Den enögda kaninen – Christoffer Carlsson

I våras läste jag Fallet Vincent Franke och överraskades av hur mycket den fångade mig trots att jag inte hade trott att det var min typ av bok. Min förväntan inför Christoffer Carlssons andra bok, Den enögda kaninen, var därför avsevärt högre.

Men de höga förväntningarna till trots blev jag ändå överraskad. Jag fångades totalt av historien och kanske framförallt av de karaktärer som är så trasiga och så mänskliga, så långt bort ifrån deckarvärldens vanligtvis stereotypa och plastiga påhitt. Fallet Vincent Franke har kallats ”deckare noir” och i samma anda kallas Den enögda kaninen för ”glesbygd noir” och även om jag tycker det är en träffande beskrivning så behöver allting egentligen inte ha ett namn. Den enögda kaninen är lika mycket relationsskildring och thriller och jag älskar den.

I bokens inledning återkommer David Flygare från Stockholm till sin lilla hemort Dalen med mycket blandade känslor i bagaget. Det är en tillfällig återkomst, en sommarsemester till ett ställe han tycker att han lyckats fly från och en plats där ungefär sexhundra människor vet allt om alla och det de inte vet, skvallrar de om. ”Dalen” är, med en mycket träffande beskrivning, en typisk svensk håla och det är en perfekt bakgrund för den nattsvarta historia som målas upp. David dras av sin barndomsvän Lukas in i en härva som börjar med inbrott och stölder men slutar i ett mycket farligare scenario. Det är återigen våra handlingar som står i fokus, David är långt ifrån samma person som Vincent men också honom får vi delvis se i skenet av de val han medvetet eller omedvetet gör och det gör väldigt mycket för känslan i boken för att fundera över livet och dess vägar, det har vi väl alla gjort.

Men det är inte bara David som står i fokus. Många av karaktärerna som dyker upp känner man så väl igen och småstadsmentaliteten lyser verkligen igenom. Om jag känner igen den så mycket för att jag själv kommer från en småstad – eller håla – vet jag inte, men det är så träffsäkert att boken ibland känns otäckt verklig.

Christoffer Carlssons har ett oerhört träffsäkert språk med enkla metaforer som ändå dröjer sig kvar och ett driv i berättelsen som gör att jag fortsätter och fortsätter vända blad trots att det känns som att jag bläddrar rakt in i undergången för ett gäng mer eller mindre förtappade ungdomar, i det sommarsverige som alltid ser så idylliskt ut i tidningarnas väderrapporter men som kan gömma en mycket mörkare baksida. Att katastrofen är ett faktum redan i inledningen och att upplösningen beskrivs först är inget hinder för mitt frenetiska läsande – även om jag vet vad som händer i slutet måste jag få veta hur det kunde gå den vägen, vad som egentligen hände. När man kan avslöja slutet först och ändå hålla intresset uppe hela vägen, ja då är man en bra författare. Och Den enögda kaninen är en mycket läsvärd bok.

Piratförlaget, 2011.

0 thoughts on “Den enögda kaninen – Christoffer Carlsson

  1. Det märks att det är rec-dag.=) Jag är också rätt sugen på den här faktiskt eftersom även jag blev mycket positivt överraskad av Vincent Franke. Efter alla positiva rec:ar så blir man ju ännu mer sugen också. Även om alla inte varit lika positiva så flera som man brukar tycka lika som gillar ju.

Kommentera