Frankenstein in Baghdad – Ahmed Saadawi

Frankenstein in Baghdad är en satirisk tolkning av Mary Shelleys skräckklassiker, placerad i nutidens USA-ockuperade Baghdad. Ahmed Saadawis bok är dock inte så mycket av en skräckhistoria på samma sätt som Shelleys, det otäcka i den går snarare att återfinna i den skarpa samhällsskildringen.

Monstret i sig är, länge, främst en skugga i utkanten av berättelsen. Längs Baghdads förstörda gator möter vi ett helt persongalleri av människor som på ett eller annat sätt blir indragna i monstrets historia. Monstrets skapare, Hadi, samlar ihop likdelar från explosioner och syr ihop dem till en spegelbild av Frankensteins monster – som en protest mot att regeringen inte begraver dem. Vad han inte hade förväntat sig var att en ensam själ utan kropp skulle ta sin boning i monstret.

Ahmed Saadawis monster har alltså en tydlig själ, någon som finns i den monstruösa skapelse som sprider skräck i Baghdad. Ändå skapar inte monstret lika mycket uppståndelse som det kanske skulle gjort, i ett Baghdad som är märkt av kriget och där så många människors liv är förstörda.

Frankenstein in Baghdad rör sig mellan fantasy, skräck, satir, samtidsskildring och magisk realism. Här finns ett sammelsurium av människor, alltifrån journalister till en äldre dam som tror att monstret är hennes återvändande son, präster, kaffehusägare, grannar, hotellägare, vaktmästare, mäklare, astrologer och gangsters. Ändå känns den sammanhållen på något sätt, berättelsen är ständigt intressant och tankeväckande. Frankenstein in Baghdad fanns med på Man Booker International Prize korta lista 2018. Jag hade nog i vanliga fall inte plockat upp den, jag blev tipsad om den när jag eftersökte böcker till min Fantastisk- världsutmaning och jag är mycket glad att den kom i min väg.

Du kan köpa den på SF-bokhandeln. Finns också på Bokus och Adlibris.

Höglandet – Steinar Bragi

Islands högland är kargt och ensligt. Vägen som Hrafn, Vigdís, Egill och Anna färdas på är bara svagt utmärkt och snart har de kört vilse i sanden och dimman, rakt på ett hus. Bilen går sönder och de två paren tvingas övernatta i huset, hos två äldre människor som verkar leva helt isolerade.

Men allt är inte som det verkar. Ingen får röra sig utomhus efter mörkrets inbrott.

Höglandet är en klaustrofobisk skräckroman som alltmer inger en stigande känsla av panik och instängdhet, det ödsliga landskapet till trots. Hrafn, Vigdís, Egill och Anna försöker gång på gång ta sig ifrån huset men dras tillbaka liksom till en magnet, som om huset inte tillåter dem att ge sig av. Det blir en upprepning likt mardrömskänslan att befinna sig i ett hus, gå igenom dörr efter dörr och bara komma tillbaka till samma ställe igen.

Det finns ett stråk av folktro och instängd skräck i Höglandet som jag älskar. Tyvärr låter Steinar Bragi den ödesmättade stämningen alltmer tas över av sprickor från det förflutna hos de två paren, av svartsjuka och destruktivt sex. Ibland önskar jag att Bragi låtit skräcken ta över mer. Samtidigt målar de de fyras dysfunktionella historia också en bild av deras katastrofala situation och inte minst av samhället i sig – ett samhälle i spillror efter finanskrisen, i desperat behov av att hävda sig. Höglandet höll mig fängslad i timmar, säkert inte minst för att jag läste den helt ensam i en stuga på landsbygden och det var inte svårt att föreställa sig något ondskefullt, otänkbart, röra sig utanför i snöstormen.

Höglandet är otäck, på sina ställen fruktansvärt välskriven och obehaglig på ett sätt som får en att vrida sig i imaginära plågor och att aldrig vilja åka ut med en jeep till höglandet, någonsin. Ändå ger Steinar Bragi en fängslande bild av det ogästvänliga landskapet, som om naturen själv hämnas. Jag kommer sent att glömma bilden av höglandet.

Höglandet var den första boken jag läste 2019 i fantastik- världsutmaningen. Nästa bok blir förmodligen The Three- Body Problem av Cixin Liu från Kina.

Fler som läst: Beroende av böcker, Bernur, Dagens bok, Litteraturmagazinet.

Läsutmaningen 2019: Fantastisk från världens alla hörn

2018 var året då jag försökte greppa om alldeles för många läsutmaningar och läste alldeles för lite. 2019 tänker jag bara ha en: jag vill läsa all den fantastisk från jordens olika länder jag planerade för 2018 och sen aldrig riktigt hann med. En förlängning på Världsutmaningen. Litteraturen är ju ett sätt att färdas över jorden på ett sätt som i alla fall jag aldrig kommer att göra, och det är inte bara fantastiskt utan också viktigt. Litteraturen ger oss perspektiv, låter oss möta andra världar och andras verklighet.

Så varför läsa fantastisk, i en världsutmaning? Jag har tidigare skrivit ett långt inlägg om detta men kort sagt är vi närmare verkligheten än vi tror när vi läser fantastik. Dystopier och postapokalyptisk litteratur säger ofta en hel del om samtiden och är ofta högst politiska – i fantasyn finns berättelser som lär oss att lära av historien. Men i fantastiken finns också verklighetsflykten, tjusningen med en helt annan värld och äventyr som vanliga romaner aldrig kan ge mig.

Fantastiken, särskilt fantasyn, bär också ofta spår av mytologin vilken den är sprungen ur. Det är förstås ingen tillfällighet att svensk fantasy ofta befolkas av nordiska väsen – fantasy skriven av författare från olika länder bär med sig ett rikt kulturarv och det är något jag gärna vill förlora mig i.

Redan tidigt under förra året hade jag en läslista klar efter massor av bra tips på twitter och instagram, jag kör den här igen! Böcker jag redan läst har jag länkat till mina recensioner.

Children of Blood & Bone – Tomi Adeyemi (fantasy, Nigeria/USA)
The Tree Body- problem –
Cixin Liu (SciFi, Kina)
Invisible planets – novellsamling (SciFi, Kina)
Minnet av vatten – Emmi Itäranta (dystopi, Finland)
Metro 2033 – Dmitrij Gluchovskij (postapokalyps, Ryssland)
Uprooted – Naomi Novik (USA, med inslag av polsk mytologi, Novik har rötter i Polen)
Nightsiders – Sue Isle (dystopi, Australien)
Höglandet – Steinar Bragi (skräck, Island)
Throne of the Crescent Moon – Saladin Ahmed (fantasy, USA, boken utspelar sig i en egyptisk/mellanösternsetting)
Frankenstein in Baghdad – Ahmeed Saadawi (skräck/magisk realism, Irak)

Läsutmaningar 2018 – att läsa världslitteratur

Den tredje läsutmaningen jag tog mig an 2018 var att läsa världslitteratur. Precis som med facklitteraturen är det böcker jag gärna vill läsa men sällan tar mig tid till. Jag ville från början egentligen fokusera på fantastisk – skräck, sciencefiction och fantasy, men hade så många böcker på lager och hyllvärmare jag ville läsa att de helt enkelt fick gå först. Av min lista med fantastik från olika delar av världen läste jag 2, därför tänkte jag ta med mig utmaningen in på 2019 och kalla den ”Världsutmaningen – fantastisk”! Det blir den enda läsutmaning jag gör 2019 och förhoppningsvis kommer jag läsa minst 15 böcker. Vill du hänga på? Jag skriver om utmaningen i ett eget inlägg efter nyår, kolla in då!

Men först, 2018 års utmaning. Jag läste 15 böcker från 10 länder och 4 världsdelar. Förhoppningsvis lyckas jag läsa något från varje världsdel 2019. Mina favoriter 2018:

 

Världsutmaningen – böcker jag läste med recensioner

Flyga drake (Afghanistan)
Hejdå saker (Japan)
Stål (Italien)
SMS från Soppero– serien (Sápmi)
Alla borde vara feminister (Nigeria-USA)
Historien om Elsa Laula Renberg (Sápmi)
Children of Blood and Bone (Nigeria-USA)
The Handmaid’s Tale (Kanada-USA)
Idag är allt (Jamaica-USA)
Bara dra (Sápmi)
Minnet av vattenFinland
Jag stannar till slutet (Afghanistan-Sverige)
Inte längre min (Sápmi)
Komma & Gå (Ghana-Nigeria-USA)
Homo Sapienne (Grönland)

Läsutmaningar 2018 – att läsa icke-fiktivt

Att läsa icke-fiktiva böcker var min andra utmaning för 2018. Utmaningen skapades av Så himla arty- Jessica i facebookgruppen Litteraturgäris och jag frågade om jag fick hoppa på utmaningen på min blogg. Det har i många år funnits massor av icke-fiktiva böcker jag velat läsa men aldrig tagit mig tid till. Jag ville i år vänja mig vid att låna och faktiskt läsa icke-fiktiva böcker och jag är nöjd med resultaten! Jag tror det kommer bli mer icke-fiktivt under 2019, även om jag inte kommer ha kvar utmaningen.

Med ”icke-fiktivt” har Jessica (och jag, här) menat facklitteratur, biografier, reportageböcker, essäer och så vidare – ett ganska brett begrepp. Jag läste 17 böcker, allra mest har jag läst biografier (4 st), tunnare facklitteratur typ presentböcker och coffe table- böcker (5 st), reportageböcker (3 st) och resten har jag svårt att kategorisera.

Det har varit både roligt och utmanande med icke-fiktiva utmaningen, men jag saknar lite att jag inte läst så många rena facklitteraturböcker utan mest biografier och reportageböcker. Jag hoppas att det blir mer facklitteratur nästa år! Läser du facklitteratur?

Mina favoriter i utmaningen:

 

Icke-fiktiva utmaningen – lästa böcker med recensioner:

Ett hem med omtanke
Ett oändligt äventyr
Alla borde vara feminister
Jag hatar att träna
Ett jävla solsken
Historien om Elsa Laula Renberg
En piga bland pigor
Äventyrsspel
Hejdå saker
”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå”
Jag stannar till slutet
Gamer
Homeparty med Gudrun
Scener ur hjärtat
De odöda
Vi kommer snart hem igen
Fallna kvinnor

Läsutmaningar 2018 – Kill hyllvärmare 3.0

2016 och 2017 läste jag färre böcker än vanligt, så 2018 var jag orimligt pepp på att ta mig an några läsutmaningar. Jag ville läsa böcker från världens alla hörn, läsa slut på mina hyllvärmare och läsa icke-fiktiv litteratur – helt enkelt böcker jag är väldigt dålig på att läsa. Med förnuftet i backspegeln hade det såklart varit bättre att ta en åt gången. Jag läste böcker i varje utmaning nästan varje månad, men tre utmaningar åt gången var alldeles för mycket. Nästa år kommer jag hålla mig till en, men vilken det blir berättar jag senare. Först, hur gick det med utmaningarna?

Först ut – det var dags att läsa hyllvärmare igen. De verkar samlas på hög, hur en än gör. Jag började med de här olästa böckerna hemma:

24 böcker, varav jag nu läst 11 och gav bort 1 oläst, har alltså tagit mig igenom hälften och läst/gett bort 1 i månaden. Jag är inte helt nöjd, men ganska. Ett hyllvärmarprojekt åtföljs oftast av ett köpstopp och jag har faktiskt inte köpt en enda bok på hela året – förutom de två jag köpte på bokmässan för att få signerade + två recensionsex jag fick där och så Gamer som jag köpte på Effie Karabudas författarbesök men signerade böcker räknas faktiskt inte, bestämde Lyran på bokmässan. Under 2019 tänkte jag beta ned resten av mina hyllvärmare och inte köpa en enda bok under den tiden – att ha olästa böcker hemma gör mig stressad, samtidigt som jag ju faktiskt vill läsa dem! Hur tänker ni om hyllvärmare?

Kill hyllvärmare 3.0 – böcker jag läste med recensioner:

Barnen från Frostmofjället
Jane, Unlimited
The last beginning
Ett jävla solsken
Tiden är inte än
The Handmaid’s Tale
Tjärdalen
Komma och gå
A darker shade om magic

Flickan med gåvorna
Fallna kvinnor

Fallna kvinnor – när samhällets bottensats skulle lära sig veta hut

Det är skrämmande läsning, Eva F Dahlgrens reportagebok om de kvinnor som dömdes under 20- och 30- talets lösdriverilag och spärrades in på tvångsarbetsanstalt i Landskrona. Ändå är den helt sann, och vad mer är, att den säger någonting om hur kvinnosynen då har följt med ända in i våra dagar.

De sågs som undermåliga, samhällets bottenskrap, av rasbiologin som klev fram då med Herman Lundborg i spetsen. Han som grundade rasbiologiska institutet i Uppsala med premissen om att göra skillnad på människor beroende på vilken ”ras” de hade. Kvinnorna i Eva F Dahlgrens berättelse mäts och klassificeras, straffas för att de inte haft någon annan utväg än att gå på gatan och sälja sina kroppar. Männen som köpte dem, de straffades självklart inte.

Ändå är det i många fall männens fel att de hamnat där. Kvinnorna blir lurade av män, utslängda av män, slagna av män. Men det är kvinnorna som misstänkliggörs och straffas. Det finns en underton längs med hela boken om en djupt föraktfull kvinnosyn som visserligen blivit långt bättre sedan 1930- talet men som fortfarande visar sig i våldtäktsdomar och synen på prostitution.

Det är på tvångsarbetsanstalten i Landskrona kvinnorna spärras in. Här sorteras de in i fack och behandlas därefter. De ska straffas, men också uppfostras till skapliga samhällsmedborgare för att kunna återinföras i samhället. Men hur ska de kunna de, när ingen vill anställa dem för att de har varit offer för prostitution? Vilken väg har de då att gå?

Att Eva F Dahlgren gjort ett gediget researcharbete finns det ingen tvekan om, länge kommer kvinnorna i boken spöka för mitt inre. Jag läser vidare, nästan hypnotiserad av deras berättelser. Ändå tycker jag att det finns stora språkliga brister, berättelsen stannar upp av transkriptioner av intervjuer och upprepningar av hur författaren själv sitter och ser på fotografier av kvinnorna och funderar över deras levnadsöden. Vid något tillfälle berättar hon att hon började med att skriva berättelsen som skönlitterär och det känns som att för mycket av det fått följa med in i reportageboken. Det är för mycket gissningar, för mycket försök att fiktionalisera livet på anstalten. Jag hade kunnat vara utan det. Men att Fallna kvinnor är fängslande och viktig läsning, det är det inte tu tal om. Inte minst för att lära sig något om hur kvinnosynen idag har följt med samhället sedan många år tillbaka. Inte minst är det talande att det berättas så lite om kvinnors historia, alldeles särskilt om kvinnor som ansågs vara samhällets bottensats.

Bokförlaget Forum, 2013.

Pocketutgåva av Thorén och Lindskog, 2015.

Pocketen finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Stories from the city, Romeoandjuliet, Vargnatts bokhylla,

De odöda – Johan Egerkrans

Johan Egerkrans böcker om väsen och mytologi är storverk, en fröjd för mörkervurmaren att sjunka ner i. Jag älskade både Nordiska väsen och Nordiska gudar men De odöda kommer att ligga mig alldeles särskilt nära om hjärtat.

Här finns så många av de mörkervarelser jag älskat så länge. Vampyren, kanske allra mest. Från Strigoi till Vrykolakas och Dhampir, här finns de alla och de känns så levande att det är otäckt. Johan Egerkrans fångar det gräsligt makabra, som så ofta utmärker legender om odöda, på ett förtjusande sätt som får det att kittla i maggropen av obehag. Från vampyrerna leds vi till varulvarna, till gastarna och andra odöda från världens alla hörn. Teckningarna är hårresande och vackra, den ena mer än den andra.

Det ligger ett gediget researcharbete bakom och även om många av bokens varelser var mig bekanta sen tidigare finns också många nya. Jag fastnade länge vid Rusalkan, en slavisk vattennymf, Adzen från Västafrika och den aztekiska Cihuateteo. Det mest fascinerande, som så ofta med varelser och myter, är hur lika varandra de är världen över. Det finns oftast en hunger som driver den odöda mot det livgivande blodet och det är nästan alltid genom halshuggning, hjärtpålning eller solen den onda anden förgörs. Det säger förmodligen mer om världen människor förr levde i, saker som bar tyngd då, än själva ondskan och myten i sig.

”Hungrande efter blod och livskraft reser de sig ur sina gravar. Sedan urminnes tider har de odöda satt skräck i människor världen över”. Johan Egerkrans ger liv åt dem alla.

B Wahlströms, 2018.

Du hittar boken på SF-bokhandeln. Finns också på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Boktokig.

Bubblan – Siri Pettersen

Bubblan är en märklig berättelse. Långsamt vecklar den ut sig, stillsamt men ändå rasande. Ilskan, oförrätterna, plågoandarna breder ut sig över boksidorna. Tills Kine stänger in sig i bubblan.

Från början är bubblan en liten glaskula som passar i Kines hand. Oskyldig glänser den när Kine hittar den på kyrkogården, men efter ett tag börjar den växa och blir en jättebubbla som Kine utan problem kan kliva in i. Faktiskt skulle hon kunna tänka sig att alltid stanna i bubblan.

I bubblan finns inga mobbare, inga regler, inga dumma lärare som tvingar en att gå till simhallen på gympalektionen. Det finns inga lagar förutom Kines egna och den märkliga dockans som finns inuti bubblan tillsammans med Kine. Hon kan få allt hon önskar, ändå börjar ensamheten gnaga på Kines inre efter ett tag. Vem är hon, om hon bara finns i bubblan?

Siri Pettersen är en norsk författare som blev världskänd med den fantastiska fantasytrilogin Korpringarna. Hennes nya bok, den här gången för 9- 12 – åringar, är något helt annat. Den som förväntar sig ett nytt fantasyepos likt Korpringarna lär bli besviken, men i Bubblan finns ändå mycket att fundera på. Historien är svår att få grepp om, men kanske är det meningen. Berättelsen har en kaotisk kärna, lik den storm som verkar pågå i Kines inre, där magin tar märkliga former men aldrig ges en förklaring. Att bubblan är en manifestation av en mental blockering, en djup önskan om att avskärma sig från världen, känns självklart men den är heller inte bara det. Bubblan är en röra av fantasy, magi, skräck och socialrealism där svart humor och sorglig ironi får färga berättelsen. Den rör vid något, jag vet fortfarande bara inte vad.

B Wahlströms, 2018.

Jag lyssnade på Bubblan, en uppläsning av Katarina Cohen som jag tyckte oerhört mycket om. Den finns till exempel på Storytel.

Den tryckta boken finns på SF-bokhandeln. Du hittar den också på Bokus och Adlibris.

Scener ur hjärtat – Malena Ernman och Svante Thunberg

Många har följt Greta Thunbergs skolstrejk utanför riksdagshuset i höst. En tonåring som förstått det många vuxna inte verkar kunna greppa, eller kanske inte vill inse – att det liv vi lever håller på att förstöra jordklotet. Inte långsamt, men i en rasande fart. Flygresor, ätandet av kött och konsumtion gör människan till en parasit på jorden, en utsugare av resurser som snart är till ända om vi inte förändrar vår livsstil radikalt.

I Scener ur hjärtat berättar Malena Ernman om hur hennes dotter Greta Thunberg fick hela familjen att vakna till klimatkrisens morgon. Om hur ett inre krig samtidigt pågick inuti både Greta och andra dottern Beata, hur de gick igenom läkare efter läkare utan att få någon hjälp. Det är utlämnande, öppet, ärligt och engagerande. Så engagerande att jag sträcklyssnade på bokens ungefärliga fem timmar en söndag, medan jag gick promenader och hittade nya vrår i lägenheten att städa – en ursäkt för att få fortsätta lyssna. Malena Ernman är en oerhört bra uppläsare, behaglig att lyssna på med varken för lite eller för mycket engagemang i tonen. Inte särskilt förvånande för någon som har rösten som sitt arbetsredskap kanske och dessutom berättar sin egen historia, men märkligt många skådespelare är ganska dåliga bokuppläsare så jag gläds åt uppläsningen.

Scener ur hjärtat skulle kunna vara spretig i de många grenar den följer – Malenas eget liv, döttrarnas många resor innan de fick sina diagnoser och sin hjälp, utmattning och depression, klimatångest – men är väl sammanhållen av språket och berättelsen. Biografier tillhör inte mina favoritgenrer, jag läser oerhört få biografier men det här är en av de bättre jag läst. Scener ur hjärtat är skrämmande, det är alla ärliga berättelser om klimatet. Frustrationen över att vi sitter på lösningen, över att så många vet vad som behöver göras men ändå inte gör det, är total. Malena Ernmans bok speglar vår samtid väl – FN och forskarvärlden med all önskvärd tydlighet säger att om vi inte gör något nu är det snart för sent för både jorden och våra barns liv på den, medan vi bara fortsätter flyga, äta kött och konsumera. Varför?

Bokförlaget Polaris, 2018.

Jag lyssnade via Storytel. Boken finns att köpa i pappersform på Bokus och Adlibris.