Bäst i februari 2019 och TBR för mars

Februari var en lässvacke-månad. Eller kanske ändå inte ändå. Jag läste endast två tryckta böcker – en kort poesisamling och en fantastisk YA-roman, men jag lyssnade på hela fyra böcker. Det fick mig att skriva ett ode till att ljudboken finns när lusten till att läsa tryckta böcker sviker. Du kan läsa det här. Jag skrev också en tipslista på mina bästa ljudböcker, den kan du läsa här.

Bäst i februari

Bästa läsningen i februari var utan tvekan Fangirl. En helt fantastisk hyllning till fangirlen där jag speglade mitt eget introverta tonårsjag. Här har jag skrivit mer om den.

TBR för mars

I mars läser jag min nästa bokcirkelbok Aliide, Aliide. Jag har länge sett fram emot att läsa något av Mare Kandre och nu ska det äntligen bli verklighet. Jag längtar, och bävar.

På spaning: Tre riktigt intressanta indiespelsläpp 2019

Den här veckan ger sig Kulturkollo ut på spaning. Jag spanar just nu in både spel och teater och tänkte därför delta med – två – inlägg. Jag hoppas detta kommer vara tillåtet! Mitt första inlägg är också det smalaste: nu pratar vi släpp av indie- datorspel 2019. Imorgon berättar jag om vilka tre teatersläpp jag ser mest fram emot i vår.

Min tid som litteraturnörd och gamer är ungefär tudelad. Däremot läser jag betydligt fler nyutkomna böcker än spelar nyutkomna spel, därför är min lista på nya spelsläpp jag ser fram emot aldrig särskilt lång. I år ser jag dock verkligen fram emot några få indiespel och vill, för att väga upp mot alla listor med betydligt större produktioner, lista dem här.

In the Valley of Gods 
Campo Santo, som 2018 gjorde det fina Firewatch, släpper 2019 In the Valley of Gods. Det ser ut att vara ett fruktansvärt vackert upptäckar- och äventyrsspel och jag längtar så.

We Were Here Together
Jag älskade We Were Here och We Were Here Too  från Total Mayhem Games otroligt kluriga, atmosfäriska och spännade online only co-op- spel som *verkligen* sätter samarbetsförmågan på prov. Äntligen del 3!

Rain of Reflections
Den som vet vem Victor Leijonhufvud från P3 Spel är kanske också känner till hans indiespelbolag Lionbite Games. 2019 ger de ut Rain of Reflections, ”an atmospheric, dystopian, cyberpunk role-playing adventure game”. Ni hör ju hur fantastiskt det låter?

Bild: Campo Santo

Bild: Total Mayhem Games

Bild: Lionbite Games

De bästa spelen jag spelade 2018

Även om 2019 redan varit här i två månader har året ännu inte gett mig en chans att hinna lista mina bästa dator- och TV-spel 2018. En stor del av min kulturkonsumtion utgörs av spel, främst datorspel men också en del konsolspel. Att Tomb Raider tar upp en så pass stor del av listan är faktiskt logiskt då det var Tomb Raider som på riktigt återuppväckte mitt datorspelande 2017 och 2018 efter år av dvala. Jag är så tacksam och lycklig över detta. Here we go! Åren spelen lanserades inom parantes.

10. Rayman Origins (2011)
Vackert, roligt, galet snabbt och ibland bara… galet. Rayman påmminer mig om exakt hur svåra spelen var för 20-25 år sedan, hur mycket tålamod en behövde bygga upp för att klara dem och exakt hur lycklig en blir över att klara en boss en kämpat mot i ungefär tre timmar.

9. Firewatch (2018)
Firewatch är ett fantastiskt vackert spel, en vandringssimulator med ett mysterium och en del sorg inbakat. Jag var helt förlorad i några timmar.

8. Portal (2007)
Portal sätter alla dina pusselfärdigheter och allt ditt logiska tänkande på prov och Glados lurar dig gång på gång. Ändå kan du inte sluta. Jag älskar stämningen, spänningen, svårighetsgraden, nördigheten.

7. Minecraft (2009)
Minecraft kommer förmodligen vara med på min lista varje år men 2018 var det alldeles särskilt underbart med 1.13- Aquatic- uppdateringen. Havssköldpaddor! Sjunkna vrak! Gömda skatter! Drunkade zombier! Minecraft är också ett spel med helt enkelt oändliga möjligheter.

6. Lara Croft and the Guardian of light (2010)
Vår älskade arkeolog Lara Croft slår sig samman med Totec i en spin-off på Tomb Raider som är allra mest underbar i co-op- läge med någon du vill ha riktigt roligt med. En underbar blandning av action, äventyr, pussel och hack’n’slash av alla monster du kan tänka dig.

5. Child of Light (2014)
Child of Light är det vackraste, sorgligaste och finaste fantasyplattformsrollspel jag spelat. En helt underbar story och miljöer som tar andan ur dig.

1-4. Tomb Raider
Jag önskar så att jag mött Lara Croft tidigare. Stark, smart, rolig, äventyrlig, ostoppbar. Det började för mig med ett tips från en vän på 2000- talets generation Tomb Raider där jag fullkomligt älskade Legend (2006) och Anniversary (2007) och tyckte om Underworld (2008). Blandningen av äventyr, pussel och strider är så välavvägd att det är svårt att sluta spela. Med Tomb Raider (2013) är det mer action, mer äventyr och mer shoot em up på bekostnad av pussel och strategi. Ändå kan jag inte låta bli att älska det.

Bäst i januari 2019 och TBR för februari

Januari var en brokig läsmånad. Jag läste ut två böcker jag börjat plöja under julen (Christmas days och Half Lost), ägnade resten av januari åt att i små bitar försöka ta in Aednan och var däremellan tvungen att läsa lite ungdomsböcker – som skulle visa sig vara nog så tunga i sig själva. Jag älskade Mizeria och När kastanjer spricker men den allra största läsupplevelsen i januari var utan tvekan Aednan. Aednan var tung läsning, som en sten lade den sig i magen, en av de skarpaste skildringar av förtrycket mot samer jag läst. Samtidigt var den glimrande vacker poesi, porlande och lätt att läsa. Men det var också läsning som krävde många timmars reflektion.

Jag lyssnade också på tre böcker: Dårens dotter av Mian Lodalen som jag var otroligt ambivalent till, Tusen strålande solar som jag älskade högt, grät floder till och kommer för alltid att minnas samt den fina barnboken Kronan av Annalena Hedman. När jag ibland inte orkar läsa en fysisk bok älskar jag att luta mig tillbaka mot ljudboken, den orkar jag alltid med. Det känns så tryggt, även i lässvackan.

Sedan knappt ett år tillbaka brukar jag fokusera på att lyfta fram en bok att läsa varje månad, från min fysika TBR- hög jag har här hemma. Detta för att se till att högen med böcker åtminstone minskar något och att jag läser det jag släpar hem och faktiskt vill läsa men ibland riskerar att glömma bort. I februari läser jag isländsk skräck i min Världs/fantastiskutmaning: Höglandet av Steinar Bragi.

Vad läste du i januari?

Bäst i december 2018 och TBR för januari

December, årets sista månad. Långa juldagar är långa läsdagar, jag läste hela 10 böcker i december. Förutom böckerna i högen även två ljudböcker, The Wide Window och Jag är en grön bänk i Paris.

Bäst i december

Jag läste många fantastiska böcker och det är svårt att välja bara en, men jag älskade verkligen Min hemliga tvilling av Kerstin Lundberg Hahn, ett underbart Sci-Fi- äventyr för mellanåldern. Annars var Cibola Burn decembers stora höjdpunkt, fjärde delen i The Expanse som nästan bara blir bättre och bättre.

Att läsa i januari

I januari läser jag den länge efterlängtade Augustprisvinnaren i kategorin skönlitteratur – Aednan av Linnéa Axelsson.

Litteraturåret 2018 och alla små och stora siffror om det

Som vanligt hjälper Goodreads mig på traven när det är dags att sammanfatta årets läsning. Jag har läst många fler böcker än jag trodde och hoppades!

Så här såg mitt läsår ut 2017. 2018 läste jag böcker från 15 länder och 5 världsdelar – fler än förra året! Jag besökte Afghanistan, Japan, Italien, Sápmi, Nigeria, Kanada, Jamaica, Australien, Finland, Ghana, Grönland, Sverige, Storbritannien, USA och Norge. Nästa år vill jag läsa böcker från fler länder och världsdelar.

2018 läste jag 30 274 sidor och 115 böcker.

Kortaste boken var Eric av Shaun Tan på 48 sidor. Längsta boken var A Storm of Swords på 1177 sidor. Medellängden på böcker var 263 sidor.

Den mest populära boken av Goodreads användare jag läste 2018 var Flyga drake som 2 859 020 till personer ocklså har läst. Den minst populära boken var Elsa Laula Renberg – historien om samefolkets stora Minerva som ingen mer än jag markerade som läst på Goodreads. Det är förstås en väldigt smal bok och inte jättevälskriven men ändå otroligt intressant och jag skulle önska att Elsa Laula Renberg fick större uppmärksamhet utanför Sápmi – där hon såklart är ett fantastiskt stort namn.

Jag verkar ha läst många bra böcker för mitt medelbetyg på Goodreads var 3,9/5 – lite högre än förra året. Den av mina lästa böcker som getts högst medelbetyg är A Storm of Swords på 4,54/5.

Med det säger jag hejdå till litteraturåret 2018 och hej till litteraturåret 2019 – jag hoppas på minst lika många fantastiska läsupplevelser!

Årets bästa böcker 2018

2018. Året då jag läste fler böcker än på länge, till stor del tack vare att jag börjat lyssna på ljudböcker igen och jag älskar det. Jag har också läst fantastiskt många bra barn- och ungdomsböcker i år. Exakt hur många böcker, och några fler siffror om det, kommer i ett eget inlägg imorgon.

Det här är de tio bästa böckerna jag läste 2018, i inbördes ordning. Jag skriver lite mer om de första fem, lite mindre om resterande. Längst ner finns några bubblare! Årets bästa bilderböcker fick ett helt eget inlägg, scrolla ner till gårdagen så hittar du det.

Här kan du läsa om mina bästa böcker 2017.

Tio- i topp 2018

Brown girl dreaming

Jacqueline Woodson fick årets ALMA-pris och jag och många med mig fick chansen att upptäcka hennes författarskap. Brown girl dreaming är en bok skriven för mellanåldern men för alla att läsa.

Jacqueline Woodson berättar om sin uppväxt i 1960- talets USA på poetisk fri vers och det är så drabbande att det inte finns ord för det. Som ett fotoalbum skapar hon bilder av sin familj och sin släkt, av vänskap och av kärlek men också av rasism och hat.

Minnet av vatten

Minnet av vatten rör vid de djupaste rädslorna. Jorden har gjort uppror mot människan – smält den sista isen, lagt städer under vatten, krossat vår bekvämlighet. Krig utkämpas om vatten, i ett ockuperat Skandinavien möter vi Nora som bär på en tung hemlighet.

Minnet av vatten är Emma Itiräntas debutroman. Den är tunn, men ofantligt djup och den förändrade något i mig, förflyttade hela min värld.

The Handmaid’s Tale

Margaret Atwoods dystopiska bok om ett USA där det totala kvinnoförtrycket råder är dubbelt skrämmande, då det totalitära Gilead har grundvalar som liknar de vilka dagens kvinnoförtryck vilar på. Att förändringen inte sker med en revolution utan med ett långsamt förflyttande av gränser är än mer fasaväckande.

The Handmaid’s Tale betydelse för litteraturhistorien och dystopin som genre tror jag kommer vara fundamental.

Allt ska brinna

Minna och Agnes är sjutton, bästa vänner och krigarsystrar. De slåss mot köttindustrin, patriarkatet, livets orättvisor, krigets hemskheter. Minna är elden, Agnes följer minsta gnista. Lika fort falnar glöden och då är Agnes där för att plocka upp spillrorna.

Alllt ska brinna är en tung och sorglig historia, men lika mycket en brinnande berättelse om sjuttonårig vänskap. Jag älskade den, och grät.

Comedy Queen

Sashas mamma fick folk att gråta. Därför ska Sasha få folk att skratta – hon ska bli en Comedy Queen!

Bara Jenny Jägerfeld kan skriva en bok för mellanåldern om depression och självmord på ett så fantastiskt sätt. Balansen mellan humor och allvar får dig att både skratta och gråta. En modig och underbar bok som behövs så otroligt mycket.

The City of Mirrors

Avslutningen på Justin Cronins mästerliga dystopi, som började med The Passage, är hårresande, oavbrutet spännande och stannar länge i minnet.

Ett jävla solsken

Ett jävla solsken är berättelsen om Ester Blenda Nordström, journalistpionjären som wallraffade långt innan begreppet fanns. Hennes äventyr, oro och livsgärning är nedtecknade av Fatima Bremmer med en makalös litterär gestaltning.

Inuti huvudet är jag kul

Att pappa bestämmer sig för att de ska flytta från Stockholm till ett litet samhälle i Småland blir en katastrof för Liv. Hon, som är kul inuti huvudet men sällan vågar säga något högt till andra människor. Lisa Bjärbo har skrivit en inkännande och rolig bok om att vara introvert, så på pricken att jag nästan grät av igenkänning. Jag älskar Liv och hennes pappa.

Slutet

Kometen Foxworth är på väg mot jorden för att förinta den. Hur lever en sina sista fyra veckor på jorden? Mats Strandberg utforskar livet och döden med skärpa, finkänslighet och litterär mästerlighet.

Flickan med gåvorna

Melanie är flickan med gåvorna. Ett barn med en zombies hunger men med mänskligt intellekt i en postapokalyptisk värld där hoppet är sparsmakat. M.R. Carey blåser nytt liv i genren med en tankeväckande och bladvändande roman.

Bubblare

En av årets viktigaste böcker skulle för mig komma att bli Jag hatar att träna av Brita Zackari. Jag skrev en lång och personlig recension om den, hur mycket den rörde vid alla de långa och svåra strider jag själv utkämpat med min kropp sedan tonåren och hur mycket den har hjälpt mig att se sunt på träning och mat. Jag överdriver inte när jag säger att den räddat stora delar av mitt liv och äntligen fått mig att kunna träna och äta på en lagom nivå. För det älskar jag den och jag hoppas att den når många.

Hälften av böckerna på min tio- i topp är barn- och ungdomsböcker men jag kan inte låta bli att nämna några till. Äntligen läste jag serien om Turid (Kungadottern, Krigstid och Korpgudinnan) av Elisabeth Östnäs, där vikingatiden känns närmare än någonsin. Jag fullkomligt älskar Turid! Jag blev också nyförälskad i Maja och hennes Kiruna i Ann-Helén Leastadius Inte längre min, uppföljaren till Tio över ett som jag längtat och bävat så inför. Några andra av årets absolut bästa ungdomsböcker är Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström, Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren och Mina smala axlars längtan av Maria Frensborg. Bland kapitelböckerna tyckte jag allra mest om Athena – Grattis världen, jag är här nu! av Elin Ek.

Jag läser sällan noveller, men jag älskade Nordisk fauna av Andrea Lundgren, djupt. Inte heller är jag någon biografiläsare men jag sträcklyssnade på Scener ur hjärtat av Malena Ernman och Svante Thunberg och blev otroligt fängslad och berörd. Sist, men verkligen inte minst, vill jag nämna tredje och fjärde delen i Sci-Fi- serien The Expanse – Abbadon’s gate var bäst hittills men Cibola Burn var inte långt efter.

Vad var din bästa bok 2018?

De bästa och finaste bilderböckerna 2018

Jag läser mycket bilderböcker, skulle jag skriva om alla här skulle bloggen svämma över. Men till varje års slut vill jag välja ut de bästa, roligaste, sorgligaste och finaste bilderböckerna som kommit ut under året. Tolv stycken, för jag kunde inte begränsa mig till tio.

I bilderboken hittar vi gemenskap och läsglädje, den där tillsammansläsningen som så ofta tappas senare i livet. I bilderboken finns också underbar konst och finurliga texter. Här samarbetar text och bild och skapar konst och litteratur på ett sätt som vuxenböcker inte kan. Det är ofta i mellanrummet mellan text och bild tankarna skapas, att fundera på länge efteråt. De här böckerna lyckas ovanligt bra med det. Här är det främst bilderböcker skrivna och illustrerade av svenska författare och konstnärer, jag skulle gärna vilja läsa fler bilderböcker skrivna på andra språk. Tyvärr tror jag inte det översätts alls lika mycket som det borde, men å andra sidan har vi också en uppsjö med bilderböcker på mitt bibliotek på språk jag ändå hanterar i bilderbokssammanhang. Har ni tips på fina bilderböcker som inte är skrivna på svenska från början?

Förutom författare från Sverige så hittas i den här listan författare från England, Australien, Nederländerna och Kina.

Den långa vandringen

Det tredje samarbetet mellan Martin Widmark och Emilia Dziubak ger oss en finstämd berättelse om sorg, vänskap och ett stort äventyr.

Rysliga förskolan

Lina Neidestams första bilderbok är kanske min allra största favorit 2018. Med otrolig fantasifullhet, lagom mycket skrämsel och fint inkluderande tänk berättar den, helt ur barnets synvinkel, vilka spöken och monster det kan lura på en tom förskola.

Tågresan

Hannah Arnesen är ett namn att lägga på på minnet. I sin andra bilderbok fångar hon resans stora och hisnande äventyr i mjuka, vackra färger. Vart kommer vi fram?

Världen utanför

Förskolan är en egen värld, tydligare än någonsin i Henrik Wallnäs och Matilda Rutas nya bilderbok där förskoletryggheten, inramad av fyra hörn och krokar med namn på, blir utmanad av den stora och skrämmande världen utanför.

Cikada

Shaun Tan är kanske den störste bilderbokskonstnären av dem alla, med Cikada visar han än en gång att bilderböcker är för många fler än barn. Kanske är den här bilderboken inte alls för barn, med sitt tunga och sorgliga budskap. Eller är den det? Sorgen ligger i betraktarens öga, skönheten finns under den.

Bokbarnet

OIiver Jeffers är en särskild favorit hos mig med sina fantastiska bilder. Här med den förunderliga berättelsen av Sam Winston om hur ett barn som läser når världens alla hörn.

Hemma hela sommaren

Ellen Ekman och Elin Johansson gör en gärning i att berätta om något som ofta inte får synas – om en mamma och ett barn som lever på väldigt lite pengar. Än viktigare är att de berättar sin historia med fantastisk humor och värme.

Gropen

Om fantasins och lekens kraft och lockelse, och om vuxenvärldens begränsningar, berättar Emma Adbåge på ett träffsäkert och härligt medryckande sätt. Augustprisbelönad 2018!

Ensam

Ensam av Guo Jing är en textlös bilderbok som på ett fantastiskt vackert sätt berättar om ett barns ensamhet, vilsenhet och fantasier. Inspirerad av Shaun Tan visar den hur mycket mer en textlös bilderbok, som måste lita helt på bildkonsten, kan berätta än en bilderbok med text i. På ytan kan den se svårtillgänglig ut men här finns mycket att fantisera kring och prata om när barnet får skapa sina egna ord i berättelsen.

Dom som bestämmer

Även Lisen Adbåge berättar om förskolan, och vad som händer när någon inte får vara med. Men vill vi ens vara med? Vi kanske bara vill vara ifred? Lisen Adbåge låter barnets perspektiv gälla i frågan om makt och att vara trygg i sig själv.

Under mattan

Sara Lövestam briljerar i sin bilderboksdebut. Per Gustafsson målar historien om familjen som sopar allt under mattan och det är både en bildlig och bokstavlig berättelse som på ett fantastiskt roligt sätt lyser upp vuxnas förmåga att in absurdum undvika varje konflikt.

Den lyckliga ön

Vid en första anblick kan Den lyckliga ön verka tilltala främst vuxna, med sina ganska svåra ord och filosofiska frågor. Men här finns mycket för barnet att hitta och upptäcka, också, och stora funderingar väcks till liv som inget annat av böckernas värld.

Bästa läsningen i november 2018 och TBR för december

November drog in med sitt mörker och sitt vemod, jag orkade inte läsa särskilt många böcker men de jag läste var fantastiska. Jag läste fem böcker, varav två ljudböcker.

Förutom den här högen läste jag Berget offrar som fick lämnas tillbaka till bibblan, och lyssnade på ljudboken Scener ur hjärtat.

Novemberfavoriten

Får jag säga alla? Väldigt olika böcker och bra på väldigt olika sätt – men gladast gjorde mig ändå Elin Ek med sin Athena – Grattis världen, jag är här nu! om Athena som inte tar någon skit. Jag kommer tipsa alla i bokslukaråldern om den här (och alla vuxna)!

Läsutmaningar

Icke-fiktiva utmaningen läste jag De odöda av Johan Egerkrans, en oerhört vacker (om en tycker att blod och ond, bråd död är vackert) och genomarbetad bok som jag älskade att läsa en bit i taget ur. Några av vålnaderna var väldigt bekanta, många helt nya. Johan Egerkrans faktaböcker om väsen och knytt är helt underbara! I Hyllvärmarutmaningen läste jag Flickan med gåvorna som legat i min bokhög i kanske två år. Tyvärr tror jag att översättningen haltade lite, ändå var det en bok jag sent kommer glömma. Jag påbörjade också Fallna kvinnor som jag tror legat i min läshög i fyra år. Det var också boken jag lyfte fram som min planerade läsning i november och läst har jag gjort, men har inte orkat ta in allting än och har några sidor kvar. I Världsutmaningen läste jag tyvärr ingenting denna månaden. Det blir bättre i december!

Att läsa i december

Ett helt eget inlägg med planerad jul- och nyårsläsning kommer alldeles säkert dyka upp, men fram tills dess läser jag Kerstin Lundberg Hahns nya bok Min hemliga tvilling. Den har legat i min läshög halva hösten och jag är så nyfiken! En av Sveriges bästa barnboksförfattare tar sig an Sciencefiction för mellanåldern, hur spännande är inte det?

Bästa läsningen i oktober 2018 och TBR för november

Oktober var en härlig läsmånad med en hel del skräck, fantasy och dystopier. Som en oktober bör vara.

Oktoberfavoriten

Slutet grep mig från första sidan med sin precisa skildring av mänsklig psykologi och förtvivlan. En pre-apokalyptisk berättelse med karaktärer som verkligen känns. Läs den! Min recension här.

Läsutmaningar

Icke-fiktiva utmaningen läste jag Homeparty med Gudrun av Ellen Ekman och Gudrun Schyman, en skildring av Gudrun Schymans homepartyn i grafisk- roman form. I Hyllvärmarutmaningen och Världsutmaningen läste jag Komma & Gå som legat i min läshög i ungefär två år. Min recension här. I Hyllvärmarutmaningen läste jag också A darker shade of magic som legat i högen i ungefär ett och ett halvt år. Jag tyckte mycket om den! Min recension här.

Att läsa i november

I november koncentrerar jag mig på Icke-fiktiva utmaningen och Hyllvärmarutmaningen och läser Fallna kvinnor, som legat i läshögen i snart fyra år.