Nya böcker i februari 2021

Den svenska bokutgivningen verkar ligga ganska så lågt i februari, åtminstone de delar jag är intresserad av. Det kom ut många titlar i januari, och framåt mars och april dyker det upp fler. Fler spännande boknyheter går att hitta i den engelskspråkiga utgivningen.

Jag har sneglat på The Gilded Ones ett tag, första delen i en ny fantasyserie som heter Deathless av författaren Namina Forna. Den verkar riktigt spännande! Det dyker också upp böcker av flera författare jag läst och älskat tidigare, som Game Changer av Neal Shusterman, The Memory Theater av Karin Tidbeck och The Mysterious Diappearance of Aidan S. av David Levithan.

Vad läser du i februari?

Läst i januari 2021 och TBR för februari

Januari 2021, en ny start men också en månad som verkade pågå i ungefär tvåhundra år. Men här är vi nu, det är februari och solen orkar sig kvar över horisonten tio extra minuter varje dag. Det är ett ljus jag längtat efter under den ganska tunga vintern, ett liv som ändå återvänder. Vintern som faktiskt blev, rimfrosten som sagolik hänger från träden vareviga morgon. Det är något med snön som gör allt ljusare, bäddar in verkligheten i en slags sovande tillvaro som jag verkligen värdesätter just nu. Det är så stilla.

Jag önskar att jag hade tillvaratagit det lite mer i läsningen. Fem böcker läste jag i januari, men en av dem var ett science fiction- äventyr på över 500 sidor så det räknas nästan som två böcker. Tycker jag.

Bäst i januari var helt klart den så efterlängtade The Reckless Afterlife of Harriet Stoker. Lauren James slutar aldrig att förundra mig. Recension på den finns här.

TBR för februari, en bok jag verkligen ser fram emot, är Andrea Lundgrens I tunga vintrars mage som jag sneglat på i åratal men inte läst. Nu är tiden här.

Tio böcker att längta efter våren 2021

När det nalkas ny säsong för bokutgivningen brukar jag skriva långa listor över böcker jag längtar efter. Oftast ägnar jag två-tre blogginlägg åt saken, indelat i ålderskategorier. Hur många av de böckerna brukar jag sedan faktiskt läsa? Kanske hälften. I år har jag valt ut tio böcker jag verkligen, verkligen, längtar efter – istället för de vanligtvis ungefärliga trettio – och de tänker jag faktiskt också läsa. Av dem är nästan hälften, fyra stycken, debutanter eller författare jag inte läst sedan tidigare. Det här är också ovanligt, för mig. Ibland är det alldeles för lätt att bara läsa nyutkommet av välkända och älskade författare.

Kapitelböcker för 9-12 år

Johan Rundberg har skrivit flera böcker för 9-12 år, men jag har inte läst någon. Nattkorpen är första delen i en trilogi om barn på samhällets botten i 1800- talets Stockholm. Det ser riktigt bra och spännande ut! Det gör också Vargöga av barnboksdebutanten Niklas Leavy, som till vardags är utgivningsansvarig för pedagogig på Natur & Kultur. Ön Vargöga i Vänern bär på en mystisk hemlighet, och dit flyttar bröderna Simon och Jonathan efter den hemska olyckan som slutade med Jonathan i rullstol. Men vad gömmer Vargöga? Hemskt och härligt, låter det som.

Hemskt och härligt blir det också i två böcker av för mig mer välkända författare. Lena Ollmark och Per Gustavsson är två stora favoriter på barnbokshyllan och de samarbetar återigen i Den fasansfulla sagan om lilla HenDen här gången är det monster som hotar, och jag ser fram emot en lika groteskt fasansfull bok som de två tidigare.

Fasansfullt var ordet! På mitt bibliotek är lättlästa spökböcker hårdvaluta, särskilt de som handlar om de moderna myter barnen snappar upp på sociala medier. Som Slender man. Hittills har jag alltid tagit till Andreas Palmaers Vandraren utan ansikte i sådana här situationer – och den är riktigt bra! – men jag längtar efter att lägga mina bibliotekarievantar på Bleke Karl. Den kommer inte att bli svårsåld.

Ungdomsböcker och Young Adult

En debutant och två författare jag redan läst finns i vårens ungdomshylla. Allra mest ser jag fram emot Himlabrand av romandebuterande Moa Backe Åstot, en bok om Ánte vars liv präglats av samiska traditioner. Att han, som familjens enda barn, ska fortsätta arbetet med renarna är självklart. Men det finns annat som drar också, känslorna för bästa kompisen Erik. Men vad skulle de andra säga om de visste?

Jag ser också fram emot Lowkey av Melody Farshin, uppföljaren till Mizeria som jag tyckte var helt fantastiskt. Nytt också från Siri Petterssen som skrev Odinsbarn. Järnulven är en ny serie om Juva som är av blodläsarsläkt men har svurit att aldrig bli en av dem. Den verkar vara fristående från Odinsbarn men utspelar sig i samma universum.

Vuxenböcker

Tre vuxenböcker ser jag fram emot i vår, kanske allra mest Konferensen som är en ny bok av Mats Strandberg. En dysfunktionell arbetsgrupp på konferens som blir jagade av en hämndlysten mördare, kan det bli så mycket bättre?

Jag älskar Ann-Helén Laestadius ungdomsböcker, nu debuterar hon som vuxenboksförfattare med Stöld. Den vill jag inte missa. Jag längtar också efter Przewalskis häst av Maja Lunde, en författare jag tänkt läsa länge men aldrig hunnit dit. Men när hon skriver om världens sista riktiga vildhästar kan jag inte låta bli längre. Och omslaget! Så fint!

Vad ser du fram emot?

Några fler fina bilderböcker från 2020

2020 var ett fint år för bilderboksutgivningen. Jag kunde inte välja ut bara tio favoriter, så det blev femton. Allra mest kanske jag tyckte om Vinterkväll av Ann-Helén Laestadius och Jessika Berglund, så atmosfärisk och härlig! Vinterns alla isblå och solnedgångsröda färger skildrar också Matilda Ruta i Ninna och dumma mamma, en fin bok om svårigheterna nuet ibland kan bära med sig. Mycket tyckte jag också om Naturen av Emma Adbåge och Mitt bottenliv av Linda Bondestam, två böcker som på barnets nivå skildrar människans blindhet inför klimatkrisen, hur vi förstör naturen och med det vårt eget liv. En sista bok där naturen, och skogen, spelar stor roll är Titta Rödluvan av Barbro Lindgren, en omarbetning av Rödluvan- sagan på Barbro Lindgrens typiska pekboksspråk. Skogen är John Bauerskt- mörk och farlig, sagan bibehålls underbart grotesk, fast för de allra minsta.

Om naturen var något av ett tema i bilderboksutgivningen 2020, var det också mycket känslor. Illustratören Henrik Jonsson, känd för flera grafiska romaner och PAX-böckerna, bilderboksdebuterade med den fina De kommer om natten, en bok om mod och rädsla. Något som även Fideli Sundqvist berättar om i Hopptornet, finstämt och vackert av ännu en bilderboksdebutant. Känslorna kan ofta vara stora och svåra fast man är så liten, det är något som Lotta Olsson och Emma Adbåge berättar så fint om i Ledsen. Men när gråten kommit ut känns det oftast bättre. Riktigt så enkelt är det inte i Anna Höglunds Barnet som inte kunde blunda men visst finns det ändå hopp, även om det är så tungt och svårt att jag är osäker på om det egentligen är för barn.

Tryggare känns det i Ligg still, en fin bok om vardagens familjedrama, underbart inkluderande. Härligt är det också att möta Olle och Bolle igen, den här gången driver de mamma till vansinne på museum. Två andra författare som ligger mig nära om hjärtat och som gav ut fina böcker 2020 var Lena Sjöberg med Nattvisa och Maria Nilsson Thore med En egen flockEn ny favorit, däremot, var Ebba Forslinds härliga och fina Jag vill ha en lyftkranfantasifull och inkluderande. Sist men inte minst, Augustnominerade Billie, korven och havet som är en fin läsupplevelse.

Läst i december 2020 och TBR för januari

December var en fin läsmånad. Jag läste många av höstens nya barn- och ungdomsböcker som jag inte hunnit med under månaderna som gått. En vuxenbok lyssnade jag på, Rotvälta av Tove Alsterdal som jag tyckte mycket om. För det mesta kändes annars december som en enda lång väntan på januari och det nya året – inte för att något förändras bara för att vi får ett nytt år i kalendern, men lite hoppingivande känns det ändå. Julen och nyåret blev inte alls som vanligt, jag har släkten 100 mil bort så stannade hemma i min nya lägenhet. Det var inte oävet, jag spelade igenom flera spel i Tomb Raider- serien, men mer om 2020 års bästa spel senare.

Bäst i december 2020

Jag läste flera fina böcker i december, men allra härligast var att följa med bröderna Sem och Immer på äventyr i Frida Nilssons nya bok Lindormars land. Det finns ingen som skriver om äventyrets tjusning och fasor som Frida Nilsson gör. Förutom böckerna på bilden lyssnade jag också på Rotvälta.

TBR i januari

I januari börjar jag läsa sjätte delen i The Expanse av James S. A. Corey, Babylon’s Ashes. Ungefär tusen sidor rymdopera känns som precis det jag behöver just nu.

Årets bästa böcker 2020

Jag vet inte om det var för att 2020 var ett märkligt år på många sätt, men det var få böcker som verkligen fastnade med mig. Jag har inte känt mig ens i närheten av så bokförälskad som jag var 2019, då när jag läste både All the bad apples och Uprooted. Jag saknar det. Men några bra böcker har jag läst, förstås. Det här är de tio bästa. Jag skriver lite mer om de fem första, lite mindre om de fem sista.

Topp tio

Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba berättar om tvångsförflyttningarna av samer i Sverige och Norge, om hur en hel generation röster tystades. Det är så sorgtyngt att hjärtat vill gå sönder, men det är också fantastiskt stort och viktigt. Elin Anna Labba skriver med så lätt hand att sorgen bäddas in, hon skriver om död och sorg med poetisk stämma och låter framförallt rösterna tala. Herrarna satte oss hit är en bok att skriva om, en bok som måste läsas.

Slutstation av Mia Öström är magi i bokform, den sortens litterära magi som låter dig känna skogens mylla under fötterna och sommarregnet i ansiktet. Iris är ensam i det fallfärdiga gamla stationshuset som mamma och hennes nya man ska renovera. Det knirrar i golvbrädorna och det stora hålet mitt i golvet osar av ondska och gamla oförrätter. Järnvägen går som ett band genom både skogen och historien. Slutstation är atmosfärisk, sorglig, tung, vacker och otroligt fängslande.

Korridorer av Moa Eriksson Sandberg och Ester Roxberg är en samling noveller om en plats jag tror vi alla minns. Korridorerna, de i högstadiet och gymnasiet. För en del var de ett kungarike i tonåren, för andra ett fängelse. Det var där lärarna sällan vistades eller visste vad som pågick – eller, kanske värre, blundade för det. Det var glåpord, kramar, slagsmål, hångel, mobbing. Ester Roxberg och Moa Eriksson Sandberg är två av vår tids viktigaste författare och i novellsamlingen Korridorer fångar de känslan av total utsatthet och hängiven vänskap enastående väl. Korridorer fångar tonårslivet, skaver, gnager, vränger känslorna ut och in. Ester Roxberg och Moa Eriksson Sandberg skriver om kärlek och vänskap, om klass och rasism, om lycka och skam och hjärtesorg.

A very large expanse of sea av Tahere Mafi var en sådan Young Adult- bok som satte min värld i gungning, så som bara Young Adult- litteratur kan. Den lär en något om världen omkring en, det finns något så rakt och ärligt i sådana här YA-böcker jag sällan finner i vuxenlitteratur. I A very large expanse of sea är året 2002, ett år efter attentatet mot World Trade Center. Shirin är en sextonårig muslimsk tjej som bär hijab och får i sviterna av attacken uppleva elaka kommentarer, föraktfulla blickar och fysiskt våld. Shirin reser höga murar runt sig, går genom livet utan att möta någon annans blick. Tills hon träffar Ocean James. A very large expanse of sea är litteratur i gränslandet mellan ung och vuxen, där de stora och nyvakna känslorna ibland bubblar över. Vacker, rak, brutal i sin ärlighet.

Jag ser allt du gör av Annika Norlin handlar om allt som skaver. Kanske har en titel aldrig varit så väl vald, för de människor som tar plats i novellerna får sällan synas annars. Annika Norlin betraktar, skriver med en oerhört säker ton och en stil som tar andan ur mig. Det handlar om kärleken, om att växa upp. Om små orter i Norrlands inland, fast inte på det där fördomsfulla och stereotypa sättet. Om att vara ensamstående mamma och jobba i hemtjänsten, om hur byn lever upp när någon ny anländer men sedan sakta återgår till det vanliga när hen försvinner igen. Allra tyngst är det när det handlar om sorg, då kan jag nästan inte läsa men gör det ändå för att det är så outsägligt vackert, också. Annika Norlin sätter fingret på rosten i mellanrummet, skrapar på sår, skildrar utkanten. Ett känslomässigt skalv är det, läsningen av Jag ser allt du gör.

Mödrarnas söndag av Graham Swift är en kort roman, men en som innehåller flera människors hela liv. Det är att för en kort stund få befinna sig i den 30 mars 1924, och lära känna Jane Fairchild och hennes älskare som möts på godset Upleigh. Jag tror aldrig jag kommer glömma dem.

Ganska nära sanningen är en ny fullträff av Sveriges YA-drottning. Anna Ahlund skriver som ingen annan om det stora i det lilla, om vardagens allvar och om att gå på gymnasiet och vara kär. Det är så fint, att kunna fånga den tid i livet när allt är livsavgörande och du alltid verkar stå inför ett vägval i livet. Ganska nära sanningen är varsamt berättad, vacker och går rakt in i hjärtat.

Familjen av Cecilia Lidbeck är en slående, enastående roman för barn om ett barn som växer upp i en sekt; det är inifrån, från barnets synvinkel, som läsaren får följa med. Språket är trollbindande och i berättelsen finns utrymme för att prata om allt ifrån rädslan för klimathotet till vuxna som sviker, om sanning och ljug, tro och sekter, om vänskap och döden och livet.

Berättelser från innerstaden av Shaun Tan träffar så djupt att jag inte riktigt vet var jag ska göra av alla känslor. Det är något med ljuset i Shaun Tans målningar som gör att det känns som att de fortsätter i evighet. Det Shaun Tan målar upp är ett framtida, nära, samhälle där glas och betong tagit över. Men en efter en dyker djuren upp – i ugglan som sitter på sjukhusbädden, i tigern som slår lovar kring gatorna och i den allra sista noshörningen vid vägkanten. Människan, i sin girighet, förstår inte vad som händer och gör allt i sin makt för att kväva, döda och förstöra. Precis som idag. Det är en sällsynt klarsynt samhällsskildring, mitt i den drömlika visionen.

Lindormars land av Frida Nilsson är en bok så äventyrlig och hemsk som bara Frida Nilssons böcker är. En bok att kasta sig in i, förlora sig i, läsa högt och kanske, allra mest, en bok att prata om.

Bubblare

Som vanligt har jag också några bubblare i listan. Jag läste två fantastiska science fiction- romaner, Nemesis Games som är femte delen i The Expanse och Death’s End som är avslutningen på serien Remembrance of Earth’s Past.

Några fina barn- och ungdomsböcker

Jag har också läst, och lyssnat på, massor av Young Adult- litteratur. De fem finaste var Heartstopper av Alice Oseman, What if it’s us av Becky Albertalli och Adam Silvera, Felix Ever After av Kacen Callender, Du och jag, Marie Curie av Annika Ruth Persson och These Witches don’t burn av Isabel Sterling. Allra sist vill jag prata lite extra om min favorithylla på bibblan, den för 9-12 år. Bubblare på den listan var tre oerhört fina böcker som kommer stanna med mig länge: Fyra berättelser från Jorvik av Helena Dahlgren, Spöksomrar av Mårten Melin och Thornhill av Pam Smy.

Vilka har varit era favoriter i år?

Ett år i böcker

Runt den här tiden på året brukar Goodreads släppa sin Your Year in Books- statistik. Det är ofta ganska roligt att läsa, speciellt för en statistiknörd som jag. Det var flera år sedan jag slutade ha ett mål med hur många böcker jag skulle läsa för året, för personligen gör det mig bara stressad. Men det är ändå roligt att se tillbaka på vad jag faktiskt läste, och hur mycket.

Jag läste 91 böcker, 19 färre än 2019, och 23 691 sidor, 3450 sidor färre än 2019. Det kanske inte är så konstigt, med tanke på vilket märkligt år det var. Den kortaste boken jag läste var en grafisk roman, Echo, på 27 sidor. Den längsta var A Dance with Dragons med 1125 sidor. Genomsnittslängden på böcker var 260 sidor. Den bok jag läste som var mest populär på Goodreads var To all the boys I’ve loved before av Jenny Han, den minst populära var Dubbelheten sammanhang av Birgitta Trotzig. De här två böckerna säger ändå något om vilken bred litteratursmak jag har.

Mitt snittbetyg på Goodreads 2020 var 3.5 och den bok jag läst med högst genomsnittsbetyg var Heartstopper av Alice Oseman. Så fin! De böcker jag tyckte mest om under året skriver jag om snart.

Jullovsläsningen

Det är jullov, även om det är ett annorlunda sådant. Jag brukar sitta på ett tåg till Småland strax före jul varje år, eller vara på väg ut på landet hemma i Jämtland. I år blev det inte så, av skäl som är. Istället har jag lånat hem högar med böcker, sådana jag känner passar midvintermörkret, jullovet och lite av det allmänna sinnestillståndet nu.

Jag har aldrig varit ett fan av romantisk julfeelgood, men något jultema finns ändå i helgens läsning. Jag läser nyaste boken om Kerstin av Helena Hedlund, så fint illustrerade av Katarina Strömgård. I Precis som Kerstin är det enda Kerstin önskar sig till jul att bebisen i mammas mage inte ska komma på julafton. Och att det ska snöa.

Julen närmar sig även i Kristina Ohlssons nya rysare Spökhusets hemlighet. Kristina Ohlssons böcker blir bara bättre och bättre och jag har sett fram emot och hållit på denna länge. Men efter det lämnar vi juletiden och reser ut i rymden. Varje jul och nyår läser jag en del i James S. A. Coreys science fiction- serie The Expanse. Turen har i år kommit till Babylon’s Ashes som är sjätte delen. Det är runt tusen sidor rymdopera som kommer hålla mig sysselsatt länge.

Efter det beger jag mig tillbaka till vintern, till sorg och övergivenhet i Andrea Lundgrens I tunga vintrars mage. Jag har längtat efter att få fortsätta utforska Andrea Lundgrens författarskap, jag älskade Nordisk fauna och har hållit även på denna.

Kanske hinner jag inte ens så här långt innan januari är slut, men en bok till har jag i läshögen och det är Djuna Barnes Nattens skogar, också en bok har hållit i flera gånger och kastat kärleksfulla blickar efter. Jag och en vän ska läsa den i vår bokcirkel och jag är säker på att det kommer bli fantastiskt.

Vad läser du?

Fem fina bilderböcker om vintern

Jag hoppas att vintern snart kommer för att stanna. Två gånger har den varit här, och gått igen. Att vintrarna blir kortare och varmare för inte bara med sig rädsla och klimatångest utan också sorg, för med vintern kommer ett lugn den ljusa sommarnatten sällan lyckas bära med sig.

Det är magi, när en bilderbok berättar om frosten så att det nästan nyper i näsan. Vinternatten är kall, mörk och lite otäck när Sara och mamma ska ta sparken hem från mormor. Vinterkväll är fjällvärlden, den knarrande snön och nypet i kinderna. Uppe i himlen, bland stjärnorna, brinner norrskenet. Ann-Helén Laestadius och Jessika Berglund berättar om en magisk sparkfärd, förankrad i samisk kultur men utan att skriva det i text. Det är så fint, och så ovanligt, att det samiska får finnas där utan en tillhörande pedagogisk förklaring. Jag älskar hur Vinterkväll är så fåordig men ändå berättar så mycket. Särskilt mycket tycker jag om grantopparna som sträcker sig uppåt i natten, vilken vid en närmare anblick inte alls är svart utan skiftar i färger av grönt och blått.

Nej, vintern är inte alls bara grå, vit och mörk. Det vet alla som sett solen sänka sig över horisonten i gult och rött en iskall januaridag. Det är den färgpaletten Matilda Ruta målar med i Ninna och dumma mamma, den nyaste boken i serien om Ninna som jag älskar så mycket. Fjällvärlden, med sin snö och sin solnedgång, får kasta sig över sidorna på ett sätt som gör att jag bara vill försvinna in i boken. Och stanna där. Människorna är ganska små och obetydliga i allt det vita, samtidigt är känslorna stora och arga. Ninna vill ha en valp, precis som kompisen hon och mammorna hälsar på under jullovet, har. Men mamma lyssnar inte, hon bara skäller och mobilen bara ringer. Mamma har fått ett nytt jobb som chef, men det är ju inte Ninnas fel. Ninna och dumma mamma berättar om vardagen, om känslor som får utlopp åt fel håll hos både barn och vuxna. Och om längtan efter en valp mitt i den kalla vintern.

Ja, vintern för med sig vila och lugn, men också förändring. När haren som älskar sina rutiner helt plötsligt möter något alldeles okänt i Sen kom vintern, är igenkänningen kär. Det är vintern som vaknar och haren blir förskräckt över sin vinterpäls och allt det vita. Men kanske finns det något härligt i förändringen, också? Per Gustavsson är varsam med harens kärlek till det inrutade livet, men låter också förändringen föra något gott med sig. Det är en konst att skapa bilderböcker som talar till både barn och vuxna, utan att gå över huvudet på barnen. Per Gustavsson gör det som få andra.

Men vintern är också lek, och äventyr. Anna Bengtsson berättar om hur en snöhög livar upp ett helt kvarter i En hög med snöEn dag är snöhögen bara där, det är plogbilarna som inte fick plats med snön någon annan stans. Barnen leker i högen, föräldrarna står bredvid. En docka kommer bort, men allt tinar fram på våren. Snöhögen är ett äventyr, mitt i staden.

Vintern är ofta det, ett äventyr. Hela världen blir annorlunda när snön lägger sig som ett täcke över allt det vanliga. I Kurrans & Pigans vinteräventyr närmar sig den kalla årstiden, Pigan ska gå i idé och de har samlat mat hela vintern. Så en dag är marken täckt av frost, allt är nytt och spännande. Kanske Pigan inte ska gå i idé i år? En snöstorm gör vinterpromenaden till ett äventyr, det var nog ganska tryggt hemma i stubben ändå. En hel vinterdag ryms i Lisa Moronis äventyr, allt från den kalla kälkfärden till det varma gula ljuset av en lykta i snökojan.

Nya böcker december 2020

Kanske hittar jag bara inte guldkornen, eller så håller förlagen andan inför vårutgivningen, men decemberutgivningen verkar lite tunn. Några spännande titlar kan dock hittas:

A Sky Beyond the Storm är fjärde delen i Sabaa Tahirs YA-fantasy An Ember in the Ashes. Jag har bara läst första delen men jag tyckte om den – att jag inte fortsatt är snarare ett bevis på att jag påbörjar för många YA- fantasyserier och aldrig hinner följa upp dem, än att den inte var bra. Här kan du läsa min recension av första delen, Askfödd.

Fria ligan ger ut skräck och rollspel, ett fint litet förlag att hålla koll på. I slutet av november, visserligen, men ändå, släppte de en illustrerad konstutgåva av H.P. Lovecrafts Vid vansinnets berg. H.P. Lovecraft var en klandervärd författare på många sätt men har också skrivit många skräckklassiker och den här skulle jag gärna bläddra i.

För femton år sen (herregud!) var jag nitton år och helt såld på Twilight av Stephenie Meyer. Åh, vad jag älskade och läste om de böckerna! Jag vet inte om jag någonsin kommer läsa om dem med vuxna glasögon, men visst känner jag lockelsen när Midnattssol (Midnight Sun) äntligen ges ut, Twilight från Edwards perspektiv. För femton år sedan hade jag kastat mig över den, nu tror jag inte att jag kommer läsa den. Men ändå.

Vad ser du fram emot i december?