Det går an – C. J. L. Almqvist

Det går an väckte stor uppståndelse när den gavs ut första gången 1839. Den var ett inlägg i kvinno- och äktenskaps-debatten och kritiserade bl.a. det borgerliga äktenskapet. Boken brukar räknas som det förnämsta realistiska verket från denna tid.”
Glasmästardottern Sara Videbeck träffar underofficern Alberg på en resa mellan Stockholm och Mariestad, och han blir chockerad av hennes syn på äktenskap och förbindelser, vilken blivit färgad av en minst sagt disharmonisk uppväxt. Deras gemensamma resa skapar många diskussioner om sättet att leva, och boken är så hårt kritiserande mot kvinnans ställning i 1800- talets Sverige samt hennes omöjlighet att försörja sig själv, att boken var ett starkt bidrag till att Almqvist fick lämna sin plats som rektor och även gå i landsflykt.
Boken väcker kanske inte lika mycket debatt i dagens läge, snarare höjs väl inte ett halvt ögonbryn av Saras syn på kvinnans roll som fri, och hennes mening att hon och Albert kan leva tillsammans utan att vara gifta. Men i ljuset av tiden boken utspelas är den fruktansvärt rolig, gäckande och hånfull mot sin egen tids ideal och bestämmelser. Samtidigt finns en bakgrund av allvar, en bakgrund som främst görs sig påmind i slutet och som lämnar ett bestående intryck inte bara av en bok som är finurlig i sitt språk och rapp i sina dialogr händelser, utan även av en bok med vackra beskrivningar och eftertänksamma handlingar och personporträtt.
Ett hastigt övergående leende var hela hennes svar, och hon tittade bort över Mälarfjärdarna. I hennes blick syntes härvid ej det minsta koketteri, eller skimmer av elakhet, men å andra sidan icke heller någonting just romantiskt, svärmiskt, himmelskt. Det var ett mellanting av oförklarligt slag. Alldeles icke fult, men också icke djupt vackert. Det liknade det slaget, varom man med en glad min brukar yttra sig: ”Å! det går an! (26)

Kommentera