Category Archives: Bokslukarpeppen

Hur blev det med Bokslukarpepp-utmaningen?

Året börjar snart dra sig mot sitt slut (helt otroligt, jag vet!) och det känns som att det är dags att börja summera lite utmaningar som pågått under året. Jag har hållit mig ifrån dem så mycket som möjligt då jag försöker att bara lustläsa men några har varit på gång ändå!

Först ut: Bokslukarpeppen!

Med Bokslukarpeppen uppnådde jag precis det jag vill med såna här utmaningar, något jag också gjorde med Serieutmaningen förra året: jag blev så van vid att läsa det utmaningen handlade om att det inte riktigt är en utmaning längre och därför är det dags att begrava den. Numer läser jag Hcg (9-12) på löpande band och jag har hittat massor av böcker att tipsa om på jobbet! En del uHc (15-) har också dykt upp i utmaningen.

Bland mina favoriter kan ses Vargbröder, PAX – Nidstången, En sekund i taget, Stranden där fladdermössen dör, Hjärtlös, Ett hus utan speglar, Liksom helt magiskt, Skuggan i väggen, Glasbarnen, Förvandlad, Motståndarna, serien Varelserna och Vildhäxa.

wpid-DSC_0151.jpg

Det finns så mycket bra barn- och ungdomsböcker out there! Vilken är din absoluta favorit?

PAX – Lysande slukarålderskräck

Ett gammalt bibliotek gömt under en gravkulle, fullt med hemligheter, väktare som vakar över det, två ungdomar som är utsedda att bli nästa väktare, mytologiska monster hämtade från nordisk folktro, illustrationer i svartvitt som gränsar till grafisk roman- konst?

IMG_3529Japp, det ÄR precis så bra som det låter! Den nya serien PAX, riktad mot slukaråldern 9-12, plockar hem poäng efter poäng och lyckas samtidigt vara både trovärdig, medryckande och läskig. I första boken, Nidstången, flyttas syskonen Alrik och Viggo från sin alkoholiserade mamma till en fosterfamilj. Redan första dagen i skolan blir det problem, Viggo vägrar lägga sig för mobbargänget och Alrik känner sig tvungen att försvara sin lillebror. Men problemen på skolgården är bara början, för det underliga, äldre, syskonparet Estrid och Magnar har fått ögonen på att pojkarna märkligt väl stämmer in på profetian om det hemliga bibliotekets nästa väktare.

Buffy- vibbar så det bara smäller om det alltså, och jag älskar också de svartvita illustrationerna som ibland tar över hela sidor och gör det hela till en mix-grafisk roman. Redan nu är en hel serie planerad, än så länge har Nidstången och Grimmen kommit ut. Jag vet vad jag kommer tipsa om på nästa bokprat på biblioteket!

Vargnatts bokhylla och Bokomaten har också läst och gillat.

Vargbröder

Jag hörde för första gången talas om Vargbröder på riktigt när jag var nybakad bibliotekarie, ganska precis börjat jobba och var på konferens för barnbibliotekarier – där berättade en bibliotekarie om hur de använt Vargbröderserien i ett läsprojekt med stor suceé som resultat. Nu, något år senare, ska även vi involvera våra skolor, och även vårt museum och arkiv som finns i stan, i ett läsfrämjande projekt kring samma bokserie.

Jag förstår varför projekten varit så lyckade. Här finns oerhört mycket att samtala kring, jobba med, pröva på själv och inte minst är det böcker som är välskrivna, spännande och med intressanta karaktärer. Det är sex böcker allt som allt, skrivna av Dark Matter– Michelle Paver som skrämde livet ur mig häromåret. Jag har svårt att förstå att det är samma författare som skrivit en av de mest hårresande romaner jag någonsin läst och den här tonårsserien om en pojke som har svårt att finna sin väg i livet.

9789155255572_200_vargbroder-1_kartonnage

Torak är bara elva när hans far dör och lämnar Torak med uppdraget att förgöra demonen som hotar världen och dödade fadern. Det är alltså en klassisk saga på många vis: äventyret, uppväxtskildringen, kampen mellan ont och gott, men det är också en berättelse om vänskap, att vara vän med naturen och mitt i alltihop är det även en historielektion. Michelle Paver gjorde stora efterforskningar, framförallt om forntidens norra Finland, innan hon skrev böckerna men nog kan de ha stora likheter med forntiden i norra Sverige också. Torak och de han träffar lever i klaner; Vargklanen, Rödhjortsklanen och så vidare, de lever nära och i samhörighet med naturen och försöker att aldrig störa den. Michelle Pave får in enorma mängder fakta om hur människor levde förr, utan att någonsin förlora spänningen och jag är imponerad av hur sammanhållen berättelsen är trots att den är ett sådant mischmasch av historia, fantasy, saga och uppväxtskildring.

Visst hade det varit ännu roligare om en tjej fått spela huvudrollen (för en gångs skull) och inte bara andrafiolen, som Renn får göra här, men å andra sidan så är Renn ofta starkare och har större handlingskraft och beslutsförmåga än Torak – och även hon har ett öde att leva upp till. Dessutom finns det knappt ett spår av det i fantasy så vanliga temat att tjejer ”måste vara förtryckta för så var det på (valfri period)”. Fantasy är fantasy, och i Toraks värld gör kvinnorna och männen i mångt och mycket samma saker, tjejerna och kvinnorna blir inte undanskuffade för att ”de inte klarar av” ditten och datten, de förvisas heller inte till barnafödande matlagare. Både män och kvinnor är jägare, både män och kvinnor är klanledare, är schamaner och så vidare. Jag gillar.

Här finns också enorma mängder att hämta för ett läsprojekt, speciellt om man är en skola i norra Sverige och har tillgång till ett museum med utställningar som mycket liknar Toraks värld. Torak och hans vänner jagar, tar tillvara på allt de dödar, bygger vindskydd, lagar mat i kokgropar, spanar och spejar, syr kläder, gör dödsritualer och ja, helt enkelt tillräckligt för femton friluftsdagar med en klass. Det finns också, som tidigare nämnt, massor av samtala om.

Och hela tiden är det Så. Spännande. Jag slukade de sex böckerna.

Spöken, spöken, spöken…

En hylla som är väldigt poppis på bibblan, både bland barnen och barnbibliotekarierna, är ”Spöken och rysare”. Vissa böcker är så populära att de i stort sett lånar ut sig själva, de hinner knappt upp på hyllan förrän de försvinner iväg igen i något ivrigt barns, eller barnbibliotekaries, händer.

Att vara barnbibliotekarie har många goda sidor, men en av dem är att en på vissa sätt aldrig blir riktigt vuxen. Jag är lika förtjust i en riktigt bra spökhistoria nu som jag var när jag var nio år och en 9789129684728_200_skuggan-i-vaggen_e-bokförfattare som är riktigt bra på spökhistorier är Kerstin Lundberg Hahn. Skuggan i väggen, klassad för 9-12 (Hcg), är inte riktigt lika läskig som Barnkolonin, klassad 12-uppåt (uHc), men nog är den läskig och stämningsfull alltid. Som i så många spökböcker för slukaråldern börjar det hela när ett barn blir tvingad att flytta för att föräldrarna bestämt så och här är det Micke och hennes mamma som flyttar till en skruttig villa, ett riktigt spökhus där det mycket riktigt snart börjar hända mystiska saker. Speciellt med en skugga i Mickes rum…

9789129685350_200_spegeln-en-skracksaga_kartonnageÄven Spegeln, en skräcksaga är klassad Hcg men jag tycker inte alls den passar för 9-12 utan snarare 12-15 eller unga vuxna, och jag har hört om både vuxna och 11-åringar som lagt ner den på grund av tristess. Själv gillade jag den, men den har sannerligen många lager som bara ett efter ett skalas av och det dröjer länge, länge innan en får något slags sammanhang i historien om den stumme Frankie, den övergivne Jack och den framfusiga Wendy i staden Hazelwood. Magin lurar i kanterna, ondskefulla affärsmän styr, barn försvinner och allt är allmänt mystiskt och spökligt. En bra bok men den kräver verkligen sin läsare och jag skulle aldrig sätta den i händerna på en 10- åring som gillar Ingelin Angerborns Hcg- böcker för de skulle nog tröttna rätt snabbt. Men en läsvan, skräckhungrande tonåring eller vuxen? Absolut.9781594746031_200_miss-peregrines-home-for-peculiar-children_haftad

För två år sedan blev jag riktigt fascinerad av den märkliga värld som Ransom Riggs målade upp i Miss Peregrine´s home for peculiar children. Den byggde på (mer eller mindre) autentiska foton av barn med mystiska egenskaper och begåvningar och historien placerade dem på en ö utanför Wales, ett tidshål där de levde i någorlunda frid och fröjd tillsammans med sin lärare och ledare Miss Peregrine. Jag älskade historien till en början men mot slutet tappade den sin charm och trots låga förväntningar kom inte den atmosfäriska och ruggiga charmen tillbaka i uppföljaren. Det var spännande och medryckande läsning, men inte alls lika mycket som föregångaren.

Gillar du spökböcker?

Fantasy, gastkramande spänning och svarta sällskap

9789129692648_200_svensk-synd_e-bokSommarens ungdomsbokläsning har verkligen bjudit på både det ena och det andra. Det började, strax efter sommaren faktiskt kommit någon gång där i mitten på juli, med att jag lånade hem den sprillans nya ungdomsboken Svensk synd av Martin Jern. Det var mitt första möte med författaren och jag hade inte läst något om boken innan så den var verkligen ett tomt blad. Ganska snart fylldes dock bladen med verkligt gastkramande spänning, med en mor och son som flyr undan en våldsam far och make och till slut hamnar i Ryd, en liten gudsförgäten håla någonstans i Sverige där en mystisk sekt har hela stan i sitt grepp. Tungt, mörkt och emellanåt med lite svart humor är nog bästa beskrivningen på den här boken.9789129688788_200_en-sekund-i-taget_e-bok

Ännu mer spännande var Sofia Nordins En sekund i taget och Spring så fort du kan, där ett just nu populärt grepp (världen har gått under på grund av ett virus) faktiskt tas till nya, höga höjder och lyckas hålla mig totalt fast i två hela böcker. Hemligheten torde ligga i att det inte bara är spänningen som fascinerar utan också mänskligheten och personporträtten, jag blir både rörd, upprörd och får en rad andra känslor för Hedvig, som i början av En sekund i taget försöker förstå och överleva när familj och vänner är döda. Det här kommer bli en av årets bästa ungdomsbokläsningar för mig, missa inte!

Mörk humor finns det gott om även i den nya serien Black Whisper av Charlotta Björnulfsson. Den placerar sig lite lägre på åldersskalan än de två ovanstående och är tänkt för mellanåldern, Hcg. Första och andra boken heter Svartkonst för opiercade och Dug eller dö och blandar lite övernaturligt med skolans och kärlekens vardag. Spännande, kul och kommer säkert läsas.

9789155260477_200_trolldomsakademien-eldhaxanTvå fantasy-böcker har också hunnits med, en på Hcu och en på Hcg. För de lite yngre kommer jag rekommendera Eldhäxan, första boken i en spinoff- serie på Legenden om Morwhayle – skriven och illustrerad av Peter Bergting. Serien heter Trolldomsakademin och i den får vi återigen träffa den oberäkneliga Malda, som nu mot sin vilja blir lärare på Trolldomsakademin. Fans av Morwhayle kommer säkert gilla! Men jag har inte bara börjat på nya serier, jag har fortsatt på några gamla också. Jadetronen är andra boken i serien om Temeraire, jag var inte lika förtjust i den som i Hans Majestäts drake men nog är det helt okej fantasyunderhållning och nog kommer jag fortsätta läsa 9789170892639_200_vargarna-i-vaggenserien.

Sist, men inte minst, läste jag en grafisk roman, skriven av Neil Gaiman och illustrerad/fotograferad av Dave McKean. Vargarna i väggen handlar om barns rädslor, om vuxnas ovilja att se dem och om vad vi gör när vi konfronteras med dem. Mycket bra, mycket suggestiv bok med en spännande kombinering av foton och illustrationer.

Fyra Hcg och fyra Hcu blev alltså lästa i Bokslukarpepp- utmaningen i sommar. Har du läst någon bra ungdomsbok?

Två verkligt magiska böcker

Under det här året har jag gjort många nya bokbekantskaper på ungdomshyllan, läst många författare jag länge velat läsa och än en gång förundrats över hur bra så många ungdomsböcker är. Framförallt har jag hittat till Hcg- hyllan, tidigare har jag främst läst YA-litteratur bland ungdomsböckerna men även bland Hcg (mellanåldern) finns så mycket bra böcker.

ett-hus-utan-speglarEn av dem är en fantastiskt pärla till bok som heter Ett hus utan speglar och är skriven av Mårten Sandén. Jag läste den främst för att jag lyssnade på Mårten prata om boken tillsammans med Ingelin Angerborn på ett seminarium på Bokmässan för tre år sen. Nu har jag alltså läst boken och det var en mina mest magiska läsupplevelser i år. Just magin är väldigt närvarande i boken, utan att vara påträngande. I grund och botten är det nämligen en realistisk historia, om än en väldigt sorglig och tung sådan. Den berättas ur flickan Thomasines perspektiv, och det blir smärtsamt tydligt hur barn kan lida av föräldrar som inte är närvarande – och hur föräldrar kan lida av förlusten av ett barn. Det är flera familjer som utgör kärnan och skådeplatsen är den gamla matriarken Henriettas hus, ett märkligt hus med väldigt många rum – men utan speglar.

På husets vind ligger den gamla Henrietta och väntar på att dö, och i huset rör sig de mer eller mindre giriga vuxna som väntar på det, de vuxna som faktiskt bryr sig och så kusinerna som alla är präglade av sina föräldrar. Ett hus utan speglar grep tag i mig från första sidan och släppte inte greppet förrän jag slog ihop den – väldigt tårögd. Magin sipprar in i historien likt regn genom ett tak som bara inte går att täta, men den spelar egentligen aldrig huvudrollen utan finns mest där för att pussla ihop olika livsöden och locka nutiden in till historien. En fantastisk bok jag kommer rekommendera många gånger.

Liksom helt magiskt är titeln på en annan Hcg- bok av en annan Mårten, nämligen Mårten Melin. liksom-helt-magiskt-12-berattelserJag var lika imponerad av den som av Ett hus utan speglar, och liksom i föregående bok spelar magin en avgörande roll – även om den hela tiden rör sig i periferin. Dock slutar många likheter där. Liksom helt magiskt är en novellsamling där olika ungdomar från olika bakgrund och skolor i varje novell får ta huvudrollen. Jag älskar att ungdomarna främst presenteras genom sina handlingar och inte sitt utseende eller sitt kön, ofta förblir båda en gåta till långt in i novellerna och det är så bra för det låter handlingen få ta platsen och kan säkert skapa diskussionsunderlag i klasser.

För jag tror att det här är en fantastisk högläsningsbok för en trea, fyra eller femma. Bevisligen, faktiskt, då en klass jag har haft bokprat med på biblioteket har haft den som högläsning och eleverna älskade det. Liksom helt magiskt består av korta noveller, men de innehåller väldigt mycket. Ofta är slutet rent halsbrytande och ofta är det helt öppet, alla noveller innehåller också olika sorters magiska inslag vilket gör en diskussion välkommen. Många frågor kan ställas efter avslutad läsning av varje novell och hur gärna jag än ville hålla på dem så slukade jag de tre sista i ett svep. Jag hade så gärna jobbat med den här boken med en klass men jag nöjer med att ha hittat och läst – och kommer rekommendera den vilt.

Bokslukarskräck när den är som allra bäst

Den senaste tiden har jag praktiskt taget begravt mig i Hcg- och Hcu- hyllan på bibblan. Mer specifikt i spökboksavdelningen för oj, vad mycket bra böcker det finns där! Jag har läst hejdlöst med bra ungdomsrysare den senaste tiden, allt ifrån mysrysiga deckare till böcker som fått mig att inte vilja släcka lampan på kvällen. Flera av dem var dessutom vinnare i Bokjuryn 2013 och nu tänkte jag skriva om dem i ett riktigt mastodont-spök-inlägg!9789187027321_large_glasbarnen

Först ut är en påbörjad serie av Kristina Ohlsson, mer känd som deckarförfattarinan bakom Paradisoffer, Askungen och Tusenskönor. I Glasbarnen som är första boken tvingas Billie av sin mamma att flytta från Karlskrona till Åhus (för er som inte är bekanta med det skånska landskapet är det två mil mellan, men ett sådant avstånd kan väl kännas nog så avskräckande). Billies pappa har nyligen dött och mamman vill ha en ”ny start”. Men Billie är på en gång misstänksam, för varför lämnade de förra ägarna till deras nya hus stället så kvickt? Varför är möblerna kvar? Och, vem får taklampan att gunga, alldeles av sig själv…?9789187027628_200_silverpojken

Glasbarnen var mycket bättre än sin fortsättning Silverpojken, den förra fick mer djup än den andra och den andra kändes faktiskt mest som en upprepning, även om den heller inte var dålig utan också fängslade. Däremot var jag ganska fast i Glasbarnen, den följdes åt av en otäck stämning och även om jag inte var helt såld så är jag nyfiken på att läsa mer av Kristina Ohlsson på Hcg- hyllan!

9789129690873_200_flickan-i-de-vindlande-gangarna_kartonnageFör att fortsätta på Hcg så läste jag i maj också fortsättningen på den täta och kusliga Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg. Även om den inte direkt involverade spöken så låg det en tryckt stämning över boken som handlade om en flickas försvinnande. Flickan i de vindlande gångarna känns inte som en klockren uppföljare, det är visserligen intressant att läsa om vad det blev av karaktärerna och hur det utvecklades, men det kanske är där skon klämmer. Det verkar egentligen inte ha hänt så mycket.9789129687309_200_tredje-tecknet_kartonnage

En av Hcg- hyllans allra största superstars måste ju vara Ingelin Angerborn. Så fort det kommer ut en ny bok av henne kastar sig barnen och ungdomarna över den och vem kan klandra dem? Det gör jag också. Hennes böcker är alltid stämningsfulla, alltid spännande och alltid bra skrivna. Tredje tecknet var kanske inte lika bra som exempelvis Rum 213 men nog var den bra alltid! Kuslig och spöklig och faktiskt lite annorlunda i genren, speciellt slutet. Läs!

En annan mycket läst författare på barn- och ungdomsavdelningen är Mårten Melin. Förvandlad var första boken jag läste av honom och jag blev, trots förväntningar, positivt överraskad. Oj vad bra och spännande den var! Faktiskt tänker jag klistra in baksidestexten, något jag sällan gör men som är befogat här eftersom den är så himla bra! Ibland har jag till och med läst den rakt upp och ner på bokprat och faktiskt, så fungerar det nästan alltid, bara en läser med lite inlevelse.

9789129681369_large_forvandlad_e-bokNär jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker:

1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade.
2. När jag drog undan täcket märkte jag att jag hade en massa jord under fötterna. Var kom den ifrån?
3. Jag hade hårstrån i munnen. Små, korta. Som om jag tuggat på ett gosedjur i sömnen eller något.

Tre konstiga saker. Det skulle snart bli fler. Många fler.

Måns börjar på internatskola och får genast mycket att fundera på. Varför låser de in vissa elever på nätterna? Varför är det galler för fönstren? Och hur kommer det sig att alla som vistas på skolområdet måste bära ett kors om halsen …?

Bokslukarpepp- utmaningen tänkte jag koncentrera kring Hcg men några Hcu (12-uppåt) blir det 9789129688801_200_barnkolonin_e-bokockså. Även Kerstin Lundberg Hahn är en etablerad barn- och ungdomsboksförfattare och Barnkolonin gjorde mig inte ett dugg besviken. Visserligen följde även den en trend som jag anat i spökbokshyllan – föräldrar tvingar sitt/sina barn att flytta till nytt hus där det spökar, men kanske är det inte så konstigt att just det är en trend. I alla de böcker jag läst som har det här temat så är ett starkt drag att föräldrarna vägrar lyssna på barnen, som är de enda som inser att det spökar. Att inte bli lyssnad på och inte tas på allvar är väl något som de allra flesta barn och ungdomar tyvärr får uppleva och när det gäller spöken blir det såklart extra skrämmande när ingen tror på en. Föräldrarna är verkligen maniska i sina försök att stänga ute det övernaturliga, det hittar på alla möjliga förklaringar in i det längsta och det om något är faktiskt skrämmande att läsa.

I Barnkolonin tvingas Joel av sina föräldrar att flytta långt ut på landet, de vill starta ett vandrarhem och tycker att den perfekta platsen är en gammal barnkoloni. Men ganska snart börjar det hända underliga saker. Joel hittar ett gammalt kranium, en man börjar dyka upp som ingen annan ser och någon gråter fast ingen annan hör. Det är kusligt och spökligt i den här boken men det är också en bra balans mot vardagen, Joel är en trovärdig karaktär och han brottas inte bara med spöken utan också med sånt som hör tonårstiden till. Mycket fint tycker jag hans förhållande med syskonen är, även om de bråkar så blir det till varandra de vänder sig när det är svårt.

De bästa böckerna i bokslukarpepp-utmaningen den här månaden? Jag måste nog säga Barnkolonin på Hcu och Förvandlad och Glasbarnen på Hcg. Riktigt bra böcker, riktigt bra bokslukarskräck!

Vildhäxa

Vad gör en egentligen om en får reda på att det finns häxor i släkten? Att ens egen moster är en Vildhäxa och bor långt ute i skogen och pratar med både djur och människor? Att en själv har goda utsikter att blir en vildhäxa och dessutom jagas av den elakaste vildhäxa av dem alla?

Jag har nyligen slukat de fem första böckerna i Lene Kaaberbøls serie Vildhäxa och i den 9789129677102_200_eldprovet_kartonnageinledande boken Eldprovet får huvudpersonen Clara det sannerligen inte lätt, när sanning efter sanning uppdagas och hon blir tvungen att ta itu med det faktum att hon är en vildhäxa. Dessutom har en stor svart katt bestämt sig för att bli hennes följeslagare och Clara är inte alls säker på att hon vill vara vildhäxa.

Helt ärligt, om jag hade varit i yngre tonåren hade jag nog också velat rymma. Clara axlar inte manteln av nytt ansvar helt gärna och det gör henne verkligen trovärdig. Vem hade inte varit skraj, liksom? Men Clara försöker ändå och hennes nyfikenhet driver henne mer och mer mot häxvärlden, och ju längre in i den hon dras desto mer får läsaren också reda på.

Jag har slukat de fem första böckerna i Vildhäxa- serien på ganska kort tid och även om jag inte älskar dem lika mycket som Skämmerskans barn- serien av samma författare så tycker jag ändå väldigt mycket om dem. Båda serierna är klassade Hcg på biblioteket men jag skulle nog kunna tänka mig att Vildhäxa- serien kan passa ungefär i åldern 9-13 medan Skämmerskans barn nog fungerar från 11 år och uppåt, helt enkelt. Eldprovet fortsättes av Viridians blod, Kimeras hämnd, Blodungen och Fiendeblod som alldeles sprillans färsk gavs ut i mars i år. Sjätte boken, som under titeln Genkommeren ges ut i Danmark under året, är också den sista i serien. Jag tror det är bra, för även om böckerna blir bättre och bättre efterhand som  Vildhäxevärlden utvecklas och även om skurkarna blir blodigare och hemskare och Clara utvecklas sakta men säkert så är jag inte helt säker på att serien hållit hur länge som helst.

9789129678208_200_viridians-blod_kartonnage9789129678215_200_kimeras-hamnd_kartonnage9789129678222_200_blodungen_kartonnage9789129686432_200_fiendeblod_kartonnage

 

 

 

 

 

 

Riktigt bra böcker för slukaråldern, helt enkelt!

Bokslukarpeppen mars!

Det blev tre böcker lästa i Bokslukareppen i mars, tre Hcf och en Hcg, alla tre populära böcker på bibblan.

IMG_0924Hövdingens bägare är första delen i serien om Halvdan Viking, skriven av Martin Widmark som gjort många ungdomsböcker. Jag tyckte det här var en småtrevlig bok, den handlar om en pojke som inte får ut och kriga för en bruten fot men inte är så ledsen för det utan hellre går omkring och skaldar. Den har också en intressant nutidskoppling eftersom själva intrigen i boken spelas upp runt en tävling mellan två grannbyar i fejd – i fejd för att den ena är kristen och den andra hednisk. Det finns ett litet förlöjligande av själva grejen att kriga för religions skull som jag ser som en relevant kritik, samtidigt hade jag kanske tyckt att det kunde varit tydligare. En av byarna avgår ändå med segern.

Jo Salmson och Peter Bergting har tillsammans skrivit och illustrerat serien Almandrarnas återkomst och börjar med boken Den försvunna staden. Jag är mycket förtjust i både tecknarens och författarens stil, det här är en spännande fantasybok i börja-läsa-åldern som säkert slukas av många.

Slutligen, en deckare. Laura Trenter och Tony Manieri är ett känt deckarpar och första boken i deras serie om Charlie och Nadja heter Det lysande ögat. I den finns både ett mysterium, lite aningar av en spökhistoria och lite kärlek och så långt är allt väldigt bra. Det enda tråkiga är att jag tycker att det finns lite trista fördomar i den, men som spänningsroman för unga fungerar den absolut.

Bokslukarpeppen februari: skräck, vardag och spänning

I februari läste jag fem böcker i Bokslukarpepputmaningen, alla från den här högen. En av dem ingår i en serie jag kommer fortsätta läsa och den kommer jag prata mer om när jag läst alla delar, men här kommer lite sammanfattning om resten:

9789163846588_200_livet-enligt-rosa-och-en-kille-som-heter-villeLivet enligt Rosa av Johan Unenge och Måns Gahrton är populära böcker på biblioteket och lånas väldigt ofta. De tillhör Hcg (9-12) och första boken, Livet enligt Rosa och en kille som heter Ville baseras på serien om Rosa som gått i Kamratposten. Det är en ganska lättsam, trevlig bok om livets små vardagsproblem och det bästa med den är Rosa som har huvudrollen och som är både tuff, framåt och härligt obekymrad för det mesta. Jag hade önskat att lite mer av Rosas nyvunna självförtroende inte hade behövt kopplas till en smärre askungeförvandling (hon blir av med tandställningen) men det finns andra komponenter i Rosas förvandling också och framförallt upptäcker hon att hon kan göra som hon vill och inte som andra vill och det gillar jag.9789185071890_200_den-blodiga-handen_haftad

Den blodiga handen är en helt annan sorts bok, en skräckberättelse som är kort men intensiv och väldigt välskriven (och snyggt illustrerad). Den tillhör Hcu (unga) och är placerad på Lättläst. Den handlar om Meg som får sin hand avbiten av en hund och får den ersatt med en konstgjord hand. En hand som verkar leva sitt eget liv..

9789197870405_large_hemliga-klubben-fallet-med-de-stulna-smyckena_kartonnageHemliga klubben är också den en serie och första boken, Fallet med de stulna smyckena, introducerar oss för Moa och Måns som bildar Hemliga klubben för att lösa mysteriet med vem som stulit Antons smycken. En lättläst, spännande bok på Hcf (6-9), också den populär på biblioteket.

Önskestjärnan är skriven av en av mina absoluta favoriter bland ungdomsboksförfattare: Ingelin 9789129681475_200_onskestjarnan_e-bokAngerborn. Även den här boken är för 9-12 men jag tror säkert att den passar både yngre och äldre. Till skillnad från de andra böcker jag hittills läst av Angerborn är det här ingen skräck, däremot innehåller den en gnutta magi. Eller? Det är en både rolig och eftertänksam bok som säkert går att använda på bokprat och att samtala kring, om att vara försiktig med vad man önskar sig och att se livet ur en lite annan synvinkel.