Myran på nya äventyr

Jag älskade första boken om Myran, En myras liv. Linn Gottfridsson skildrade Myran och alla hans funderingar så otroligt fint, inte minst all oro som gnagde när mamma och pappa bara bråkade hela tiden. I Myran och gåtorna bor inte föräldrarna tillsammans längre, Myran bor varannan vecka och mamma har träffat en badvakt som heter Jesper.

Linn Gottfridsson skriver fortfarande ur barnens perspektiv och jag tycker fortfarande hemskt mycket om att träffa Myran. Men Myran och gåtorna, andra boken om Myran, har inte all den charm och det insiktsfulla djup som första boken hade. Stundtals är den också lite tråkigt fördomsfull på det sätt böcker kan bli när de försöker alldeles för mycket att inte vara det.

Något av första bokens charm återvänder som tur är i tredje boken, Hemliga Myran. Det är sommarlov och Myran ska följa med mamma och Jesper till sommarstugan. Men mamma har nästan aldrig tid med Myran, all energi går åt till Myrans nya lillasyster. Det är konstigt att helt plötsligt ha en lillasyster, men också trevligt. Fast inte när mamma aldrig har tid.

Böckerna om Myran är så otroligt fint illustrerade av Emma Adbåge, det är en stor del av charmen. Här finns också verkligen mycket att prata om. Böckerna om Myran är charmiga och roliga, men också allvarliga och jättefina som högläsningsböcker – från förskolan upp till klass två. Jag kommer fortsätta följa Myran om det blir fler böcker, men det är fortfarande första boken som är min stora favorit.

Myran och gåtorna gavs ut av Rabén och Sjögren, 2017, och finns bland annat här och här.

Hemliga Myran gavs ut av Rabén och Sjögren, 2019, och finns bland annat här och här.

Fler som läst: Annas bokblogg, Prickiga Paula, Bokhemligheter, Barnboksprat, Barnboksfamiljen.

Familjen – Cecilia Lidbeck

Ella har vuxit upp på Gården, och den är hela hennes liv. På Gården är det Far som bestämmer och han ser till att inget förgiftat från omvärlden tar sig innanför Gårdens stängsel.

Cecilia Lidbeck räds inte de svåra ämnena, det djupa och psykologiska – det som går under huden. Hennes förra roman för unga, De försvunna, var en resa in i skräckfyllda, undanträngda minnen och ett vansinnigt spännande utforskande av gruppsykologi. I Familjen berättar Cecilia Lidbeck om ett barn som växt upp i en sekt, och det är inifrån, från barnets synvinkel, som läsaren får följa med. Ella tror blint och helhjärtat på Far, tror på att de som bor utanför Gården är dömda att gå under när den stora katastrofen kommer. Då, när miljöförstöringen ödelagt städerna och barn föds med robothuvuden, då är det människorna på Gården som finns kvar.

Det finns så mycket att fundera över och prata om i Familjen, särskilt då den försiktigt närmar sig verkligheten. Far är inte en religiös ledare, Familjen är ingen självmordssekt. Istället är det verkliga rädslor som fått ta överhanden och blåsts upp till faror och konsekvenser som inte existerar – miljöförstöring och klimathot är ett faktum, men att det gått så långt att alla jordens skogar blivit öknar och att inga skolor finns kvar är förstås inte sant. Far driver barnens rädslor tills det osannolika blivit sant – rädslor som många barn idag, liksom bokens Ella, bär i sitt inre. De litar blint på Far, tror på de vuxna som är deras ledstjärnor i livet.

Cecilia Lidbeck är en otroligt skicklig författare, språket är trollbindande. Det är omöjligt att inte genast fatta tycke för Ella och hennes bästa vän Örn. Hur pass skicklig författare Lidbeck är visar sig inte minst när man under läsningen kastas mellan bestörtning över hur hjärntvättade barnen är, till känslan av hur fint de ändå har det på Gården ibland.

Familjen är en bok som sticker ut på ungdomsavdelningen. Det är en bok jag inte ger till vem som helst, men till många. Till alla de som älskar spänning och skräck men har tröttnat på hemsökta gamla hus och knirrande trappor. Till språkligt avancerade tolvåringar eller läströtta femtonåringar. Men allra mest vill jag ge den till lärare i klass fyra till sju, för att läsa högt. Cecilia Lidbecks välskrivna spänningsberättelser är fantastiska för högläsning och ger utrymme för att prata om allt ifrån rädslan för klimathotet till vuxna som sviker, om sanning och ljug, tro och sekter, om vänskap och döden och, ja, livet.

Lilla Piratförlaget, 2020.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Prickiga Paula, Annas bokblogg, Klara pratar böcker, Boktokig, Agnes bokblogg, Carolina läser.

Leah on the offbeat

Just nu är sprakande, elektriska, glittriga, härliga, queera, karamelliga Young Adult- romaner allt jag vill läsa. Skräck och dystopier tar sig för en gångs skull alldeles för nära min egen verklighet. Helst vill jag lyssna på böckerna, sjunka in i en helt annan verklighet för ett tag. Efter What if it’s us hade jag inte fått nog av Becky Albertalli (som skrev den boken tillsammans med Adam Silvera) och återvände till Creekwood i Leah on the Offbeat.

Leah on the Offbeat är en fristående uppföljare till Simon vs. the Homo Sapiens Agenda, eller Love, Simon som den kanske är mer känd som efter att filmen fick premiär – eller, för att göra det ännu knepigare, Bara tre ord som den första upplagan döptes till på svenska. Nåväl. I Leah on the Offbeat intar Simons bästa vän Leah scenen, och huvudrollen. Jag älskar Leah. Jag älskade Leah redan i Love, Simon och jag älskar att hon fått en egen bok. Inte bara älskar jag henne för att det finns så få uttalat bi/pansexuella tjejer i litteraturen att få känna igen sig i, i litteraturen, utan också för att hon är en så otroligt fint tecknad karaktär. Leah är alltid den schysta kompisen, men den som kanske ofta håller sig i bakgrunden. Hon ställer upp, men gör inte jättemycket väsen av sig. Inte ens hennes bästa vän Simon känner till att hon är bisexuell, det är bara hennes mamma som vet. Så vad gör hon, när hon ska börja på universitet med Abby och slits mellan vänskapen och kärleken?

Om jag hade bott i Creekwood hade jag velat att Leah var min bästa kompis, eller min flickvän. Faktiskt är jag inte så lite kär i henne. Becky Albertalli skriver helt fantastiskt om det vardagliga, om vänskapen och kärleken som driver tonårslivet framåt, och hon får läsaren att känna sig nära. Uppläsningen av ljudboken på engelska är helt fantastisk, jag tillbringade timmar åt gången i Leahs sällskap och jag lyssnade ut den på några få dagar. Jag vill ha mer, massor av mer, från Becky Albertalli – en av de mest stigande stjärnorna på YA-himlen.

Boken finns bland annat på Uppsala English Bookshop, Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Prickiga Paula, Böcker o annat, snowglitter, Jag och mina böckerBoktycke.

Spill – Sigrid Combüchen

Den är en ständig lek med fiktionen, Spill av Sigrid Combüchen. Ändå är det i de stunder den främst maskerar sig som en klassisk roman, som den tilltalar mig mest.

Författaren skapar sig ett fiktivt, men namngivet Sigrid Combüchen, jag i romanen när hon låter läsaren Hedwig Langmark känna igen sig i ett beskrivet foto i en av sagda författares böcker. Hedwig skriver brev till författarjaget, undrar hur nära Hedwigs verkliga berättelse Sigrid egentligen kommit. Sigrid har, som författare gör, vävt sin egen historia men får genom efterforskningar och Hedwigs brev till sig berättelsen om Hedwigs liv som ung.

Men vem är Sigrid att bestämma hur Hedwigs liv blev? Vem är läsaren? Det råder delade meningar om vad ett förspillt liv är. Sigrid blir förlorad i Hedwigs, eller Heddas, liv som ung medan Hedwig verkar leva i nuet.

Stundtals är det en intressant lek med fiktion, nutid och dåtid som Sigrid Combüchen gör i Spill. Men någonstans är det för mig också för uppenbart och tillrättalagt, det finner mig aldrig så som Heddas liv gör. Det är berättelsen om Heddas liv som ung som fascinerar mig mest – hur hon i ena stunden är framåt, på gränsen till fräck med sin tids mått mätt, och i andra stunden är ensam och ängslig. Hur hennes liv är format av klass, av slumpen och av ogenomtänkta beslut men hur hon ändå verkar finna sin egen väg genom det mesta. Jag hade gärna läst om Heddas liv som en roman, men så är det kanske också att brevromaner inte är min särskilda kopp te. Inte ens när de utger sig för att bara vara en del av något större.

Molnbullar, Baek Heena och ALMA-priset 2020

Baek Heena är en bilderbokskonstnär utöver det vanliga. 2020 tilldelades hon ALMA-priset, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne som är det största priset i världen för barn- och ungdomslitteratur.

Molnbullar är än så länge den enda boken av sydkoreanska Baek Heena som finns översatt till svenska. Jag hoppas det kommer fler. ALMA- priset är ett oerhört fint pris som är mycket mer intressant än till exempel Nobelpriset och ofta lyckas fånga just de författare och bilderbokskonstnärer som skriver fantastiska böcker men som inte redan är kända över hela världen. Jag hade tidigare inte hört talas om Baek Heena men jag är oerhört glad att jag fick chansen att upptäcka henne för Molnbullar lägger sig som en härlig, fluffig boll i maggropen.

Baek Heenas konstnärskap är noggrant, vackert och förtrollande. Molnbullar består av bilder av miniatyrvärldar och miniatyrfigurer som Baek Heena skapat och sedan fotograferat. Att öppna Molnbullar är som att kliva in i en helt annan värld, en värld där barnen plockar molntussar från träden vilka sedan blir huvudingrediensen i molnbullar. Med molnbullar i magen kan man sväva iväg högt över träden och se på världen nedanför. I Molnbullar känns allt möjligt.

Det första som slår mig med Molnbullar är leken med ljuset. Den grådisiga morgonen på första uppslaget och sedan, slående, hur det varma ljuset spiller ut från köket och skapar skuggor som får det att kännas som att bokens djup går bortom de platta sidorna. Men det kanske finaste med Molnbullar, förutom hur välgjord tekniken är, är hur fantastiskt uttrycksfulla Baek Heenas figurer är – nästan så att Molnbullar hade kunnat vara en textlös bilderbok. Jag önskar att fler böcker av Baek Heena blir översatta och att många tar med sig Molnbullar hem från biblioteket och läser, både för sig själva och för sina barn. Hos mig kommer jag alltid minnas den som en liten svävande molnbulle i magen.

Bokförlaget Tranan, 2019.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

What if it’s us

Meet-cute på ett postkontor mitt i vimlande New York. What if it’s us börjar som en sockersöt high school- film men adderar ett lager av queer-y love och nitty-gritty nördighet som gör alltihop fullt acceptabelt, även för en cyniker som jag. Faktiskt är det helt underbart gulligt och bubbligt.

Arthur tillbringar sommaren i New York, till hösten kommer han börja college. Kanske inte det bästa tillfället att möta sitt livs kärlek men när han springer på Ben på ett postkontor inser han att universum och Broadway verkligen försöker säga honom någonting. Ben, som är på väg att skicka iväg en låda med sin expojkväns tillhörigheter, tycker att universum snarare skulle kunna sköta sina egna affärer. Men när Arthur sätter upp lappar över hela New York för att hitta Ben – och gör det – så kan ingen neka till att universum måste ha ett finger med i spelet.

Det kan låta lite högtravande och cringey, men Becky Albertalli och Adam Silvera hittar precis rätt balans mellan det pompösa och det jordnära – lite som Glee möter John Green. Jag älskar att What if it’s us tar det melodramatiska på stort allvar, lika mycket som de små gesterna.

Becky Albertalli är den fantastiska författaren bakom Simon vs. the Homo Sapiens Agenda, eller Love, Simon, det något enklare namnet som tilldelades filmen baserad på boken. Hon har skrivit What if it’s us tillsammans med Adam Silvera, vars författarskap jag fortfarande har framför mig och som gett ut boken med den kanske sorgligaste titeln någonsin – They both die at the end.

Jag hoppas inte att de gör det. Ungdomsböcker med HBTQ-karaktärer har alldeles för länge gjort just det, låtit sina karaktärer dö i slutet för uppenbarligen är det enda sättet om du är gay. Ofta slutar ditt liv med misshandel, överdos och olycka i vilket fall. Jag älskar raden av böcker som kommit de senaste fem åren där queera förhållanden faktiskt slutar lyckligt, eller, åtminstone inte i misär. What if it’s us är en av de allra finaste böckerna jag läst i en genre som bara lyser mer och mer klart för varje stjärnförfattare som stiger upp på dess himmel. Queer, bubblig, nördig Young Adult – kanske den enda genre jag verkligen vill gräva ned mig i just nu.

Kerstin, livet och döden – Helena Hedlund och Katarina Strömgård

Böckerna om Kerstin är det allra finaste som finns i kapitelbokhyllan för barn 6-9 år just nu. Helena Hedlund fick Slangbellan- priset för årets bästa barnboksdebut för första boken, Det fina med Kerstin. Andra boken, Att vara Kerstin, kom 2019 och i slutet av 2019 släpptes tredje boken – Kerstin, livet och döden.

Det är mycket som händer i Kerstins liv. Hon fyller 8 år och allt blir förstört när mamma och pappa inte vaknar i tid för att sjunga för henne. Det är viktigt att allt blir som Kerstin tänkt, annars blir det inte rätt. När något går fel vill Kerstin helst gömma sig och inte prata med någon, förresten blir det fel ganska ofta för att de vuxna aldrig förstår och ibland säger saker som de inte menar. Men hur ska Kerstin veta vad som är skämt och vad som är allvar?

Helena Hedlund skriver konstant utifrån barnets perspektiv och särskilt utifrån Kerstins. Kerstin behöver ha saker på ett visst sätt för att det ska kännas rätt, hon är ett barn som grubblar och funderar, är inåtvänd och har svårt för förändringar. Jag älskar böckerna om Kerstin. Liknande fina berättelser finns i Emma Adbåges Jag är jag och Jenny Lundmarks Haj-Jenny, men i stort får barn som Kerstin sällan en framträdande plats i barnlitteraturen. I Kerstin, livet och döden blir det särskilt svårt när Gunnar får en ny vän, Pavlov. Det verkar nästan som att de är kära? Kerstin vill bara att allt ska bli som vanligt igen, men när älskade katten Kattegatt blir sjuk vänds hela världen upp och ner.

Helena Hedlund skriver oerhört varsamt om sorg, svartsjuka och kärlek, livsavgörande händelser i en åttaårings liv. Jag älskade även de två tidigare böckerna om Kerstin men just Kerstin, livet och döden grep mig oerhört djupt. Helena Hedlund sätter ord på känslor på ett sätt som nästan känns omöjligt, beskriver så svåra saker som sorg, döden och känslan när ens föräldrar dricker för mycket på midsommarfesten med en uppenbar lätthet. Kerstin, livet och döden är i det närmaste obligatorisk högläsning för första- och andraklass. Åh, vad det finns mycket att prata om.

Att vara en som inte har någon katt. Kerstin känner på känslan. Den känns ovanlig. Hon är en annan nu, ett barn helt utan djur. Om någon frågar henne om hon har ett husdjur så måste hon svara nej. Tänk om hon glömmer bort?
Kerstin går runt på gården och försöker vänja sig vid att vara kattlös. Det känns overkligt, hela världen blir en annan. Solen skiner. Det är varmt. Molnen är som små tussar på himlen och liknar figurer om man tittar noga. Det knäpper och smäller i de vissna lupinerna bakom huset.

Natur och Kultur, 2019.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Här kan du läsa om vad jag tyckte om de tidigare böckerna i serien:
Det fina med Kerstin
Att vara Kerstin

Fler som läst: Barnens boktips.

Att vara Kerstin – Helena Hedlund och Katarina Strömgård

Jag blir så glad och lycklig över att läsa böckerna om Kerstin att det riktigt bubblar i mig. Första boken om Kerstin, Det fina med Kerstin, gav Helena Hedlund Slangbellan- priset för bästa barnboksdebut 2018. Att vara Kerstin är andra boken.

Det finns så mycket som är fint med böckerna om Kerstin, men bland det bästa är att Helena Hedlund verkligen har hittat barnets perspektiv. Det är Kerstin som berättar och från hennes synvinkel blir vuxna sådär märkliga och fyrkantiga som de ibland kan te sig ur barns ögon.

Särskilt konstigt blir det när mamma får en 40- årskris. Hon åker till Mallorca med Kakan, klipper tuppfrilla och tatuerar in ett hjärta med ett K i mitten. Men vem är K? Är det Kakan? Eller är det lärarvikarien Kenneth? Kerstin, som inte tycker om förändringar, vill att mamma ska skärpa sig. Till på köpet hotar bästa vännen Gunnars mamma med att de ska flytta tillbaka till Stenungssund om vildsvinen fortsätter böka i deras trädgård. Nu är goda råd dyra.

Kerstin är lite trumpen och väldigt försynt, precis så som jag var när jag var liten. Hon har svårt att hantera förändringar och har stort behov av att vara själv, även om hon tycker hemskt mycket om sin bästa vän Gunnar. Jag älskar verkligen att Helena Hedlund skriver så respektfullt om Kerstins behov av trygghet, igenkänning och självvalda ensamhet. När jag var liten var det precis det som inte riktigt ansågs okej för ett barn att känna, precis det som framkallade vuxenord som ”knepigt barn” – de här böckerna hade varit som en kär vän för mig, då. Kerstin grubblar och grubblar över meningar och ord som de vuxna, ibland ganska tanklöst, slänger ur sig och kanske inte ens menar. Det är inte alltid lätt att veta vad som är skämt och vad som är allvar och för ett barn kan förflugna ord fastna i minnet, länge. Helena Hedlund skriver så fantastiskt bra om just detta.

Det finns så mycket att prata om i de här böckerna. När det blir lite fel, och det blir det ganska ofta när Kerstin är inblandad, vill hon helst bara gömma sig istället för att förklara. Då blir det såklart ännu mer fel och ännu svårare att reda upp. Böckerna om Kerstin är underbara högläsningsböcker, de är otroligt fint skrivna – språket letar sig rakt in i hjärtat tillsammans med Katarina Strömgårds fantastiska illustrationer. Men de passar också fint som egenläsning från kanske sju år, eller sex år för en duktig läsare. Det finns mycket att känna igen sig i, en hel del att fnissa åt och många kära bokvänner att finna. För vuxna finns det nog också ett och annat att lära sig.

Här kan du läsa vad jag tyckte om första boken: Det fina med Kerstin.

Natur och Kultur, 2019.

Du hittar boken bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: barnboksbloggen, skriva läsa leva.

Nelson Tigertass och äventyret

Det finns så mycket som är fint i Lena Frölander-Ulfs kapitelbok Nelson Tigertass. Det är ett hisnande äventyr och ett ganska otäckt sådant för det berättar om många barns största rädsla: att bli övergiven.

Nelson Mareng är på besök hos sin morfar över sommarlovet. Morfar bor i det idylliska Hummelby. Här är allting lummigt, grönt och fint och Nelson får äta hur många kolakarameller han vill. Men när morfar får ett viktigt brev skickar han hastigt och lustigt Nelson på posten hem till sin mamma i Berlurenstad, poststämplad och allt.

Berlunerstad är en skarp kontrast till det lummiga Hummelby. I Berlunerstad går allt i raka linjer, Ordningens Vänner ser till att det är ordning och reda och Ordningens Väktare sätter skräck i dem som inte infinner sig i ledet. Särskilt hemsk är Ordningens Väktares högsta ledare, Fru Fink. När Nelson blir avlastad i Berlunerstad av fyrkantiga postarbetare har han ingen aning om hur han ska ta sig hem till sin mamma. Men så möter han tigern Zamba.

För en vuxen finns det en hel del liknelser i Nelson Tigertass som är alldeles för uppenbara, men kanske inte för de barn som boken faktiskt är skriven för och som förhoppningsvis inte ännu har upplevt hur elakt samhället kan vara mot de som inte riktigt bedöms passa in. Berlunerstads rutnät av lag och ordning förpassar de som kallas skymmare till Glömda Parken och till nattens mörker. Nelson Mareng är liten på jorden men blir modigare i sällskap av Zamba, tigern som blir hans vän och förtrogna. Jag skulle hemskt gärna vilja läsa Nelson Tigertass högt i en klass, säg en etta eller tvåa eller till och med en tredje klass, och prata om den efteråt. Om vänskap, om att bli övergiven och hitta hem igen, om att behandla alla vänligt oavsett hur de ser ut eller var de kommer ifrån. Ändå lider inte Nelson Tigertass av det pedagogik- mästrande många kapitelböcker med prata-om-det- ambitioner, gör. Mitt i frågorna om vänskap och elakhet finns också en fin berättelse och ett äventyr som får det att kittla i magen.

Lena Frölander-Ulf är en finländsk barnboksförfattare som bor i Helsingfors men främst skriver på svenska. Jag blev omåttligt förälskad i hennes bilderbok Jag, Fidel och skogen som kom 2016 och som var en fullkomligt bedårande resa in i mörkerrädslans innersta väsen. Jag tyckte också mycket om uppföljaren Pappa, jag och havet och när Lena Frölander-Ulf tar klivet in i kapitelboksvärlden har hon bevisat att hon är en barnboksförfattare att räkna med.

Förlaget, 2019.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Carolina läser, Boktokig,

Muminpappans memoarer

I min bokcirkel, på två bibliotekarier, läser vi allt ifrån Hamsuns Svält till Rowells Carry On – ungefär två gånger om året läser vi också en Muminbok. Jag har aldrig tidigare läst böckerna om Tove Janssons små vita troll, inte ens som liten, men det var förstås kärlek vid första ögonkastet.

Muminpappans memoarer är kanske den som ändå fastnat minst, hittills. Jag kunde inte låta bli att genast bli irriterad över Muminpappan i de inledande kapitlen, då när han är förkyld och blir uppassad av Muminmamman och övertalad att skriva sina memoarer. ”Vilken mansbebis”, hann jag tänka flera gånger – i det här var vi oense jag och min bokcirkelvän, hon tyckte det var ett roligt och tydligt ironiskt porträtt av just en sådan. Kanske såg vi på boken lite olika för att hon läste och jag lyssnade.

Det är onekligen en annan upplevelse, att lyssna. Tove Jansson läser sitt eget äventyr otroligt fint och det blir just det, ett äventyr, nästan som att sitta vid brasan och lyssna medan kvällen och natten sakta lägger sig utanför fönstret. Det var inte utan att jag, när jag var som allra mest uppslukad av äventyret, missade flera fina filosofiska poänger. Samtidigt tyckte jag ändå att jag lärde känna alla så himla väl – joxaren, råddjuret och alla de andra, särskilt Lilla My. Åh, vad jag har längtat efter att få träffa Lilla My och när jag nu gjorde det, kändes hon som en kär gammal vän jag inte sett på länge.

Kanske kommer jag att läsa böckerna även i pappersform, lite senare.

Muminpappans memoarer är den tredje boken i serien om Mumintrollen, först utgiven 1968. Det är en omarbetad version av den 1950 utkomna Muminpappans Bravader skrivna av Honom Själv.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Feministbiblioteket, barnboksbloggen.

Här kan du läsa vad jag tyckt om de tidigare böckerna:
Småtrollen och den stora översvämningen
Kometen kommer
Trollkarlens hatt