Djupdykning i nostalgiträsket

Det går nästan inte en dag på mitt jobb utan att jag hittar någonting jag vill läsa. Och eftersom jag jobbar på ett bibliotek med, tja, helt enkelt väldigt mycket böcker och väldigt gamla böcker så är det ofta något jag läst om någonstans men glömt bort att jag vill läsa. Eller något jag läst för vad som känns för hundra år sedan – men kanske inte riktigt är så länge sedan ändå.

Det är en guldgruva, helt enkelt. Häromdagen blev jag alldeles glad när jag under bokuppställningen sprang på ett seriealbum med en figur jag fullkomligt älskade för ungefär femton år sedan.

Mulle. Mulle, världens mesta häst som jag läste i Min Häst – om och om och om igen. Jag älskade humorn, upptågen, sorglösheten, glädjen och kärleken. Och när jag började bläddra i albumet upptäckte jag att jag fortfarande älskade det.

Det var himla fint att upptäcka. Det var fint att se att Mulleserien håller än idag – och att därigenom upptäcka hur tidlös den är. Det är helt enkelt bara en liten häst och en liten matte med mycket kärlek men åh vad mycket roligt det blir!

Det var också fint att upptäcka saker som jag kanske inte riktigt tänkte på när jag var elva men som kanske förhoppningsvis ändå lade sig någonstans i bakhuvudet – som att det är helt okej att älska hallonbåtar och att en tonårstjej absolut kan vara mullig och osminkad och gå omkring med ett kråkbo på huvudet utan att någon, framförallt inte hon själv, bryr sig om det. Att det inte ens tvungen måste påpekas. Det älskar jag.

Men det kanske framförallt var fint att upptäcka att jag har precis samma barnsliga humor idag som när jag var elva år.

9174057367

17 thoughts on “Djupdykning i nostalgiträsket

  1. Älskade Mulle!
    Hittade ett album med Broknäsflickorna för några år sedan, vilken total nostalgi! o vad jag önskar att jag kunde få tag i resten av serien

  2. Oj! Här kan vi prata nostalgi! Vilken underbar upptäckt verkligen. ^^
    Att hitta något från när man var yngre som man gillade då och komma tillbaks till den känslan. Härligt!

    1. Visst är det! Vissa saker blir man ju besviken på för att de inte var allt de man mindes att det var. Men himla kul när de är det 🙂

  3. Jag prenumererade på Min Häst i flera år, och självklart var Mulle en given favorit. Jag visste dock inte att Mulle fanns som seriealbum, men nu känns det helt plötsligt som ett måste att låns hem. Tack för att du återupplivade mina Mulle-minnen!

  4. Åh Mulle. Jag var inte så där väldigt hästtokig när jag var liten, men jag brukade låna min systers hästtidningar och läsa Mulle! 🙂 Blev sugen på att läsa Mulle igen efter att ha läst det här inlägget.

  5. Mulle alltså! Blir sugen på att leta fram gamla Min Häst-tidningar nu. Tror de finns någonstans… Det är det bästa med vissa hästtjejer, det du säger om Molly (så hette hon va?), de ger inte ett skit i hur du ser ut för alla har ändå hjälmfrisyr.

Kommentera