffekoppar!

Fantasyn och sommarläsningen

Att sommaren skulle bli en återgång till hästböcker har jag redan berättat om, men att sommaren också på något sätt tillhör fantasyn har varit klart sedan länge. Jag läser alltid episka fantasyäventyr på sommaren, just nu har jag 100 sidor kvar i A conjuring of light och jag vill på något sätt inte läsa ut den för att den är så fantastiskt bra. Jag har också läst Daniel Edfeldts första fantasybok för 9-12 år, vad jag tyckte om den kan du läsa här, på mitt instagramkonto. Om jag vågar läsa ut V. E. Schwabs mästerliga trilogiavslutning blir det en hästbok sedan, Varsågod och rid!

Även jag behöver en paus från fantasyn, särskilt när de är så spännande och så sorgliga att hjärtat både klappar och värker.

Semesterläsning och hästböcker

Det var 14 år sedan jag slutade läsa hästböcker. När min älskade häst dog orkade jag inte längre med skildringarna av blanka hårremmar, sammetslena mular och läderdoftande sadlar. Det gjorde för ont. Jag har nog inte riktigt förstått hur mycket jag saknat hästarna, även om det ständigt funnits som en molande värk längst in i hjärtat – särskilt när jag varit ledsen och mått dåligt. Det är i just de stunderna din hästvän är den allra mest förstående och förlåtande.

Jag klarar mig inte utan. För några månader sedan fick jag av en slump chansen att få hänga i ett underbart litet stall och rida på en häst då och då, allt på grund av en ny bekantskap. Det har gjort mitt liv bättre, det finns inget annat sätt att säga det på.

Med det började jag också åter längta efter hästböckerna. 2018 var Med långa tyglar, skriven av danska Mette Vedsø, nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Nu har den blivit översatt till svenska och den känns som en fantastiskt fin början på att åter på riktigt ge sin i hästböckernas värld och en bra början på semesterläsningen – även om jag tjuvstartade med serien om Ödesryttarna i våras, som inte bar med sig lika mycket svåra känslor då jag valde att se på dem som fantasyböcker. Fina är de i vilket fall.