Då- och dåläsningen

Läsningen ska inte kännas som ett hinder, men ibland gör den det ändå. När jobbet och livet bygger hinder känns det ibland som att läsningen bara är ett ytterligare sådant på vägen. Ibland är den istället räddningen att sjunka ner i.

När en tung roman känns som ett oöverstigligt projekt brukar jag förlita mig på ljudböcker, poesi eller noveller – eller något av allt. Just nu läser jag den fantastiska Höstväsen, en samling skräckberättelser från några av de största och bästa fantastiskförfattarna idag. Varligt läser jag, en i taget, för att inte tappa läslusten totalt. Jag lyssnar också, på novellerna i Stina Stoors Bli som folk och det är en så fantastisk uppläsning att jag nästan saknar ord. Men Stina Stoor, hon har dem. Orden.

Jag har också lyssnat på Elisabeth Östnäs Feberflickan till min bokcirkel Prosa&Prosecco, och igår möttes vi för att tala om den. Den var en perfekt bokcirkelbok, lagom kort och fantastiskt mångtydig.
Möte med Prosa&Prosecco. Det är min bokcirkelvän och kollega som tagit bilden – jag tycker verkligen om att vi ser ut som en spegelbild, säkert i full diskussion om Lunas svårfångade gestalt. Mer om Feberflickan, senare.

Att bokcirkla är också ett fint sätt att hålla fast i läsningen när den ibland verkar vilja glida en ur händerna. Jag får en extra knuff till att faktiskt läsa istället för att scrolla i mobilen (även om jag nu lyssnade på Feberflickan) och att få prata om ens litterära upplevelser gör en bara mer sugen på att faktiskt plocka upp en bok till.

Hur botar du dina lässvackor?

Kommentera