Category Archives: Kill hyllvärmare

Projekt Kill Hyllvärmare – en liten sammanfattning

I december hoppade jagOrd och inga visors Projekt Kill Hyllvärmare, då hade jag haft köpstopp sedan 25 oktober (så här gick det!) och det var dags att börja beta av alla böcker som stod och dammade olästa i hyllan. Hyllvärmarkriteriet jag gick efter var 1) böcker som jag en gång varit sugen på men som inte blivit lästa, 2) som stått i hyllan i mer än sex månader samt 3) inte böcker av favoritförfattare som jag ”sparar” på och läser vid precis rätt tillfälle.

Det blev sju omgångar böcker med tre i varje, lite olika böcker varje gång så att det inte skulle bli ett för tungt projekt. Nu slipper de stå där och stressa mig för att de inte blir lästa och nu kan jag börja med de böcker som också stått länge i hyllan men som jag sparat på – böcker som Ord och inga visor- Jessica så elegant kallar ”Cut the crap- böcker”.

Cut the crap. Sannerligen. Selma Lagerlöf, Paul Auster, Lionel Shriver och Harry Martinson är de som främst väntar på mig i hyllan och åh vad jag längtar efter att läsa dem!

Men inget projekt är ju fullständigt utan en lista, och så här ser listan ut:

20 lästa hyllvärmare under elva månaders tid, alltså nästan 2 i månaden.
Bok med längst tid i hyllan: Sex år
Snittid i hyllan: 3 år
Sämst: Midnatt av Dean Koontz. Helt klart.
Bäst: Jag tyckte mycket om både Strändernas svall och Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren.

Annars är väl den första slutsatsen av Kill Hyllvärmar-projektet att det fanns en anledning till att just de här böckerna var hyllvärmare. Några guldkorn, helt klart, men också många ”nja”-böcker – därmed har jag också rensat ut en hel massa böcker och gett bort (och därför blir det ingen samlad hyllvärmare-bild).

Den andra slutsatsen är att jag känner på mig att jag kommer vara där igen om ett par år, med en hel hög olästa böcker i hyllan!

________________

Uppdatering: Skulle kanske skriva hur många hyllvärmare jag hade från början också! Jag hade 21, alltså läste jag alla utom en och det var för att jag upptäckte att den sista var i en reviderad version.

Sjunde omgången hyllvärmare läst

Sista omgången hyllvärmare bestod av Förbannelse av Stephen King (två år i hyllan), Örnnästet av Alistair MacLean (sex år i hyllan) och Les Miserables av Victor Hugo (fem år i hyllan). Nu blev bara de två första lästa eftersom jag upptäckte att min utgåva av Les Miserables var en förkortad utgåva som dessutom var omskriven till lättläst. Den tänker jag lämna till bättre behövande på något bokbyte och istället kommer jag låna originalutgåvan på biblioteket. Någon gång.

Sista omgångens böcker, de jag läste, var betydligt bättre än många andra hyllvärmare, jag gillade både Förbannelse och Örnnästet.

Förbannelse – Stephen King

Andra boken i sjunde omgången av Projekt Kill Hyllvärmare slukades nästan lika snabbt som den första, Örnnästet, om än inte lika snabbt som kilona faller av huvudpersonen i historien. Billy Halleck är advokat, lyckligt gift med en tonårsdotter i familjen och lever väl på USA:s östkust. Lite för väl kanske – hans enda problem är hans vikt som inte bara är över det normala utan extremt över det normala.

Detta ändras drastiskt när han råkar köra ihjäl en gammal zigenarkvinna och i rätten träffar hennes far som stryker honom över kinden och viskar thinner. Kilona börjar rasa av Billy, ungefär här börjar berättelsen och den tar verklig fart på en gång. Det är kusligt och rysligt och något domedagsliknande över att kapitlen benämns med de kilo Billy väger. Det går neråt. Och neråt.

Däremot tappar den lite fart på slutet. Inte så att den blir Kingish-överdriven men det allra mest skräckinjagande är när Billy långsamt börjar inse vad som händer med honom, och varför. Ändå tappar jag aldrig intresset, kanske för att boken förutom att vara bra och spännande också innehåller en hel del kloka funderingar om fördomar av olika slag.

Förbannelse skrevs under Kings pseudonym Richard Bachman, men på min utgåva står namnet Stephen King och därför har jag skrivit det i recensionen också. Hursomhelst tycker jag du ska läsa boken för den är spännande, bra och även om det är långt ifrån den King som skrämt mig mest balanserar den ändå ganska ofta på gränsen till verkligt hårresande.

Örnnästet – Alistair MacLean

Alistair MacLean är en författare jag på många sätt vuxit upp med: hans böcker fanns i tiotal hemma och min bror plöjde dem som en annan går igenom en smockfull godispåse från Hemmakväll (snabbt, alltså). Jag vill minnas att även jag läste några böcker av honom i tidiga tonåren men jag kommer inte ihåg vilka det var.

Däremot slår det mig, när jag går igenom hans digra bibliografi, att jag sett många av filmerna. Örnnästet och Kanonerna från Navarone till exempel, som jag också såg i tonåren (ja, jag hade/har en faiblesse för filmer gjorda mellan 1930 och 1970) och absolut skulle vilja se igen.

Örnnästet är MacLeans kanske mest kända bok och den har också varit en hyllvärmare hos mig i ungefär sex år. Nu, i och med hyllvärmarprojektet är det dags att läsa den, den är första boken i sjunde omgången av projektet.

Boken utspelar sig under andra världskriget där en grupp ur de allierade styrkorna har sänts ut för att rädda en tillfångatagen amerikansk officer. Problemet är att officeren i fråga sitter i förvar i nazisternas mest svårtillgängliga häkte – borgen Örnnästet som ligger högst uppe på en topp i de sydtyska Alperna.

Det är ingen speciellt komplicerad historia även om den ger sken av att vara det – förvecklingarna tar inte lång tid på sig och innehar en viktig position i berättelsen ända till slutet, dock är de aldrig särskilt svåra att lista ut på förhand om man bara kan hålla vem som är vem i huvudet. Behållningen är inte frågan om vem som står på vems sida utan den fantastiska spänning Alistair MacLean är så bra på  – även om jag ganska snart gissat hur det ligger till sitter jag ändå och nästan gnyr för att det är så galet spännande och hårresande lätt att se framför sig.

Det finns också en gnutta humor i historien som må vara lite daterad men som ändå får mig att dra på munnen ganska rejält. Örnnästet är kanske ingen bok för dig som måste ha smarta twister och intelligenta karaktärsporträtt men gillar du spänning och äventyr tycker jag absolut du ska läsa den.

Mastodontköpstopp över och jag klarade mig (nästan)…

Jag hakade på Ord och inga visors grandiosa köpstopp sista oktober förra året, Jessica planerade ett år men med anledning av bokmässa och skräckhöstbeställning och lite sånt blev det planerat elva månader för mig. Till årets bokmässa, alltså.

Jag bröt mitt köpstopp två gånger men jag hade bra anledningar. Första gången en New York-resa, andra gången uttråkning i sommarstugan och sammanlagt köpte jag tre böcker vilket inte är mycket ändå, på elva månader. Jag räknar det som lyckat.

Faktiskt är det nog det allra första lyckade köpstoppet jag har haft, förmodligen därför att jag samtidigt läste hyllvärmare – ni vet, böcker som bara står och dammar hemma. Det var svårt att inte köpa böcker men det var också skönt att läsa de böcker jag haft dåligt samvete för att jag inte har läst utan bara lämnat till dammets barmhärtighet.

Nu är de flesta lästa, och mina hyllor är redo för nya, fina böcker (ehem…) Däremot blir det nog inte många böcker köpta i fortsättningen heller – först ska jag läsa klart höstens recensionsex, de sex böcker jag införskaffade på bokmässan och lite böcker jag släpat hem från biblioteket. Köper jag några böcker sen blir det nog mest kurslitteratur, men kanske slinker en och annan grafisk roman till min serieutmaning med.

(Och på tal om serieutmaningen, kolla in Bokstävlarnas seriesöndag idag!)

Sjunde och sista omgången hyllvärmare inledd

Det är alltså dags för sjunde och sista omgången i Projekt Kill Hyllvärmare, där jag läser de böcker som bara står och dammar i hyllan. Egentligen tror jag att jag har fler hyllvärmare undangömda bland alla de böcker jag har uppställda eller arkiverade hemma hos min mamma men eftersom hon bor hundra mil härifrån väljer jag att inte riktigt räkna det. Om jag någon gång skaffar hus med bibliotek och kan få hem alla mina böcker så blir det nog ett projekt till!

Hursomhelst. Den här högen med relativa tunnisar utgör sista omgången:

Örnnästet har jag tänkt läsa länge. Jag såg filmen med Richard Burton och Clint Eastwood första gången för ungefär tio år sedan och så fort jag upptäckte att det var en bok ville jag läsa den. Jag fick tag på den på en loppis men sedan blev den av någon anledning en hyllvärmare. Är boken hälften så bra som filmen är den säkert ändå okej, filmen är väldigt spännande och jag vill minnas att den handlar om allierade soldater som under andra världskriget ska ta sig in i ett nazistiskt tillhåll. Örnnästet har stått i min hylla i ungefär sex år.

Även Förbannelse av Stephen King såg jag först som en film, då under originaltiteln Thinner. Egentligen var jag alldeles för liten när jag såg den och den skrämde mig något fruktansvärt. Än idag har jag svårt att äta pajer med röda bär – ni som sett filmen vet varför. Kanske är det därför jag inte har vågat läsa boken än, kanske är det för att jag egentligen helst läser Stephen King på engelska. Men nu har den stått i min hylla i ungefär två år och nu ska den läsas. Den handlar om en man som råkar köra ihjäl en zigenare och får en förbannelse över sig.

Jag älskade Ringaren i Notre-Dame när jag var mindre, jag har säkert läst den tio gånger. Av någon anledning har det aldrig blivit något mer av Victor Hugo men jag har haft Les Miserables (på engelska) stående i hyllan i ungefär fem år.

Sjätte omgången hyllvärmare läst

Projekt Kill Hyllvärmare har inte gått och självdött, men saker som Bokmässa och plugg har kommit emellan och drygt två månader efter att jag startade sjätte omgången är böckerna utlästa och recenserade! Det blev både upp och ner som vanligt, jag läste två historiska romaner som jag tyckte om – Brödraskapet och Korståg samt novellsamlingen Angivarna av Bret Easton Ellis som inte alls var så bra som jag hade trott.

Alldeles strax i bloggen, sjunde omgången hyllvärmare!

Angivarna – Bret Easton Ellis

Angivarna är tredje och sista boken i sjätte omgången av Projekt Kill Hyllvärmare där jag läser böcker som bara står och samlar damm i hyllan. Det är också den andra hyllvärmaren av Bret Easton Ellis jag läser på några månader, den första var Lunar Park och den var betydligt bättre.

Angivarna är en sorts novellsamling med gemensamma nämnare, personer som dyker upp lite överallt och håller samman novellerna i en svag röd tråd. Det är ett intressant upplägg men antingen var jag inte på humör eller så lyckades historierna helt enkelt inte fånga mig, för jag blev aldrig riktigt intresserad. De flesta novellerna är mördande trista och utan den skärpa som jag vanligtvis tycker utmärker Bret Easton Ellis, det är först mot slutet det blir en aning intressant och en gnista av intresse flammar upp när en vampyr börjar härja runt i historien.

Dessutom är det något med översättningen som hela tiden känns fel, uttryck som inte alls verkar passa in och repliker som känns fruktansvärt krystade. Meningen ”Jag hänger på” används en gång om ett avslutande av ett samtal, jag antar att originalet var ”I hang up” men det är nog första gången jag läst den översättningen istället för ”Jag lägger på” och det låter bara fel.

Jag tror inte översättningen är lika dålig som den till American Psycho, där har jag visserligen läst originalet också (och skummat igenom översättningen) och den är verkligen en k-a-t-a-s-t-r-o-f. Men det här var nog ändå absolut sista gången jag läst en översättningen av en Bret Easton Ellis, hädanefter blir det på originalspråk.

Brödraskapstrilogin – Robyn Young

Brödraskapet och Korståg är första och andra boken i sjätte omgången av Projekt Kill HyllvärmareRekviem lånade jag på bibblan eftersom jag ville läsa färdigt serien. I den här recensionen kommer jag skriva om alla tre, spoilers för andra och tredje boken kan därför förekomma!

Brödraskapet är första delen i trilogin om tempelriddare och den inleds i London 1260. Till en början får läsaren följa Will och Garin, de tränar för att bli tempelriddare men är också vänner. Vänskapen kommer dock att prövas av släktband och historia, och av val som inte går att göra ogjorda. Samtidigt avancerar slaven Baybars till ledare för mamlukernas armé i Syrien, de kristna vill inte ge upp det de kallar för det heliga landet och ett fullskaligt krig tar sin början.

Jag tycker Brödraskapet är en fängslande historia, det är mycket fakta som pressas in i historien men samtidigt är det så pass intressant att det inte blir tråkigt. Det jag kan invända mot är att huvudrollerna känns lite väl invanda – det är den unge pojken som aldrig fått bekräftelse av sin far och därför gör uppror, det är den trogne stallpojken som blir hans vapenriddare, den vackra tjänarinnan som huvudrollen blir kär i och den stränge läraren (och prästen) som tar den rebelliske pojken under sina vingars skugga. Samtidigt gör Robyn Young något av sina karaktärer, de känns levande även om deras roller är lite klyschiga och jag bryr mig om hur det går för dem.

Korståg är andra delen och i den har Will kommit det efterlängtade heliga landet och får utkämpa vad som verkar vara ett hopplöst krig. Men han är förutom tempelriddare också en del i brödraskapet Anima Templi som kämpar för fred mellan religionerna.

I den avslutande Rekviem har tempelriddarnas sista utpost i det heliga landet fallit till muslimerna och läsaren får följa Will när han återvänder till Europa. Det handlar om Englands kamp mot skottarnas uppror, maktspel mellan kungar och påvar och rebeller som gömmer sig i skogarna. Det är otäcka historier, fulla av svek och död och även tempelherreordens slut berättas om här. Rekviem är nog den bok jag tycker är bäst, den är fängslande och bra skriven och jag i stort sett sträckläste den.

Vad jag gillar med serien är framförallt att Young inte lägger någon skuld eller några sympatier på någon speciell sida. Kristna, muslimer, judar, påvar och präster utmålas som människor mer än som bara representanter för rätt och fel. Det finns godhet och ondska i alla läger, som läsare förstår jag skälen till varför de gör som de gör och Young målar inte upp en svartvit bild. Det gillar jag. Det är också spännande, ibland en aning förutsägbart och klyschigt men i det stora hela tycker jag om den här serien. Den är verkligen något för historienörden, speciellt eftersom Young kompletterar varje bok med ett utförligt facit till de små ändringar hon gjort från den verkliga historier och en gedigen namn- och platslista.

Sjätte omgången av Projekt Kill Hyllvärmare

Femton hyllvärmare är lästa och det är dags att börja på sjätte omgången med tre nya hyllvärmare. Med den här omgången börjar jag också se ljuset i hyllvärmartunneln! Jag har två eller tre kvar – vilket också betyder att jag sorterat ut minst tio böcker ur min hylla jag inte vill ha mer och har fått plats för nya böcker. I like.

Sjätte omgången består av:

Min andra Bret Easton Ellis- hyllvärmare (den första var Lunar Park), Angivarna. Boken är uppdelad i olika berättelser där läsaren får följa rika personer i Los Angeles – mycket mer än så vet jag faktiskt inte.

Jag har haft flera historiska romaner som hyllvärmare, jag brukar gilla sådana böcker men av någon anledning blir de stående ändå. De sista böckerna i den här omgången är det två första böckerna i en serie om tempelriddare av Robyn Young, Brödraskapet och Korståg.