Mot Litteralund!

Äntligen är det Litteralund igen! Den allra roligaste bokkonferensen, Bokmässan inräknad. Litteralund har ett stort och kreativt hjärta och tar vara på den stora och fantastiska barn- och ungdomslitteratur som finns idag. Jag ser fram emot två dagar med fina samtal, allra mest längtar jag efter:

Vad lockar med äventyret? med Lena Frölander-Ulf, Petrus Dahlin och Ylva Hällen.

Att skriva för unga och att få unga att skriva med Johanna Thydell och Jessica Schiefauer.

Djupt, fast med lätt hand med Åsa Lind, Lotta Olsson och Lena Sjöstrand.

Slutet? med Mats Strandberg.

Revolution Poetry med Nachla Vargas Alaeb, Robin Nazari, Nebay Meles och Sara Nazari.

Ses vi där?

Dagsmejan, takdroppet, vårläsningen

Ett av de finaste ord jag lärt mig sen jag flyttade till Jämtland är dagsmeja. Den stund på vårvintern när snön fortfarande täcker marken och det fortfarande är minusgrader men solen värmer så mycket att det droppar från taken, ändå. Det är Brickens känsla av dagsmejan jag minns allra mest från Sågspån och eld. De är de finaste dagarna, när du kan skida, gå eller köra skoter i snön men du slipper både mössa och jacka. Vårvintern, förresten, den femte årstiden här, Gidádálvve på samiska, det är ett annat ord jag lärt mig att älska. Det samiska året har åtta årstider och här märks de, känns de. Det är årstiderna mittemellan som jag älskar mest, de korta men betydelsefulla passagerna mellan vinter och vår, mellan sommar och höst.

Snart är det barmark. Barmark, ett till ord för våren. Det går fort nu, även här. Det finns ett talesätt om att vintern inte försvinner förrän efter påsk men det är fortfarande en månad dit så i år kanske den vågar sig bort innan, lämnar plats för våren och vårläsningen. Förra veckan började jag försiktigt vårlängta med tio böcker att läsa till våren. Det var egentligen inget särskilt vårlikt med dem, mest är det dystopier om jordens undergång som vanligt, böcker om svält och elände. Ett påskekrim har jag fått med i alla fall. Nej, jag är nog ingen vårmänniska egentligen, fast det är svårt att låta bli att tycka om det där takdroppet och barmarken. Mest är det nog orden för våren jag älskar, löftet de bär med sig och får dem att låta så fint i öronen.

Ord är förunderliga. Just nu läser jag Aliide, Aliide och i Mare Kandres berättelse är de många – stora, vidunderliga ord. Om jag någonsin kan släppa berättelsen om Aliide är det de här böckerna jag kommer läsa sen. Vårläsningen. Kanske i solen, vid takdroppet.

Bild från min instagram, @eliandbooks.

En fredag i december

Decembers andra fredag är här, traditionsenligt öppnar Jamtli Julmarknad i min stad. En fantastiskt fin och gammaldags julmarknad på friluftsmuséet Jamtli. Själv ska jag jobba, på biblioteket, men hinner kanske förbi en stund för att suga i mig lite julstämning. Hemma blir det pepparkaksbak och läsning, jag tänkte läsa ut Fallna kvinnor av Eva F Dahlgren, hemsk men viktig läsning. Bloggrecensioner av Flickan med gåvorna och De odöda ska skrivas. I läshögen ligger Mizeria av Melody Farshin och väntar, hoppas jag hinner börja med den. Chansen finns att jag istället umgås med Lara Croft hela helgen, vi har snart gått igenom tre spel tillsammans och separationsångesten inför att avsluta trilogin som är tredje generationens Tomb Raider är total.

Vad inmundigar ni för kultur i helgen?

Umeå nästa

Semesterns andra tågresa är här, men den är inte lika lång. Idag går tåget till Umeå och endagarsfestivalen URock. Framförallt gör den det för den otippade bokningen av Helloween! Både jag och min kärlek har lyssnat på dem i många år och imorgon ser vi dem för andra gången, första gången var på Fryshuset 2010. Men den här gången är det så nära originaluppställningen en någonsin kan komma och visst känns det speciellt, bara därför.

Efter helgens bravader går sommaren sedan mot sitt slut och jobbet börjar igen. Men det gör inte så mycket då den varit så fantastisk fin. Med mig till Umeå tar jag Örnarnas triumf, femte delen om draken Temeraire under Napoleon- krigen (jag läser en del varje sommar), augustis mest efterlängtade läsning Minnet av vatten och Komma och gå som ingår i både Världsutmaningen och Hyllvärmarutmaningen. Vi ska ju ändå vara borta hela fyra dagar.

Vad läser du just nu?

Semester och semesterläsning

Idag började äntligen min semester, efter vad som känts som en evighet. Jag inledde med att, innan jag lämnade mitt jobb med min lilla kontorsblomma säkert i handen, stresslåna ytterligare två böcker för TÄNK OM min läshög tar slut i sommar? Hur skulle det se ut? (det blev Höglandet av Steinar Bragi och The Three-Body Problem av Cixin Liu från min tipslista med fantastik från olika delar av världen).

På lördag börjar den riktiga semestern med en lång tågresa, då kommer jag också tipsa om en fantastisk bok för små resenärer. På bloggen kommer det dyka upp inlägg och recensioner ändå, kanske bara inte riktigt lika ofta.

Vad läser ni just nu?

Glad midsommar alla bokmalar och litteraturälskare

Midsommar är en av de tider på året jag älskar mest. Egentligen ligger mig hösten allra varmast om hjärtat men det är något särskilt med midsommaren ändå. Sommaren har just börjat, vi dansar inpå morgontimmarna, i ljuset. Midnattsljuset! De ljusa sommarnätterna, där solen bara går ner en stund under horisonten och sedan strax kommer upp igen. Jag brukar läsa minst tre böcker. Med den vackraste utsikten av alla.

(från förra årets midsommar).

Zelda, sommar, bubblor och böcker

Den plötsliga sommarvärmen tog mig visst med storm och sände mig rakt in i en vårförkylning under slutet av förra veckan. I måndags hade jag repat mig så pass att jag orkade ta mig iväg på en jobbresa och den efterlängtade nätverksträffen för att prata om bibliotek och HBTQ. Det var fantastiskt, även om den trasiga luftkonditioneringen på tåget under årets hittills varmaste dag kanske inte riktigt var höjdpunkten. Inte heller kommer jag med glädje att minnas den fyra timmar långa tågförseningen som gjorde att jag och min kollega var hemma klockan 2 på natten istället för 22 på kvällen. Lärdomen tar jag med mig att aldrig boka in ett möte kl 8 dagen efter en jobbresa men vackert fick jag släpa mig upp efter fyra timmars sömn. Resten av veckan innebar trötta ögon men också en fin bokcirkelträff där piglivet i Sverige under slutet av 1800- talet behandlades och kärlek till Ester Blenda Nordström luftades.

Men tågresan fram och tillbaka till hufvudstaden innebar också att jag läste halva A handmaid’s tale och spelade ut Sherlock Holmes: The Mystery of Osborne House på min DS så ingen ond tågförsening som inte för med sig lite god läsning och gott spelande.

Men nu tänker jag ta det lugnt hemma för första gången på över en vecka. Kanske läser jag resten av Margaret Atwoods fantastiska berättelse. Kanske spelar jag lite Tomb Raider. Vad ska ni göra?

Min vecka på instagram: jag läste nyaste Zelda, vågade mig ut i solen efter förkylningen och bokcirklade med Prosa&Prosecco.

Sommarens magi

I sommar har jag lyssnat på regnet mot en tältduk, förlorat mig i böckernas värld, åkt tvåhundra mil i bil, blickat ut över Tornedalen från Luppioberget, badat i en iskall fjällbäck, sett solen gå upp, betraktat en regnbåge genom en tältöppning, grävt ner fötterna i daggvått gräs, varit ledsen och arg men glömt det ganska fort, haft svårt att sova, sprungit efter spårvagnar i Göteborgsregn, dansat på en festival, hållit min kärlek i handen, gråtit på en konsert, sett min tonårsidol sjunga min favoritlåt, träffat en vän jag haft i femton år och insett att de där åren egentligen aldrig gått för vi är fortfarande 17 år och hösten kan aldrig göra sommarnätterna mörka.

 

Bilder från min instagram @eliandbooks, förutom faeries- bilden som jag lånat av en vän. Följ mig!

 

Tre län, fem landskap, tvåhundra mil

Just innan vi var hemma slog mätaren i bilen om till tvåhundra mil. Varje år brukar jag och min kärlek göra en roadtrip med en hyrbil (den enda gången vi kör bil nästan på hela året) men i år blev den längsta någonsin, hittills.

Norrland, även om det är den av våra tre landsdelar i Sverige som oftast klumpas ihop till en och samma sak, är nämligen en vid, bred och skiftande plats. Att resa hela Norrland runt på en vecka är omöjligt, den här gången nöjde vi oss med kustremsan men kom alltså ändå tvåhundra mil. Jag kan inte förstå att så många människor väljer att säga ”jag ska åka till Norrland” eller ”prata norrländska” när platserna i Norrland är så olika varandra.

Vår resa började i Höga Kusten, i Ångermanland där havet klyver berget på ett sätt som nästan gör en poetisk. Vi åkte med inspiration från Norrlandspodden avsnitt 9 – ”Hur stort är egentligen Norrland?” – och håller med Po och Mirjam om att det inte finns jättemycket att se vissa bitar längs E4:an norrut från Höga Kusten. Kanske gjorde också regnet och blåsten sitt till, vid Örnsköldsvik började det ösa ner och slutade egentligen aldrig förrän vi var på väg hem igen.

Men det blir ju vackert igen, sen. Havet, bergen, älvarna, skogen. Kyrkstäderna och minnena. Längs Västerbotten och Norrbotten lyssnade vi på Torgny Lindgren läsa Minnen och Creepypoddens sommaravsnitt, plaskade oss igenom Piteå och Luleå och fann lite uppehåll längst ut på en udde i Båtskärsnäs i skärgården utanför Kalix.. Längs riksväg 99 vid finska gränsen och från Luppioberget såg vi Tornedalen vi läst så mycket om och vände åter hemåt genom Boden, Älvsbyn, Storforsen och E45:an från Arvidsjaur till Östersund. En väg många har sagt är tråkig men som jag fann rogivande med sin blandning av berg, älvar, sjöar, skog och renar i vägkanten. Någon gång vill jag resa hela E45:an, hemifrån Östersund och upp till Karesuando. En väg på ungefär hundra mil, en resa genom det Norrland som ofta stereotypiseras och skämtas om men som, om du öppnar ögonen, är vackert och mångskiftande och långt ifrån en och samma sak.

(Jag skriver om Norrland: här, här, här och här.)