Death’s End – Cixin Liu

Vad mänskligheten skulle göra om hen upptäckte att vi inte är ensamma i universum är en svårbesvarad fråga. I trilogin Remembrance of Earth’s Past ställer Cixin Liu den om och om igen.

Death’s End är djupt filosofisk och vetenskapligt teknisk, ändå är den svår att släppa. Det är science fiction när den är som allra bäst, då när den tar med vetenskapen med in i fiktionens värld på ett sätt som får det att hisna, gör det svårt att inte tro på.

I första boken i Cixin Lius trilogi, The Three-Body Problem, fick vi lära känna den utomjordiska civilisationen Trisolaris och deras flykt från en dödsdömd planet. Del två, The Dark Forest, var en uppgörelse med hur människor hanterar sin egen undergång och för mig är det fortfarande den bästa boken i serien.

Death’s End, tredje och avslutande delen, skrämmer mig alltför mycket. Cixin Lius framtidsvision är svindlande, men den håller sig så nära människans psyke som vi känner det idag att den också stundtals är fruktansvärt otäck. Särskilt just nu, när vi är mitt uppe i en pandemi och människans rädsla för död och domedag tar fram lika delar goda som dåliga sidor i hen.

Det enda som får mig att inte ge den här boken fullt betyg är att Cixin Lius kvinnoporträtt stundtals känns ganska förlegade och trista, särskilt det av Cheng Xin som på många sätt kunde blivit seriens mest intressanta karaktär. Istället vacklar hon på kanten till någon slags Eva- nidbild, en blandning av urmoder och svikerska som tappar mig fullständigt. I en bok som innehåller stundtals fantastiska karaktärsporträtt är det synd.

Jag började läsade här böckerna i en av mina läsutmaningar, där jag försöker läsa fantastisk från olika delar av världen. Jag är lite trött på det västerländskt anglosaxiska perspektivet hela tiden. Remembrance of Earth’s Past, kanske särskilt Death’s End, är böcker som kommer stanna med mig länge, böcker som ruckat på min världsbild om än aldrig så lite. Till science fiction- genren som sådan förhåller den sig genom att både ha större fantasi och vara mer vetenskapligt detaljrik än mycket annat i genren. En mycket minnesvärd kombination.

Här kan du läsa vad jag tyckte om del 1, The Three Body Problem och del 2, The Dark Forest.

Boken finns bland annat på SF-bokhandeln, Bokus och Adlibris.

En stund med min TBR – eller, hyllvärmarutmaningen 4.0

Jag är hemma från jobbet, och andra sociala sammanhang, några dagar – som så många andra just nu. Som gamer, boknörd och hiskeligt introvert finns det ingen risk att jag kommer börja klättra på väggarna av otålighet – särskilt inte när jag har sällskap av min stadiga att-läsa hög. Jag vet att många bokbloggare och litteraturnördar tampas med att-läsa- högar (To Be Read) som innehåller flera hundra böcker. Min är i det sammanhanget ganska blygsam, den innehåller 17 böcker varav nästan alla är med på bilden nedan. Men det är 17 böcker jag skulle klara mig med i säkert två-tre månader om jag inte gjorde något annat än läste – om jag dessutom fick spela datorspel skulle jag nog klara mig uppemot ett halvår.

Alla böcker, utom tre bibliotekslån, är också böcker som envist hängt med i min TBR i uppemot åtta-nio år och därför funderar jag på en liten hyllvärmarutmaning så här i ”karantän”- tider. Jag vill ju läsa alla de där böckerna! Att jag ska bli utan, sen, är nog ingen risk då biblioteket finns (när jag blir frisk från förkylningen, that is) och jag har både Storytel och Biblio på min telefon. När jag läst några av mina hyllvärmare kan jag äntligen börja släpa hem mängder med böcker igen, något jag har haft svårt att göra med flera högar böcker på golvet. Ja, det är där min TBR bor.

Så, fram till sommaren kommer jag att läsa hyllvärmare. Det kanske inte blir alla 17, men åtminstone hälften hoppas jag, och allra minst två i månaden fram till sommaren.

Vad läser du, i dessa tider?

Läsutmaningar 2020 – hyllvärmare, fantastik och ALMA

Min kärlek till läsutmaningar kommer och går. Ibland har jag dedikerat hela min läshög till dem, ibland vill jag bara läsa det som faller mig in. Någonstans tycker jag ändå de är viktiga, just för att utmana invanda läsmönster och få se mer av litteraturvärlden.

Under 2019 hade jag en läsutmaning på gång, det var Fantastik från världen där jag ville läsa fantasy, skräck och sci-fi från andra länder än Sverige, England och USA. Det gick ganska bra, även om en del böcker verkade omöjliga att få tag på. Jag känner mig inte helt färdig med utmaningen så den kommer pågå även 2020, om än i ganska långsam takt. En slags läslista kommer så småningom. Här kan du läsa sammanfattningen av årets utmaning, vilka böcker jag läste och vilka serier jag kommer fortsätta med.

Under 2020 tänkte jag också ägna mig åt några mindre, tidsbestämda utmaningar – kanske ”hyllvärmare i februari” och liknande, för att rensa den astronomiska TBR- högen lite. Något jag velat göra länge är att läsa alla ALMA- pristagare så det bäddar för ”ALMA i april”, inte bara för den knapphändiga allitterationens skull utan förstås för att priset tillkännages då.

Vill du haka på? Vad har du för läsutmaningar 2020?

Fantastikutmaningen 2019 – fantastik från världens alla hörn

Med december kommer sammanfattningar av årets läsutmaningar. I år hade jag bara en, det har varit alldeles lagom och en utmaning jag verkligen älskat. Fantastik är min favoritgenre och jag älskar allt den innehåller: skräck, fantasy, postapokalyps, dystopier, science-fiction. En fantastikläsare riskerar dock, lika mycket som andra läsare, att hamna i träsket av litteratur enbart utgiven på svenska och engelska. I år ville jag bredda mina vyer lite och det har inneburit några fantastiska läsupplevelser – om än inte så många.

En del länder och världsdelar har det varit svårt att hitta litteratur från och en del böcker har varit lika svåra att få tag på. Med därför ganska lösa kriterier har jag lyckats läsa litteratur utgiven i/skriven på språket/av författare från/ Nigeria, Kina, Finland, Polen, Island och Irak. Tre europeiska länder, ett afrikanskt land och två asiatiska – alltså egentligen inte jättebred läsning men det är i alla fall något. Jag hade fler böcker planerade men boken jag ville läsa från Australien (Nightsiders av Sue Isle) gick inte att få tag på, boken från Ryssland (Metro 2033), fick jag en månad för sent från bibblan och har därför inte hunnit läsa. Jag är just nu på jakt efter böcker från Sydamerika och hoppas få tag på dem i början av nästa år.

Här kan du hitta listan med böcker jag planerade att läsa. Böckerna jag faktiskt läste hittar du nedan, med länkar till mina recensioner:

Children of Blood & Bone – Tomi Adeyemi (fantasy, Nigeria/USA)
The Tree Body- problem
Cixin Liu (SciFi, Kina)
The Dark ForestCixin Liu (SciFi, Kina)
Minnet av vatten – Emmi Itäranta (dystopi, Finland)
Uprooted – Naomi Novik (USA, med inslag av polsk mytologi, Noviks föräldrar är från Litauen och Polen)
HöglandetSteinar Bragi (skräck, Island)
Frankenstein in BaghdadAhmeed Saadawi (skräck/magisk realism, Irak)

Magi, kärlek, Uprooted

Uprooted är så magisk, på alla sätt och vis, att jag inte är helt säker på vart jag vill börja.

Kanske är det bäst att börja från början. Dvernik är en liten by i ett fiktivt, medeltidsliknande Polen. Agnieszka älskar dalen där hon bor och sin vän bästa vän Kasia. Men det finns också en skugga och en oro i byn, över närheten till den ondskefulla Skogen (The Wood) som är full av korrupt magi. Det enda som håller Skogens ondska borta är trollkarlen de kallar Draken, han som bor i tornet i utkanten av dalen. Vart tionde år väljer han en sextonårig flicka från byarna i dalen som sedan får leva i tornet och sällan eller aldrig återvänder. I år är ett Drakens år och alla är säkra på att Draken ska välja Kasia, Agnieszkas bästa vän.

Att berätta vad Uprooted handlar om gör den dock inte rättvisa. Naomi Novik gräver djupt i gamla folksagor och legender om drakar, häxor, magi och – kanske allra mest – i myten om Baba Jaga, häxan i många olika grenar av den slaviska mytologin. Långsamt väver hon ihop trådarna till en berättelse som är både fasansfull och sorglig, så vacker att det gör ont. Uprooted följer ingen mall, historien böljar fram och tillbaka utan någon början, mitt eller slut. Uprooted är något så ovanligt som en standalone- fantasyroman för vuxna och på något sätt får Naomi Novik ändå plats med en hel värld och mer därtill.

Men det finns något mycket viktigare med Uprooted som fantasyroman. Det jag älskar så vansinnigt mycket är hur vänskapen mellan Kasia och Agnieszka är berättelsens starkaste och mest centrala relation – det är inte ofta vänskap mellan två kvinnor tillåts vara det i fantasyromaner, eller i romaner överhuvudtaget för den delen. Inte heller använder Naomi Novik den trötta tropen om några enstaka starka kvinnor i en värld där mannen som regel ändå alltid är startare och har mer makt – den tropen är alltför vanlig, likaså föreställningen om att detta är något feministiskt och bra. Naomi Novik visar också, med lätthet, att det är fullt möjligt att berätta om en medeltidsliknande fantasyvärld på ett ytterst trovärdigt sätt utan att känna sig nödd och tvungen att importera den tidens kvinnosyn på köpet. En karaktär kan utvecklas även om hon inte blir våldtagen och ett krig behöver inte använda våldtäkt som vapen för att vara obeskrivligt otäckt – det är en sådan lättnad, ibland, att läsa Uprooted att jag blir fullständigt gråtfärdig.

Allra mest är jag mållös. Över hur Naomi Novik så sömlöst väver in legender och myter och ändå gör Uprooted till sin helt egna berättelse, över hur otroligt vackert språket är, hur fantastiskt svindlande och magisk historien är och hur svårt jag hade att lämna Kasia och Agnieszka. Uprooted är något av de mest förtrollande jag läst, någonsin.

The Dark Forest – Cixin Liu

Efter de omskakande händelserna i The Three Body- Problem balanserar mänskligheten på en avgörande tröskel: vad gör vi, om vi inte är ensamma i universum?

Jag tänker försöka att inte avslöja mer om vad som händer i The Three Body- Problem och så långt går det att läsa till sig enbart på baksidestexten till den boken. The Dark Forest är andra delen i Cixin Liu’s trilogi Remembrance of Earth’s Past, och om jag verkligen tyckte om del ett så älskar jag del två.

Det är ofta oundvikligt att del två i en trilogi blir som en transportsträcka mellan inledning och avslutning, men snarare är The Dark Forest en upptrappning och utveckling som gör det svårt att förutspå var tredje delen, Death’s End, kommer att ta läsaren. Jag tyckte om hur Kinas historia, både förhistorisk och modern, sipprade in i vetenskapsskildringarna i The Three Body Problem. Det får här ge vika för mer spänning och mer teknik, men det är fortfarande oerhört välskriven sciencefiction Cixin Liu levererar. Jag är ingen stjärna på partikelfysik direkt men håller ändå intresset uppe över långa, tekniska stycken. Det här är teknisk sciencefiction när den är som bäst.

Men The Dark Forest är också full av varför: varför rädda mänskligheten om 400 år? Varför bry sig? Boken innehåller nästan lika stora delar sociologi, psykologi och filosofi som scienciefiction. The Dark Forest är ingen snabbläst bok, även om det är spännande läsning. Det är en bok som kräver många eftertänksamma lästimmar, bäst tror jag den blir om du sveper de första hundra sidorna i ett för att verkligen komma in i berättelsen. Det är många personer, platser och frågor – så stora att du ibland kommer behöva slå ihop boken, bara för att tänka. Det är verkligen värt det. Jag längtar efter att läsa tredje delen.

Boken finns på SF- bokhandeln, Bokus och Adlibris.

Här kan du läsa vad jag tyckte om första boken, The Three Body- Problem.

Frankenstein in Baghdad – Ahmed Saadawi

Frankenstein in Baghdad är en satirisk tolkning av Mary Shelleys skräckklassiker, placerad i nutidens USA-ockuperade Baghdad. Ahmed Saadawis bok är dock inte så mycket av en skräckhistoria på samma sätt som Shelleys, det otäcka i den går snarare att återfinna i den skarpa samhällsskildringen.

Monstret i sig är, länge, främst en skugga i utkanten av berättelsen. Längs Baghdads förstörda gator möter vi ett helt persongalleri av människor som på ett eller annat sätt blir indragna i monstrets historia. Monstrets skapare, Hadi, samlar ihop likdelar från explosioner och syr ihop dem till en spegelbild av Frankensteins monster – som en protest mot att regeringen inte begraver dem. Vad han inte hade förväntat sig var att en ensam själ utan kropp skulle ta sin boning i monstret.

Ahmed Saadawis monster har alltså en tydlig själ, någon som finns i den monstruösa skapelse som sprider skräck i Baghdad. Ändå skapar inte monstret lika mycket uppståndelse som det kanske skulle gjort, i ett Baghdad som är märkt av kriget och där så många människors liv är förstörda.

Frankenstein in Baghdad rör sig mellan fantasy, skräck, satir, samtidsskildring och magisk realism. Här finns ett sammelsurium av människor, alltifrån journalister till en äldre dam som tror att monstret är hennes återvändande son, präster, kaffehusägare, grannar, hotellägare, vaktmästare, mäklare, astrologer och gangsters. Ändå känns den sammanhållen på något sätt, berättelsen är ständigt intressant och tankeväckande. Frankenstein in Baghdad fanns med på Man Booker International Prize korta lista 2018. Jag hade nog i vanliga fall inte plockat upp den, jag blev tipsad om den när jag eftersökte böcker till min Fantastisk- världsutmaning och jag är mycket glad att den kom i min väg.

Du kan köpa den på SF-bokhandeln. Finns också på Bokus och Adlibris.

The Three- Body Problem – Cixin Liu

Kina, kulturella revolutionen. Vetenskapsmän- och kvinnor på lärda universitet rivs ned från sina poster, förhörs och dödas med anklagelsen av att vara kontrarevolutionära. Bland dem finns Ye Zhetai och Ye Zhetais dotter, Ye Wenjie, som tvingas se sin far bli ihjälslagen av ”Red Guards”, unga revolutionärer som släpptes lösa på de som ansågs vara revolutionens fiender. Ye Wenjie blir sedermera astrofysiker och hela hennes liv påverkas av det hon fick bevittna som ung.

Jag skulle råda den som vill läsa The Three-Body Problem att inte läsa baksidestexten. Den är otroligt avslöjande och tar sig långt, långt in i bokens handling. Länge väntade jag på att boken faktiskt skulle börja handla om det den skulle handla om, vissa saker gissade jag mig till utifrån baksidestexten. Det händer egentligen ganska lite i The Three-Body Problems första tre fjärdedelar, ibland känns det som att boken fungerar som en lång och lika delar filosofisk som vetenskaplig inledning till resten av serien – i det här fallet är det dock absolut inget dåligt utan snarare intressant. Jag gissar att förlaget ville att boken skulle låta spännande och lockande med sin baksidestext men i min mening behöver den sin långa tid för att berättelsen ska hamna rätt. Så, läs inte baksidestexten.

Däremot råder jag dig att läsa boken, särskilt om du tycker om sci-fi och gärna vill läsa något som är smart, spännande, välskrivet och annorlunda från stora delar av genren. Jag fann mig ofta vara helt fast i berättelsen, även om den tog flera veckor att läsa.The Three-Body Problem är på sina ställen svårläst, komplicerad både med sina vetenskapliga beskrivningar av partikelfysik och med sin bakgrund av Mao-tiden och kulturella revolutionen i Kina. Cixin Liu förutsätter ett visst mått av förkunskap, samtidigt som översättaren har tillåtits friheter i att med små meningar förklara det som en icke-kinesisk publik kanske inte förstår med de subtila medel Cixin Liu ofta tillämpar. Översättningen, av Ken Liu, har gjorts i nära samarbete med Cixin Liu och i den mån det går att bedöma känns översättningen oerhört bra, texten är fantastiskt flytande även i de mest invecklade vetenskapliga diskussionerna. Det finns också ett fyrtiotal fotnoter av översättaren som jag tror det hade varit svårt att klara sig utan.

The Three-Body Problem är definitivt en bok som kräver sin tid och sin eftertanke – ändå minns jag den inte som svår. Det som stannar kvar är den sömlösa berättelsen både om ett Kina som genomgår och sedermera försöker bearbeta sin blodiga revolutionära historia, sett ur vetenskapens synvinkel – och om en värld där vetenskapen också tar mänskligheten till oanade insikter. Jag tyckte mycket om den.

The Three-Body Problem publicerades på originalspråket kinesiska 2008 och översattes till engelska först 2014. Boken fick Hugo Award 2015 för bästa roman. De följande delarna i trilogin, med samlingsnamnet Rememberance of Earth’s Past, heter The Dark Forest och Death’s End.

Jag älskade den.

Boken går att köpa hos SF-bokhandeln. Finns också på Bokus och Adlibris.

Höglandet – Steinar Bragi

Islands högland är kargt och ensligt. Vägen som Hrafn, Vigdís, Egill och Anna färdas på är bara svagt utmärkt och snart har de kört vilse i sanden och dimman, rakt på ett hus. Bilen går sönder och de två paren tvingas övernatta i huset, hos två äldre människor som verkar leva helt isolerade.

Men allt är inte som det verkar. Ingen får röra sig utomhus efter mörkrets inbrott.

Höglandet är en klaustrofobisk skräckroman som alltmer inger en stigande känsla av panik och instängdhet, det ödsliga landskapet till trots. Hrafn, Vigdís, Egill och Anna försöker gång på gång ta sig ifrån huset men dras tillbaka liksom till en magnet, som om huset inte tillåter dem att ge sig av. Det blir en upprepning likt mardrömskänslan att befinna sig i ett hus, gå igenom dörr efter dörr och bara komma tillbaka till samma ställe igen.

Det finns ett stråk av folktro och instängd skräck i Höglandet som jag älskar. Tyvärr låter Steinar Bragi den ödesmättade stämningen alltmer tas över av sprickor från det förflutna hos de två paren, av svartsjuka och destruktivt sex. Ibland önskar jag att Bragi låtit skräcken ta över mer. Samtidigt målar de de fyras dysfunktionella historia också en bild av deras katastrofala situation och inte minst av samhället i sig – ett samhälle i spillror efter finanskrisen, i desperat behov av att hävda sig. Höglandet höll mig fängslad i timmar, säkert inte minst för att jag läste den helt ensam i en stuga på landsbygden och det var inte svårt att föreställa sig något ondskefullt, otänkbart, röra sig utanför i snöstormen.

Höglandet är otäck, på sina ställen fruktansvärt välskriven och obehaglig på ett sätt som får en att vrida sig i imaginära plågor och att aldrig vilja åka ut med en jeep till höglandet, någonsin. Ändå ger Steinar Bragi en fängslande bild av det ogästvänliga landskapet, som om naturen själv hämnas. Jag kommer sent att glömma bilden av höglandet.

Höglandet var den första boken jag läste 2019 i fantastik- världsutmaningen. Nästa bok blir förmodligen The Three- Body Problem av Cixin Liu från Kina.

Fler som läst: Beroende av böcker, Bernur, Dagens bok, Litteraturmagazinet.

Läsutmaningen 2019: Fantastisk från världens alla hörn

2018 var året då jag försökte greppa om alldeles för många läsutmaningar och läste alldeles för lite. 2019 tänker jag bara ha en: jag vill läsa all den fantastisk från jordens olika länder jag planerade för 2018 och sen aldrig riktigt hann med. En förlängning på Världsutmaningen. Litteraturen är ju ett sätt att färdas över jorden på ett sätt som i alla fall jag aldrig kommer att göra, och det är inte bara fantastiskt utan också viktigt. Litteraturen ger oss perspektiv, låter oss möta andra världar och andras verklighet.

Så varför läsa fantastisk, i en världsutmaning? Jag har tidigare skrivit ett långt inlägg om detta men kort sagt är vi närmare verkligheten än vi tror när vi läser fantastik. Dystopier och postapokalyptisk litteratur säger ofta en hel del om samtiden och är ofta högst politiska – i fantasyn finns berättelser som lär oss att lära av historien. Men i fantastiken finns också verklighetsflykten, tjusningen med en helt annan värld och äventyr som vanliga romaner aldrig kan ge mig.

Fantastiken, särskilt fantasyn, bär också ofta spår av mytologin vilken den är sprungen ur. Det är förstås ingen tillfällighet att svensk fantasy ofta befolkas av nordiska väsen – fantasy skriven av författare från olika länder bär med sig ett rikt kulturarv och det är något jag gärna vill förlora mig i.

Redan tidigt under förra året hade jag en läslista klar efter massor av bra tips på twitter och instagram, jag kör den här igen! Böcker jag redan läst har jag länkat till mina recensioner.

Children of Blood & Bone – Tomi Adeyemi (fantasy, Nigeria/USA)
The Tree Body- problem –
Cixin Liu (SciFi, Kina)
Invisible planets – novellsamling (SciFi, Kina)
Minnet av vatten – Emmi Itäranta (dystopi, Finland)
Metro 2033 – Dmitrij Gluchovskij (postapokalyps, Ryssland)
Uprooted – Naomi Novik (USA, med inslag av polsk mytologi, Novik har rötter i Polen)
Nightsiders – Sue Isle (dystopi, Australien)
Höglandet – Steinar Bragi (skräck, Island)
Throne of the Crescent Moon – Saladin Ahmed (fantasy, USA, boken utspelar sig i en egyptisk/mellanösternsetting)
Frankenstein in Baghdad – Ahmeed Saadawi (skräck/magisk realism, Irak)