De bästa, roligaste och finaste bilderböckerna 2017

Det finns en kategori böcker jag läser mängder av, men sällan skriver om här på bloggen. I mitt jobb som barnbibliotekarie har jag nöjet att läsa massor av fina, roliga och smarta bilderböcker. Det skulle bli ogörligt att skriva om alla här, men jag vill gärna lyfta mina favoriter från 2017 års utgivning. Det är böcker som jag tror barn tycker om men som också har en fantastiskt stor behållning för vuxna läsare. Att berätta något väsentligt i text och bild för små läsare måste vara något av det svåraste som finns och jag älskar verkligen böcker som lyckas med det. Missa dem inte!

Huset som vaknade

Den allra finaste bilderboken från 2017. Martin Widmark och Emilia Dziubak i ett samarbete om livet, döden, ensamheten och lyckan. Måsteläsning!

Dumma teckning

Den Augustnominerade bilderboken av Johanna Thydell och Emma Adbåge fångar två saker på pricken: frustration i skapande och syskonskap.

Sahar som inte syns

Anna Platt och Li Söderberg berättar varsamt om hur det är att vara ensam, och att få en vän. Hjärteknipande och igenkännande.

 

Om dagen tar slut

Även denna bok var Augustprisnominerad, en hisnande tankeresa i vad som händer om dagen tar slut. Av Lisa Hyder och Per Gustafsson.

Varför vill du inte blomma?

En bilderbok av Katarína Macurová som med få ord och meningar lyckas berätta två parallella händelseförlopp som verkligen får en att dra på munnen. Ett fint exempel på hur bild och text samverkar eller berättar olika historier i de bästa bilderböckerna.

Oväder

Mirando bok ger ut fantastiska bilderböcker, inte bara den Augustvinnande Fågeln i mig flyger vart den vill utan också den färgstarka och detaljrika Oväder av Tuvalisa Rangström ochClara Dackenberg.

Top Ten New-To-Me Authors 2017

Den här veckans Top Ten hos The Broke and the Bookish listar tio nya upptäckta författare under 2017. Jag har här valt tio författare som jag läste för första gången 2017 och som verkligen känns som nya favoriter, som jag kommer att läsa fler böcker och följa utgivningen av.

Moîra Fowley Doyle – fångade mig totalt med Olyckornas tid. Hennes nya bok ligger i min läshög.

Anna Arvidsson och hennes Ordbrodöser vill jag hemskt gärna fortsätta följa!

Äntligen läste jag Neal Shusterman. Tesla’s Attic blir inte sista boken jag läser.

Meg Rosoff – ALMA- prisvinnaren var exakt så bra som alla säger.

Mia Öström – jag älskade Vakuum. Jag kommer läsa fler.

Angie Thomas debuterade med The Hate U Give. Jag håller ögonen öppna efter fler böcker.

Även Lisa Lundmark debuterade med Haj-Jenny. Jag kommer läsa allt hon ger ut!

Äntligen läste jag Cecilia Lidbeck. De försvunna var en av årets bästa.

Sally Green tog mig med till häxornas värld. Det ska bli spännande att se vad hon skriver om sen.

Jag älskade Feberflickan av Elisabeth Östnäs. Nu kommer jag läsa Kungadottern.

PS. Om ni också gillar att följa Top Ten Tuesday så missa inte att den flyttar från The Broke and the Bookish till That Artsy Reader Girl i januari.

Årets bästa böcker 2017

2017. Året då mitt antal lästa böcker fortsatte att minska men där jag ändå hittade några fantastiska läsupplevelser. Precis hur många böcker 2017 innebar kan du läsa om här.

Det här är de tio bästa jag läste 2017. Jag skriver lite mer om de fem allra bästa och lite mindre om resterande fem. Längst ner finns några bubblare för helt ärligt, det går ju inte att bara välja tio böcker.

Här kan du läsa om 2016 års bästa böcker.

Tio- i topp 2017

Olyckornas tid

Oktober är olyckornas tid. Varje år under årets tionde månad sveper Caras mamma in familjen i skyddande lager av mjuka kläder och förmaningsord. Oktober är skärsår, blåmärken, brutna ben – och ibland, döden.

Olyckornas tid är ett mästerverk, en mörk saga med fantasins kraft och destruktivitet sida vid sida. Den balanserar mellan barndomens lekar och vuxenlivets allvar i en halsbrytande färd – mörk och magisk.

The Hate U Give

Starr är två personer, hemma i förorten Garden Heights där gängkriminalitet är vardag, och den som går på den fina privatskolan inne i stan. När Starrs barndomsvän Khalil skjuts till döds av en polis framför Starrs ögon flyter Starrs två världar ihop. Hon blir den som kämpar mot orättvisorna.

Angie Thomas tecknar  ett närgånget porträtt av en ung tjej men också rasistiska strukturer, på ett så klarsynt sätt att det inte går att förbise. Jag använder sällan uttrycket men The Hate U Give är verkligen en bok som alla borde läsa.

Dykungens dotter

Aldrig älskad. Modern och dottern är mörkervarelser som dras mot det destruktiva, tror på lovorden i den nya staden men som istället förgörs av den. De är barn av dyn, av det gamla samhället, av skogen och den nya världen är inte deras.

Mörkret, tyngden, döden. Dykungens dotter av Birgitta Trotzig förförde mig med sitt språk, sin symbolik, sin tröstlöshet. Länge kommer jag tänka på den, länge kommer det ändå dröja innan jag tar upp en bok av Trotzig igen.

Thin Air

Kanchenjunga är världens tredje högsta berg och ett av dem som tagit livet av flest bergsbestigare. Stephen Pearce är läkare och reser 1935 till Indien och sin bror Kits expedition. Kit, som är besatt av Lyells expedition från 1907 där fem personer dog.

Thin Air tar oss återigen med till iskylan från Dark Matter. Men här är det mer människans ondska som skrämmer, än det som finns begravt i isen. Avskalad, men fruktansvärt skrämmande roman.

Pojkarna

Kim, Bella och Momo balanserar på gränsen till vuxenlivet. De leker barndomens lekar men gömmer dem i Bellas växthus. De får utstå den sortens sexuella trakasserier från pojkar som viftas bort med ett ”boys will be boys” eller ”han är bara kär i dig”.

Med höstens #metoo känns Pojkarna ännu viktigare. Kim, Bella och Momo får uppleva friheten när de förvandlas till pojkar. Jessica Schiefauer skriver om de hårda glåporden, att skapa sig en identitet men också om fantasins frigörande betydelse. En underbar bok, lika viktig som poetisk.

 

The Accelerati Trilogy, de tre böcker som inleds med Tesla’s Attic och som är de bästa äventyrsböckerna för 9-12 år som getts ut på många år. Boken börjar med att Nick får en brödrost i huvudet och utvecklas till en jakt på Nikola Teslas visionära uppfinningar och på hemligheten som Accelerati- sällskapet är ute efter. Serien är fullständigt genial, en av de smartaste bokserier jag någonsin läst – och så fantastiskt spännande.

Den förskräckliga historien om Lilla Hon, den sorgliga och galghumoristiska boken om flickan som är så osynlig att hon inte ens har ett namn. Lilla Hon ville bara leka i kuddrummet men finner sig snart leta upp skolans alla spöken, från kocken med köttyxan till flickan som sprang med saxen i syslöjden. Sidorna dryper av hemskheter men det är inte det blodiga som är det otäcka. Jag älskar den.

De försvunna, en av de mest otäcka böcker jag läst i år för 9-12 år. Sju barn är vilse i skogen, kämpar för sin överlevnad och mot tvivlet som gror sinsemellan. Vad är egentligen verkligt? Tvetydigheten skrämmer slag på mig, beskrivningen av hungern gör ont i magen. De försvunna är spännande men storheten ligger i det atmosfäriska, att verkligen vara där i skogen. Och våndas.

The Loneliest Girl in the Universe, berättelsen om Romy Silvers som är enda överlevande på rymdskeppet The Infinity, på väg mot en ny planet att bebo när mänskligheten förstört den gamla. Den totala ensamheten i rymden, mänsklighetens förfall, jag tänker på Aniara när jag läser. Och jag kan verkligen inte sluta.

Bli som folk, är betraktelser över livet i Västerbotten. Över folken, framförallt kvinnorna och barnen. Att leva, bli vuxen. Stina Stoor läser själv in ljudboken och orden faller på plats, liksom magiskt.

Bubblare

Jag har läst några fantastiska böcker i fantastikgenren. Den finaste fantasyn var Tales of the peculiar av Ransom Riggs och den bästa dystopin Never let me go av Kazuo Ishiguro. Den mest hårresande skräcken fann jag i Yuko av Jenny Milewski och Hemmet av Mats Strandberg.

Bland de många barnböcker jag läste fanns det tre som jag tyckte särskilt mycket om. Den Augustprisbelönade Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg, den fantastiskt fina och inkännande Haj-Jenny av Lisa Lundmark och det episka äventyret Det tunna svärdet av Frida Nilsson.

Den kanske största genren i min läsning är dock YA och de bästa böckerna där var 2017 Vakuum av Mia Öström, How I live now av Meg Rosoff och Om du såg mig nu (fjärde delen i Spring så fort du kan) av Sofia Nordin.

Slutligen, två böcker som jag inte kan låta bli att nämna. Den fantastiskt roliga och morbida Blybröllop av Sara Paborn, om bibliotekarien Irene som ger igen på sin man Horst efter åratal av förtryck – och klassikern Pennskaftet av Elin Wägner som jag äntligen läste, och älskade.

Vilka var era favoriter 2017?

Litteraturåret 2017 och alla små och stora siffror om det

Även i år hjälpte Goodreads mig på traven med att räkna ut precis hur mycket jag läst i år. I år läste jag ännu färre böcker än 2016 (så här såg det ut då), orken att läsa har inte funnits. Med en förhoppning att den kommer tillbaka 2018 är det så tid att blicka tillbaka på 2017.

2017 hade jag bara ett ett abstrakt läsmål om att läsa böcker som utspelar sig i eller är skrivna av författare från länder utanför Europa och USA. 2017 besökte jag, vid sidan av yttre rymden och diverse fantasyvärldar, även Sverige, Norge, USA, Senegal, Japan, England, Frankrike, Nya Zeeland, Australien och Nigeria. Jag läste böcker från 10 länder och 5 världsdelar, alltså både fler länder och fler världsdelar än 2017 vilket gör mig nöjd, men 2018 ska jag försöka läsa minst en bok från varje världsdel.

2018 läste jag 18 895 sidor och 71 böcker.

Kortaste boken var Och varje morgon blir vägen hem längre och längre…. 76 sidor och längsta var A Clash of Kings 761 sidor. Genomsnittslängden på lästa böcker var 270 sidor.

A Clash of Kings var också den av mina lästa böcker som var mest populär på Goodreads under året. Ytterligare 718 700 personer läste den. Minst populär var Tidväktaren som bara 1 till person läste.

2018 verkar jag ha läst väldigt bra böcker för mitt genomsnittsbetyg var 3,8. Den bok jag läst i år som har högst betyg på Goodreads är The Hate U Give av Angie Thomas som har hela 4,29. Jag gav den fem stjärnor och jag kan redan nu avslöja att den också kommer vara med på min topplista som kommer på bloggen imorgon.Titta in då!

Decembers bästa och att-läsa i januari

Årets mörkaste månad, årets kortaste decembersammanfattning. Senare idag listar jag siffror för hela 2017 och imorgon, årets bästa böcker. Därför blir det en kort tillbakablick på december.

Äntligen läser jag igen, till skillnad från i november.

December månads läshög + två ljudböcker (Bli som folk och Blybröllop)

Bäst i december

I december både läste jag och lyssnade på några riktigt bra böcker. Jag fuskar därför och utser två. Den bästa boken jag läste var The Loneliest Girl in the Universe och den bästa ljudboken jag lyssnade på var Bli som folk.

Att se fram emot i januari

Jag har nyss börjat läsa tredje delen i The Expanse, Abbadon’s Gate. Jag räknar med att den kommer ta hela januari att läsa.

Vad läser ni?

Novembers bästa och enda – och förhoppningar för december

November

Den skulle ju bli en dystopi-månad, november. The City of Glass låg där och väntade, lockade. Men jag, jag orkade inte läsa någonting. Ofta när jag säger det så överdriver jag, men mörka november släpade mig rakt in i en lässvacka jag aldrig någonsin upplevt. Att inte orka plocka upp en bok på en hel månad gav mig nästan en identitetskris. Vem är jag, om jag inte läser?

Fast läst, det har jag ju gjort. Jag har läst bilderböcker på jobbet, den fantastiska Dumma teckning och den maggropssugande Om dagen tar slut – båda Augustprisnominerade.

Och jag har lyssnat. Två böcker har jag lyssnat på i november, det som var min räddning när jag inte orkade hålla i en bok. Feberflickan som var bokklubbsbok i Prosa & Prosecco i november och så den fantastiska, otäcka, hårresande Yuko av Jenny Milewski som jag härmed utser till en av årets rysligaste böcker – en veritabel fest i japanska spöken, blod och svullnande lik. Att jag ändå lyckades hitta två fantastiska böcker när jag bara lyckades läsa två kändes lyckligt mitt i lässvackan.

December

I december ser jag fram emot några dagars ledighet och förhoppningsvis mer ork till läsning. Jag vill så gärna läsa The City of Glass. Jag vill också sluta låna hem böcker när jag ändå inte har tid att läsa dem. Det blir en stresshög istället för en läshög.

Just-nu enkät en mörk novembersöndag

Kanske är det vädret. Detta till synes outsinliga ämne, just nu mörkergrått, blött, fryst och slaskigt om vartannat. Vintrarna är inte vad de har varit, inte ens här i Jämtland. Klimatångesten gör sig extra påmind i tider av Black Friday- vansinne och julklappshets och jag vill egentligen mest stänga mig inne med högar av böcker, fly in i dystopier och fantasy. Men de senaste veckornas rastlöshet har hämmat höstens fantastiska läslust och jag pendlar mellan att läsa då och då och inte läsa alls. Kanske får Enligt O:s just-nu enkät lite ordning på bokoredan.

Vid sängen: Höstväsen, en fantastisk novellsamling med några av Sveriges bästa skräckförfattare. Noveller kanske är den bästa läsningen när läslusten känns långt borta.

På soffbordet: Du lär mig att bli fri, Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan. Egentligen är då- och då- läsning enda sättet att läsa den här boken. Sirliga, långa brev som tar lång tid att läsa men ändå är både fina och intressanta.

På läsplattan: Läsplatta äger jag ingen, jag har försökt läsa på surfplatta men det fungerade inte alls för mig.

På jobbet: Lars är LOL av Iben Akerlie, som verkar jättebra och som jag tänker kan vara en fin gruppläsningsbok för sjätteklassarna på min skola.

I öronen: Yuko av Jenny Milewski. Just nu städar jag och diskar som besatt bara för att få chansen att lyssna lite, lite mer. Ni vet de där böckerna som en dels bara måste läsa lite mer i, dels vill slänga i väggen och aldrig mer titta åt för att de är så otroligt otäcka? Precis så är Yuko och jag tror att det denna gången är Jenny Milewski som kommer väcka min läshunger – samtidigt som det just nu känns som att jag aldrig kommer att kunna se åt mat igen utan att kräkas.

Bokklubbsbok: Just nu har vi Novellix-special i Prosa&Prosecco så i läshögen inför lördagens träff återfinns Eller sjunk i havet av David Mohseni, Höra stenarna sjunga av Elsie Johansson, Knackningar av Johan Theorin, Till varje pris av Sara Kadefors och Hiwa av Augustin Erba.

Borde jag läsa ut: Ett oändligt äventyr. Sven-Eric Liedmans kompakta betraktelse över livet och kunskapen är intressant men har tagit mig åratal att ta mig igenom. Kanske har jag 30 sidor kvar nu.

Borde jag påbörja: Jag skulle ju dedikera november åt tredje delen i Justin Cronins dystopiserie, The City of Glass. Livet kom emellan.

Längtar jag efter att få läsa: Nu är det väl snart dags för lite jullit, väl? Jag är ingen feelgoodläsare att tala om, men Rainbow Rowells tunna lilla glittriga smällkaramell Almost midnight känns som lagom julläsning för den ganska cyniska och skeptiska läsare jag är.

3 andra böcker i min TBR-hög: De Augustnominerade Ett jävla solsken av Fatima Bremmer, och För att väcka hon som drömmer av Johanna Nilsson samt Flickan med gåvorna av MR Carey.

Hur ser din just-nu-läsning ut?

Oktoberfavoriter och novembers mörkerlängtan

Någonstans mot slutet av oktober börjar en mörkerlängtan dra extra hårt i mig. Efter sommarens ljusa nätter och höstens vackra färger kommer så oundvikligen november, en månad de flesta avskyr men som jag ändå tycker om på något sätt. Kanske för att jag omfamnar mörkret istället för att kämpa mot det, läser dystopier och eländesskildringar och tålmodigt väntar på vinterns dvala över tillvaron. Novembers dystopiläsning är en alldeles särskild sådan.

Oktoberfavoriter

Men nyss var det oktober. Jag läste massor, särskilt mycket läste jag barn- mellanålders- och ungdomsböcker som jag velat läsa hela hösten men inte gett mig själv tid till. En hel hög med framförallt mellanåldersböcker läste jag, bäst av alla var De försvunna som jag verkligen älskade. Även så här långt efteråt blir jag kall när jag tänker på den. Men den allra bästa läsningen i oktober, alla kategorier, var The Hate U Give. Det är inte ofta jag säger så här men det är en bok jag tycker att alla borde läsa – inte bara för att läsa en lysande skriven bok utan också för att förstå de grundvalar rasismen i vårt samhälle vilar på och hur mycket den lever oavsett vilka som försöker förneka det.

Jag måste också nämna Augustprisnomineringarna som tillkännagavs i oktober för de gjorde mig så himla glad. Äntligen uppmärksammades mellanåldersböckerna, finast av alla tycker jag var Fågeln i mig flyger vart den vill.

Det som hände i oktober

Bilden ovan är de böcker jag läste jag i oktober + X – Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist som blev tillbakakallad till biblioteket samt Störst av allt av Malin Persson Gioloti och Fiskarmännen av Chigozie Obiomo som jag lyssnade på – den senare gjorde att jag tog mig utanför Europa och USA i min läsning, till Nigeria.

I oktober var jag också på opera och urpremiären av Dracula på Kungliga Operan. Den fick mig att tänka tillbaka på mina vampyrfavoriter och jag listade mina tio bästa bloddrypande favoriter. Själva operan var en fin upplevelse även om jag tyckte att de var lite för bokstavstrogna verket och gott kunde gett sig själva större konstnärliga friheter för att inte behöva trycka in så mycket talad text i uppsättningen. Men själva kvällen, bland svart- och rödklädda besökare och ett operahus där blod rann nerför fasaden, var en fantastisk upplevelse – särskilt som jag hade sällskap av en av mina bästa vänner.

Att läsa i november

Så var det ändå till slut november och det jag ser allra mest fram emot är att äntligen läsa tredje delen i Justin Cronins dystopiserie. Den kom ut förra året men jag gav den aldrig tiden den behövde då. Kanske vågade jag heller inte riktigt för jag älskade de tidigare två böckerna så högt. Samtidigt måste jag ju veta och i november har jag bara en enda bok i min läshög: The City of Mirrors.

(Det här inlägget är ett resultat av att mina vanliga månadssammanfattningar gått lite i träda och jag vill, med inspiration från The Broke and the Bookish, skapa något nytt sätt att sammanfatta läsning som varit och se fram emot ny. Vi får se hur det går. Så här såg det ut i september).

Septemberfavoriter och efterlängtad oktoberläsning

Varje år slår mig hösten med sin storslagenhet. Jag tänker att ”var den verkligen så här vacker förra året?” och jo, det var den säkert men på något sätt blir min höstkärlek bara större för varje år med färgsprakande löv och den där krispiga luften. Vårens förväntningar på sommaren – som ändå aldrig verkar bli en sommar – är barmhärtigt undanskuffade, kvar finns en loj känsla av att förbereda sig för vintern med lite mer avslappnade läsförväntningar än inför sommaren – en sorts bokmalsversion av att gå i ide. Jag har te så det räcker i flera månader och jag har två höstbokhögar som lockar men inte kräver – den första är jag nästan igenom och den andra har jag precis börjat på.

Men först av allt ska jag i oktober läsa en bok som jag närmat mig med lika delar förväntan, bävan och skepsis. Himmelstrand och Rörelsen var i sina stunder sådär underbart Ajvide Lindqvist- skrämmande men också så surrealistiska att det i det närmaste tog över. I oktober läser jag X – Den sista platsen för veta, det måste jag ju. I oktober tänkte jag också läsa The hate u give av Angie Thomas och The City of Mirrors av Justin Cronin.

September var, som så ofta med höstmånaderna, en fin läsmånad. Så fin att jag omöjligt kan välja bara en favorit. Jag blev bubbligt glad av Saker ingen ser och fängslad i underjorden av Det tunna svärdet men september månads allra största läsupplevelse var mörkret och eländet i Birgitta Trotzigs Dykungens dotter. Jag har ännu inte skrivit något om den på bloggen för dels måste den få sjunka in lite mer först, dels vill jag så gärna läsa sagan av H.C. Andersen den baseras på först och jag har ännu inte hittat den.

Böckerna jag läste i september. I övrigt var september en stilla månad kulturmässigt för mig personligen. Annars är ju ofta årets stora bokhändelse Bokmässan i september, som i år varit föremål inte bara för fortbildning för bibliotekarier och andra bokintresserade utan också en debatt om yttrandefrihet och rasism. Jag tycker Bokmässan gör fel som tillåter Nya Tider, då yttrandefrihet inte innebär att få komma till tals mot alla odds, oavsett vad du vill tala om, utan att staten inte ska censurera det du säger. Du ska alltså inte få sprida rasistisk smörja oemotsagd och Bokmässan är inte ett statligt organ, därmed censurerar de ingenting genom att potentiellt säga nej till Nya Tider. Bättre, och längre, tankegångar om detta hittar du hos Kulturkollo x2 och Enligt O, bland många andra. Deras mässrapportering har jag följt med intresse.

I i oktober händer desto mer, för mig. Jag ska på urpremiären av Dracula på Kungliga Operan i Stockholm och jag har längtat så mycket! Jag tror det kommer bli en fantastisk upplevelse. Vampyrer på operan, vad kan gå fel liksom? I oktober delas dessutom både Nobelpriset och Augustpriset ut, jag håller med Bokblomma i att Augustpriset ofta känns betydligt mer intressant än Nobelpriset i sitt mellanting mellan finsalong och folkligt intresse. Som Bokblomma menar har priset tyngd utan att presentera endast författare som få hört talas om, det gillar jag. Men jag hoppas att de kommer blicka mer mot mellanåldern i årets nominerade och pristagare. Årets bok är jag däremot inte heller alls intresserad av då jag har en slags inneboende allergi mot hypade böcker och vägrar läsa de flesta böcker som ”alla läser” – åtminstone just nu, om några år kommer säkert även jag läsa Ett litet liv och Min fantastiska väninna men just nu mår jag lite illa bara jag ser dem för allt tjat om hur bra de är. De skulle aldrig kunna leva upp till förväntningarna. Undantaget just nu för detta är Björnstad som var enda boken nominerad till Årets bok jag faktiskt har läst – och dessutom älskade.

I oktober ska jag dessutom bokcirkla om Mrs Sinclaires resväska som jag tror ingen av oss gillade eftersom tre fjärdedelar inte orkade läsa ut den. Tyngdpunkten i vår bokcirkel Prosa & Prosecco kanske denna gång istället får befinna sig på det senare ordet – och i att välja en bättre bok till nästa gång.

Vad läser du i oktober?

(Det här inlägget är ett resultat av att mina vanliga månadssammanfattningar gått lite i träda och jag vill, med inspiration från The Broke and the Bookish, skapa något nytt sätt att sammanfatta läsning som varit och se fram emot ny. Vi får se hur det går. Så här såg det ut i september).

Augustifavoriter och septemberförväntan

Att semestern tog slut och jobbet började igen var inte bara ett avslut på sommaren för min del utan också början på en sensommarförkylning som aldrig verkade ta slut. Jag sträckkollade på Girls men läste inte särskilt mycket. Efter att ha läst ut sommarprojektet A Clash of Kings verkade bokcirkelboken Mrs.Sinclairs resväska som lagom avkopplande läsning – istället blev den förödande för min läslust som inte hittade tillbaka förrän jag läste den fantastiska Down Under av Johan Ehn. Nu läser jag Dykungens dotter av Birgitta Trotzig och älskar den såsom en mörkervurmare älskar det hjärtskärande mötet mellan elände och poesi.

Augustifavoriten

var helt klart Down Under. Lågmält intensiv om vilsenhet och omgivningens fruktansvärda oförståelse i 80-talets Stockholm – och om att kanske finna det en söker på andra sidan jordklotet. Underbar YA. Recension i länken.

Att läsa i september

I september läser jag Det tunna svärdet av Frida Nilsson och Saker ingen ser av Anna Ahlund, två av höstens mest efterlängtade böcker.

(Det här inlägget är ett resultat av att mina vanliga månadssammanfattningar gått lite i träda och jag vill, med inspiration från The Broke and the Bookish, skapa något nytt sätt att sammanfatta läsning som varit och se fram emot ny. Vi får se hur det går.)