Decembergatans hungriga andar – Ulrika Lidbo

Jag vet att jag inte bor i en grotta och det är krig och jag blir våldtagen av soldater och det kryper flugor som lägger ägg i öppna sår på min arm, men det är ändå orättvist.

Så jävla orättvist. Varför har jag fått all skit?

På nätterna ligger Jenny och grubblar. Varför blir hon alltid vald som tredje sist på gympan och varför vill alla killar bara hångla med kompisen Charlie? Varför är hon ett fetto som hatar sitt meningslösa liv? Men Jenny har en plan. Hon ska bli smal. När hon börjar åttan i augusti ska alla få se. Hon kan inte misslyckas om hon följer sitt superschema. Man kan ju inte bli fet om man äter noll procent fett.

Egentligen kan jag inte säga allt jag vill säga om den här boken, bloggen är inte rätt plats. Men jag kan säga att det är en otroligt väl berättad historia om en sjukdom som egentligen inte går att beskriva i ord och det är en utlämnande berättelse om en flicka som tror att allt är hennes eget fel och som driver sig själv in i en allt plågsammare självdestruktivitet. Det är också en av dagens verkligheter som många blundar för, som ännu fler inte vet någonting om och helst inte vill veta. Den här boken bör läsas främst av dem, för Ulrika Lidbo berättar på ett sätt som inte är någonting annat än känslobeskrivande på ett otroligt trovärdigt sätt.

Det är en bok som man inte kan glömma och som letar sig in i samvetets och känslornas allra innersta vrår. Hur obehagligt det än är, går det inte att blunda för och det är därför den är så himla viktig. För att kunna se människor omkring sig och de i samhället som inte tror på sig själva och därför inte lyser lika starkt som alla andra, måste man öppna ögonen.

0 replies on “Decembergatans hungriga andar – Ulrika Lidbo”

  1. […] den som en ungdomsbok är det definitivt den jag skulle rekommendera till vuxna läsare. Annars, Decembergatans hungriga andar. Eller Harry […]

Kommentera