De odöda

Lagom till höstrusket på riktigt dragit in sina skyar över det avlånga landet ger Semic ut novellsamlingen De odöda, en blandning av gamla och nya skräcknoveller. Klassiska verk av Selma Lagerlöf, Edgar Allan Poe och H.P. Lovecraft blandas med nyare material av Caroline L Jensen, John Ajvide Lindqvist, Amanda Hellberg, Anders Fager, Andreas Roman, Åke Edwardson och Johan Theorin.

Vad kan passa bättre en regnig kväll i oktober? Inte mycket, I tell you. Jag har läst till och från i De odöda i ungefär en månad och det är helt perfekt då- och då-skräckläsning eftersom novellerna är lika olika som de är många. De äldre novellerna hade jag redan läst men de är fint utvalda – ändå står sig de nyare väl mot klassikerna.

Jag gillar faktiskt allihop, de är alla ruskiga och småkrypande otäcka. Sju års olycka av Caroline L Jensen är dessutom riktigt, riktigt vidrig – i ordets bästa skräckbemärkelse. Jag kan säga att jag faktiskt var lite rädd över att se mig i spegeln efteråt och det är ett gott betyg. Den och Alla sorters monster av Andreas Roman var de som skrämde mig mest, den senare för att den så väl visar på att det dolda i skräcken ofta är så mycket mer skrämmande än det uttalade – och för att den illustrerar såväl mänskliga monster som mytiska.

Rent stilistiskt tycker jag att Åke Edwardsons Fönstret är bland de absolut vassaste. Den är krypande, suggestiv och väldigt otäck på ett oerhört subtilt sätt. Jag skulle kunna fortsätta och berätta om alla novellerna – faktum är att alla är bra och de flesta är riktigt skrämmande.

Semic, 2012.

5 thoughts on “De odöda

Kommentera