Den nya människan

I en nära framtid har människans överdådiga livsstil och miljöförstörelse lett till att inga barn längre föds. Världen är lamslagen. Så börjar människor bli gravida igen och barn börjar födas men de är inte som de barnen vi förut kände till.

Den nya människan är som en robot, beräknande och kallt iakttar de den gamla människan. Rakel är en av de första som inser, och snart är hon insnärjd djupare än hon någonsin kan ta sig upp.

Det är en otäck dystopi Boel Bermann har skrivit, skrämmande på det sätt berättelser blir när de har en lite för nära koppling till vår egen verklighet. När de känns lite för trovärdiga. Den nya människan är i sina bästa stunder fängslande och nyskapande SciFi. Tyvärr stannar den också stundtals av och jag lyckas aldrig uppbåda särskilt mycket känslor för någon av personerna i den, de är distanserade och ibland ganska platta.

Jag lyssnade på Den nya människan, en bra uppläsning på det stora hela men tyvärr också ganska stel. Det är svårt att att skilja på berättelsen och de många uppläsningar av officiella dokument, artiklar och handlingar som är insprängda i berättelsen. Kanske är dessa helt enkelt för många, gör berättelsen opersonlig. Vid närmare eftertanke kanske det är just det som är tanken med boken, att spegla den nya människans otäcka känslolöshet. Men för mig fungerade det inte riktigt. Jag hade önskat lite mer av Den nya människan. Ändå är den på sina ställen en fantastiskt spännande dystopi och en tänkvärd samtidsdiskussion om liv, människor och förtryck. Jag tycker Boel Bermann är ett oerhört lovande författarnamn, jag har läst flera noveller av henne också som jag tyckte mycket om. Jag hoppas på fler dystopier.

Kalla kulor, 2014.

Boken finns i pocket på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: CRM Nilsson, Vargnatts bokhylla, Littermentärt, Dagens bok, Lottens bokblogg, Fantastisk fiktion, Fabulationer, Döda zonen, Bloggbohemen.

Vajlett och Rut – Karin Alfredsson

Det är i mitten av förra seklet, Västerbottens inland. Vajlett är småskolelärarinna som inte tror på aga, inte heller på att följa bibelorden lika slaviskt som de flesta i Granträskåsen gör. Med det blir hon radikal i bybornas ögon, även om hon inte är den enda det pratas om. Den nya postfröken har kortklippt hår, gubevars.

Vi läste Vajlett och Rut i min bokcirkel och vi tyckte mycket om den. Vi var rörande överens om att Karin Alfredssons lågmälda beskrivningar av livet under mitten på förra sekelskiftet i en liten by var bland bokens största behållningar. Jag, och mina bokcirklande vänner, tyckte också om att bokens huvudfokus inte finns i motsättningarna och problemen som skulle blivit om Vajlett och Rut skulle varit öppna med sin kärlekshistoria – faktum är att det hade varit nästan osannolikt om de hade varit öppna. Även om homosexualitet vid den tiden var avkriminaliserat var det ändå fortfarande helt oacceptabelt i samhällets ögon. Jag är glad att inte boken landade i en slags sensationslystnad utan vilade i en vacker kärlekshistoria som sorgligt nog inte fick erkännas, då.

Jag hade aldrig läst någon bok av Karin Alfredsson innan men jag tyckte mycket om hennes språk och hennes varsamhet om karaktärerna – inte bara huvudkaraktärerna. Det är många i den lilla byn vi får lära känna, bry oss om, fundera på. Vajlett och Rut är en fantastisk roman, finstämd, lite sorglig och otroligt välskriven. Jag tyckte oerhört mycket om den.

Bokfabriken, 2018.

Boken finns på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Boklysten, Bokhyllan, Västmanländskan, och dagarna går, Vargnatts bokhylla, Villa Freja, Bloggbohemen.

Moder Justitia – feministisk och dräpande

Ida Eklöfs debutbok Moder Justitia är underbar feministisk poesi i kortformat. Det är en samling ironiskt drypande och dräpande kommentarer om vår samtid som är lika träffande som stilsäkra.

Det är i den enkla och till synes självklara speglingen av orättvisa i vardagen som Ida Eklöf är som bäst. Som i en av mina favoriter, cis – en kärlekshistoria, där Simone de Beauvoirs bevingade ord ”man föds inte till kvinna, man blir det” broderas ut i ett gäckande hån mot föreställningen om manliga och kvinnliga egenskaper – och avslutas med en rad så tragisk att jag har svårt att vända blad. Den är en av de längre dikterna, de flesta är bara några rader. Som denna:

visdomsord

Framför varje potentiellt framgångsrik kvinna
står Inte alla män™
                                                  och är allmänt jävla i vägen

Att läsa Moder Justitia är som att simma i någons tankar, kastas från det ena till det andra men alltid stanna upp i frågan om patriarkatets existensberättigande. Ida Eklöf raljerar över typiskt lömska män, romantik och magkänsla men stannar också ibland upp i sorg över kvinnor som gett upp sina egna livsberättelser till förmån för männens.

Moder Justitia går att snabbt läsa igenom men ännu hellre vill jag stanna upp, fundera och läsa om. Jag vill vila i Ida Eklöfs ilska och indignation, nära feminismen med den. Det kan behövas.

rätt ska vara rätt

Det finns en särskild plats i helvetet
för kvinnor som inte hjälper varandra
(var det nån som sa)

Jag menar att:
Det finns en särskild plats i helvetet

För män som bara hjälper varandra

Där är det jävligt trångt.

Rabén&Sjögren, 2019.

Du kan köpa boken på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Tusen sidor, Boklunga, Ugglan och boken.

”Moxie girls fight back”

Vivian har fått nog. Efter att ha läst Moxie borde varenda en hålla med – och gå ut på gatorna och göra revolution.

I den amerikanska småstaden där Vivian bor får killarna i amerikansk fotboll- laget göra precis som de vill. Skolans rektor låter dem komma undan med trakasserier av tjejerna, sexistiska kommentarer och rena övergrepp i skolkorridorerna. Alltmedan tjejerna inspekteras för att inte bryta mot klädkoden och uppmanas att ta ansvar för killarnas beteenden av rektorn som naturligtvis också är pappa till fotbollslagets stjärna.

Jennifer Mathieu drar kanske saker till sin spets ibland men övertydlighet kan behövas för att göra en poäng och Moxie är tyvärr ganska ofta en trovärdig skildring även av en helt vanlig högstadiekorridor i Sverige, där tjejer tvingas ta ansvar för killars beteenden och där killars sexistiska beteenden bortförklaras med ”pojkar är pojkar”. Även om det inte handlar om exakt samma situationer, är strukturen precis densamma.

Vivian tänker inte gå med på det längre. Nästan varje kväll försjunker hon i sin mammas förflutna som Riot Grrrl på 1990- talet och gör till slut ett eget fanzine – ett som uppmanar till revolt och feministisk aktion. Som en löpeld sprider sig Vivians budskap och när tjej efter tjej blir en ”Moxie girl” kan ingen längre blunda för sanningen.

Moxie är fruktansvärt vacker i sin starka skildring av kvinnlig gemenskap och vikten av separatism. Jag älskar hur den berättar om en gryende revolution, hur så många tjejer tyst i sitt inre gör uppror och sedan upptäcker att de är starka tillsammans. Jag älskar hur Jennifer Mathieu effektivt undviker klyschor så som att tjejer alltid är bitchiga och aldrig kommer överens, så som att tjejer som placerats in i olika fack aldrig skulle kunna bli vänner och så som att det finns den där perfekta killen som faktiskt förstår allt och räddar hela situationen. Nej.

I’m totally sure he’s not doing it on purpose, but Seth is a guy, and he can’t ever know what it feels like to walk down a hallway and know that you’re getting judged for the size of your ass or how big your boobs are. He’ll never understand what it’s like to second guess everyting you wear and how you sit and walk and stand in case it doesn’t attract the right kind of attention, or worse, attracts the wrong kind. He’ll never get how scary and crazy-making it is to feel like you belong to some big Boy Monster that decides it can grab you and touch you and rank you whenever and however it wants.

Tjejerna på East Rockport High finner en gemenskap i att utsättas för orättvisor. Tillsammans skapar de en revolution. Jag älskar det så mycket att jag blir tårögd.

I clench my fists. I feel like a match about to be lit. Or like the first crack of thunder before the storm.

Moxie gavs ut på engelska 2017 och på svenska 2018 av Lilla Piratförlaget.

Boken finns på svenska på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Bokhuset, Jill tycker till, Röda rummet, Stories from the city, romeo and juliet.

Revolution Poetry

Revolution Poetry är en rörelse som ger rum åt unga visionärer och konstnärer. En plattform för spoken word som har växt och turnerat runt. Revolution Poetry ger röst åt människor som marginaliserats och stängts ute, unga människor från förorten som söker ett rum för sin poesi, ett sätt att synas och höras med sina berättelser.

I samlingen med Revolution Poetry ekar deras röster mellan husen. Poesisamlingen innehåller några av de starkaste röster jag hört, texter som är rakryggade och vägrar vika sig för fördomar. Det är röster om rasism, och om att blunda för rasism, så träffande att det gör ont överallt. Röster om att växa upp utan att få höra hemma någonstans, om att stå utanför ett system som gör skillnad på människor och människor. Om att möta ett samhälle som anser att du inte är lika mycket värd som alla andra.

Genusmedvetenhet?
Sådant existerade bara i böcker
Som stod vackert uppradade
Högst upp i bokhyllorna
Dit vi inte nådde
Vi kom bara över texterna om
Överlevnadsstrategier
(Ur Fiskbensfläta, Rojda Sekersöz)

Revolution Poetry är tusen röster på en plattform som behöver höras, som måste höras. Röster som kräver rätten att ta plats i de litterära rum som nekats dem. Revolution poetry är en bok som kryper in under huden. Många dikter har ett otroligt direkt tilltal, med enkelhet och självklarhet målas en bild upp av ett samhälle som borde stått upp för dem, men som inte gjort det. Med allra största klarhet visar författarna en sida av samhället som de flesta på egen hand aldrig kan förstå. Därför borde Revolution Poetry vara högläsning i varje högstadie och gymnasium.

De dikter som berörde mig allra mest är Kvinnan som kunde tala med blattar av Nina Rashid, Avsändare av Nabila Abdul Fattah och Fiskbensfläta av Rojda Sekersöz.

Jag lärde mig att ringa in till landets alla myndigheter
innan jag fyllde tolv
på grund av mammor som inte orkade bli tilltalade
som om de vore tolv
(Ur Kvinnan som kunde tala med blattar. Nina Rashid)

Revolution Poetry startades 2009 av Nachla ”Libre” Vargas Alaeb, Aladin Bewar Zakholi och ”Lilla” Namo Marouf.  Medverkar gör poeterna: Burcu Sahin, Halima Shegow, Lovisa Wessberg, Makda Embaie, Meron Mangasha, Mona Monasar, Nabila Abdul Fattah, Nachla Libre, Nawroz Zakholy, Nebay Meles, Neftali Milfuegos, Nina Rashid, Quena Soruco, Rojda Sekersöz, Saman Sokhanran, Sara Benafshe Qasem, Sanam Qasem, Sara Nazari, S.T.I.C.S POETS, Yodit Girmay , Dusan Marinkovic, Ikram Abdulkadir, Max Miliciano, Shantis, Iman Talabani, Hedy Aliyar, Robin Nazari, Mariama Jobe, Salih Bilic.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Höglandet – Steinar Bragi

Islands högland är kargt och ensligt. Vägen som Hrafn, Vigdís, Egill och Anna färdas på är bara svagt utmärkt och snart har de kört vilse i sanden och dimman, rakt på ett hus. Bilen går sönder och de två paren tvingas övernatta i huset, hos två äldre människor som verkar leva helt isolerade.

Men allt är inte som det verkar. Ingen får röra sig utomhus efter mörkrets inbrott.

Höglandet är en klaustrofobisk skräckroman som alltmer inger en stigande känsla av panik och instängdhet, det ödsliga landskapet till trots. Hrafn, Vigdís, Egill och Anna försöker gång på gång ta sig ifrån huset men dras tillbaka liksom till en magnet, som om huset inte tillåter dem att ge sig av. Det blir en upprepning likt mardrömskänslan att befinna sig i ett hus, gå igenom dörr efter dörr och bara komma tillbaka till samma ställe igen.

Det finns ett stråk av folktro och instängd skräck i Höglandet som jag älskar. Tyvärr låter Steinar Bragi den ödesmättade stämningen alltmer tas över av sprickor från det förflutna hos de två paren, av svartsjuka och destruktivt sex. Ibland önskar jag att Bragi låtit skräcken ta över mer. Samtidigt målar de de fyras dysfunktionella historia också en bild av deras katastrofala situation och inte minst av samhället i sig – ett samhälle i spillror efter finanskrisen, i desperat behov av att hävda sig. Höglandet höll mig fängslad i timmar, säkert inte minst för att jag läste den helt ensam i en stuga på landsbygden och det var inte svårt att föreställa sig något ondskefullt, otänkbart, röra sig utanför i snöstormen.

Höglandet är otäck, på sina ställen fruktansvärt välskriven och obehaglig på ett sätt som får en att vrida sig i imaginära plågor och att aldrig vilja åka ut med en jeep till höglandet, någonsin. Ändå ger Steinar Bragi en fängslande bild av det ogästvänliga landskapet, som om naturen själv hämnas. Jag kommer sent att glömma bilden av höglandet.

Höglandet var den första boken jag läste 2019 i fantastik- världsutmaningen. Nästa bok blir förmodligen The Three- Body Problem av Cixin Liu från Kina.

Fler som läst: Beroende av böcker, Bernur, Dagens bok, Litteraturmagazinet.

Att vara en fangirl

Att vara en fangirl. Att se sin tvilling och bästa vän glida ifrån en. Att börja college och inte ha en aning om åt vilket håll en ska vända sig. Och att alltid, alltid, ha tryggheten i din mest älskade bokserie med dig.

Det finns så mycket att älska i Rainbow Rowells Fangirl. Jag älskar hur Rowell håller sina fangirl-karaktärer så nära hjärtat, hur hög status hon ger något som i samhället ofta ges enormt låg status. Det ses, rent allmänt, som något ganska löjligt att vara en fangirl – inte minst på grund av epitetet ”girl”. Saker som tjejer och kvinnor historiskt har ägnat sig mycket åt ges automatiskt en lägre status, ses ned på. Att skriva fanfiction hör definitivt till det.

Bara därför älskar jag att Rainbow Rowell skrivit den här boken. Vid sidan av det är det en underbar bok, välskriven och svår att släppa. Karaktärerna är så otroligt levande i Rainbow Rowells språkdräkt. Wren, tvillingsystern som dyker lite för djupt i collegelivets alla möjligheter, den trumpna rumskamraten Reagan, den stränga men rättvisa professorn på skrivarkursen. Och, i den mörkaste delen av boken, pappan som de älskar men som inte ens kan ta hand om sig själv ibland, ännu mindre två tonårsbarn. Det finns verkligt svåra saker i Fangirl, tyngre än vad jag hade väntat mig och det sargar hårt på hjärtat att läsa om Caths ständiga oro för sin pappa. Ett barn som tar hand om sin förälder gör alltid ont att läsa om.

Åh, Cath. Ibland känner jag mig som en nära vän till Cath, ibland identifierar jag mig med henne totalt. Hennes introverta instängdhet, ängslan, oro och fangirlnörderi över Simon Snow. Jag älskar att Cath aldrig behöver tvivla på sin fandom, att det inte handlar om att ”växa ifrån” det.Att det kanske är just på grund av instängdheten som den fiktiva världen blir så mycket viktigare. Rainbow Rowell säger så många viktiga saker med den här boken.

Fangirl är en bok för alla fangirls, för alla fans till något. Men det är också en bok för alla som vill ha en fantastiskt fin berättelse om syskonkärlek, svåra familjerelationer, humor, collegeliv och en liten dos svärta. Jag vet att jag redan har skrivit ordet ”älskar” många gånger i den här texten. Men jag *älskar* Fangirl!

Du hittar boken på engelska bland annat på Adlibris och Bokus. På svenska på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Böcker & Annat, Andie, Bam tycker, Bokmumriken, CRM Nilsson, Fiktiviteter.

Att läsa Alice i Underlandet – ett läsäventyr tillsammans med Lundströms bokradio

Det är svårt att närma sig en bok en har läst så fantastiskt mycket om att det känns som att ha läst boken i sig själv redan. Jag har, såvitt jag minns, aldrig tidigare läst Alice’s Adventures in Wonderland men kände förstås till berättelsen redan innan. Alice som drömmer, vaknar och ser en vit kanin som har hemskt bråttom. Alice som följer med den ned till Underlandet där kaos och oordning råder och träffar på alla möjliga och omöjliga djur och figurer.

Alice’s Adventures in Wonderland är på många sätt en klassisk engelsk barnbokssaga – full av nonsens och lustig, ibland grotesk, humor. Jag lyssnade på boken och hade svårt att hänga med på alla turer – att få någon logik och sammanhang var bara att glömma och istället försökte jag bara följa med.

Jag läste boken tillsammans med Lundströms Bokradio, det var första gången jag har följt med i deras bokcirkel och det var fantastiskt roligt. Marie Lundström bokcirklade den här gången tillsammans med Eva Beckman och Johar Bendjelloul. Bokcirkeln gjorde tre olika läsningar av Alice – en politisk tolkning, en psykoerotisk och en personlig. Allra mest tyckte jag om första avsnittet med den politiska tolkningen där Alice i bokcirkelns ögon blir en samtidsskildring. Det blir en värld full av figurer som går runt i sina egna filterbubblor och där drottningens ökända krocketmatch blir en babblande Twitterträdgård, full med gapande och skrikande människor som egentligen inte lyssnar på någon annan än sig själv och sina likar. Liknelsen är nästan för bra för att vara sann.

Lundströms bokradio pratade mycket om glasögon. Att göra ett verk skrivet för över 150 år sedan till en skildring över dagens politiska läge och, kanske framförallt, att drista sig till att läsa en bok med en redan förutbestämd tolkningsagenda är förstås fruktansvärt intressant. Det säger mer än något annat hur personligt varje människa kan tolka en bok och hur lite förankring det ibland behöver ha med verket i sig. Ändå kan en sådan tolkning förstås verka fullständigt logisk.

Själv försökte jag mest ha roligt tillsammans med Alice, utan att för den sakens skull tolka in särskilt mycket. Och roligt, det har du i Alices märkliga värld där den enda som inte verkar särskilt överraskad över något som sker, är Alice själv.

Här kan du lyssna på avsnitten:

Del 1 – Politisk tolkning
Del 2 – Psykoerotisk tolkning
Del 3 – Personlig tolkning

Boken finns såklart i massor av upplagor, mer eller mindre förkortade, men nyligen kom det ut en fin illustrerad utgåva med originaltexten och med bilder av Tove Jansson! Du hittar den bland annat på Bokus och Adlibris.

Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande, eller att lyssna på en ljudboksserie

Ett av vårens stora boksläpp för mig var Moa Eriksson Sandbergs Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande. Jag håller fortfarande hennes Den första flickan skogen möter som en av de bästa, ruggigaste och mest stämningsfulla böckerna på hyllan för mellanåldern. Att hon nu skrivit en rysare för tonåringar lät nästan för bra för att vara sant.

Det var innan jag visste att den här boken hade skrivits som en ljudboksserie för Storytel Originals från början, och först därefter släppts som bok. Jag är en ivrig ljudbokslyssnare men har ännu inte lyssnat på någon original-serie från Storytel då de mest har varit deckare och ingen har intresserat mig.

Med lika delar skepticism och förväntan i bagaget lyssnade jag igenom serien om sextonåriga Julia som flyttar från Stockholm till en mindre stad och får börja om på nytt med en ny skola och en ny klass. Hennes stora kärlek är teatern och hon kommer in på en skola som bara tar in de allra bästa. Stämningen är hård, särskilt när läraren meddelar att de ska sätta upp Shakespeares Hamlet och konkurrensen tilltar. Så försvinner klassens stjärna, Ester Gråberg. Vad har egentligen hänt?

Jag har sett Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande beskrivas som en ”Norra Latin light” och visst finns det likheter, men det är tydligt att Eriksson Sandbergs bok är skriven för en något yngre publik än Bergmark Elfgrens och jag tycker inte att likheterna stör alls. Det är definitivt ingen kopia, och jag tycker inte att en potentiell läsare ska avfärda den här boken för den sakens skull. Moa Eriksson Sandberg är en skicklig spänningsförfattare, stämningen är tät och läsaren hålls på konstant halster.

Nästan för konstant. Mitt problem med Ester Gråbergs försvinnande är, tror jag, serieformatet. Varje del avslutas med en cliffhanger, beskrivningarna är ganska sparsmakade och istället får dialogen ta större plats. Att lyssna på hela boken i ett svep gjorde att varje cliffhanger blev lite mer tröttsam än den föregående och att konstant byta fil i Storytel var bara irriterande. Jag blir ändå lite nyfiken på att även läsa boken i textformat, men efter att ha läst recensionen hos Old Adult Reads Young Adult bekräftas mina fördomar om hur den skulle vara – ganska fattig. Jag kan tänka mig att det kanske inte alls är oävet att lyssna på Ester Gråbergs försvinnande så som formatet är tänkt – en del i taget, med långa mellanrum emellan. Då måste historien vara enkel för att lätt kunna plockas upp igen, cliffhangern skapar längtan efter nästa del och den efter hand ändå rätt tunna och förutsägbara historien vägs upp av spänningen och pauserna emellan. Kanske är den alldeles perfekt för en familj med tonårsbarn att lyssna på tillsammans, en del i taget, istället för att se på en TV-serie. Det finns ändå ganska mycket att prata om, här, stora och svåra saker. Men att lyssna på som sammanhängande ljudbok – och, vad jag kan tänka mig, läsa som textbok – är tyvärr Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande lite av en besvikelse.

Textboken finns bland annat på Bokus och Adlibris. Här kan du se en trailer för boken!

Ljudboken: Storyel Kids, 2018.

Textboken: B Wahlströms, 2019.

Fler som läst/lyssnat: Old Adult Reads Young Adult, Prickiga Paula, Agnes bokblogg, Bokkoll, Carolina läser, Tusen, sidor, Biblioteksbubbel, BokLus.

Tusen strålande solar

Jag tyckte om Flyga drake, den första boken av Khaled Hosseini jag läste. Ändå var jag inte beredd på hur djupt jag skulle älska Tusen strålande solar, hur mycket den skulle påverka mig. Kanske beror det på att den handlar om kvinnors liv snarare än mäns liv, kanske för att den känns så mycket bättre skriven.

Mariam bor tillsammans med sin mamma i utkanten av en by i Afghanistan, jag har ibland lite svårt att placera eller minnas årtal i ljudböcker men det borde vara någonstans på 1970- talet, före det kommunistiska maktövertagandet 1978. Afghanistan sågs som ett föregångsland, kvinnor studerade på universitetet och kunde gå fritt omkring på gatorna utan burka, åtminstone i Kabul. Mariam är född utanför äktenskapet och får officiellt inte tillhöra sin pappas rika familj. Ändå älskar hon honom förbehållslöst, på det sätt barn gör. Det är beklämmande att läsa, hur pappan slingrar sig men ändå får ta emot dotterns hela kärlek. Till den dagen han sviker och Mariams värld ställs på ända. Hon är fortfarande bara ett barn när hon blir bortgift med Rashid.

Flera årtionden senare blir Laila Rashids andra fru, också hon bara ett barn, ett som tidigt förlorat sin familj i konflikterna som slitit på Afghanistan i många år. Under de tidiga åren med talibanerna sågs de som räddningen från Sovjetunionens ockupation, innan de infört sina hårda lagar för framförallt kvinnor. Frihet blev återigen förtryck och det är en stor del av Afghanistans nutida historia Khaled Hosseini berättar med Tusen strålande solar. Hur landet kastats mellan olika styren, gått fram och tillbaka i jämställdhet och hur svårt det varit att leva i det, försöka anpassa sig.

Det är framförallt Mariam mitt hjärta gråter över. Att först få möta henne som ett sprudlande barn, full av tro till livet, glädjen och framtiden och sedan – genom Lailas ögon – som en bruten kvinna, hård och skarp, misshandlad av män hela sitt vuxna liv. Hur en man kan förstöra en kvinnas hela liv på det sättet, det är brutalt och knäckande.

Sharon Dyall gör en fantastisk inläsning av Tusen strålande solar. I början hade jag lite svårt att skilja på namnen men efter någon timmes lyssning satte sig allt och jag kunde inte sluta, även om jag ibland inte alls ville veta mer. Det finns stor sorg i Tusen strålande solar, maktmissbruk och misshandel. Men det finns också kärlek och vänskap, tilltro till en mänsklighet som ibland verkar bortglömd och begravd.

Du kan köpa boken i pocket på Bokus eller Adlibris. Jag lyssnade via Storytel.