Category Archives: Bokligt i allmänhet

Läser just nu

Nog för att jag älskar spökhistorier, men då den övervägande delen spänningsromaner som ges ut för unga är just skräck eller spökhistorier så tycker jag ändå det är fantastiskt att Katarina Wennstam – kanske Sveriges bästa deckarförfattare – livar upp deckarhyllan för unga med första boken om Alex Skarp. Mina förväntningar är skyhöga.

Den är här nu, sommarläsningen. Bilden från min instagram, @eliandbooks.

Har du läst Flickan på hotellet?

Sommarläsningen

Jag smygstartade med sommarläsningsplanerna för några dagar sedan men har först nu plockat ihop min sommarläsningshög. I år är den blygsammare än förr om åren men jag kommer ändå förmodligen inte läsa allt.

Och varje dag blir vägen hem längre och längre – Fredrik Backman
A clash of kings – George R R Martin (jag läser en del varje sommar)
Alberte– trilogin som jag hittade på senaste bokbytet på biblioteket
Dykungens dotter – Birgitta Trotzig som är en bokcirkelbok
Lägret av Lena Ollmark som är sommarens ungdomsskräckis
Våran hud vårat blod vårat ben – förmodligen kommer jag läsa den här frampå höstkanten istället…
Elfenbensriket – även här läser jag en del varje sommar.
Skymningsflickan – Katarina Wennstam för att jag vill läsa en deckare i sommar i alla fall och Katarina Wennstam är mästaren.

Vad läser du i sommar?

Delade läsupplevelser – att läsa och att lyssna

Det fina med en bokcirkel är inte bara att få dela en läsupplevelse med andra, utan också upptäckten av de många sätt en kan läsa en bok på.

I min feministiska bokcirkel läste vi den här gången Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson. Som av en märklig slump kom den precis samtidigt ut som radioföljetong på Sveriges radio och flera av oss lyssnade istället för att läsa. Det skulle visa sig ge upphov till en av de mest intressanta bokcirkelträffar jag varit på.

Ulla Skoog läser den på många sätt fruktansvärda skildringen av Jeanettes uppväxt i en strängt religiös och frikyrklig familj i England på ett, ibland nästan för, inlevelsefullt sätt. Det är inte svårt att leva sig in i berättelsen men det gjorde också att vi som i bokcirkeln hade lyssnat på boken hade en helt annan uppfattning om den än den som hade läst papperstexten. Kanske var det Ulla Skoogs många komiska roller som spökade men hennes tolkning av den fiktiva Jeanettes fasansfulla adoptivmamma var som en karikatyr, nästan överdriven och då och då på gränsen till komisk. Hennes repliker, dramatiserade, blev så överdrivna att de ibland var svåra att ta på allvar. Men allvarlig, ohygglig och tung är berättelsen om hur Jeanette går från att vara ett lysande predikoämne till att bli förskjuten av sin mamma när hon upptäcker att Jeanette är intresserad av tjejer.

Även om Ulla Skoogs inläsning på ett sätt var fantastisk så gick vi som hade lyssnat på boken också miste om en del, så här i efterhand, uppenbara symboler i texten och den stora betydelsen av de i berättelsen då och då insprängda sagorna. Vår enda pappersboksläsare  levererade tolkning efter tolkning som kändes både betydelsebärande och självklar.

Att lyssna på en bok har jag alltid sett som inte bara ett avkopplande sätt att ta till sig litteratur utan också som en extra dimension till berättelsen. Stephen Frys inläsning av Harry Potter– böckerna, till exempel, ger mig idag nästan mer än att läsa pappersboken. Men förutom att lyssna på böcker jag redan läst brukar jag främst lyssna på deckare och historiska romaner, bra böcker men också böcker där det kanske inte finns flera lager att skala av efterhand eller symboliska betydelser att hålla koll på. Det är alldeles för lätt att tappa koncentrationen när en lyssnar, fara iväg med blicken, fundera på något annat.

Jag ångrar inte att jag lyssnade på Det finns annan frukt än apelsiner. Men jag tror att jag också måste läsa pappersboken för att fullt ut kunna förstå den. Nu vill jag också läsa Varför vara lycklig när du kan vara normal? – Jeanette Wintersons självbiografi.

Andra som skrivit om boken: Boklysten, CRM Nilsson

Radioföljetongen finns tillgänglig fram till 24 juni!

En bokmals små äventyr i Paris

Resan till Paris kunde ha börjat bättre. Inställt plan och en dag som gick förlorad men istället ganska många lästimmar. Jag bestämde mig för att resa i förväg till Paris och öppnade Tatiana de Rosnays Huset du älskade, mitt första möte med författaren och ett möte med det historiska Paris som jag länge kommer minnas. Här bor Rose under Napoleon IIIs tid, en tid av förändring då Paris ritas om och små gränder får ge plats för stora boulevarder. Roses hus, det som hon älskar, är en av de som måste ge vika för framtiden.

På en liten restaurang vid Seine.

I början kändes hela berättelsen, för att vara krass, en smula smörig och mer än lovligt sentimental. Men allteftersom  flygplanet, som vi nu äntligen fått gå på, närmade sig Paris började jag också fatta tycke för karaktärerna som långsamt utmejslades ur husets väggar. De som bott där, de som var utanför. Beskrivningen av ett hus, ett hem och kanske framförallt av att inte ha ett – och skräcken i när någon inkränktar på det. Kärlekshistorien når mig aldrig men det var fint att gå på gatorna i Paris och fundera på hur det såg ut innan – enligt Rose, den vidrige – baron Haussman förändrade det så.

Sekelskiftets Paris följde med mig in i fjärde Victor Legris- mysteriet, en deckare av Claude Izner med namn efter en av de mysigaste stadsdelar jag sett – Mördaren i Marais. Jag tyckte verkligen om blandningen av tidsepoker i Marais, spåren efter en äldre tid med de nya hippa restaurangerna som liksom klämde sig in i tillvaron. Läsningen gav mig några spännande timmar, men kanske inte särskilt mycket mer. Claude Izner skriver inga dåliga deckare men heller inget som lämnar stora spår efter sig.

I Marais promenerade jag på Paris äldsta torg, såg det hus där Victor Hugo skrev Les Miserables och fick också den godaste falafel jag någonsin ätit på L’as du falafel. Gammalt och nytt. Fint, på något sätt.

Jag fick under den här resan också drömma mig tillbaka till när jag började älska Disney för Disneyland var en stor del av vår Parisresa. Jag och min pojkvän delar kärleken till Disney, tivolin och bergochdalbanor och fick våra livsandar omruskade under både Indiana Jones – Tempel of Peril, Big Thunder Mountain och – det bästa – Hyperspace Mountain, där vi fick sitta längst fram i tåget och åka rymdskepp nästan på riktigt. För en Star Wars- nörd var det ovan himmelriket – det var rymden.

Jo, vi var på Shakespeare & Company också förstås, den underbara bokhandeln vid Seines strand som dignar av böcker och är mer ett paradis än en affär, men de har fotoförbud och förresten behöver en nästan se det med egna ögon.

Vi cyklade, åt på brasserie, gick på fotboll, promenerade i Montmartre, blev allmänt kära i både Paris, värmen och vårt hotellrum med balkong i södra Pigalle, detta område som en gång verkar ha varit ganska sjaskigt men där nu trendiga hipsterbarer dyker upp lite överallt som mopsiga små maskrosor i den dammiga asfalten. En stad i förändring, ändå verkar den ibland aldrig ha förändrats.

På vägen hem började jag läsa Delphine deVigans Underjordiska timmar och jag tror det är boken från den här resan som kommer stanna med mig längst.

Bilderna från min instagram, @eliandbooks.

Bilderboksrevolt på biblioteken

Är bilderboken kidnappad? Ett av de seminarier jag såg mest fram emot på Litteralund – och den i särklass mest drastiska rubriken – var Hjälp! Bilderboken är kidnappad! Bilderboken möter jag varje dag i mitt jobb och jag älskar de olika vägar den tar, något jag skrev om redan innan seminariet.

Seminariet bestod av ett samtal med två bilderboksskapare, från Wanås konst och Mirando förlag – förlag som ger ut konstnärliga, annorlunda bilderböcker vilka kanske inte helt självklart endast passar på barnavdelningen på biblioteket (Mina favoriter från Mirando är Simbassängen, En flod, Färgernas ljud och Sabelles röda klänning). Att drista mig till att säga att de inte passar där alls kommer jag inte att göra, men jag önskar att bilderbokens nya vägar ska leda till många fler vuxnas läsögon lika väl som till barns.

 

Med tanke på seminariets utgångspunkt, hur vi bibliotekarier ska ställa oss till bilderboken, var det synd att det inte fanns en bibliotekarie med i panelen (samtalsledaren var bibliotekarie men tycker inte riktigt det är samma sak då hon ledde utfrågningen). Det hade kunnat bli ett intressant samtal om bilderboken och biblioteken men handlade till slut mest om bilderboken som sådan och om de konstnärliga ambitioner – och friheter – författarna/förlagen hade. Nog så intressant, men med en bibliotekarie i panelen hade det kunnat bli ännu bättre. Kanske hade det då också blivit lite mer diskussion kring var en faktiskt kan placera bilderböckerna i biblioteket, för att ha ett ”odefinierat rum” som föreslogs i panelen tror jag inte sågs med blida ögon på av många bibliotekarier i rummet – jag och min kollega utbytte en blick av djup skepsis under detta förslag.

Men det jag ändå till slut tog med mig – förutom en önskan om att åka till Wanås – var att ha en liten låda på hjul med bilderböcker i att skuffa runt i biblioteket och ställa på lite olika platser – seriehyllan för unga, seriehyllan för vuxna, konstrummet, skönlitteraturen. Ordningen är bevarad men bilderboken revolterar i det fördolda. Allt i mig känns tillfredställt.

UPDATE 5/5 2017: Jag vill gärna också nämna begreppet ”allåldersbok” som en annan sak jag tog med mig från det här seminariet. Fint och tydligt begrepp att använda om sådana här böcker, både i samtal och på bibliotek.

Bibliotekshaul (Rosoff, Green, Shusterman)

På onsdag reser jag mot Litteralund och måste då givetvis ha något med mig att läsa. Jag kommer att få chansen att lyssna på både Meg Rosoff och Sally Green och det är med andra hög tid att stifta bekantskap med deras böcker. Tesla’s Attic lånade jag med mig för att bryta av dystopin och fantasyn med lite uppfinnaräventyr – och för att min kollega bibliotekariejournalisten hyllar den som nästa Harry Potter.

Den stora frågan just nu: vilken ska jag börja med?

Läsplanering

Låt mig inleda det här inlägget med att säga att jag är en planerare av rang – jag planerar *allt*. Förmodligen var bibliotekarie det bästa yrkesval jag kunde göra för jag älskar att sortera, göra listor, pricka av, ha ordning. Ändå har jag svårt att planera min läsning, på något sätt känns den inte lika rolig då. Jag släpar hem böcker från bibliotek och från loppis, även om jag inte köper mycket nytt, och tänker entusiastiskt att ”den här vill jag läsa! Nu!” Någonstans ignorerar jag väl den ständigt växande att-läsa- högen där hemma, men ofta går jag också igenom min att-läsa-hög och lämnar tillbaka det jag aldrig kommer läsa och ger bort sådant jag köpt på loppis men ångrat mig om.

Men en kombination av att jag ska åka på litteraturkonferens i slutet av april och att jag ungefär samtidigt ska omorganisera hela mitt bibliotek hemma gör att jag försiktigt har börjat nosa på det där med läsplanering. Jag lämnade i veckan också tillbaka några böcker som jag verkligen aldrig någonsin kommer att läsa och några böcker som jag vill läsa men som jag inte kommer ha tid med just nu (jag fick stålsätta mig men nu slipper jag i alla fall tredjegångsomlåningsångesten).

Jag har nu i alla fall lyckats planera en påskläsningshög. Givetvis kommer jag inte hinna läsa allt, särskilt med tanke på att jag är mitt i bokcirkelprojektet Grannarne av Fredrika Bremer, men kanske några i alla fall. Efter påsk vill jag dessutom läsa Meg Rosoff som ska lyssna på under min konferens i Lund.

Kamp och kärlek – Lena Kjersén Edman
Det finns annan frukt än apelsiner – Jeanette Winterson
Nässelvrede – Solveig Vidarsdotter
Tiden är inte än – Elin Boardy
Carve the Mark – Veronica Roth

tl;dr: Det här planerar jag att läsa i påsk. I april vill jag dessutom läsa fler ungdomsböcker och bilderböcker. Läsplanerar du? Fungerar det? Varför/varför inte?

Böcker om och i Paris

Jag har alltid drömt om att åka till Paris. Om några veckor slår min dröm in och jag har efter lite efterforskningar beställt Tatiana de Rosnays Huset du älskade och Claude Izners Mördaren i Marais att läsa när jag är där. Men två böcker räcker ju inte på en vecka!

Har du något fantastiskt tips på en bok som utspelar sig i Paris? Gärna av en fransk författare. Jag är ett fan av allt mörker, helst mycket ond bråd död, jag älskar språk och stämning och faller ganska ofta för finstämda historiska romaner (och ungefär så skulle väl kanske min kontaktannons se ut om jag ever fick för mig att publicera en sådan).