Category Archives: Plugg

Grejen med att älska grammatik

Mycket har skrivits om Sara Lövestams Grejen med verb och kanske är jag sist i världen med att fatta just grejen. För grejen med Sara Lövestam är att hon skriver så fantastiskt bra att det inte går att inte älska allt hon gör (dubbel negation). Grejen med Sara Lövestam är att hon är både rolig och allvarligt men också en sann stilist och lätt att förstå även när hon förklarar particip.

grejen-med-verb-grammatik-som-du-aldrig-har-sett-den-forut

Kanske att min lärare i nordiska språk på universitetet helt hade tappat koncepterna om han hade sett att någon liknar preteriumsystemet vid Stålmannen. Min lärare i nordiska språk på universitetet var en äldre herre som jämt glömde bort att han hade glasögonen på huvudet (”var har jag lagt dem nu då?”) och alltid fick något fuktigt i blicken när vi talade om medeltida ord och vissa särskilda bokstäver. En minnesvärd lektion utbrast han, från hjärteroten: ”Jag älskar bokstaven Ä. Den är en av mina stora kärlekar i livet”. Nej, kanske han inte hade blivit så upprörd över Stålmannenliknelsen ändå, när jag tänker efter. Kanske en måste ha lite humor och självdistans om en samtidigt älskar och jobbar med grammatik.

Sara Lövestam verkar ha gott om båda. Dessutom lyckas hon, samtidigt som hon är rolig, också påminna mig om saker jag lärde mig i skolan och pratade om på universitetet med just den där läraren som jag tyckte så mycket om. Då, när jag klistrade post-it- lappar över hela min minimala studentlägenhet för att försöka lära mig om subjekt, predikat, ackusativobjekt och nominalfraser. Grejen med verb är också politisk och skarp mitt i all grammatik och jag kan bara ta hatten av för Sara Lövestam som blandar politik, humor och grammatik och får det att bli så bra.

Grejen med verb är en bok jag vill ha i hyllan. Jag vill köpa den för att jag tycker att den gör en så fantastisk gärning med att göra grammatik mycket lättare än vad det är i cirka alla andra kursböcker. Jag vill titta i den då och då, både för att komma ihåg vad en infinitivfras är och för att fnissa åt Stålmannen och particip. Jag börjar tycka, precis som Bea, att Sara Lövestam är ett geni. Grejen är att ni måste läsa den här boken, ni få som inte redan gjort det.

Piratförlaget, 2014.

Köp den här eller här.

Andra som läst och bloggat: Anybody’s place, Bokhyllan, Litteraturmagazinet, Beas bokhylla, Eva Swedenmark, Feministbiblioteket, Enligt O, Dagens bok, Barnboksbloggen, Västmanländskans bokblogg.

Skrivarglädje, behärskning och prioriteringsförmåga

Tre ord som En bok om dagen yttrade till mig på twitter för ett tag sedan. Sällan har jag väl hört tre ord så väl beskriva min pluggtid som de. Kanske det ultimata hade varit att peta in ”periodvis ångestframkallande” också men det är sådana delar jag helt enkelt väljer att, ja just det, prioritera bort i minnet.

Jag har behövt rätta till en del länkar i mitt arkiv sedan jag bytte bloggplattform och då har jag också sprungit på en del inlägg jag skrivit för länge sedan och totalt glömt bort. Det är en av de många roliga sakerna med att ha en blogg, tycker jag.

Nu när jag har ett jobb jag verkligen älskar, är det då dags att sluta studera? Nja, det vet jag inte. Helt färdig med mina studier kommer jag nog aldrig att bli och jag kommer nog helt enkelt inte trivas med att inte läsa åtminstone en 7.5 poängs-kurs på kvartsfart bredvid jobbet. Det är ju så himla kul! (jag är alltså helt oironisk nu, jag älskar att plugga om jag tycker ämnet är roligt). Ett ämne jag länge velat läsa är idéhistoria och jag blir inte mindre sugen på det nu när jag läser Sven-Eric Liedmans Ett oändligt äventyr: om människans kunskaper. Den långa historien kring hur SAB-systemet på svenska bibliotek uppstod tyckte jag var bland den absolut mest intressanta kurslitteraturen på hela utbildningen (här är det fritt fram att kalla mig nörd).

Det kanske dock är slut på campuspluggandet. Jag kommer sakna det. Inte minst när jag ser tillbaka i backspegeln. Detta inlägget har jag tidsinställt, just nu är jag på väg till Umeå för att umgås med min gamla bibliotekarieklass, titta på det nya biblioteket Väven och minnas en del stunder från de gångna studieåren. Jag tror jag kommer sakna min studietid i hela mitt liv.

Glad fredag, glad nationaldag!

Vad gör ni idag? Själv ligger jag på stranden, läser om min hemstad Östersund på gränsen mellan 50- och 60- talet i Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona och dricker champagne. Det senare är väl inte bara för att fira nationaldagen utan också (mest, kanske) för att fira att jag skickat in det sista på den här omgångens studier i mitt liv. Åtta års slit över, för den här gången. (om jag får godkänt, alltså). Hurra!

image

Det där som inte riktigt passar in

I helgen var jag och hälsade på en mycket kär vän till mig i Stockholm. Som planerat tillbringade vi vår lördag i Uppsala, närmare bestämt på tre bokliga stopp: Science Fiction- bokhandeln, stadsbiblioteket och Bror Hjorths Hus där det fram tills i söndags pågick en utställning med konstverk av Shaun Tan.

Det var inte alls längesen jag läste min första bok av Shaun Tan, men på kort tid har han blivit en av mina absoluta favoriter i fråga om konst och litteratur. Jag blev så förtjust i hans verk under min litteraturkurs i bilderboksteori att jag bestämde mig för att skriva min uppsats om tre av hans böcker; Ankomsten, Borttappad och så min absoluta favorit Det röda trädet. Det jag tycker är så fantastiskt med de här böckerna är att de säger så mycket med så lite, och att de är så vackra samtidigt som de är så eftertänksamma. Shaun Tan tar sig också an tabubelagda ämnen och visar med enkelhet men djup hur svårt det kan vara att vara ny i ett land och inte känna till seder eller språk, hur annorlunda och utanför samhället en kan känna sig och hur det kan vara för ett barn att vara deprimerad och inte veta vart en ska ta vägen eller vem det är tänkt att en ska vara.

Utställningen visade tyvärr inte så mycket från Det röda trädet men väl från de andra böckerna. Jag älskade hur interaktiv utställningen var, att hela rummet hade tagits i anspråk och att barnen fick vara med och delta i konsten.

IMG_1041

Innanför dörren. Ni som läst Borttappad, ni vet.

IMG_1062

Bland det första som mötte oss, den borttappade saken i (naturlig?) storlek!

IMG_1056

IMG_1064

De hade verkligen interagerat konsten med rummet vilket jag älskade.

IMG_1060

Från den lilla konstverkstaden. Mycket effektfullt.

Jag köpte ockå med mig Berättelser från yttre förorten som jag inte läst än, och så läste jag och min vän Sommarregler på plats. Jag tror den senare kommer var min nya Tan- favorit, helt underbar i all sin enkelhet.

9789173553360_200_sommarregler

Slutspurten

image

Just nu sitter jag på tåget på väg hem från Stockholm och Uppsala och Shaun Tan- utställningen som var jättefin! Mer om den och bilder kommer i veckan här på bloggen.
Tågresan ägnas åt sista justeringar i min uppsats om Shaun Tans böcker. Lawrence Sipe och Sylvia Pantaleo gör mig sällskap med sina teorier om den postmoderna bilderboken och min magister i litteratur känns för första gången nära!
Vad gör du idag?

Jag ska bara

Den här veckan har vi läst småbarnsbilderböcker och tvåordsbilderböcker i min kurs Bilderbokens teoretiska och estetiska perspektiv. Det är jätteintressant. En av sakerna som är intressant är bara själva grejen, inte trodde jag för tio år sedan att jag skulle sitta och analysera pekböcker i en litteraturvetenskaplig kurs på avancerad nivå på universitetet. Men det visar ju bara på vad livet har att erbjuda och på att det finns så otroligt mycket mer i litteraturen än vad man tror.

En av bilderböckerna vi läser är God natt, Alfons Åberg. Ni vet. Ni vet säkert. Det är den där Alfons inte vill gå och lägga sig och innan han ska sova vill han bara ha ett glas vatten. Och kissa. Och ha nallen. Och det ena med det sjuttiofjärde. Han ”ska bara”.

Den här boken är så himla fin. Inte bara för att jag känner igen den så väl från när jag själv var liten, utan också för att det där med ”ska bara” verkligen hänger med en hela livet. Gunilla Bergström är ju rätt finurlig när hon avslutar boken med att det är pappan som ”ska bara”. Ska bara läsa tidningen först. Det gör verkligen boken till en allåldersbok.

9789129665512_200_god-natt-alfons-aberg_kartonnage

På mitt jobb ska jag ”bara” väldigt mycket. Jag ska gå hem nu, jag ska bara plåstra om den här boken först. Jag ska lägga den här bokbeställningen, jag ska bara göra klart den här skyltningen först. Jag tror att det har att göra med att mitt jobb är så fascinerande varierat, jag gör verkligen inte en sak utan hundra och det är jätteroligt. Och fortfarande ska jag ”bara” göra en massa saker innan jag går och lägger mig, precis som Alfons. Framförallt så ska jag bara läsa en sida till.

Känns det igen? Vårat förra tema på kursen var ”bilderboken som allålderslitteratur”. Jag tror att mer än en vuxen, vid sidan om barnen, känner igen sig i alla Alfons ”ska bara” och just att bilderböcker kan tilltala alla åldrar är något jag tycker är himla fint. Jag har verkligen återupptäckt bilderboken det här året, både med den här kursen och mitt nya jobb och det är något jag är väldigt tacksam för.

Bilderböcker – bara för barn?

Jämsides med mitt bibliotekariejobb håller jag på att läsa färdigt min magisterexamen i litteratur och den sista kursen i den är ”Bilderbokens teoretiska och estetiska perspektiv”, mycket passande just nu eftersom det är som barn- och ungdomsbibliotekarie jag jobbar. Både att jobba med bilderböcker dagligen, se vilka som lånas och läses och läsa dem själv, och att studera dem ur ett teoretiskt perspektiv har varit oerhört intressant. Jag som älskar både konst och litteratur tycker att det är fantastiskt att se och studera hur ord och bild sammansmälter, ger olika versioner av samma historia eller ibland är totalt motsägelsefulla.

Den här veckan har jag bland annat läst Stian Holes Hermans sommar. Inledningsvis blev jag inte 9789150109115_200_hermans-sommarsärskilt förtjust i den, även om jag älskade ljuset i den och tyckte collagen, för den är gjord i collage av foton, var intressanta så föresvävade mig tanken att den inte verkar vara särskilt riktad mot barn. Inte heller lånas den särskilt mycket av barn på biblioteket, däremot har jag pratat med många vuxna som älskar den.

Men ska det behöva betyda att den inte är bra? I torsdags lyssnade jag på Stian Hole berätta på Bokcafé Pilgatan i Umeå och jag frågade just om han riktar sig mot någon speciell målgrupp i sina böcker. Hans svar var att han inte tänker alls på det, att målgruppen är underställd konsten och att det är förlaget som vill passa in hans böcker och texterna i dem i barnlitteraturfacket.

Men var skulle en placera dem på biblioteket om inte på barnavdelningen? Det finns helt enkelt ingen placering som heter ”Bilderböcker för vuxna”, mig veterligen. Det finns ju för grafiska romaner, kanske är det dags att utveckla systemet ännu lite mer? Vad är det som säger att vuxna inte också kan älska bilderböcker, varför görs det så få bilderböcker för vuxna? Eller görs det och var finns dem? Är det ens bra att ha åldersplaceringar på alla typer av böcker?

Jag tycker att den är en fantastisk konstform, bilderboken.

Vad tycker du?

Back on track

Med tanke på att förra inlägget i den här bloggen kallades ”The end of an era” och publicerades för tio dagar sedan hade man mycket väl kunnat tro att jag gett upp bloggandet.

Det har jag nu en gång inte, däremot har det hänt en hel del i mitt liv som gjort att bloggen fått komma i andra hand. Förra inlägget handlade om att jag nu läst klart min utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap, nu är jag sprickfärdig att berätta att jag också fått jobb som bibliotekarie och kommer bland annat ha hand om barn- och ungdomslitteratur på biblioteket där jag nu jobbar. Det känns så fantastiskt roligt, speciellt eftersom barn- och ungdomslitteratur ligger väldigt nära mitt hjärta och eftersom det också är en genre som ingått i mina tidigare litteraturvetenskapliga studier. Under våren kommer jag också läsa en del datavetenskap på halvtid, för sluta plugga kommer jag nog aldrig kunna göra.

Även om jag inte har bloggat så har jag däremot plöjt en hel del böcker. Jag har läst om Cirkeln och Eld och läste ut Nyckeln på tåget hem från ett kortare besök hos släkten i Småland. Sammanfattningsvis kan jag säga att, som jag också märkt någon gång tidigare i mitt liv, faran med offentlig läsning att risken för offentligt storlip liksom ingår. Men mer om de böckerna i veckan. Jag kommer i veckan också recensera Vägen mot Bålberget, skriva om varför jag älskade Thrillerliv så mycket och berätta om upplevelsen att lyssna på Utvandrarna som ljudbok. Det blir också en hel del lästips på böcker om läsfrämjande och böcker om läsningens betydelse, som också var det mitt examensarbete handlade om. Och kanske lite annat.

The end of an era

2014 års läsår inleddes kaotiskt för mig, helt plötsligt hade jag sju böcker påbörjade utan att jag vetat hur det gick till. Nu i veckan har jag faktiskt avslutat tre stycken, en helt fantastisk, en väldigt bra och en som svajade som en trädtopp i oktoberstorm. Det var The Terror, Utvandrarna på ljudbok och Noveller, dikter, prosafragment av Stig Dagerman. Vilken som var vilken lär avslöjas i bloggen nästa vecka!

Den här veckan har det däremot inte varit mycket läsande, den har mest bestått av sista filande på examensarbetet och, igår, opponering. Den kommande helgen är min sista som student i Umeå och förutom att slutligen lämna ifrån mig min uppsats kommer jag också säga hejdå till min klass. Det är oerhört roligt att vara färdig med min utbildning men samtidigt är det sorgligt att avsluta just det kapitlet. Min klass och framförallt de vänner jag fått i den har varit ovärdeliga under tiden jag bott i Umeå. Det är med lite sorg jag kommer åka hemåt igen, samtidigt vet jag att det inte är hejdå till alla för alltid.

Tiden i Umeå har bjudit på en hel del stress, en hel del maratonpluggande på biblioteket tillsammans med mina ständiga pluggkamrater, en hel del uppsatsångest, många nya jobberfarenheter och som vanligt när det gäller studier, en del frustration. Men det har också varit mycket humor, roliga föreläsningar, väldigt många nya insikter och några äventyr. Jag hoppas även framtiden kommer bjuda på det.