De tio bästa filmerna det senaste decenniet

När jag ändå listat de tio bästa böckerna så kan jag lika gärna fundera ut mina filmfavoriter under de senaste tio åren. Roligt!

1. The Lord of the Rings (trilogin, 2000-2003)
Ja, det är väl för min del ganska odiskutabelt helt enkelt. Trots en del småfel i förhållande till boken ändå ett mästerverk, tre fantastiska filmer av Peter Jackson som gör rättvisa åt de underbara böckerna på ett sätt ingen väl trodde möjligt.

2. Pan’s Labyrinth (2006)
Så vacker, så hemsk, så sorglig, så magisk. En liten flickas fruktlösa kamp för sig själv och sin mor och för magin i livet hon så starkt tror på men som de vuxna bara förkastar. Många som har sett den här säger att den inte var som de förväntade sig. Jag undrar vad de förväntade sig. Jag tyckte det var en av de mest fantastiska filmer jag sett.

3. The Life Of David Gale (2003)
En av få filmer på min lista som kunde utspelat sig i verkligheten. Lysande skådespeleri och väldigt tänkvärd historia, Kate Winslet spelar reporten som ska intervjua David Gale (Kevin Spacey), en professor och dödsstraffsmotståndare som nu själv sitter dödsdömd, enligt honom oskyldigt anklagad för våldtäkt och mord på en av hans kollegor. En film som berör, som inte lämnar en och som får en att tänka efter på många sätt.

4. Kill Bill 1 & 2 (2003-2004)
Pulp Fiction i all ära, men jag tycker Kill Bill är Tarantinos mästerverk. Och Uma Thurmans. Våldsam, jovisst men det är också tanken. Också otroligt snyggt gjord. ”Revenge is a dish best served cold”.

5. Moulin Rouge (2001)
I regi av Baz Luhrmann, som också gjort en av mina gamla favoriter, Strictly Ballroom, blir Moulin Rouge en färgfylld musikal full av tokigheter, men också en sorglig kärlekshistoria och ett grymt skådespeleri. Favoritscenen – och favoritlåten – är den hårresande tjusiga versionen av Roxanne som sjungs av José Feliciano och Ewan McGregor, originalversionen med Police låter lite lam efter det. Också Show Must Go On sjungs i en helt otrolig version av Jim Broadbent och Nicole Kidman.

Också en musikal, men så olik den föregående det bara är möjligtm, färgkaoset från Moulin Rouge har bytts ut mot svart, vitt och blodrött. Tim Burtons filmversion av Stephen Sondheims skräckmusikal där barberaren Benjamin Barker blir oskyldigt dömd och landsförvisas. När han återvänder tjugo år senare är hans fru försvunnen och hans dotter fängslad, och Benjamin Barker blir Sweeney Todd – som svär att han ska hämnas. En nattsvart men otroligt snyggt gjord film som sänder kalla kårar längs ryggraden och som bär Tim Burtons oefterhärmliga märke med sig.

7. Drag Me To Hell (2009)
Jag gillar bra skräckfilmer, och det är så sällan det släpps riktigt bra skräckfilmer att jag blir lycklig när det kommer en film som inte satsar allt på gamla klassiska knep och så mycket blodspillan som möjligt utan istället fångar tittaren med en blandning av onämnd skräck, rent äckel och en bisarr humor. Topp- poäng för det!

8. Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl (2003)
Ända sedan Errol Flynn blev min barndomshjälte i filmer som framförallt Kapten Blod och Slaghöken, har äventyrsfilmer och piratfilmer alltid fångat mig. Tyvärr upphörde de underhållande och tjusiga piratfilmerna med Flynns, Burt Lancasters, Douglas Fairbanks och liknande storheters död och inget försök att återuppliva genren har slagit väl ut (Vem minns Cutthroat Island och var tog Renny Harlin vägen?) Första filmen i Pirates– trilogin är däremot en underhållande, gastkramande och välgjord återgång till bättre tider. Den har exakt tillräckligt mycket glimten i ögat för att inte bli fånig och skelett-piraterna är tillräckligt elaka för att vara underhållande. Orlando Bloom är om inte en fullvärdig arvtagare till Flynn så i alla fall på god väg och Johnny Depp… är ju Johnny Depp. Obetalbar. Synd att tvåan och trean inte är hälften så bra, dock så innehåller tredje filmen en av de tjusigaste öppningsscener jag någonsin sett, en domedagsscen där en liten pojke ska hängas och sakta men säkert lockar alla missdådare i hans sällskap att stämma upp i en uråldrig sång som får nackhåren på åskådaren att resa sig.

9. Slumdog Millionaire (2008)
Kontrasterna i berättelsen om pojken som växer upp i Mombais slum och den unge mannen som sitter i heta stolen på Indiens ”Vem vill bli miljonär” är slående. Vackra färger och humor blandas med djupt nergången slum och mörka föresatser, kärlek och avsky tar plats om vartannat och allt som allt är det en fantastiskt vacker historia.

10. Bridget Jones’s Diary (2001)
Jag älskade boken, och jag älskar filmen. Renée Zellwegger borde fått en Oscar och det är hon som gör hela filmen. Bara öppningsscenen är… galet rolig.

Kommentera