Det borde finnas regler – Lina Arvidsson

Jag älskar att läsa riktigt bra ungdomsböcker, sådana där författaren inte talar över huvudet på ungdomarna i den utan verkligen kommit ihåg hur det är att vara fjorton och dödsskär eller full av ångest. Sådana där språket verkligen talar och inte anstränger sig så mycket att tonen blir överdriven.

Lina Arvidssons Det borde finnas regler är precis sådan – men ändå inte. I början störde jag mig något otroligt på all slang, alla engelska uttryck som finns instoppade överallt och överlag på att det verkar just som att språket blir lite för ansträngt för att det ska vara trovärdigt.

Det blir bättre, men det blir inte helt bra. Efterhand smälter språket och historien ihop och jag får lättare att följa Mia och Mirjam som är bästa vänner men som har väldigt annorlunda syn på kärleken. Mia letar efter den stora kärleken och är arg på Mirjam som är kär i den dubbelt så gamla Per. Men det handlar också om den svåra kärleken till en förälder som gärna vill vara en bra sådan men som inte riktigt klarar av det.

Där, i de viktiga frågorna, är Det borde finnas regler fantastiskt bra och berörande. Då tycker jag väldigt mycket om den. Lina Arvidsson är otroligt duktig på att sätta fingret just på den tonårsångest man ibland försöker förtränga men som man ändå minns så väl. Men ändå finns det alldeles för lite av det och alldeles för mycket ”Mirjam har en jävla hangup på en gubbe som heter Per, han är typ fyrti och har barn och sånt. Jag vet, det är helt sjukt!” För mig gör det överdrivna användandet att så pass talspråklig text att trovärdigheten minskar istället för ökar, jag stör mig och stör mig och kommer ingen vart i historien. Det finns mycket som är roligt, en hel del som har en igenkänningston och det finns mycket tänkvärt i den här boken – ändå kommer jag aldrig över att jag inte kan förlika mig helt med språket.

Gilla Böcker, 2012

Malin the writer och och dagarna går… har också läst.

8 thoughts on “Det borde finnas regler – Lina Arvidsson

  1. Det jag tänkte på vad gäller språket är att det så lätt blir daterat om man fläskar på med det som är ungdomspråk just nu, om tre år är boken kankse hopplöst ute och det skulle kännas synd. Det är så bra bok att den förtjänar att läsas av många!

    1. Det tänkte jag inte ens på – jag tänkte mest på att jag inte gillade det – men det har du ju helt rätt i.

  2. På tal om språket tyckte jag om det. Och jag tror inte det kommer bli helt ute tre år det är tio årsen jag var 14 och jag kände igen mig i språket

    1. Det är ju mycket möjligt att det fortfarande kommer vara inne om tre år men språk, precis som allt annat, dateras ju och förändras. Men det är svårt att sia om sånt!

  3. Den här boken är på väg hem till mig och det ska bli spännande att läsa den, eftersom många tycker att den är bra. Ska bli intressant att undersöka språket också. Har du läst Sanne Näslings “Kapitulera omedelbart eller dö”? Den som blev så älskad och hajpad? Jag orkade aldrig ta mig igenom den just på grund av att språket kändes så uppstyltat och tillgjort. Jag och de personer jag kände pratade i alla fall inte så “esoteriskt” i den åldern.

    1. Ja, jag tyckte den var bra på ett vis men ändå inte, just för att språket var så extremt talspråkligt och nästan kändes tillgjort ibland.

      Nej, Kapitulera… har jag inte läst. Jag har tänkt det länge för att den som sagt var så himla hajpad men just därför så ville jag väl inte. Kärringen mot strömmen och allt det där 😉 Jag kanske gör det om något år eller så.

Kommentera