Om fantastik och samhällskritik, och något om myter

När jag bestämde mig för att läsa fler böcker från olika delar av världen 2018 var det självklart att jag främst ville bekanta mig med fantastisk skriven av författare från andra länder än de engelskspråkiga. Kanske verkar det vid en första anblick som en märklig kombination, att genom litteraturen vilja resa jorden runt och samtidigt befinna sig i mer eller mindre påhittade världar och dystra framtidsscenarier. Men kanske är ändå fantastiken ett ypperligt sätt att närma sig litteratur och kultur från länder en inte känner lika bra som sitt eget.

I fantastiken tillåts du drömma, det är sant. Men i fantastiken, framförallt i den del som är science-fiction och dystopi, finns också ofta gömt stor samhällskritik och analys. I fantasyn finns spår av den äldre kulturen, folksagor och myter.

En av mina favoritpoddar är Science Fiction- bokhandelns podcast (den heter kort och gott just så) och i avsnitt 31 från juli 2017 diskuterar de just detta, med temat östeuropeisk fantastik. Just östeuropeisk fantastik, framförallt rysk science-fiction menar de, är ofta oerhört tydligt politisk och samhällskritisk och har – till skillnad från anglosaxisk sci-fi – sällan en ond diktator som det största hotet utan byråkratin i sig, en byråkrati som även diktatorn (för förekommer, det gör hen) också sitter fast i. Det yttersta exemplet (även om de inte nämner det i podden) måste kanske sägas vara Processen som ju inte är rysk, men väl östeuropeisk och måste kunna kallas en dystopi. Att den hårda byråkratin avspeglas i östeuropeisk, och framförallt rysk, fantastik är kanske inte så konstigt då just Ryssland länge har varit ett land med hård byråkrati och styrning. Att väva in det i en dystopi som till exempel Metro 2033, att ställa det bredvid det fantastiska, kan i sina bästa stunder ge verket en dimension som är svår att komma åt i en vanlig roman. Att läsaren ser det genom andra glasögon. I dystopin finns också ofta, även här är Metro 2033 ett exempel, rädslan för framtiden som också säger något väsentligt om det samhälle vi lever i i dag. Människan har ju alltid använt sagor och väsen för att belysa verkligheten och för att varna barn för högst verkliga faror.

Att med fantastikens hjälp skildra ett samhälle kan både vara ett sätt att ställa verkligheten i en annan dager eller med smärtsam tydlighet visa upp den i all dess grådaskighet. Med magin som fond kan ett samhälles förtryck eller förfall ges tydlighet med allegorins hjälp. Tänk bara på Cirkeln, denna fantastiska skildring av ett svenskt brukssamhälle där det som gett näring åt samhällskroppen dött och förtvinat. Det är heller inte bara en skildring, utan också en gnista i vardagen. Att tänka sig, att världens öde vilar i händerna på sju häxor i Bergslagen. Eller att det bor troll under Helsingfors, som i Maria Turtschaninoffs Underfors. Samtidigt vill jag inte påstå att det är samhällskritiken, eller samhällsskildringen, i sig som är det viktiga i den fantastik som skildrar den. Fantastiken är självklart viktig i sig själv.

 

Den andra intressanta tankegången jag tog med mig från avsnittet, som självklart inte är helt ny men aldrig tappar sitt diskussionsvärde, var den om fantastikens djupa koppling till författarens lands myter. Hur fantastik många gånger i Sydamerika, mellanöstern och Indien tar sig uttryck i magisk realism till exempel och att de här böckerna egentligen aldrig klassas som fantasy medan – och här funderar jag vidare – det finns en uppsjö av nordisk fantastik baserad på nordiska väsen och de klassas ofta, om än inte alltid, som fantasy. Ta PAX till exempel, eller just Underfors. I den senare har människorna trängt undan trollen och drivit ner dem i underjorden, en nog så viktig påminnelse om att aldrig förlora fantasin.

För några år sedan började jag läsa böckerna som givits ut i Mytserien, en samling böcker från olika delar av världen där författare tolkat myter. Jag gissar att de inte heller klassas som fantasy hos bokhandlar och bibliotek – en kan ställa sig frågan varför. Var går gränsen, mellan myt och fantastik? I mytserien har jag hittills läst Penelopiaden, Baba Jaga lade ett ägg, Tyngd, Myternas historia och Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren. Jag vill gärna läsa fler. Kanske kommer några av dem ingå i min världsutmaning. Flera böcker från SF-bokhandelns podd #31 kommer göra det.

Här kan du läsa mer om podden och här kan du lyssna på avsnittet ifråga.

Böcker som tipsas om i podden. Jag har fetstilat de jag nu vill läsa:

Dmitrij Gluchovskij – Metro 2033, Future
Sergei Lukyanenko – Night Watch
Andrej Djakov – Resan till ljuset
Naomi Novik – Uprooted
Katherine Arden – The Bear and the Nightingale
Nick Perumov – Diamantsvärdet och träsvärdet, Alvklingan
Andrzej Sapkowski – The Last Wish, Blood of Elves
Jevgenij Zamjatin – Vi
Arkadi Strugatskij & Boris Strugatskij – Hard to be a God, Roadside Picknick
Stalker (film)
Michail Bulgakov – Mästaren och Margarita
Rivers of London: Night Witch
Kremlin (spel / Jolly Roger Games)
Night Witches (spel / Jason Morningstar)
Karel Čapek – RUR
Isaac Asimov’s Science Fiction Magazine (tidning)
Analog (tidning)
Clarkesworld Magazine: Ten Years of Science Fiction & Fantasy

Flyga drake

Flyga drake är skriven av amerikansk-afghanske Khaled Hosseini och den första boken jag läser i min Världsutmaning 2018. Jag lyssnade på den, en inläsning av Krister Henriksson som jag tyckte mycket om. Det var svårt att sluta lyssna. Precis som med Fiskarmännen hade jag nog inte tagit upp denna boken och läst den om jag inte fått möjlighet att lyssna på den, då det egentligen inte är min genre. Jag brukar heller inte ha mycket till övers för hypade böcker och den här måste definitivt sägas tillhöra skaran.

Jag tänkte ändå berätta lite om vad den handlar om, för den som liksom jag mest sett titeln och hört människor brista ut i lovsång över den. Flyga drake berättar historien om Amir och Hassan som växer upp tillsammans, men ändå som i två skilda världar. Medan Afghanistan var ett rikt land, fyllt av kultur, bodde Amir i ett fint hus tillsammans med sin far. Hassan bodde i tjänarbostaden tillsammans med sin. Så invaderar Sovjet Afghanistan, världen förändras för både Amir och Hassan som skiljs åt av kriget.

Jag blir under lyssningen många gånger påmind om Flykten från Kabul, en barnbok som berättar delar av samma historia om hur Afghanistan gick från ett rikt och kulturellt till ett farligt, fattigt och krigshärjat land. Det är dock inte alls samma slags bok, Flykten från Kabul är skriven för 9-12 år, säkert mycket för att barn idag ska kunna ta del av och förstå hur det kan vara att fly sitt land. Jag tänker att Flyga drake gör samma sak, för vuxna. Jag hoppas det.

Men Flyga drake är inte bara en krigsskildring, inte bara handlar det om att fly sitt land. Det är en berättelse om klass som går över alla landsgränser, om heder och vänskap, om människans grymhet och fördomar och, hur klyschigt det än kan låta, om att hitta hem. Det är en viktig bok, en bok som säger något stort om mänskligheten – om än att det inte är vackert.

Ibland är det lite förutsägbart, men jag kan ändå inte låta bli att falla för det. Flyga drake var en fin läsupplevelse, en som jag kommer bära med mig även om jag inte kan hylla den lika mycket som jag hört göras – det på grund av det ibland smått förutsägbara men kanske också av min ovana att läsa annat än thrillers och fantastik. Kanske även av att jag lyssnade och inte läste, jag har sett många hylla Hosseinis språk och kanske var det svårare att ta till sig vid en lyssning än en läsning. Men, jag tyckte ändå mycket om läsupplevelsen och jag kommer läsa eller lyssna på fler böcker av Khaled Hosseini.

Köp boken: Adlibris eller Bokus.

Fler som läst: Elina Elina Elina, Bokmania, Bokfantomen, Bokgalleriet, Boktugg, Boktoka,

Världsutmaning 2018 – tipsa mig!

Under flera års tid har jag skippat allt vad läsutmaningar heter, då den mesta orken ha fått gå till att läsa överhuvudtaget. Men nu, efter jul- nyårs- och trettonhelgen då jag sammanlagt läste sex böcker, börjar det klia i fingrarna att faktiskt utmana mig själv igen.

Det blir två utmaningar i år, den första kommer handla om världslitteratur. Jag brukar ofta säga till mig själv att jag vill läsa fler böcker från världens alla hörn, men jag lyckas ändå inte göra det. Under 2017 läste jag böcker från 10 länder i 5 världsdelar, 2018 blir målet att läsa minst en bok från varje världsdel och böcker från minst 12 länder (en och samma bok kan göra att båda kraven uppfylls).

Framförallt skulle jag vilja läsa böcker i mina favoritgenres fantasy och science-fiction som är skrivna av författare från andra länder än Sverige, England och USA. Jag har tar jättegärna emot tips!

Har ni också en världsutmaning? Berätta, eller haka på denna!

Jag startar utmaningen genom att även ta mig an lite hyllvärmare. Det här är de böcker jag hade i min att-läsa hög som var från lite olika länder. De kommer jag att prioritera men fler kommer tillkomma, förstås.