De som går igen – Marcus Sedgwick

De som går igen är en ungdomsbok i bästa Dracula-stil, med vampyrer som är riktigt härligt genomonda och inte särskilt fagra alls. Det är en bok jag hade älskat när jag var i tonåren, men som jag idag tycker mycket om. Den är lite för tunn för att den ska platsa på hyllan med vampyrbiblar, men den är gedigen och genomarbetad och mycket välskriven.

Tomas och Peter är far och son och flyttar omkring utan att kunna slå sig till ro. Just nu bor de strax utanför byn Chust och försörjer sig som skogshuggare. De är inte utstötta, men inte riktigt accepterade heller. Märkliga saker börjar hända när flera mystiska dödsfall sammanfaller med en samling kringflyttande romers ankomst till byn. Peter börjar snart förstå att saker och ting inte står rätt till, och snart börjar dödens andetag rossla i luften…

Vad jag gillar främst med boken är stämningen, Marcus Sedgwick lyckas verkligen med bilden av två ensamma skogshuggare utanför byn, av skogen som tynger och mörkret som lurar bakom knuten. Han har gjort digra efterforskningar om olika vampyrmyter och mycket känner jag igen från vad jag själv läst mig till. Ibland blir det dock för informativt, det märks att det är fakta som placerats in i berättelsen på lämpliga ställen och även om det är intressant förstör det lite av den bild han själv målar upp. Kanske hade boken tjänat på lite mindre fakta, men jag hade nog föredragit att dra i andra änden och göra den längre. Ungdomsböcker behöver inte vara tunna bara för att de är ungdomsböcker, och jag hade lätt kunnat följa Peter och Tomas i hundra sidor till.

Jag tycker det är spännande med vampyrböcker som avviker från den bild som är allra vanligast just nu, den av den vackre och plågade vampyren som kämpar mot sin ondska. Guillermo del Toro och Chuck Hogan gjorde det med sin The Strain, De som går igen är ett bra exempel på en ungdomsbok som går samma väg. Vampyrer som går tillbaka till ursprungets ondska är mer fascinerande i min mening, och Marcus Sedgwick berör inte bara ondskan utan också tilliten och kärleken. Men återigen känns det mest som att han bara skrapat på ytan, jag tycker om De som går igen men hade tyckt ännu mer om den med lite mer djup i.

B. Wahlströms, 2011

Andra har också läst:

Boktoka

Bookis

Fru E

Boktokig

Bokomaten

0 thoughts on “De som går igen – Marcus Sedgwick

  1. Håller med, jag skrev att den inte kommer igång på riktigt förrän efter 100 sidor, vilket inte är riktigt ok för en bok på 200 sidor. Men den hade lätt kunnat vara 400 sidor utan att bli dålig.

Kommentera