Deckarspecial: Career of Evil – Robert Galbraith

I den tredje boken om den trumpne privatdetektiven Cormoran Strike och hans – till en början sekreterare men numera partner – Robin Ellacott nosar långt gången historia upp dem båda två. Någon skickar ett avhugget ben till Robin på posten men är det egentligen Cormoran de vill åt? Fyra misstänkta från det förflutna börjar skymta i skuggorna och vid sidan om polisens jakt ger sig Cormoran och Robin ut på egna spaningar.

Spaningarna leder dem inte bara bakåt i historien utan också långt ner i Londons undre värld. Career of Evil är blodigare, tyngre och svårare än Galbraiths tidigare deckare och de som framförallt får ta plats är de utsatta kvinnorna. Nästan skoningslöst presenteras de en efter en, kvinnor som fallit offer för mäns våld och samhällets ignorans. Galbraith skriver så bra att jag lätt kan känna att jag sitter där, bredvid Robin på den skitiga puben i en av Londons förorter och lyssnar.

Därför är det synd att skurken är en sådan oerhörd kliché. deckare2Det är synd att en författare som i vanliga fall skriver så fantastiska personporträtt – jag menar, the cat’s out of the bag som Strike skulle ha sagt, vi vet alla vid det här laget att det är J.K. Rowling som ligger bakom pseudonymen Galbraith – faller i så trista fällor som att göra skurken till en distanserad figur vars alla problem bortförklaras med dålig barndom. En skurk som är så så inhuman att motiven bleknar och bara ondskan kvarstår. Jag skulle vilja se Galbraith luta sig tillbaka mot den engelska deckartraditionen ännu mer och låta läsaren själv luska i motiv och förbindelser och inte göra det enkelt för sig med att avhumanisera sin mördare totalt.

En annan sak blir också mer och mer tydlig i tredje boken. Det är ju Robin som borde inneha titelrollen! Det är Robin som gör hela boken. Medan Strike grubblar på, slår kroknäsor på folk och mest lever på sina meriter växer Robin till en karaktär som är både sympatisk och irriterande, intressant och smart. I Career of Evil gräver Galbraith djupare i både Strikes och Robins förflutna men det är Robins historia som engagerar och det är Robins historia som får konsekvenser i nutiden och handlingen. Jag hoppas verkligen att hon får ta ännu mer plats i kommande böcker och jag hoppas verkligen att Galbraith skippar den trista kärlekstriangeln för jag tror att den här deckarserien kan utvecklas till något verkligt lovande.

Hitta den här eller här.

Läs vad jag tyckte om första och andra boken om Cormoran och Robin.

Att leva Loppan har också läst och skriver mycket som jag håller med om.

Kommentera