Den allvarsamma leken – Hjalmar Söderberg.

Den allvarsamma leken är skriven av Hjalmar Söderberg och är både en tragisk kärlekssaga och ett inlägg i den debatt om äktenskap och frihet som väl alltid i någon form lär pågå.

”En gång var hon den oskyldiga flickan som Arvid Sjtärnblom hade kysst bakom syrenhäckarna. Nu är hon gift, Lydia, liksom han själv. Men när slumpen sammanför dem efter tio år flammar deras känslor för varandra upp. ”Mig får du älska på hedniskt vis!” säger Lydia till Arvid. Det får dock konsekvenser som han först bara anar.”

Det jag gillar väldigt mycket är att Söderberg, precis som i Doktor Glas, inte ägnar sig åt några moralpredikningar eller sätter någon av sina karaktärer framför den andra. Han visar helt enkelt upp karaktärerna och händelserna och låter läsaren tycka och tänka själv. Karaktärerna är oerhört finmejslade och beskrivna på ett sätt som verkligen levandegör dem, tillsammans med ett Stockholm som i Söderbergs text verkar finnas precis om knuten med sina kaféer, gränder och pessimistiska sekelskiftsanda.

Berättelsen är verkligen tidlös, och det som verkar vara en stor kärlekssaga får efterhand ge vika för Lydias livssätt, vilket tydliggörs sakta men säkert, och Arvids illusioner, som faller runt omkring honom som korthus. Det är oerhört vackert och tidsenligt beskrivet, en bok som verkligen fängslar mig och som jag hade mycket större behållning av nu än när jag läste den för några år sedan. Rubriken fångar precis bokens balansgång mellan kärlek och hat, mellan fast och irrande tillvaro och den fina gränsen mellan lek – och allvar.

Kommentera