Dead until dark – Charlaine Harris

Dead until Dark är första delen i Charlaine Harris serie Southern Vampire Novels vilka handlar om den helt vanliga – förutom att hon är tankeläsare – servitrisen Sookie Stackhouse och hennes allt igenom ovanliga pojkvän, vampyren Bill. I första delen blir både Bill och Sookies bror Jason anklagad för mord de inte har begått och måste själva ta reda på vem som är mördaren. Det ovanliga med den här serien är att vampyrers existens är erkända av allmänheten och de lever ”mitt ibland oss”.

Nej, jag kunde alltså inte låta bli. Även om jag inte var helt förtjust i True Blood, så var jag tvungen att läsa första delen i bokserien som ligger bakom den populära TV-serien. Boken är ju alltid bättre, inte sant?

Ja, skulle jag vilja säga. Men i detta fallet tyvärr bara marginellt. Jag är knappt mer förtjust i boken än TV-serien och det var precis så jag faktiskt orkade läsa ut den. Det är sällan en vampyrbok fallerar när det gäller min fascination, men den här har lyckats och framförallt skulle jag tro att det beror just på vampyrernas sätt att komma ut ur nattmörkret och in i det upplysta dagsljuset. Inte bokstavligt talat, för Harris vampyrer är nattlevande varelser som sover på dagen och jagar på natten, men metaforiskt sett då vanliga människor vet om och accepterar att de finns mitt ibland dem.

Det har till och med gått så långt att vampyrerna omfattas av lagen, det är förbjudet att döda vampyrer eller tappa dem på blod, och vampyrerna kan beställa syntetiskt blod i barer och affärer, eller ”True blood”. I och med detta grepp tar Charlaine Harris ifrån mig allt det jag älskar med vampyrer – deras gåtfullhet, deras mysticism, mörkret som omger dem och den mytologi de omsvävas av och som aldrig ger till känna om de faktiskt finns eller inte. Därför läser jag mest så att säga ”klassiska” vampyrberättelser, för det är de som mest fascinerar mig. Dock är jag inte emot nyskapande, så länge det görs med finess och känsla. Enligt mig lyckas exempelvis Stephenie Meyer med detta medan Charlaine Harris misslyckas. Det handlar naturligtvis inte bara om min aversion mot vampyrer som lever och frodas med allmänhetens vetande och godkännande, det handlar också om att varken språket eller berättelsen lyckas fängsla mig överhuvudtaget. Boken är alldeles för lång och det är bara massa händelser som radas upp utan att de fångar mitt intresse. Det är ibland rentav långtråkigt, och det är bara det sista kapitlet som är någorlunda spännande.

Ibland glimtar det till. En fras här, en mening där – och en mycket spännande episod på en kyrkogård mitt i natten. Men tyvärr är det alldeles för sällan för att jag ska ge boken ett bra betyg. Det räcker inte, inte på långa vägar och om resten av böckerna är likadana så kommer jag inte orka ta mig igenom dem, inte ens för att få veta hur det går för Sookie.

En tråkig del av boken är att vampyren som spelar den största rollen – Sookie Stackhouses pojkvän – kunde varit intressant om det inte hade varit för en liten detalj. Han är en mörk, mystisk främling som försöker vara god och slåss mot sina egna onda sidor, precis en sådan karaktär en vampyr bör vara. Hade han bara inte hetat Bill. Bill. Förlåt, men en vampyr som heter något så enkelt och vardagligt som Bill kan jag bara inte ta till mitt hjärta, speciellt inte när han har det utseendet och de karaktärsdragen som Bill ändå har.

Det är ungefär samma invändning jag har mot hela boken. Karaktärerna hade kunnat vara intressanta, miljöbeskrivningarna hade kunnat vara spännande, vissa saker i historien hade kunnat fängsla. Men det räcker inte och det blir mest platt, intetsägande och tråkigt. Och vad som slutligen slår igen den sista spiken i kistan är återigen att Charlaine Harris låter sina blodsugande varelser leva i människornas kännedom. Det tar för mig bort all spänning och all fascination som ändå hade kunnat finnas i Dead until dark.

0 replies on “Dead until dark – Charlaine Harris”

  1. […] mig och Sookie, jag läste första boken och sedan gav jag upp. Halvtråkigt och oengagerande är mitt omdöme. Framförallt beror det nog på att Bill är en så urtråkig vampyr med ett urtråkigt namn och […]

Kommentera