Category Archives: Torgny Lindgren- sommar

Torgny Lindgren- sommar med Minnen

Medan Västerbotten och sedermera Norrbotten for förbi utanför mitt regntäckta bilfönster lyssnade jag på Torgny Lindgren läsa Minnen. I sommar har Radioföljetongen sänt tre Torgny Lindgren- romaner och det här var den andra jag lyssnade på. Torgny Lindgrens Västerbotten, med sin kust och sitt inland med berg och älvar och skogar och kyrkbyar med sina egna minnen, tog kanske större plats i romanen Ormens väg på Hälleberget men återfanns även här.

Formen, en slags blandning mellan biografi, skröna och lokalhistoria, är egentligen inte alls min typ av roman och kanske hade jag inte tyckt om det så mycket om jag hade läst boken – men i Torgny Lindgrens egna uppläsning, på resa i Västerbotten, var det ändå fint att lyssna på.

Torgny Lindgren inleder med att säga att han inte minns någonting. Han har inga minnen. Ändå verkar han minnas väldig mycket. Vad som är påhittat och verkligt kanske inte spelar så stor roll, men som en betraktelse är det en fin roman, särskilt som ljudbok. Även om det ska erkännas att jag efteråt inte mindes särskilt mycket av den, egentligen.

Minnen finns som ljudbok på Bokus och Adlibris, eller som pocket.

Armodet, sorgen, Torgny Lindgren- sommaren

I sommar har Radioföljetongen sänt tre Torgny Lindgren- romaner och jag ville återvända. Till Västerbotten, till Ormens väg på hälleberget som jag läste för första gången i tonåren.

Den är fortfarande lika knäckande, lika brutal, lika vackert berättad i sin outsägliga misär. Kullmyrliden är ett torp i Västerbottens inland, mellan Lycksele och Norsjö och här bor Tea och hennes barn i slutet av 1800- talet. Morfadens dåliga ekonomi har tvingat torpet i händerna byns handelsman Ol-Karsa. Nu ska det betalas arrende, och kredit, som är det Tea och hennes barn lever på för att få mat för dagen. Kvinnor har så länge setts som handelsvaror och det är så Ol-Karsa tvingar Tea att betala, genom att sälja sin kropp.

Då, för kanske femton år sedan, läste jag boken, denna gången lyssnade jag. Torgny Lindgren läser på stillsam västerbottniska och det blir både lättare och svårare än att läsa. Lättare för att rösten är så betryggande, svårare för att Tea och hennes barn får en så mänsklig röst. Svårare för att allt det hemska fortfarande finns där. Våldtäkterna. Skulden som går i arv. Armodet. Tea vänder sig till den hon kallar ”vår herre” men finner inget svar. Ingen hjälp. Samtidigt finns också ett envetet motstånd och en kärlek till musiken som är svår att beskriva. Torgny Lindgren dog tidigare i år. Det är en stor berättarskatt han lämnar efter sig. Ormens väg på hälleberget är en fantastisk roman, även om jag gråter nästan bara av att tänka på den, och alldeles särskilt i uppläsning av Lindgren.

Man kunde lyssna endast en begränsad tid på Radioföljetongen. Men om du vill lyssna på Lindgren läsa sin roman finns den också på Storytel eller att köpa som enskild ljudbok här eller här. Pappersboken fnns här eller här.

Vill du vara med på sommaren Torgny Lindgren- läsutmaning? Kolla in här.

Andra som läst: Bokblomma, Carolina läser.

Torgny Lindgren- sommar

När jag var i tidiga tonåren läste jag Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren. Berättelsen om änkan Tea och hennes barn, om hur hon står i skuld till byns handelsman och måste betala för det i fållbänken eftersom hon inte har några pengar, är så fruktansvärt sorglig och svår att den knäckte mig totalt som fjortonåring. Men det var också en av mina mest minnesvärda läsupplevesler någonsin.

Jag har inte läst några fler böcker av Torgny Lindgren. Men i sommar finns tre böcker på Radioföljetongen inlästa av Torgny Lindgren själv; Minnen, Pölsan och Ormens väg på hälleberget. Jag tänkte i sommar återvända till armodet i Ormens väg på hälleberget och för första gången möta Pölsan som så många hyllar.

I sommar kommer jag också resa, antingen längs Norrlandskusten eller inlandet med Västerbotten, Norrbotten och Lappland. Det känns extra fint att lyssna på Torgny Lindgren då, med landskapet som var en så stor karaktär i hans böcker som bakgrund. Torgny Lindgren föddes i Raggsjö (Norsjö) i Västerbotten och dog i mars i år. Han valdes in i Svenska Akademien 1991 och är förmodligen sedd som en av de främst Norrlandsskildrarna jämte Sara Lidman. Jag bodde bara ett kort tag i Västerbotten, i Umeå när jag studerade, men gjorde flera utflykter inåt landet och hann ändå förälska mig i det. Jag vill gärna möta det igen.

 

Vill du också vara med på Torgny Lindgren-sommar? I augusti kommer jag skriva om min Torgny Lindgren- lyssning och om du också läser/läser om eller lyssnar på Torgny Lindgren i sommar och bloggar om det – eller om ändå du vill skriva om dina minnen av Torgny Lindgrens böcker i sommar – kommentera här med en länk till ditt inlägg så publicerar jag ett samlingsinlägg i slutet av augusti. Eller, om du inte har en egen blogg men vill gästblogga om Torgny Lindgren, maila mig på elilaserochskriver [at] gmail [punkt] com.

Vilken är din favoritbok av Torgny Lindgren?