Category Archives: Tema illustratörer

Fantasyhelg: intervju med Peter Bergting!

 

Peter Bergting är illustratör och författare och har nyligen släppt andra boken i fantasyserien Legenden om Morwhayle. Boken heter Demonprinsessan och den fortsätter där Häxmästaren slutade. Förutom att skriva och illustrera böcker och designa rollspel har han också tillsammans med Jens Lapidus gett ut den grafiska romanen Gängkrig 145. En mångsysslare med andra ord.

Peter berättar att han varit illustratör i 23 år – i hela sitt yrkesverksamma liv. På min fråga säger han att det är roligare att skriva, mest för att det fortfarande känns lite nytt även om han skrivit från och till under alla år – dock inte med någon tanke på att publicera.

–          Steget från översta lådan i skrivbordet till utgiven bok är ganska långt. Men nån artikel i en gammal Sinkadus om magiska böcker och sånt fick jag med.

Legenden om Morwhayle är din första (och andra) fullängdsroman, som du också illustrerat. Vilket kom först, bilden eller berättelsen?

–          Jag tänker nästan aldrig först. Det som kommer är oftast en känsla eller en mening, en replik, ibland en tydlig scen och så arbetar jag från det. Ibland kan jag bli otroligt inspirerad av helt bizarra saker, allt från ett klipp i en Disney film till tonartshöjningen i en sång och den känslan jag får just då vill jag gärna försöka förmedla själv i ord eller bilder fast i ett annat sammanhang.

Bland det jag gillar bäst i Morwhayle-serien är att det onda och goda inte alltid är helt svart och vitt och att karaktärerna är så levande. Vad tycker du är viktigt i en fantasyroman och har du några favoriter i genren?

–          Mina favoriter är ju klassikerna som var stora när jag växte upp, precis som Potter och Hungerspelen kommer vara störst för den här generationen. Jag gillar dystopier, gärna efter katastrofen-teman. Något som ofta dyker upp i mina egna böcker. Både Portent och Morwhayle är ju post-apokalyptisk fantasy i det att världen drabbats av en stor katastrof. Morwhayle lider ju av sviterna efter det stora magi-krigen som ödelade världen. Men mina egna favoriter …håll i dig: Jack Vance (Dying Earth), Harry Harrison (Stainless Steel Rat), Michael Moorcock (Stormbringer), Robert E Howard (Conan), Fritz Leiber (Fafhrd and the Gray Mouser), Tanith Lee (Don’t Bite the Sun), Ursual K LeGuin (Earthsea) osv osv osv…

Mångsysslare var som sagt ordet. Jag blev personligen oerhört förtjust när Rabén och Sjögren i höstas gav ut tre Astrid Lindgren- titlar i pocket – alla med omslag av Peter Bergting. Jag älskar visserligen även Ilon Wiklands omslag av Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio och Ronja Rövardotter men de nya omslagen är ocskå otroligt vackra – och kanske kan det också leda till att böckerna hittar nya läsare.

Jag passade på att fråga om det blir några fler Astrid Lindgren- omslag och svaret var förmodligen inte men det var inte helt säkert –  Peter menar att just de titlarna är liksom hennes fantasyböcker.

Min sista fråga var av ren nyfikenhet och det finns säkert fler med mig som vill veta: Kan du säga något om tredje Morwhayle-boken?

Svaret var glädjande.

–          Jag kommer skriva nya noveller som binder ihop de tre böckerna. Det finns även några trådar som inte kommer få plats som jag kommer släppa gratis på morwhayle.se och facebook.com/morwhayle.

Redan nu finns det gratis noveller på Peters blogg på Bokus och på morwhayle.se, på den sidan finns det också en hel del annat roligt som jag berättat om här. Glömt inte gå och in och kolla!

Peter berättar också att alla trådar kommer knytas ihop, från minsta lilla ekollon till häxmästaren och vad som egentligen lurar i demonsvärdet. Han säger att han har haft tid att fundera på mytologin och hur allt hänger ihop i tre år nu.

–           Jag har ju alltid haft hela storyn klar och det blir mer kärlek, tragik, magi och odöda. Allt som jag gillar =). Kanske blir det lite mer vuxet. Det är många som kommenterat att det egentligen kanske inte är en renodlad ”barnbok” och att vuxna har lika god behållning av den (kanske mer till och med). Semic har varit kanon för att hålla balansen där och min redaktör Johanna (som precis debuterat själv med vampyrboken Smittad – läs den!) har haft förmågan att peta hål rakt genom manuset där jag minst anade det. När vi började prata om trean så hade hon lite idéer om syskonen som jag inte alls tänkt på. Det roliga är att få skriva om Arteil och Malda  utan att skygga för att de är unga vuxna med ett komplicerat förhållande till varandra men även världen runt omkring den. Något som jag tror inte är så vanligt i den här typen av fantasy. Malda är ju en otroligt komplex karaktär med mestadels dåliga sidor men som man ändå gillar.

Jag vet inte med er, men jag är väldigt nyfiken på tredje boken. Läs mer om Peter här eller här, och missa inte den fina sidan morwhayle.se! Missa heller inte fantasyhelgens sista inlägg här på bloggen ikväll, då det blir boktips på hög.

Författarbilden lånad från Semic.

 

Tema illustratörer: Peter Bergting

Fantasyhelgen här på bloggen fortsätter med att nystarta Tema Illustratörer och att denna gång berätta om Peter Bergting som både är illustratör, serietecknare och författare – en mångsysslare från Åmål. Bland mycket annat har han illustrerat omslagen till många fantasyböcker, formgivit rollspel, skrivit en serieroman tillsammans med Jens Lapidus och gett ut de egna fantasyserierna The Portent och Legenden om Morwhayle.

Jag tycker om hans bilder främst för att de är så livfulla, även när de är mörka. Jag tycker om färgerna och sättet att måla som då och då påminner mig om John Howe. Jag tycker också det är roligt att hans lager är så otroligt brett – det ryktas om att Morwhayle även det kommer bli ett rollspel.

Bland de allra finaste omslag jag tycker Peter Bergting har gjort är de nya Astrid Lindgren-pocketarna som kom ut i höstas. Jag älskar Astrid Lindgrens böcker och Ilon Wiklands gamla omslag så självklart var jag skeptisk innan jag såg dem – det hade jag bevisligen inte behövt vara. Det här är omslagsbilderna till Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio och Ronja Rövardotter.

En annan känd bok som Peter Bergting har gjort omslaget till, tillsammans med Alvaro Tapia, är Harry Potter och Dödsrelikerna.

Det här var egentligen mest ett urval, om du vill veta och se mer tycker jag du ska gå in på Peter Bergtings hemsida, tumblr, Bokus-blogg eller hemsidan för Morwhayle – på den sistnämnda finns förutom bilder också en tjusig trailer för Demonprinsessan, gratis Morwhayle-noveller att ladda ner och en provsmak på Häxmästaren som ljudbok.

Imorgon blir det mer Bergting här på bloggen, jag har gjort en intervju med Peter där vi bland annat får höra om det blir mer Lindgren-omslag och får en liten, liten sneakpeak på tredje Morwhayle-boken. Häng på!

Illustratörer: Paul Raymond Gregory

I mitt illustratörstema fortsätter jag en stund på den inslagna vägen med Tolkienillustratörer, Paul Raymond Gregory är visserligen mycket mer än så men det var genom Tolkiens verk jag hittade hans bilder. Konstnären själv föddes 1949 och började måla tavlor ur Tolkiens värld på 1970- talet. Han har visserligen inte illustrerat böcker så vitt jag vet, men att han målat så mycket ur böcker tycker jag ändå kvalificerar honom till temat. Dessutom har han illustrerat flera skivomslag, bland annat till Blind Guardian.

Paul Raymond Gregory är faktiskt en relativt ny bekantskap för mig, första gången jag kom i kontakt med hans verk var när mamma och jag för några år sedan på chans åkte på en konstutställning på Waldemars udde, konstnären skulle rita framförallt ur Tolkiens värld och jag kunde inte motstå.

Jag älskade det. John Howe och Alan Lee i all ära, men Paul Raymond Gregorys Tolkienbilder är så vackra att det nästan gör ont ibland och så djupa att vi var rädda att trilla innanför ramen där vi gick, både för att konsten var så levande och för att många av målningarna är stora, vissa flera meter breda och upp emot två meter höga. Bland det mest häftiga är också att ramarna är konstverk i sig, de är handgjorda ramar i historiska stilar speciellt utvalda av rammakaren John Davies och Peter Nahum, konstnärens lärling. Det mest fantastiska exemplet på det är i mitt tycke mittenmålningen ur serien The Designs of Melkor, där den inre ramen är målad och den yttre är en ”riktig” ram. Man kan se den i sin helhet här. Den ger verkligen en 3D- känsla och sedd i full storlek blir man nästan rädd för den.

Paul Raymond Gregory har gjort flera bilder av Smaug, draken från Bilbo. Jag tyckte verkligen om Smaug i boken (drakfantast!) och jag gillar verkligen Smaug-målningarna. Den här är en av mina favoriter, och även den här:

Bilden är ett fotografi från en samlingsbok med de flesta av tavlorna jag köpte på utställningen. Just den på ett sätt tredimensionella bilden på Melkor är framsidan (dock lite beskuren, man får inte hela 3D-känslan).

Jag avslutar med att visa två helsidesuppslag ur min ganska tummade bok (åh vad jag är glad över den!) Det första visar Source of the Andiun, som du även kan se här. Den andra visar en bild på serien jag beskrivit ovan, The designs of Melkor, med konstnären i förgrunden som visar lite på tavlornas storlek och även på de fina ramarna.

Titta även på de tjusiga Mount Doom, Departure of Boromir, Death of Theoden, Forest Dream och Grond.

Tema illustratörer: Om John Howe och Alan Lee

Från Ilon Wikland, Estland och Sverige ska vi via illustratörstemat bege oss till England men först över Atlanten till Kanada, där John Howe föddes 1957, i Vancouver. Han studerade konst i Europa och är mest känd för sina många illustrationer till J. R. R. Tolkiens verk.

John Howe var en av de allra första illustratörerna jag älskade och också en av de konstnärer som jag har tavlor av på väggarna – just nu målar jag om hemma och tavlorna är nerpackade i källaren så det blir ingen bild just nu, kanske senare. Jag kom i kontakt med hans bilder när jag fick alla Sagan om Ringen- böckerna i present för drygt tio år sedan eller så, det var förutom trilogin också Silmarillion, De förlorade sagornas bok 1 & 2 och Sagor från Midgård samt Ringens värld som är en samlingsvolym med fakta, namn och datum. Många år tidigare hade jag fått och älskat Bilbo och även den har John Howe illustrerat.

Mest känd är John Howe just för sitt arbete med Sagan om Ringen men han har också illustrerat till Robin Hobbs böcker och skrivit flera böcker om att illustrera, som John Howe fantasy art workshop, Forging dragons och John Howe fantasy drawing workshop.

Här kan du läsa en rolig och intressant intervju med John Howe – där han bland annat får svara på vilken fråga han skulle ställa till Tolkien om han kunde och han säger: ”Do Balrogs have wings?” – samt se en uppsjö av hans allra finaste bilder. Många av de som finns med i intervjun hör till mina absoluta favoritillustrationer av John Howe, bland dem den översta som brukar benämnas Smaug. Här kan du se John Howes eget galleri, ta gärna tid och bläddra för det är fantastiska bilder.

Tillsammans med Alan Lee var John Howe också huvudillustratör för bilderna bakom Peter Jacksons Sagan om Ringen- filmer. Jag tycker det är fantastiskt roligt att det syns så himla väl, vissa av scenerna i filmerna är så lika Howes och Lees bilder att man skulle kunna lägga de bredvid varandra och knappt märka skillnaden. Bara titta på de här bilderna, eller som exempel den här.

Alan Lee är en engelsk illustratör och även han har illustrerat mycket till Tolkiens verk. De är väldigt skilda typer av konstnärer, John Howes verk är ofta dramatiska och fyllda med klara färger medan Alan Lees är mer dämpade och mer, naturnära skulle man kunna säga. Jag tycker båda är oerhört skickliga på olika vis men det var John Howe jag föll för först. Jag har även en Sagan om Ringen- samlingsvolym illustrerad av Alan Lee i min bokhylla (såklart), det är en mycket fin upplaga som var ganska dyr när den gavs ut men som jag fyndade på en bokrea.

Alan Lee har inte en lika omfattande hemsida som John Howe men på theonering.net som är en stor Sagan om Ringen- fansite kan man se oerhört många av hans bilder. Klicka här. De har också många bilder av John Howe, här.

Nästa vecka kommer jag fortsätta i fantasyhyllan och berätta om en konstnär vars bilder verkligen tog mig med storm på en konstutställning och som också har illustrerat till Tolkiens berättelser – dock inte i några böcker vad jag vet men i fantastiska tavlor.

Tema illustratörer: Om Ilon Wikland

Jag börjar mitt illustratör-tema med en ganska välkänd konstnär, Ilon Wikland. Ilon är född i Estland och kom som flykting till Sverige 1944. 1953 träffade hon Astrid Lindgren när hon sökte jobb på Rabén och Sjögren och fick illustrera den nyligen färdigskrivna Mio min Mio. Efter det fortsatte samarbetet med Astrid, kanske passar deras berättelser och bilder så fint ihop för att båda har sagt att de skriver och målar för barnet inom sig.

Det första jag minns av Ilon Wikland var när jag läste bilderboken Skinn Skerping – hemskast av alla spöken i Småland. Jag vet att det är en av Astrid Lindgrens mindre kända böcker och just därför tjatar jag en hel del om den i bloggen. Den är en fantastisk spökhistoria om en dräng vars blod frös till is när han skulle skämta med kyrkohedern och som går igen hundra år senare. Jag läste den när jag var runt åtta år och den skrämde fullständigt livet ur mig. Det var i samma veva som jag upptäckte Eva Ibbotson och jag antar att det är därifrån mitt spökintresse kommer.


Skinn Skerping hade inte varit samma bok utan Ilon Wiklands illustrationer. Hennes framsidor i all ära, men jag tycker det är i bilderböcker hon verkligen briljerar. Det är ett sådant djup och sådana färger i den här boken, och bilderna på kyrkogården får mig än idag att minnas hur jag ryste när jag läste den. En av de bilderna är roligt nog framsida till den engelska upplagan, då heter den The Ghost of Skinny Jack.

Det är en ganska grym historia så man kanske inte ska läsa den för väldigt små barn, 6-9 år står det på Adlibris hemsida men jag skulle snarare säga från åtta år och uppåt, för som vanligt med riktigt bra böcker kan den läsas med stor behållning även av vuxna.

När vi ändå pratar om bilderböcker tycker jag inte att man ska missa att det är Ilon Wikland som illustrerat Mark Levengoods tre böcker Sucka mitt hjärta men brist dock ej, Hjärtat får inga rynkor samt Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig.

De är som små bilderböcker de också, och förutom att illustrationerna är otroligt fina är det också helt underbara böcker, framförallt Sucka… och Och jag läste…


Från Sucka mitt hjärta men brist dock ej.

Ilon Wikland är den konstnär som illustrerat flest av Astrid Lindgrens böcker. Här kan se och köpa de böcker hon illustrerat. Informationen är lånad från Ilons hemsida där du kan läsa mycket mer om henne. Här kan du se och köpa hennes bilder.

Tema illustratörer på bloggen under hösten och vintern!

Omslagets vara eller icke och vara och framförallt dess betydelse för bokköp är en fråga som surrar omkring i bloggvärlden mest hela tiden.

För mig är det enkelt. Jag älskar snygga omslag och mer ofta än sällan får ett omslag avgöra om jag köper en bok eller inte. Omslaget är en stor del av boken och om det finns illustrationer är de också en stor del av boken för mig. Jag älskar bilderböcker och illustrerade böcker, kanske för att jag även målar och ritar en hel del själv. Min älskade morfar var konstnär och åtminstone lite av den ådran han har fört över på ungefär vart och ett av sina barn och barnbarn. Naturligt nog är jag uppväxt med nästan lika mycket konst som litteratur och jag har flera favoritkonstnärer (även om de inte alltid sammanfaller med morfars smak, så mycket kan jag säga…)

Under november månad kommer jag presentera mina favoritillustratörer här på bloggen, en eller två i veckan kommer det bli beroende på hur mycket bilder jag hittar. Av upphovsrättsskäl kommer jag förmodligen inte publicera så många bilder i bloggen men jag kommer länka och lägga upp bilder på mina egna böcker i stort antal! Först ut, i helgen, är Ilon Wikland.

Hur stor roll spelar framsidan och illustrationer för dig? Och vem är din favorit?