Reselektyr

Jag ska ut och resa – igen. Inte så långt den här gången, men ändå. Det blir 100 (ynka) mil ner till släkten i Småland, förhoppningsvis får jag lite finare vårväder än vi har i Östersund just nu.

Jag ska vara borta en vecka, och vanligtvis brukar det betyda att minst tre böcker får sällskapa mig. Den här gången tror jag det räcker med en, faktiskt.

Jag tog den lilla boken. (Som också är månadens utmaningsbok i den Nordiska läsutmaningen – landet är Norge och boken är Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset.)

Judaskyssen – Anna Grue

Månadens utmaningsland i den nordiska läsutmaningen är Danmark och jag gav mig på en deckare som jag hört ska vara bra – trots att det är en deckare. Som bekant gillar jag deckare som inte följer mall 1A (låt säga, genom att ha en alkoholiserad gubbkommisarie i huvudrollen) och Judaskyssen av Anna Grue skulle vara en lite annorlunda deckare.

Är den det, då? Ja, till viss del. Det är en behaglig avsaknad av den typiska kommissarien i huvudrollen, istället får en helt vanlig amatördetektiv inta rollen. Dan Sommerdahl jobbar egentligen med reklam men har benämnts som ”Den skallige detektiven” i tidningarna efter att ha sprungit över och löst ett fall tillsammans med sin bäste vän, kriminalaren Flemming Torp.

Att ha en mer eller mindre vanlig person i huvudrollen och en kriminalare i en biroll – nästan som en outsider som försöker ta över Sommerdahls fall – är ett smart drag då jag tror det finns fler läsare med mig som är trötta på kommisarieklichén inom deckarvärlden. Dan Sommerdahl är i sina stunder sympatisk men då och då irriterar han ändå livet ur mig när han gör verkligt dumma saker och löser otrohetsproblem genom att flytta till en ort där ”utbudet” inte är så stort. Jeez.

Med det inte sagt att  det inte finns klichéer i historien. Fallet Sommerdahl blir tillfrågad om att lösa har en sol-och-vårare i huvudrollen, en ung man som lurar äldre kvinnor med pengar. Det är visserligen inte så ofta jag stöter på det i deckarvärlden men hej fördomar när det berättas om förhållandet mellan äldre kvinnor och yngre män. Jag vet att det är ett tabubelagt ämne men det är så mycket av fokus som läggs på att verkligen beskriva hur gamla och rynkiga kvinnorna är och hur snygg Jakob Heurlin – solochvåraren – är att det till slut börjar störa mig.

Även om boken är rejält spännande så måste jag ibland ändå lägga ifrån mig den – mest av ren trötthet och alla gånger när boven själv får vara berättarröst. Det är svårt att lyckas med att ge en brottsling en trovärdig berättarröst och i min mening lyckas inte Grue särskilt bra. Risken är alltid överhängande att man gör brottslingen så opersonlig att man som läsare tappar intresset för honom – i ett försök att göra honom så ond och frånstötande som möjligt tappar han alla mänskliga egenskaper och blir som en robot istället. Ointressant, helt enkelt.  Det är precis vad som händer med Grues skurk, vid bokens slut har jag för längesedan slutat bry mig om honom. Att teckna en ond karaktär är svårt och det är sällan de blir trovärdiga i deckare. Varför inte låta bli och lägga fokus på att utreda historien?

Spännande – ja. Nyskapande – ja, till viss del. Men alldeles för många hinder i vägen som stör läsningen för att jag ska fortsätta bry mig om Dan Sommerdahl och hans anhang.

Andra som läst: En bok om dagen, Marias Bokliv, Boktoka.

För fler böcker av danska författare, kika som vanligt in hos Dantes bibliotek i dagarna.

Livets sommar – Oddvør Johansen

Månadens utmaningsland i den nordiska läsutmaningen är Färöarna och sagotokig som jag är hade jag egentligen tänkt läsa Färingasagan för det är precis sådant jag älskar. Nu fick jag inte tag på den i tid och därför läste jag Livets sommar av Oddvør Johansen. Kanske blir det Färingasaga i bloggen längre fram i vår – Bokmässan är ju inte förrän i september.

Livets sommar, då. Det är en berättelse om en familj på Färöarna under 1950-talet och kanske framförallt en uppväxtskildring där läsaren får följa Nora genom livet, lekar och tankar. Genom Noras ögon får läsaren lära känna ganska många karaktärer i den lilla byn och framförallt den bästa vännen Flovin som blir skydd av samhället när modern flyr från fadern. Det är ett konservativt samhälle och i mångt och mycket verkar det som att vi får läsa om en tid som ligger mycket längre bakåt än 50-talet.

Egentligen är inte Livets sommar min typ av bok. Jag gillar inte biografier, memoarer eller BOATs – kort sagt gillar jag fantastisk och fiktion mycket mer än verklighetsgrundat berättande i böcker.

Men under den ganska korta stund det tar att läsa Livets sommar fängslar den mig stundtals ändå, framförallt för att Johansen är duktig på att beskriva det färöiska landskapet och ibland får till fina metaforer som faktiskt lyfter berättelsen – till exempel som när lilla Nora får följa med ner i gruvan och hon beskriver det som dödsriket.

Utöver det fick jag egentligen aldrig något riktigt grepp om berättelsen och den är för kort för att verkligen sjunka in hos mig. Stundtals är den verkligt fin men den lämnade inte några större spår hos mig och ibland skummade jag nästan igenom den.

För fler färöiska böcker, titta som vanligt in hos Dantes bibliotek i dagarna. Livets sommar har även Monika och Therese läst.

Glasbruket – Arnaldur Indriðason

Erlendur är kriminalare vid polisen i Reykjavik, skönt befriad från de genretypiska alkoholvanorna men i övrigt en ganska tidstypisk deckarhuvudroll, äldre man med hjärtproblem och en jobbig skilsmässa bakom sig. Jag kan nästan se slängkappan.

Glasbruket är den första bok jag läser av Indridason och det är också den första av honom som översattes till svenska. Jag vet inte om efterföljande böcker har större kvalitéer men Glasbruket var för mig ingenting annat än ännu en deckare i raden och dessutom en ganska tråkig sådan.

Som många deckare gör börjar också denna med ett mord, en äldre man har blivit ihjälslagen i sin lägenhet och mördaren har lämnat ett kryptiskt meddelande efter sig. Erlendur börjar nysta i mannens liv och hittar mycket som hittills varit begravt under ytan.

Själva historien är faktiskt inte så pjåkig. Jag gillar upplägget och jag gillar mysteriet, men språket är eländigt tråkigt och skrivet på ett sätt jag avskyr: ett evigt rabblande av händelser i korta meningar utan någon poetik överhuvudtaget, utan någon följsamhet i språket och utan någonting som får historien att börja leva. Vissa stunder är det nästan som ett protokoll och för att vara en deckare med en någorlunda spännande historia som bakgrund tog det mig en evighet att läsa boken.

Jag läste Glasbruket i den nordiska läsutmaningen. Titta in hos Dantes bibliotek i dagarna för fler bloggar som läst böcker av isländska författare.

Andra som också läst: Bara Böcker, Hyllan, Du är vad du läser.

Stalins kossor – Sofi Oksanen

Stalins kossor berättar om Anna, som har en estnisk mamma och en finsk pappa och som inte verkar höra hemma någonstans. I Finland är estniskor rysshoror och i Estland är hon finsk. Anna har bulimi och i mycket styr maten och ätandet hennes liv.

I omgångar får vi också träffa Katariina, Annas estniska mamma som träffade en finsk man, och Sofia som är Annas mormor och levde i Estland under Stalinregimen och dåvarande Sovjetunionens ockupation av Estland. Tre kvinnor, tre helt olika generationer men ändå har de så mycket gemensamt.

Stalins kossor beskrivs som en feministisk roman men den är också mycket mer än så. Den är kanske framförallt en berättelse om ett inre i uppror och en svårighet att känna tillhörighet till ett land och till ett språk. Det påminner mig mycket om seminariet ”Språket som Heimat” på årets Bokmässa med bland andra Herta Müller där de pratade om att man kan ha svårt att känna tillhörighet till något land och något språk när man är född med en fot i ett land och en fot i ett annat – och att språket kan fungera som ett hemland lika mycket som en nation kan. Hemma får inte Anna prata estniska och hennes mamma förtränger till och med att Anna faktiskt kan estniska och pratar språket över huvudet på henne när hon inte egentligen får höra.

Jag blev mycket tagen av Stalins kossor, den berörde mig på ett djupare plan än Utrensning (som är den enda Oksanen- bok jag läst förutom Stalins kossor) och det beror nog både på att jag tycker den är bättre och för att den berör mig på ett väldigt personligt plan.

Liksom Utrensning är Stalins kossor en väldigt stark bok, men också annorlunda. Främst fokus i berättelsen har Anna och hennes inre demoner, men väl inflätat är också berättelsen om Katariina som kommer till Finland med sin man och om Sofia som får leva i ett ockuperat land. De har mycket mer gemensamt än man skulle kunna tro från en första anblick.

Till sist måste jag påpeka en sak som jag tycker är ganska intressant. Jag brukar ofta diskutera omslag, en boks omslag betyder ofta mycket både för intrycket av boken och om jag blir sugen på att läsa den. Omslagen till den häftade utgåvan och pocketutgåvan är verkligen dramatiskt olika. Så här ser de ut:

På sätt och vis är det ganska talande för boken, för framförallt mot slutet blir Anna en oerhört kluven person som slits mellan sitt tvång – sin ätstörning – och andra saker i livet som kärlek, mellan den person hon är inåt och den person hon är utåt. Ingen får veta, ingen får märka.

Köp den här eller här.

Den här boken läste jag för den Nordiska läsutmaningen, i november läste vi alltså en bok av en finsk författare och i december blir det en isländsk. För att hitta de andra som läst böcker av finska författare, titta in hos Dantes bibliotek i dagarna som kommer.

Böcker jag vill läsa på det nordiska temat

Jag har knåpat ihop en lista med böcker jag vill läsa till den nordiska utmaningen. Det är mycket möjligt att jag kommer ändra mig under årets gång men det här är planen. Jag fick ganska mycket hjälp från Lyrans Norden runt- inlägg och har också försökt att variera böckerna lite. Någon deckare och två nobelpristagare finns med på listan.

Finland:
Sofi Oksanen – Stalins kossor
Arto Paasilinna – Kollektivt självmord

Åland
Sanna Tahvanainen – Alltid skogen

Danmark
Anna Grue – Judaskyssen
Høeg, Peter, Fröken Smillas känsla för snö

Norge
Sigrid Undset – Jenny eller Kristin Lavransdotter
Per Pettersson – Ut och stjäla hästar

Grönland
Ole Korneliussen – Saltstoden

Island
Arnaldur Indridason – Svart himmel
Haldór Laxness – Fria män

Färöarna
Oddvør Johansen – Livets sommar

Nordisk läsutmaning – böcker jag redan läst

Jag minns inte alla böcker jag läst från nordiska författare men jag tänkte räkna upp några som dyker upp i huvudet, det är många som läser nordisk litteratur i bokbloggosfären och boktips är alltid kul.

Norge: Förra året lästa jag Sagan om Isfolket av Margit Sandemo, jag tyckte om serien skämskuddeläsning eller ej! Just nu läser jag Jag reser ensam av Tore Renberg och än så länge kommer vi inte så bra överens men jag hoppas det tar sig. Jag har också läst tre böcker av Karin Fossum, De galnas hus som var riktig bra, Natt till den fjärde november som inte var lika bra och Döden skall du tåla som också var bra.

Finland: Sofi Oksanens Utresning är en svår och jobbig bok men också väldigt, väldigt bra. Också Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga är riktigt bra och väldigt sorglig, hennes Män kan inte våldtas är också otroligt läsvärd.

Island: För att börja från början, så att säga, så läste jag Eddan – den yngreav Snorre Sturlasson när jag var yngre, han sägs i alla fall ha skrivit både den och Heimskringla som är en berättelse om Norges kungar. Från Island finns mycket sagor, när jag pluggade litteratur läste jag också Egil Skallagrimssons saga och Gunnlaug Ormstungas saga men det var längesedan och jag hade gärna läst dem igen. Jag har också läst den helt underbara Skymningsinferno av Sjón.

Från Danmark har jag inte läst mycket böcker men har självklart läst H. C. Andersens sagor.

Jag har säkert läst mer nordisk litteratur men det är allt jag kan rådbråka min hjärna på såhär en fredagseftermiddag.

Nordisk läsutmaning – häng på du också!

Temat för nästa års Bokmässa är Nordisk litteratur – jättekul tycker jag! Dock är jag lite dålig på att läsa nordisk litteratur, med undantag för den svenska, och har filat på en utmaning sedan Bokmässan slutade.

Therese på Dantes bibliotek har skrivit ihop en finfin utmaning som jag tänkte hänga på – ett nordiskt land varje månad och titlarna är tanken att vi ska välja själva.

November: Finland
December: Island
Januari: Färöarna
Februari: Danmark
Mars: Norge
April: Åland
Maj: Finland
Juni: Island
Juli:  Grönland
Augusti: Norge
September: Danmark

Kolla in här!