Cirkeln – Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Cirkeln är en sådan bok som man skulle kunna bli trött på redan innan man läst den, för hajpen har varit stor och speciellt i bokbloggarvärlden. Jag har låtit bli att läsa recensioner på förhand men kan lyckligt konstatera det som jag antar att de flesta redan sagt vid det här laget: Cirkeln är bra. Jättebra.

Även om de flesta säkert hört det vid det här laget får väl ändå några ord sägas om handlingen. Engelsfors är platsen, en liten håla där alla känner alla och där inte mycket händer förrän en elev hittas död på skoltoaletten. De flesta förmodar att det är självmord men det finns de som vet bättre och snart börjar en uråldrig ondska sprida sina tentakler bland Engelsfors ungdomar. Sex unga samlas en natt när månen färgas röd och får veta att de har ett uppdrag, att de är utvalda. Men till vad?

Det märks att Cirkeln är första boken i en trilogi, för mycket tid läggs på presentationer och uppbyggandet av karaktärer och handlingen får till viss del vika undan för att personligheterna ska få ta plats. Inget fel med det, för även om handlingen ibland står och stampar kommer man mycket närmare personerna som tar plats i den och det bådar väl för kommande böcker.

Samtidigt som det är en slags fantasy-blandning med lite Buffy-vibbar (yey!) är det också en svidande beskrivning av exakt hur svårt det kan vara att vara ungdom och annorlunda i en småstad.

För så är det i den här jävla stan, tänker hon. Du är bara den som alla andra tror att du är.

Jag känner igen det så väl och ungdomarnas känslor är så lätta att ta på att det nästan gör fysiskt ont när de far illa. Mobbning och utanförskap och att finna sig själv går i Cirkeln hand i hand med att få reda på att man är häxa, och vad man gör med de krafter som tilldelas en. Att inte alla faller inom samma ram och visar sig mogna uppgiften gör dem bara ännu mer trovärdiga – de är trots allt bara ungdomar och när krafter släpps lös inom en som man inte har riktig kontroll över kan revanschen och de egna syftena visa sig vara alltför frestande.

Det är där Cirkeln är som bäst och det är det jag minns mest. Ungdomarna och personerna blir nästan levande och mycket mer än magin levandegörs deras svårigheter i vardagen och hur jobbigt det kan vara att växa upp. Jag antar att historien och magin kommer få ta mer plats i kommande böcker men jag hoppas och tror att det inte blir på bekostnad av karaktärerna.

0 thoughts on “Cirkeln – Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

  1. Jag blev anti Harry Potter, när den vågen kom. Ville inte läsa böckerna, alla pratade om dem och jag bara tvärvägrade. Sedan tog jag mig an tredje, eller om det var fjärde boken under nian (2005) och jag blev arg på mig själv för att jag varit så envis. Detta är ett boktips med andra ord? (;

Kommentera