Molnbullar, Baek Heena och ALMA-priset 2020

Baek Heena är en bilderbokskonstnär utöver det vanliga. 2020 tilldelades hon ALMA-priset, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne som är det största priset i världen för barn- och ungdomslitteratur.

Molnbullar är än så länge den enda boken av sydkoreanska Baek Heena som finns översatt till svenska. Jag hoppas det kommer fler. ALMA- priset är ett oerhört fint pris som är mycket mer intressant än till exempel Nobelpriset och ofta lyckas fånga just de författare och bilderbokskonstnärer som skriver fantastiska böcker men som inte redan är kända över hela världen. Jag hade tidigare inte hört talas om Baek Heena men jag är oerhört glad att jag fick chansen att upptäcka henne för Molnbullar lägger sig som en härlig, fluffig boll i maggropen.

Baek Heenas konstnärskap är noggrant, vackert och förtrollande. Molnbullar består av bilder av miniatyrvärldar och miniatyrfigurer som Baek Heena skapat och sedan fotograferat. Att öppna Molnbullar är som att kliva in i en helt annan värld, en värld där barnen plockar molntussar från träden vilka sedan blir huvudingrediensen i molnbullar. Med molnbullar i magen kan man sväva iväg högt över träden och se på världen nedanför. I Molnbullar känns allt möjligt.

Det första som slår mig med Molnbullar är leken med ljuset. Den grådisiga morgonen på första uppslaget och sedan, slående, hur det varma ljuset spiller ut från köket och skapar skuggor som får det att kännas som att bokens djup går bortom de platta sidorna. Men det kanske finaste med Molnbullar, förutom hur välgjord tekniken är, är hur fantastiskt uttrycksfulla Baek Heenas figurer är – nästan så att Molnbullar hade kunnat vara en textlös bilderbok. Jag önskar att fler böcker av Baek Heena blir översatta och att många tar med sig Molnbullar hem från biblioteket och läser, både för sig själva och för sina barn. Hos mig kommer jag alltid minnas den som en liten svävande molnbulle i magen.

Bokförlaget Tranan, 2019.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

What if it’s us

Meet-cute på ett postkontor mitt i vimlande New York. What if it’s us börjar som en sockersöt high school- film men adderar ett lager av queer-y love och nitty-gritty nördighet som gör alltihop fullt acceptabelt, även för en cyniker som jag. Faktiskt är det helt underbart gulligt och bubbligt.

Arthur tillbringar sommaren i New York, till hösten kommer han börja college. Kanske inte det bästa tillfället att möta sitt livs kärlek men när han springer på Ben på ett postkontor inser han att universum och Broadway verkligen försöker säga honom någonting. Ben, som är på väg att skicka iväg en låda med sin expojkväns tillhörigheter, tycker att universum snarare skulle kunna sköta sina egna affärer. Men när Arthur sätter upp lappar över hela New York för att hitta Ben – och gör det – så kan ingen neka till att universum måste ha ett finger med i spelet.

Det kan låta lite högtravande och cringey, men Becky Albertalli och Adam Silvera hittar precis rätt balans mellan det pompösa och det jordnära – lite som Glee möter John Green. Jag älskar att What if it’s us tar det melodramatiska på stort allvar, lika mycket som de små gesterna.

Becky Albertalli är den fantastiska författaren bakom Simon vs. the Homo Sapiens Agenda, eller Love, Simon, det något enklare namnet som tilldelades filmen baserad på boken. Hon har skrivit What if it’s us tillsammans med Adam Silvera, vars författarskap jag fortfarande har framför mig och som gett ut boken med den kanske sorgligaste titeln någonsin – They both die at the end.

Jag hoppas inte att de gör det. Ungdomsböcker med HBTQ-karaktärer har alldeles för länge gjort just det, låtit sina karaktärer dö i slutet för uppenbarligen är det enda sättet om du är gay. Ofta slutar ditt liv med misshandel, överdos och olycka i vilket fall. Jag älskar raden av böcker som kommit de senaste fem åren där queera förhållanden faktiskt slutar lyckligt, eller, åtminstone inte i misär. What if it’s us är en av de allra finaste böckerna jag läst i en genre som bara lyser mer och mer klart för varje stjärnförfattare som stiger upp på dess himmel. Queer, bubblig, nördig Young Adult – kanske den enda genre jag verkligen vill gräva ned mig i just nu.

Kerstin, livet och döden – Helena Hedlund och Katarina Strömgård

Böckerna om Kerstin är det allra finaste som finns i kapitelbokhyllan för barn 6-9 år just nu. Helena Hedlund fick Slangbellan- priset för årets bästa barnboksdebut för första boken, Det fina med Kerstin. Andra boken, Att vara Kerstin, kom 2019 och i slutet av 2019 släpptes tredje boken – Kerstin, livet och döden.

Det är mycket som händer i Kerstins liv. Hon fyller 8 år och allt blir förstört när mamma och pappa inte vaknar i tid för att sjunga för henne. Det är viktigt att allt blir som Kerstin tänkt, annars blir det inte rätt. När något går fel vill Kerstin helst gömma sig och inte prata med någon, förresten blir det fel ganska ofta för att de vuxna aldrig förstår och ibland säger saker som de inte menar. Men hur ska Kerstin veta vad som är skämt och vad som är allvar?

Helena Hedlund skriver konstant utifrån barnets perspektiv och särskilt utifrån Kerstins. Kerstin behöver ha saker på ett visst sätt för att det ska kännas rätt, hon är ett barn som grubblar och funderar, är inåtvänd och har svårt för förändringar. Jag älskar böckerna om Kerstin. Liknande fina berättelser finns i Emma Adbåges Jag är jag och Jenny Lundmarks Haj-Jenny, men i stort får barn som Kerstin sällan en framträdande plats i barnlitteraturen. I Kerstin, livet och döden blir det särskilt svårt när Gunnar får en ny vän, Pavlov. Det verkar nästan som att de är kära? Kerstin vill bara att allt ska bli som vanligt igen, men när älskade katten Kattegatt blir sjuk vänds hela världen upp och ner.

Helena Hedlund skriver oerhört varsamt om sorg, svartsjuka och kärlek, livsavgörande händelser i en åttaårings liv. Jag älskade även de två tidigare böckerna om Kerstin men just Kerstin, livet och döden grep mig oerhört djupt. Helena Hedlund sätter ord på känslor på ett sätt som nästan känns omöjligt, beskriver så svåra saker som sorg, döden och känslan när ens föräldrar dricker för mycket på midsommarfesten med en uppenbar lätthet. Kerstin, livet och döden är i det närmaste obligatorisk högläsning för första- och andraklass. Åh, vad det finns mycket att prata om.

Att vara en som inte har någon katt. Kerstin känner på känslan. Den känns ovanlig. Hon är en annan nu, ett barn helt utan djur. Om någon frågar henne om hon har ett husdjur så måste hon svara nej. Tänk om hon glömmer bort?
Kerstin går runt på gården och försöker vänja sig vid att vara kattlös. Det känns overkligt, hela världen blir en annan. Solen skiner. Det är varmt. Molnen är som små tussar på himlen och liknar figurer om man tittar noga. Det knäpper och smäller i de vissna lupinerna bakom huset.

Natur och Kultur, 2019.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Här kan du läsa om vad jag tyckte om de tidigare böckerna i serien:
Det fina med Kerstin
Att vara Kerstin

Fler som läst: Barnens boktips.

Att vara Kerstin – Helena Hedlund och Katarina Strömgård

Jag blir så glad och lycklig över att läsa böckerna om Kerstin att det riktigt bubblar i mig. Första boken om Kerstin, Det fina med Kerstin, gav Helena Hedlund Slangbellan- priset för bästa barnboksdebut 2018. Att vara Kerstin är andra boken.

Det finns så mycket som är fint med böckerna om Kerstin, men bland det bästa är att Helena Hedlund verkligen har hittat barnets perspektiv. Det är Kerstin som berättar och från hennes synvinkel blir vuxna sådär märkliga och fyrkantiga som de ibland kan te sig ur barns ögon.

Särskilt konstigt blir det när mamma får en 40- årskris. Hon åker till Mallorca med Kakan, klipper tuppfrilla och tatuerar in ett hjärta med ett K i mitten. Men vem är K? Är det Kakan? Eller är det lärarvikarien Kenneth? Kerstin, som inte tycker om förändringar, vill att mamma ska skärpa sig. Till på köpet hotar bästa vännen Gunnars mamma med att de ska flytta tillbaka till Stenungssund om vildsvinen fortsätter böka i deras trädgård. Nu är goda råd dyra.

Kerstin är lite trumpen och väldigt försynt, precis så som jag var när jag var liten. Hon har svårt att hantera förändringar och har stort behov av att vara själv, även om hon tycker hemskt mycket om sin bästa vän Gunnar. Jag älskar verkligen att Helena Hedlund skriver så respektfullt om Kerstins behov av trygghet, igenkänning och självvalda ensamhet. När jag var liten var det precis det som inte riktigt ansågs okej för ett barn att känna, precis det som framkallade vuxenord som ”knepigt barn” – de här böckerna hade varit som en kär vän för mig, då. Kerstin grubblar och grubblar över meningar och ord som de vuxna, ibland ganska tanklöst, slänger ur sig och kanske inte ens menar. Det är inte alltid lätt att veta vad som är skämt och vad som är allvar och för ett barn kan förflugna ord fastna i minnet, länge. Helena Hedlund skriver så fantastiskt bra om just detta.

Det finns så mycket att prata om i de här böckerna. När det blir lite fel, och det blir det ganska ofta när Kerstin är inblandad, vill hon helst bara gömma sig istället för att förklara. Då blir det såklart ännu mer fel och ännu svårare att reda upp. Böckerna om Kerstin är underbara högläsningsböcker, de är otroligt fint skrivna – språket letar sig rakt in i hjärtat tillsammans med Katarina Strömgårds fantastiska illustrationer. Men de passar också fint som egenläsning från kanske sju år, eller sex år för en duktig läsare. Det finns mycket att känna igen sig i, en hel del att fnissa åt och många kära bokvänner att finna. För vuxna finns det nog också ett och annat att lära sig.

Här kan du läsa vad jag tyckte om första boken: Det fina med Kerstin.

Natur och Kultur, 2019.

Du hittar boken bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: barnboksbloggen, skriva läsa leva.

Nelson Tigertass och äventyret

Det finns så mycket som är fint i Lena Frölander-Ulfs kapitelbok Nelson Tigertass. Det är ett hisnande äventyr och ett ganska otäckt sådant för det berättar om många barns största rädsla: att bli övergiven.

Nelson Mareng är på besök hos sin morfar över sommarlovet. Morfar bor i det idylliska Hummelby. Här är allting lummigt, grönt och fint och Nelson får äta hur många kolakarameller han vill. Men när morfar får ett viktigt brev skickar han hastigt och lustigt Nelson på posten hem till sin mamma i Berlurenstad, poststämplad och allt.

Berlunerstad är en skarp kontrast till det lummiga Hummelby. I Berlunerstad går allt i raka linjer, Ordningens Vänner ser till att det är ordning och reda och Ordningens Väktare sätter skräck i dem som inte infinner sig i ledet. Särskilt hemsk är Ordningens Väktares högsta ledare, Fru Fink. När Nelson blir avlastad i Berlunerstad av fyrkantiga postarbetare har han ingen aning om hur han ska ta sig hem till sin mamma. Men så möter han tigern Zamba.

För en vuxen finns det en hel del liknelser i Nelson Tigertass som är alldeles för uppenbara, men kanske inte för de barn som boken faktiskt är skriven för och som förhoppningsvis inte ännu har upplevt hur elakt samhället kan vara mot de som inte riktigt bedöms passa in. Berlunerstads rutnät av lag och ordning förpassar de som kallas skymmare till Glömda Parken och till nattens mörker. Nelson Mareng är liten på jorden men blir modigare i sällskap av Zamba, tigern som blir hans vän och förtrogna. Jag skulle hemskt gärna vilja läsa Nelson Tigertass högt i en klass, säg en etta eller tvåa eller till och med en tredje klass, och prata om den efteråt. Om vänskap, om att bli övergiven och hitta hem igen, om att behandla alla vänligt oavsett hur de ser ut eller var de kommer ifrån. Ändå lider inte Nelson Tigertass av det pedagogik- mästrande många kapitelböcker med prata-om-det- ambitioner, gör. Mitt i frågorna om vänskap och elakhet finns också en fin berättelse och ett äventyr som får det att kittla i magen.

Lena Frölander-Ulf är en finländsk barnboksförfattare som bor i Helsingfors men främst skriver på svenska. Jag blev omåttligt förälskad i hennes bilderbok Jag, Fidel och skogen som kom 2016 och som var en fullkomligt bedårande resa in i mörkerrädslans innersta väsen. Jag tyckte också mycket om uppföljaren Pappa, jag och havet och när Lena Frölander-Ulf tar klivet in i kapitelboksvärlden har hon bevisat att hon är en barnboksförfattare att räkna med.

Förlaget, 2019.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Carolina läser, Boktokig,

Muminpappans memoarer

I min bokcirkel, på två bibliotekarier, läser vi allt ifrån Hamsuns Svält till Rowells Carry On – ungefär två gånger om året läser vi också en Muminbok. Jag har aldrig tidigare läst böckerna om Tove Janssons små vita troll, inte ens som liten, men det var förstås kärlek vid första ögonkastet.

Muminpappans memoarer är kanske den som ändå fastnat minst, hittills. Jag kunde inte låta bli att genast bli irriterad över Muminpappan i de inledande kapitlen, då när han är förkyld och blir uppassad av Muminmamman och övertalad att skriva sina memoarer. ”Vilken mansbebis”, hann jag tänka flera gånger – i det här var vi oense jag och min bokcirkelvän, hon tyckte det var ett roligt och tydligt ironiskt porträtt av just en sådan. Kanske såg vi på boken lite olika för att hon läste och jag lyssnade.

Det är onekligen en annan upplevelse, att lyssna. Tove Jansson läser sitt eget äventyr otroligt fint och det blir just det, ett äventyr, nästan som att sitta vid brasan och lyssna medan kvällen och natten sakta lägger sig utanför fönstret. Det var inte utan att jag, när jag var som allra mest uppslukad av äventyret, missade flera fina filosofiska poänger. Samtidigt tyckte jag ändå att jag lärde känna alla så himla väl – joxaren, råddjuret och alla de andra, särskilt Lilla My. Åh, vad jag har längtat efter att få träffa Lilla My och när jag nu gjorde det, kändes hon som en kär gammal vän jag inte sett på länge.

Kanske kommer jag att läsa böckerna även i pappersform, lite senare.

Muminpappans memoarer är den tredje boken i serien om Mumintrollen, först utgiven 1968. Det är en omarbetad version av den 1950 utkomna Muminpappans Bravader skrivna av Honom Själv.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Feministbiblioteket, barnboksbloggen.

Här kan du läsa vad jag tyckt om de tidigare böckerna:
Småtrollen och den stora översvämningen
Kometen kommer
Trollkarlens hatt

Frallan och kärleken – Sara Ohlsson och Lisen Adbåge

Frallan har en mamma som gillar ordning och en mormor som avskyr att städa. Och så har hon en bästis som heter Ester.

Frallan och kärleken är tredje boken om Frallan, författaren Sara Ohlsson och illustratören Lisen Adbåge gör ingen besviken. I böckerna om Frallan står barnets perspektiv i första rummet, det är vuxna som ofta är lite ologiska eller inte riktigt förstår. Frallan, hennes bästis Ester och hennes stökiga mormor känns så verkliga att jag lite tror att jag känner dem, nu efter tre böcker.

I Frallan är bäst! fick vi lära känna Frallan, mamma och mormor. Jag tycker det är fint att Frallans familj består av mamma och mormor utan att det behöver bli en fråga om varför. Det bara är så. Det finns en lätthet i hur Sara Ohlsson blandar familjekonstellationer som inte alls känns påtvingat – som ofta är fallet – utan bara helt vanligt. Jag älskar det.

Andra boken om Frallan, Frallan räddar världen, berättade om sommarlovet och i början av Frallan och kärleken har skolan börjat igen. I klassen ska de göra konst, ungefär som pyssel. Frallans bästa kompis Ester hittar en tygbit som hon ritar ett hjärta på och i hjärtat skriver hon ”Frallan”. Och så säger hon att Frallan får vara kär i henne, om hon vill. Men Frallan vet inte om hon vill.

Det är alltså kärleken som står i centrum i nyaste boken om Frallan. Kärleken till mamma och till sin bästa kompis, men också om att vara kär. Hur vet man att man är kär i någon? Barnets logik är ständigt närvarande i Sara Ohlssons berättelse, det är otroligt fint att läsa. Det är träffsäker vardag, men också den kan vara nog så dramatisk ibland. Särskilt när man börjar fundera över så stora saker som kärlek. Frallan funderar över kärleken på ett filosofiskt plan, men på en sjuårings nivå. Hur vet man att man är kär? Böckerna om Frallan är underbara högläsningsböcker ändå från förskolan upp till första eller andra klass. Bilderna av Lisen Adbåge är i särklass, jag älskar de effektfulla färgerna och hur fullständigt verkliga alla känns – inte som långsmala versioner av riktiga människor. Böckerna om Frallan är bland det finaste som finns i kapitelbokshyllan just nu.

Lilla Piratförlaget, 2019.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: barnboksbloggen, Systrarna böcker, romeoandjuliet, Prickiga Paula, Agnes bokblogg, Sofies bokblogg, barnboksfamiljen.

Frallan räddar världen – Sara Ohlsson och Lisen Adbåge

Frallan heter egentligen Fransesca, men det är det ingen som säger. Frallan bor tillsammans med sin mamma men på sommarlovets första dag ska Frallan vara hos mormor. I Frallan räddar världen ligger hela sommarlovet framför Frallans fötter, en tid som känns oändlig när man är sju år. Frallans huvud är fullproppat av saker hon vill göra – pussla, bada, spela fotboll och gräva ett hål i marken.

Frallan räddar världen är andra boken om Frallan, skriven av Sara Ohlsson och alldeles underbart illustrerad av Lisen Adbåge. Jag älskade första boken om Frallan, Frallan är bäst, och brukar rekommendera den som fin högläsning för förskolor, förskoleklasser och förstaklassare. Frallan räddar världen är kanske lite spretigare, det finns så många ämnen Sara Ohlsson vill ta upp – som att rädda djur, plocka skräp och göra sig illa. Samtidigt gör det inte så mycket, för ibland är det just så där mycket som far genom huvudet på en sjuåring, allt samtidigt.

Det som är så fint med böckerna om Frallan är att de utgår från barnets perspektiv, hela tiden. Vuxna blir på det här sättet lätt lite lustiga och fåniga och som en extra nivå ger det en, som vuxen, lite perspektiv att läsa om sig själv på det här sättet. Frallan är insiktsfull på ett sätt som bara barn vara, samtidigt som den sorglösa leken är det viktigaste. Det är humor och allvar precis i balans. Lisen Adbåges illustrationer ackompanjerar berättelsen otroligt fint – och jag älskar hur verkliga alla känns, som riktiga människor och inte som perfekta långsmala kroppar. Böckerna om Frallan är ett mästarsamarbete.

Det är så dumt det där med världen. Att den håller på att gå sönder för att vuxna inte tänker sig för. Det är också dumt att det bara verkar vara barn som bryr sig om att städa och laga den.
En gång råkade jag tappa ut en hel låda med lego på golvet i köket. Då fick jag plocka upp varenda bit själv.
 – Man får städa efter sig själv, sa mamma. Såna är reglerna.
”Såna är reglerna” är ett av mammas vanligaste uttryck. Det betyder att hon vet saker för att hon är vuxen och man ska göra som hon säger.
Jag tycker att det ska finnas regler för vuxna, så att de också måste plocka upp efter sig och hjälpa till att rädda världen.

Frallan räddar världen är en fin berättelse om sommarlovets första dagar och en underbar bild av hur det känns att ha hela sommaren, eller kanske livet, framför sig.

Lilla Piratförlaget, 2018.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Barnboksfamiljen, Agnes bokblogg, Barn- och ungdomsbokbloggen, romeoandjuliet, Bokohoj, Sofies bokblogg, Boklus.

Och bergen svarade – Khaled Hosseini

I Och bergen svarade ekar syskonkärlek, förlåtelse och avstånd jämte en bit av Afghanistans historia. Det är fin läsning.

Och bergen svarade är Khaled Hosseinis tredje roman, efter Flyga Drake och Tusen strålande solar. Jag har lyssnat på alla, de är fint inlästa och passar oerhört bra som ljudböcker – fina berättelser som är enkla att sjunka ned i under en promenad eller ett träningspass. Och bergen svarade fastnade inte lika mycket hos mig som de två tidigare böckerna av Hosseini, jag tappade bort mig då och då bland namn och släktband. Kanske är det mitt eget fel snarare än bokens, jag började lyssna på den i januari och gav den en hel månads uppehåll när jag knappt läste några böcker överhuvudtaget.

Resten av boken lyssnade jag på under några dagar. Även om historien ibland var ganska spretig var det ändå lätt att få känslor för Hosseinis karaktär, särskilt för Pari. Pari, som föddes i den fattiga lilla byn Shadbagh i Afghanistan och som blir såld som extra dotter till ett rikt par i Kabul när hon är fyra år, för att pappan inte längre kan försörja sin växande familj. Boken berättar om Pari och hennes brors saknad efter varandra, och om de någonsin får mötas igen, och om många andra syskon och kusiner som alla har något band till Afghanistan. Det är nästan som en novellsamling ibland.

Och bergen svarade är inte min favoritbok av Hosseini, men väl värd att lyssna på.

Du hittar boken bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Boklysten, Litteraturmagazinet, Lottens bokblogg, Fru E:s böcker, Bokhyllan, hyllan, Carolina läser, Bokgalleriet, Bokblomma, Romeo and juliet, Hellre barfota än boklös.

Death’s End – Cixin Liu

Vad mänskligheten skulle göra om hen upptäckte att vi inte är ensamma i universum är en svårbesvarad fråga. I trilogin Remembrance of Earth’s Past ställer Cixin Liu den om och om igen.

Death’s End är djupt filosofisk och vetenskapligt teknisk, ändå är den svår att släppa. Det är science fiction när den är som allra bäst, då när den tar med vetenskapen med in i fiktionens värld på ett sätt som får det att hisna, gör det svårt att inte tro på.

I första boken i Cixin Lius trilogi, The Three-Body Problem, fick vi lära känna den utomjordiska civilisationen Trisolaris och deras flykt från en dödsdömd planet. Del två, The Dark Forest, var en uppgörelse med hur människor hanterar sin egen undergång och för mig är det fortfarande den bästa boken i serien.

Death’s End, tredje och avslutande delen, skrämmer mig alltför mycket. Cixin Lius framtidsvision är svindlande, men den håller sig så nära människans psyke som vi känner det idag att den också stundtals är fruktansvärt otäck. Särskilt just nu, när vi är mitt uppe i en pandemi och människans rädsla för död och domedag tar fram lika delar goda som dåliga sidor i hen.

Det enda som får mig att inte ge den här boken fullt betyg är att Cixin Lius kvinnoporträtt stundtals känns ganska förlegade och trista, särskilt det av Cheng Xin som på många sätt kunde blivit seriens mest intressanta karaktär. Istället vacklar hon på kanten till någon slags Eva- nidbild, en blandning av urmoder och svikerska som tappar mig fullständigt. I en bok som innehåller stundtals fantastiska karaktärsporträtt är det synd.

Jag började läsade här böckerna i en av mina läsutmaningar, där jag försöker läsa fantastisk från olika delar av världen. Jag är lite trött på det västerländskt anglosaxiska perspektivet hela tiden. Remembrance of Earth’s Past, kanske särskilt Death’s End, är böcker som kommer stanna med mig länge, böcker som ruckat på min världsbild om än aldrig så lite. Till science fiction- genren som sådan förhåller den sig genom att både ha större fantasi och vara mer vetenskapligt detaljrik än mycket annat i genren. En mycket minnesvärd kombination.

Här kan du läsa vad jag tyckte om del 1, The Three Body Problem och del 2, The Dark Forest.

Boken finns bland annat på SF-bokhandeln, Bokus och Adlibris.