Den vidunderliga kärlekens historia – Carl Johan Vallgren

Den vidunderliga kärlekens historia är precis vad titeln antyder: en vacker och sorglig berättelse i det vidunderligas tecken – både bildligt och bokstavligt talat. Det är en historia om kärlek och hat, om människors gränslöshet i dessa båda viljor och om ett livsöde som skär i hjärtat.

I berättelsens mitt finns Hercule Barfuss som föds gravt vanställd och dövstum, och dessutom dvärg, på en bordell i Tyskland 1813, och alltsedan dess möts av misstro, äckel och fasa från sin omgivning. Dock föds han också med en gåva som kompenserar för hans övriga brister: han kan läsa och påverka människors tankar. Hans liv blir en märklig och i vissa stunder fasansfull historia som för honom själv endast kretsar kring en enda punkt: den eviga och oförstörbara kärleken till den flicka som föds samma natt som han i samma glädjehus: Henriette Vogel.

Berättelsen om Hercule och hans eviga ledstjärna, Henriette, är en förunderligt vacker historia som också är fruktansvärt sorglig och gripande. Själva handlingen för tankarna nästan omedelbart till Gaston Leroux’ Phantom of the Opera och Susan Kays fristående och egenpåhittade Phantom (Mannen bakom masken i svensk översättning), men Den vidunderliga kärlekens historia är en helt annan berättelse som i övrigt inte liknar dessa två böcker nämnvärt.

Det som främst fängslar mig, som nästan alltid med böcker som griper ett sådant tag i hjärtat, är språket. Vallgrens språk framkallar en stämning som är så ensam och utlämnande att man nästan själv känner sig som den stackars missbildade dvärgen, som övergiven av världen och människan får utstå endast hat från sin omgivning. Det enda han har är kärleken, och den är målande framställd. Metaforer som hos någon annan författare skulle kunna ha benämnts som klichéer eller kanske till och med fåniga sådana, blir i Carl-Johan Vallgrens varsamma språkdräkt vackra och ömma beskrivningar av sinnestillstånd och omgivningar som svårligen skulle nått fram till läsaren på något annat sätt.

Den vidunderliga kärlekens historia är litteratur när den är som allra bäst, det är en historia av motsättningar, fylld av människans benägenhet till lika delar vämjeligheter som till kärlek och dessa båda antagonister samlade i en enda person – ett motbjudande yttre och ett kärleksfullt inre och en historia som fängslar och berör ända in till hjärteroten.

Kommentera