Djävulen bär Prada – filmen

Jag tänkte att nu när jag ändå läst boken kan jag lika gärna se filmen också, i förhoppning om att den var bättre än boken.

På sätt och vis var den det. Den var bättre, men den var också sämre. Och jag visste, eller jag gissade men med vissheten om att jag hade rätt, att de skulle förändra slutet på precis det sätt de gjorde. Typiskt amerikanska filmbolag. När en halvt medioker bok för en gångs skull har ett fantastiskt slut, måste filmbolaget gå in och ändra det till ett helylle, amerikanskt-familjärt, beundransvärt, typiskt, jag-vet-inte-vad-slut.

Jag hatar sånt.

Jag kan tyvärr inte berätta vad det är utan att spoila både film och bok, så jag får bara säga: läs, se och döm själva.

Förutom den stora förändringen av de två huvudkaraktärerna försvann också det som var bra med boken, de subtila, ångestladdade insikterna att Andrea höll på att bli en av dem. I filmen är det mest roligt. Å andra sidan är filmen mer välgjord och mindre klyschig än boken, så slutbetyget blir att som adaption är den gräslig, men som film är den helt ok. Rätt bra faktiskt, om man glömmer boken. Meryl Streep är i sanning sevärd och den har sina poänger, även om den inte stannar så länge i minnet.

Kommentera