Döda fallet

I torsdags var jag, Emelie och Eva i Döda fallet i Ragunda. Några foton därifrån lägger jag upp men jag är egentligen inte så nöjd med dem. Jag hade inte min systemkamera och inte heller min vanliga lilla digitalkamera (som jag trivs himla bra med trots att den ”bara” är en automatkamera), utan min pojkväns kamera och den är jag inte lika mycket vän med. Jag kan den inte så himla bra, men han lyckades tappa min kamera i golvet (automaten, inte systemkameran som tur var) samma helg som jag råkade låsa ute honom från hans lägenhet. Det är väl udda jämnt där, antar jag.

Hur som helst så var i alla fall Döda fallet en upplevelse! Före 1796 var det en fors som gick under namnet Storforsen, men när Magnus Huss – även kallad Vildhussen – skulle bygga en flottningsled som gick förbi Storforsen från Ragundasjön så det skulle bli lättare att flotta timmer, svämmade alltihop över och Storforsen tömdes och tystades för alltid. Nu är flodfåran kvar och att gå i den (eller närmare bestämt i spångarna i den) var ganska häftigt. Vädret var lite sådär men egentligen blev det mycket mer stämningsfullt med lite dyster molnighet och småregn än strålande sol, om jag ska vara helt ärlig.

Vi tog även en tur till hängbron som går över Indalsälven en bit nedanför Döda Fallet.

0 replies on “Döda fallet”

  1. Petter Eremiten skriver:

    Detta var en katastrof för bygden. Jordbruksmark översvämmades, boskap drunknade. Vildhussen själv drunknade i forsen något år senare. Det är oklart, om det var en olycka eller självmord.
    Per Hallström har skrivit en läsvärd roman om detta, ”Döda fallet – en berättelse. Den kom ut i början på 1900-talet.Även Lars Molin har skrivit en roman om händelsen.
    En gång, när jag körde förbi Döda Fallet och hade bilradion på, kom det ett program om Döda Fallet, helt överraskande!
    M V H
    Petter Eremiten

    M V H

    Petter Eremiten

Kommentera