Den franske löjtnantens kvinna – John Fowles

9174291963Den franske löjntantens kvinna är en av de där klassikerna jag nästan varit lite rädd för. Så omskriven, så hyllad, så återberättad – går den ens att läsa med nya ögon? Går det att blunda för alla andras åsikter och tyckanden samtidigt som man försöker hålla ögonen vidöppna för att själv kunna skapa sig ett intryck?

Jag har länge velat läsa den här boken. När jag slutligen bestämde mig för att göra det försökte jag koppla bort allt jag läst om den, allt jag sett och alla förutfattade meningar. Och det var nog bra, för faktiskt så var inte Den franske löjtnantens kvinna alls så som jag hade förväntat mig att den skulle vara. Den var dessutom mycket, mycket bättre.

Bakgrunden är det viktorianska Englands alla förutfattade meningar och bestämmelser av vad man bör göra och framförallt – vad man inte bör göra. Skådeplatsen är södra England, närmaste bestämt piren i Lyme Regis där ungkarlen Charles en dag ser den ensamma Sarah Woodruff stå och blicka ut mot havet. Sarah är just en sådan som inte alls passar in i det viktorianska samhällets strama riktlinjer och förordningar, hon hade en kort men omtalad kärleksaffär med en fransk löjtnant som besökte England och lider nu frukterna av kärleken – rykten och utfrysning. Charles passar å sin sida inte heller helt in i dåtidens ramverk, han är vetenskapsman och darwinist och lite för nytänkande för vissa former och ordningar. Han kan inte låta bli att intressera sig för Sarah Woodruffs historia och det leder in på högst okonventionella vägar.

Den franske löjtnantens kvinna är en oerhört intressant historia, en fantastiskt välskriven bok och ett tidsdokument som ibland verkar så autentiskt att man tror att John Fowles själv är uppstigen ur 1800- talet – men som ibland ser tillbaka på den viktorianska eran med en kritisk och smått humoristisk penna som skulle kunna ha använts idag.

Faktiskt hade jag emellanåt ganska roligt när jag läste den här boken. För hur sorglig och mörk berättelsen än må vara på sina ställen så beskriver ändå John Fowles sitt 1800- tals Englands alla regler och konventioner på ett ironiskt och satiriskt sätt som jag inte kan låta bli att älska – och ibland fnissa åt.

Jag har också väldigt svårt att beskriva den här boken. Den franske löjtnantens kvinna är en bok som bör upplevas och som defintivt bör läsas – inte minst i ljuset av vårt eget samhälles konventioner och oskrivna regler. Att John Fowles på 1960- talet lyckades spegla inte bara dåtiden utan vår egen nutid, idag, är både genialt och inte så lite skrämmande.

Andra som läst: Bokmilaskogen, Böckerx3, Påhittade nöjen.

7 reaktioner på ”Den franske löjtnantens kvinna – John Fowles

  1. Jag tror inte att jag har den här boken, men det är mycket möjligt att jag läser den en dag.

      1. Den låter intressant. Men det är svårt för en bok om 1800-talet att inte vara intressant för mig.

    1. Eller hur! Kul också när man kan bilda sig en egen uppfattning trots alla andra åsikter 🙂 Jag gillar också omslaget, det är Bonniers klassikerserie som de gav ut 2004 (eller nåt). Minns att Älskaren var med där också med ett jättefint omslag.

  2. En fantastisk bok, och du skriver en riktigt bra recension! Får mig tillbaka till känslan i boken. Precis så upplevde jag den också!!

    1. Tack! 😀 Tycker ofta det är svårt att förmedla känslan när man verkligen gillar en bok.. Visst är den bra!

Kommentera