Flyga drake

Flyga drake är skriven av amerikansk-afghanske Khaled Hosseini och den första boken jag läser i min Världsutmaning 2018. Jag lyssnade på den, en inläsning av Krister Henriksson som jag tyckte mycket om. Det var svårt att sluta lyssna. Precis som med Fiskarmännen hade jag nog inte tagit upp denna boken och läst den om jag inte fått möjlighet att lyssna på den, då det egentligen inte är min genre. Jag brukar heller inte ha mycket till övers för hypade böcker och den här måste definitivt sägas tillhöra skaran.

Jag tänkte ändå berätta lite om vad den handlar om, för den som liksom jag mest sett titeln och hört människor brista ut i lovsång över den. Flyga drake berättar historien om Amir och Hassan som växer upp tillsammans, men ändå som i två skilda världar. Medan Afghanistan var ett rikt land, fyllt av kultur, bodde Amir i ett fint hus tillsammans med sin far. Hassan bodde i tjänarbostaden tillsammans med sin. Så invaderar Sovjet Afghanistan, världen förändras för både Amir och Hassan som skiljs åt av kriget.

Jag blir under lyssningen många gånger påmind om Flykten från Kabul, en barnbok som berättar delar av samma historia om hur Afghanistan gick från ett rikt och kulturellt till ett farligt, fattigt och krigshärjat land. Det är dock inte alls samma slags bok, Flykten från Kabul är skriven för 9-12 år, säkert mycket för att barn idag ska kunna ta del av och förstå hur det kan vara att fly sitt land. Jag tänker att Flyga drake gör samma sak, för vuxna. Jag hoppas det.

Men Flyga drake är inte bara en krigsskildring, inte bara handlar det om att fly sitt land. Det är en berättelse om klass som går över alla landsgränser, om heder och vänskap, om människans grymhet och fördomar och, hur klyschigt det än kan låta, om att hitta hem. Det är en viktig bok, en bok som säger något stort om mänskligheten – om än att det inte är vackert.

Ibland är det lite förutsägbart, men jag kan ändå inte låta bli att falla för det. Flyga drake var en fin läsupplevelse, en som jag kommer bära med mig även om jag inte kan hylla den lika mycket som jag hört göras – det på grund av det ibland smått förutsägbara men kanske också av min ovana att läsa annat än thrillers och fantastik. Kanske även av att jag lyssnade och inte läste, jag har sett många hylla Hosseinis språk och kanske var det svårare att ta till sig vid en lyssning än en läsning. Men, jag tyckte ändå mycket om läsupplevelsen och jag kommer läsa eller lyssna på fler böcker av Khaled Hosseini.

Köp boken: Adlibris eller Bokus.

Fler som läst: Elina Elina Elina, Bokmania, Bokfantomen, Bokgalleriet, Boktugg, Boktoka,

Ett hem med omtanke

Ett hem med omtanke är en snabbläst och bra bok om att leva på de resurser vi har och ta hand om både hemmet och jorden. En fin start på Icke-fiktiva läsutmaningen 2018.

Ett hem med omtanke överraskade mig. Jag är inte särskilt mycket för feng-shui- aktiga eller glossiga inredningsböcker och jag använder sällan, om någonsin, ord som ”harmoni”. Men jag kan tycka att titeln är något missvisande för mest av allt handlar Ida Magntorns bok om hållbarhet. Den bygger på de tre ”R”-en: Reuse, Reduce, Recycle och tipsar om hur du kan göra om i hemmet när andan faller på utan att bidra till konsumtion av nya prylar och därmed utarma den stackars jorden ytterligare.

Vi kan alla behöva bli bättre på just det: återanvända, minska, återvinna. Ledorden går igenom hela boken och belyser i varje kapitel olika aspekter av dem i relation till hemmets beståndsdelar – köket, garderoben, krukväxter, belysning, badrummet, städa och prylar. Det mesta är enkla, handfasta tips som är lätta att ta åt sig och lätta att testa. En del är tankeväckare att fundera vidare på. Behöver du verkligen en ny säng? Hur gör du ett miljövänligt sköljmedel? Vilken sorts lakan är miljövänligast? Hur hittar jag de bästa fynden på loppis? Vilka blommor är de bästa luftrenarna? Varför, varför, konsumerar vi så mycket?

Mot slutet finns en referenslista och lästips men samtidigt är det här inga revolutionerande åsikter. Att vi värmer upp jorden och skapar oss själva ett klimathot är ett faktum och att vi måste ta vara på de resurser vi har och minska konsumtionen av onödiga varor och gifter är inte en märklig slutsats. Ett hem med omtanke är en fin och oerhört nyttig bok jag gärna vill bläddra i igen. Och kanske ge i present till alla mina vänner.

Du kan köpa boken på Adlibris eller Bokus.

Icke-fiktiva läsutmaningen 2018

Ofta sneglar jag på facklitterära böcker, tänker att jag gärna vill läsa och lära mig det dem har att berätta – och väljer sedan en skönlitterär. I år tänker jag ändra på det.

Jessica Johansson, som bloggar på Så himla arty, startade ”Icke-fiktiva läsutmaningen” i gruppen Litteraturgäris på facebook (en fantastisk grupp för övrigt!). Jag tänkte nu haka på den utmaningen i bloggform. Jessicas mål med utmaningen är att läsa 30 sidor om dagen i en icke-fiktiv bok men då jag ofta läser väldigt lite på vardagarna och desto mer på helger och lov sätter jag istället mitt mål till 12 icke-fiktiva böcker under 2018 – alltså ungefär en i månaden.

Med icke-fiktiv litteratur menas inte bara facklitteratur utan även biografier, essäer, konstböcker och så vidare – allt som inte är skönlitterärt/fiktivt.

Det här är min andra läsutmaning för 2018. Den första handlar om världslitteratur.

Vill du vara med? Kolla in Litteraturgäris- gruppen!

Precis som med Världsutmaningen startar jag utmaningen genom att även ta mig an lite hyllvärmare. Det här är de icke-fiktiva böcker jag hade i min att-läsa hög. De kommer jag att prioritera men fler kommer tillkomma, förstås.

Världsutmaning 2018 – tipsa mig!

Under flera års tid har jag skippat allt vad läsutmaningar heter, då den mesta orken ha fått gå till att läsa överhuvudtaget. Men nu, efter jul- nyårs- och trettonhelgen då jag sammanlagt läste sex böcker, börjar det klia i fingrarna att faktiskt utmana mig själv igen.

Det blir två utmaningar i år, den första kommer handla om världslitteratur. Jag brukar ofta säga till mig själv att jag vill läsa fler böcker från världens alla hörn, men jag lyckas ändå inte göra det. Under 2017 läste jag böcker från 10 länder i 5 världsdelar, 2018 blir målet att läsa minst en bok från varje världsdel och böcker från minst 12 länder (en och samma bok kan göra att båda kraven uppfylls).

Framförallt skulle jag vilja läsa böcker i mina favoritgenres fantasy och science-fiction som är skrivna av författare från andra länder än Sverige, England och USA. Jag har tar jättegärna emot tips!

Har ni också en världsutmaning? Berätta, eller haka på denna!

Jag startar utmaningen genom att även ta mig an lite hyllvärmare. Det här är de böcker jag hade i min att-läsa hög som var från lite olika länder. De kommer jag att prioritera men fler kommer tillkomma, förstås.

Torgny Lindgren- sommar med Minnen

Medan Västerbotten och sedermera Norrbotten for förbi utanför mitt regntäckta bilfönster lyssnade jag på Torgny Lindgren läsa Minnen. I sommar har Radioföljetongen sänt tre Torgny Lindgren- romaner och det här var den andra jag lyssnade på. Torgny Lindgrens Västerbotten, med sin kust och sitt inland med berg och älvar och skogar och kyrkbyar med sina egna minnen, tog kanske större plats i romanen Ormens väg på Hälleberget men återfanns även här.

Formen, en slags blandning mellan biografi, skröna och lokalhistoria, är egentligen inte alls min typ av roman och kanske hade jag inte tyckt om det så mycket om jag hade läst boken – men i Torgny Lindgrens egna uppläsning, på resa i Västerbotten, var det ändå fint att lyssna på.

Torgny Lindgren inleder med att säga att han inte minns någonting. Han har inga minnen. Ändå verkar han minnas väldig mycket. Vad som är påhittat och verkligt kanske inte spelar så stor roll, men som en betraktelse är det en fin roman, särskilt som ljudbok. Även om det ska erkännas att jag efteråt inte mindes särskilt mycket av den, egentligen.

Minnen finns som ljudbok på Bokus och Adlibris, eller som pocket.

Armodet, sorgen, Torgny Lindgren- sommaren

I sommar har Radioföljetongen sänt tre Torgny Lindgren- romaner och jag ville återvända. Till Västerbotten, till Ormens väg på hälleberget som jag läste för första gången i tonåren.

Den är fortfarande lika knäckande, lika brutal, lika vackert berättad i sin outsägliga misär. Kullmyrliden är ett torp i Västerbottens inland, mellan Lycksele och Norsjö och här bor Tea och hennes barn i slutet av 1800- talet. Morfadens dåliga ekonomi har tvingat torpet i händerna byns handelsman Ol-Karsa. Nu ska det betalas arrende, och kredit, som är det Tea och hennes barn lever på för att få mat för dagen. Kvinnor har så länge setts som handelsvaror och det är så Ol-Karsa tvingar Tea att betala, genom att sälja sin kropp.

Då, för kanske femton år sedan, läste jag boken, denna gången lyssnade jag. Torgny Lindgren läser på stillsam västerbottniska och det blir både lättare och svårare än att läsa. Lättare för att rösten är så betryggande, svårare för att Tea och hennes barn får en så mänsklig röst. Svårare för att allt det hemska fortfarande finns där. Våldtäkterna. Skulden som går i arv. Armodet. Tea vänder sig till den hon kallar ”vår herre” men finner inget svar. Ingen hjälp. Samtidigt finns också ett envetet motstånd och en kärlek till musiken som är svår att beskriva. Torgny Lindgren dog tidigare i år. Det är en stor berättarskatt han lämnar efter sig. Ormens väg på hälleberget är en fantastisk roman, även om jag gråter nästan bara av att tänka på den, och alldeles särskilt i uppläsning av Lindgren.

Man kunde lyssna endast en begränsad tid på Radioföljetongen. Men om du vill lyssna på Lindgren läsa sin roman finns den också på Storytel eller att köpa som enskild ljudbok här eller här. Pappersboken fnns här eller här.

Vill du vara med på sommaren Torgny Lindgren- läsutmaning? Kolla in här.

Andra som läst: Bokblomma, Carolina läser.

Torgny Lindgren- sommar

När jag var i tidiga tonåren läste jag Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren. Berättelsen om änkan Tea och hennes barn, om hur hon står i skuld till byns handelsman och måste betala för det i fållbänken eftersom hon inte har några pengar, är så fruktansvärt sorglig och svår att den knäckte mig totalt som fjortonåring. Men det var också en av mina mest minnesvärda läsupplevesler någonsin.

Jag har inte läst några fler böcker av Torgny Lindgren. Men i sommar finns tre böcker på Radioföljetongen inlästa av Torgny Lindgren själv; Minnen, Pölsan och Ormens väg på hälleberget. Jag tänkte i sommar återvända till armodet i Ormens väg på hälleberget och för första gången möta Pölsan som så många hyllar.

I sommar kommer jag också resa, antingen längs Norrlandskusten eller inlandet med Västerbotten, Norrbotten och Lappland. Det känns extra fint att lyssna på Torgny Lindgren då, med landskapet som var en så stor karaktär i hans böcker som bakgrund. Torgny Lindgren föddes i Raggsjö (Norsjö) i Västerbotten och dog i mars i år. Han valdes in i Svenska Akademien 1991 och är förmodligen sedd som en av de främst Norrlandsskildrarna jämte Sara Lidman. Jag bodde bara ett kort tag i Västerbotten, i Umeå när jag studerade, men gjorde flera utflykter inåt landet och hann ändå förälska mig i det. Jag vill gärna möta det igen.

 

Vill du också vara med på Torgny Lindgren-sommar? I augusti kommer jag skriva om min Torgny Lindgren- lyssning och om du också läser/läser om eller lyssnar på Torgny Lindgren i sommar och bloggar om det – eller om ändå du vill skriva om dina minnen av Torgny Lindgrens böcker i sommar – kommentera här med en länk till ditt inlägg så publicerar jag ett samlingsinlägg i slutet av augusti. Eller, om du inte har en egen blogg men vill gästblogga om Torgny Lindgren, maila mig på elilaserochskriver [at] gmail [punkt] com.

Vilken är din favoritbok av Torgny Lindgren?

Den odödliga Henrietta Lacks

I januari 1951 diagnosticerades Henrietta Lacks med cancer. Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen.

Den odödliga Henrietta Lacks är en biografi över en fattig, svart tobaksodlare som dog i livmoderhalscancer. Men den är också mycket mer än så. När Henrietta Lacks dog 1951 var det inte kutym, eller ens lagstadgat, att fråga en person eller dennes familj om vetenskapen fick använda de celler som togs vid prov för framtida forskning. Att odla de celler som togs från Henrietta var ett standardförfarande – som skulle bli något mycket mer.

Henriettas celler var de första mänskliga cellerna som överlevde och förökade sig i oändlighet, och över femtio år senare finns miljontals HeLa- celler i världens forskningslaboratorier, företag har tjänat miljontals kronor, vacciner har skapats med hjälp av dem, otaliga människor har hjälpts. Men Henriettas familj, som Rebecca Skloot enträget söker i boken, har inte fått en krona.

lacks

Borde de? Skloot tar ingen egentlig ställning i frågan, och gör det också svårt för läsaren att ta ställning genom ett närgånget och intimt porträtt av Henriettas familj – och sympatiska beskrivningar av forskarna som har arbetat med HeLa- celler och hjälpt tusentals människor. Att celler alltid har tagits från människor utan deras medgivanden har varit en nödvändighet för att forskningen ska ha kunnat fortskrida i den takt den har, men det är också ett förfarande med stora, gapande, etiska hål.

Det står också klart att Henrietta Lacks inte var som vilken patient som helst. Skloot gör en nutida resa genom de trakter där Henrietta Lacks växte upp, börjar med de förfäder som ägdes som slavar i USA innan inbördeskriget och fortsätter genom segregation, rasism och utanförskap. Det är en historia med så många bottnar och aldrig trodde jag att jag skulle finna en facklitterär bok om vetenskapshistoria intressant – men det gör jag. Faktiskt så slukade jag boken hel, Skloot är en fantastisk författare som inte bara lyckas förklara vetenskapliga begrepp utan också göra dem intressant för någon som inte är intresserad.

Jag läser väldigt sällan biografier, jag brukar väldigt sällan tycka om dem och därför undviker jag dem. Men Den odödliga Henrietta Lacks är den absolut bästa biografi jag någonsin läst, en levnadsteckning och ett djupt grävande i vetenskapsetik och forskningshistoria som med Rebecca Skloots spår ledigt går hand i hand, följs åt och aldrig blir tråkigt eller uppstyltat. Det är så fascinerande läsning, så skrämmande, så overkligt och ändå verkligt. Det är en inblick i en vetenskapsvärld jag vet väldigt lite om, ett stycke historia om amerikansk segregation och porträtt av flera kvinnor, med liknande eller olika förutsättningar som alla känns nära, verkliga och ingående.

Köp den här eller här.

Andra bloggare som läst: Bokblomma, Dagens bok, Bokmania, Lacrimamens, Beas bokhylla, Bokpotaten,

En bok i taget

Under sommaren återtog jag Projekt Hyllvärmare och det har gått sakta men säkert framåt även om det inte blivit så många rapporter. Dock har jag försökt hålla hårt i mig själv på jobbet på bibblan och inte plockat hem så många fler (nåja) böcker utan försökt läsa de jag har hemma.

Jag blev också inspirerad av Bokblommas inlägg ”Min läsplan framöver: att välja böcker att läsa” där hon menar att den lustfyllda läsningen lite försvinner av att en känner att en behöver läsa vissa böcker. Jag håller med. Jag saknar att bara plocka med mig böcker från biblioteket eller att börja läsa en bok direkt när jag stått i kö på den länge och till slut fått den. Men samtidigt så vill jag ju läsa mina hyllvärmare, annars hade de inte varit hyllvärmare, då hade jag gett bort dem.

Därför har mitt Projekt Hyllvärmare gått långsamt. Jag vill göra både och. Dock så går det framåt, jag har minskat och minskat på högen med hyllvärmare och verkligen varit restriktiv med att låna på mig nya böcker – och i fortsättningen tänker jag försöka låta bli att samla på mig alla dessa hyllvärmare. Jag blir bara stressad av läsningen och det är ju inte tanken. Fortfarande har jag några kvar och jag kommer fortsätta blogga om dem under kategorin ”Kill hyllvärmare 2.0”.

En bok i taget. Just nu är det, ironiskt nog, inte en hyllvärmare utan en bok från biblioteket.

IMG_6069

Odödlig läsning

När det är över tjugo grader kallt ute räcker det med en ganska kort promenad på Storsjöisen för att hålla livsandarna igång. Resten av dagen tänker jag stanna inne och läsa en bok jag instagrammade i maj förra året och som var en del av min sommarläsningshög. Men bättre sent än aldrig, tänker jag, och börjar på en av mina hyllvärmare sen cirka två år tillbaka.

lacksNittio sidor in och det är väldigt svårt att lägga ifrån sig Henrietta Lacks.