Category Archives: Bokmalens vardag

Våren i Paris

Som tusentals andra Parisromantiker genom åren så lämnar jag den kalla Sverigevåren bakom mig och möter våren på Paris trånga gator. Tack för era boktips, jag har nu tillräckligt med böcker med mig för ett oändligt antal café- och vinstunder.

Det här är min packning hittills. Mina böcker och mina favoritläppstift (Parisian Pink och French Flirt från Lily Lolo, obv.)

Min morbida faiblesse kommer säkert även ta mig till en del kyrkogårdar och betraktelser över både livet och döden. Toppen på Eiffeltornet kommer jag med hänvisning till min massiva höjdrädsla att hoppa (ej bokstavligt talat) över.

Ni litteraturnördar, vad i övrigt får jag inte missa?

Skeptikern och poddmissbrukaren

Det fanns en tid när jag inte lyssnade på poddar.

För några månader sedan medgav jag att jag gått från poddskeptiker till poddlyssnare. Nu är det dags att erkänna mitt poddberoende. Jag lyssnar på poddar varje dag. Om jag skulle skriva om alla poddar jag lyssnar på hade vi suttit här tills imorgon men idag ger jag er del 2 i serien om mig som poddmissbrukare. Del 1, med mina absoluta favoritpoddar (Vegopodden, Bildningspodden, Oh Witch, Please!, Mellan raderna och Creepypodden), hittar du här.

Del 2, skogar och bokhögar

Norrlandspodden

Fantastiska Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter pratar om glesbygd och om Norrland. Om fördomar, män i varseljackor, nedläggning av BB, urban norm, medias centralisering kring storstäderna, gruvor, Gallók, Kiruna, rasism mot samer och – i ett imponerande avsnitt – om landsbygdsutredningen. Om att resa norrut längs E45:an i avbefolkningsbygd. Po och Sofia diskuterar sakligt den urbana normen men är inte alltid överens om lösningarna. Norrlandspodden har snabbt blivit en av mina favoritpoddar – ”någon att hålla i handen i den politiska depression vi idag befinner oss i”.

Skogarna

”…texter som på olika sätt skapar friktion, överskrider sig själva, häver sig upp ur boksidorna och går ut i rummet. Litteratur som gör motstånd – ibland även mot sig själv.
I allt från obskyr surrealism och svensk queer erotik till klassisk skräck och populärkulturella fenomen undersöker de glappet mellan bokstäver, mellan kroppar och mellan världar. Letar betydelser, hittar på egna eller förnekar att det finns några” –
från Skogarnas hemsida. För att jag kunde inte sagt det bättre själv. Skogarna är en underbar litteraturpodd för alla populärkulturkramare, skräckentusiaster och andra som letar efter sprickorna i tillvaron.

Welcome to Night Vale

Jag vill fortsätta i gränslandet. ”Welcome to Night Vale” rör sig ständigt där, i sprickorna. Mellan det vardagliga livet i en liten småstad i USA och ett mystiskt lysande moln som bara är synligt vissa dagar. Mystiska försvinnanden, konspirationer, en ansiktslös gammal dam som i hemlighet bor i ditt hem, Welcome to Night Vale är fullt av det oförklarliga.

Bladen brinner

Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo pratar om barn- och ungdomsböcker för vuxna. Då mediebevakningen av barn- och ungdomslitteratur ofta är ganska sorglig så är det här ju förstås ett fantastiskt initiativ och oftast en mycket bra podd med fina boktips. Lyssna på Bladen brinner.

Den fina bilden är ritad av Emma Adbåge.

The Book Review

En podcast från The New York Times om aktuella böcker. Jag lyssnar inte på varje avsnitt men de jag lyssnat på är alltid intressanta.

Nästa del, Radioföljetongen, snart i en blogg nära dig.

Oh, Witch, please!

Den här veckan har jag varit hemma sjuk från jobbet, vilket inte är så kul i sig men har gett mig flera timmars lästid och en verklig chans till att hinna ikapp mina podcasts (mer om hur jag blev en podcastlyssnare i ett senare inlägg). Fast, nu ljög jag egentligen för jag blev förra helgen tipsad om en ny podcast och denna veckan har jag lyssnat säkert åtta timmar bara på den.

I Witch, please diskuterar två litteraturvetare Harry Potter- böckerna och filmerna, det är entimmesavsnitt men till skillnad från de flesta podcasts jag lyssnar på blir det väldigt sällan babbligt och långrandigt.

cropped-WitchPlease_960px

Efter att ha diskuterat en bok i ett avsnitt följer en jämförelse med filmen i nästa – jag älskar detta upplägget och det får mig att upptäcka och fundera på saker jag aldrig tänkt på innan. De lyfter misstag filmskaparna gjort och är heller inte rädda för att kritisera böckerna – jag håller inte alltid med dem men jag gillar att de inte drar sig för att vara kritiska. Jag älskar hur de ger sig in på detaljer och de får mig ibland att se filmerna i ett helt annat ljus.

Ämen som självklart kommer upp är ondska och godhet, men också vad Den förbjudna skogen egentligen betyder, Alan Rickmans karakterisering av Snape i filmerna, hur välgjord rekvisitan är i filmen och så otroligt mycket mer. Om och om igen återkommer de till Hermione och hur olika hon porträtteras i böckerna och filmerna – hon får också ett eget avsnitt i podden kallat ”Granger Danger”, vid sidan av avsnitt som ”The sorting chat” och ”The boy who narrated”. Ni hör ju, om ni är Harry Potter- nördar och gillar podcasts eller bara litteraturtankar i allmänhet så behöver ni lyssna på Witch, please!

Den allvarsamma läsningen

Som (nästan) alla andra bokbloggare reser jag bort den här helgen. Men medan större delen av #boblmaf intar Göteborg och bokmässan, fyller jag väl något av kulturtantshålet som efterlämnas i Stockholm. Visserligen älskar jag hösten rent allmänt och kanske främst bland fjällen men även i Stockholms är hösten vacker och särskilt i sällskap av vänner en bara träffar då och då. Den här helgen kommer innebära både bokklubb, stadsvandring och bio och kanske, om det hinns med, Jessicas konstutställning så även om jag inte är på Bokmässan kommer kulturen spruta ur öronen på mig på tåget hem.

Boken vi ska prata om, och filmen vi ska se, är Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. Jag älskade den när jag läste den för första gången för många år sen, nu är jag mitt i en omläsning och jag hoppas den fortfarande är lika bra.

Vi springer!

Två av de finaste bilderböcker jag vet handlar om tid och äventyr. I Vi springer av Joar Tiberg och Sara Lundberg känns det som att tiden står still under en natt, Åke och hans kompis lämnar vardagen och springer jorden runt på nästan ingen tid alls. Snart är de tillbaka vid dörren hemma men de har upplevt gåtfulla ting, mörka och glada, märkliga. I Just nu har vi varandra av Sara Bergmark Elfgren och Maria Frölich är det tiden själv som spelar huvudrollen – varför går den så långsamt ibland och springer iväg ibland? Finstämda, vackra, underbara böcker som kapslar in ett helt äventyr på ungefär trettio boksidor och låter läsaren fångas av det vackra i både verkligheten och fantasin.

9789129691436_200x_vi-springer

9789129694949_200x_just-nu-har-vi-varandra

 

Ibland tycker jag att varje sommar och semester är så där. Ett ögonblick kort, ändå har delar av världen gett sig tillkänna och äventyret hägrar vid knuten just så här i början. Under mina veckors semester kommer jag kanske inte blogga särskilt mycket, men en vet aldrig. Kanske springer jag över en fantastisk bok jag bara måste prata om. Några tidsinställda inlägg kommer också dyka upp för så kan en göra med tiden, har jag hört.

Semesterläsningen som inte riktig blev, och historieturen som blev det

Tanken med en veckas semester i Maj var pool, läsning och sol. Dock fann vi ganska snart, både jag och min kärlek, att vi är lite för rastlösa för poolkantens lockelser. Första dagen iväg hyrde vi en bil och körde dit näsan pekade – vi var i flera olika städer i Kroatien men också till grannlandet Bosnien-Hercegovina och den krigsdrabbade staden Mostar. En gång en historisk pärla på Balkan, numer pepprad med hål och ett förstört stadsmonument – en bro byggd på 1500- talet, sedan 2004 återuppbyggd men ändå inte densamma.

mostar

När jag gick på högstadiet, åttan och nian framförallt, hade jag en hel del vänner som fötts i bland annat Serbien och Bosnien och flytt hit. Det var så svårt att ta in, att deras första hem inte fanns längre, att deras familjer blivit mördade för vilka de var eller vad de trodde på. Nästan overkligt var att tio år senare se spåren. Sorgen i att döden lever kvar så länge, hoppet i att Balkanländerna på många sätt rest sig och blomstrat upp igen, tyngden i att krig aldrig verkar dö ut. Att vi nu, igen, när kriget härjar i stora delar av världen vägrar att ta emot de människor som flyr från det övergår mitt förstånd. Att det som då var Ny Demokrati nu är SD, att gränserna för vad som är tillåtet hela tiden flyttas, att rasismen blir mer och mer accepterad är en så fruktansvärd utveckling.

Att vi kan semestra medan andra flyr för sina liv är egentligen också märkligt. Men jag hoppas att många också lär sig något av att se andra länder, möta andra människor. Jag hoppas de förstår att vi alla är just det, människor, och att vi inte kan stänga dörren när de flyr.

Sol, bad, läsning

Fortfarande tampas jag med förkylningen som vägrar släppa taget, men jag hoppas att sol och värme kommer råda bot på det. Ikväll åker vi iväg en vecka och jag har med mig en rejäl bokhög (några böcker har tillkommit). Men det blir lite bloggande ändå! Nästa vecka kommer det dyka upp tidsinställda recensioner av Monstret i natten och Kraften – tredje delen i Korpringarna – samt en dubbelrecension av Double Fault och Århundradets kärlekskrig.

IMG_1772

Förra sommaren, en båttur.

Vi ses nästa lördag! (och då kommer jag börja planera sommarläsningen.)

Packar – bokmalstyle

Den egentliga frågan när en åker utomlands är ju – som alla bokmalar vet – vad för böcker som ska få åka med. Frågan är minst sagt svårhanterlig för en kan ju inte riskera att bli utan (ve och fasa!) men samtidigt vill en inte betala övervikt på flyget på grund av bibliotek i resväskan. Vanligtvis är det ju ingen annan som släpar runt på de där tjugo kilona med böcker, heller. Lösningen sitter i ett väl fungerande urval samt detta fantastiska resepåhitt vi kallar pocket.

Min bokhög hittills, för sju dagars resa i Kroatien, ser ut så här:

IMG_6816

Vår man på fältet, av en kroatisk författare, om Kroatien.
Here’s looking at you, av den fantastiska Mhairi McFarlaine, fyller chicklitkvoten.
Jag och Earl och tjejen som dör, för att jag alltid vill ha med mig något YA.
Revolutionary Road, för att jag nog vill ha en bok att sätta tänderna i efter kärlek och YA, men som inte är för allvarligt ändå på grund av semester.

Jag är ganska nöjd med urvalet. Eventuellt lånar jag också någon bok av kroatiskan Slavenka Drakulic som Feministbiblioteket tipsade om. Eventuellt plockar jag med mig Not that kind of girl av Lena Dunham som jag står på kö på, om den hinner komma in innan lördag. Eventuellt plockar jag på mig någon YA till på grund av den där abibliofobin vi nämnde tidigare men fyra-fem hyfsat tjocka böcker bör väl räcka sju dagar?

Ser framåt och bortåt

Bloggens stillastående senaste veckan ursäktas av förkylningsdäckad bloggare. Långhelgen försvann i ett töcken av hosta för mig men jag hoppas på att bli frisk lagom tills att vi åker på semester på lördag (fingers crossed).

Vi åker mot södra Europa, närmare bestämt Kroatien, och jag har gjort det till en vana att alltid ha med mig en bok som utspelar sig i, eller är skriven av en författare från det land jag ska till (helst en kombination av båda). I Prag läste jag Önskemånglarens dotter och En annan stad, i Barcelona Vindens skugga och Katedralen vid havet. Nu senast, på Rhodos, läste jag Mörderskan som Västmanländskan tipsade mig om. Det var fantastiska läsupplevelser.

Jag har snokat runt och lånat hem Vår man på fältet av Robert Perišic. Jag skulle rent allmänt vilja bli bättre på att läsa böcker från fler länder men när jag väl åker utomlands tycker jag det är extra kul att läsa något skrivet från just det landet.

varmanpafaltetÄr det någon som läst? Har ni något annat tips på en kroatisk författare?

Efterlängtad läsning, eller: finns den perfekta lässtunden?

Ni vet när en köper böcker en förväntar sig så mycket av och längtar efter så pass mycket att det nästan känns alldeles för vågat att faktiskt börja läsa? Den där förhandskänslan, den är så härlig och också så svår. En skjuter upp och skjuter upp och väntar på exakt rätt tillfälle att börja läsa och så till slut är förväntningarna så höga att det nästan inte går att öppna boken.

Den känslan. Jag köpte Lionel Shrivers Double Fault bokmässan 2011 och fick den signerad av Shriver själv (jag stammade också fram något om hur bra jag tyckte hon var men var då 25 och ganska osäker så det kan ha varit mest svammel). Sedan dess har den legat i min bokhylla och väntat. Väntat och väntat och nu är den snart en hyllvärmare.

Kanske kommer aldrig det perfekta lästillfället. Eller så kanske det är en ruggig, kall måndagskväll i mitten av april när snöhögen fortfarande ligger tapper ute på gräsmattan och våren aldrig verkar komma igång på riktigt. Jag är förkyld och bäddar ner mig med en kopp te. Kanske är det helt perfekta tillfället alldeles just nu.

bokote

Vad tror du om det perfekta lästillfället? Finns det?