Döden i Montmartre – Claude Izner

Döden i Montmartre har på pappret allting som behövs för att en deckare verkligen ska vara i min smak: 1890- talets Paris, mystiska försvinnanden, en bokhandlare i huvudrollen, titeln – åh, titeln! – och så inte att förglömma, en väldans snygg framsida. Däremot klarar inte innehållet riktigt av att leva upp till dess tjusiga yttre, boken haltar något erbarmligt och det till största delen på grund av språket. Det behövs kanske inte en språkmästare i Nobelprisklass för att lyfta upp en deckare men åtminstone något som får språket och historien att flyta på, och det finns det inte här.

Mysterierna börjar med att en flicka helt klädd i rött försvinner och dagen därpå får bokhandlaren Victor Legris en mystisk leverans till sin bokhandel – en röd damsko.

Döden i Montmartre bjuder inte bara på besvikelser, det finns behållningar också. Förutom att det faktiskt är spännande så är det särskilt roligt om man är historienörd och Parisfantast. Författaren lyckas trycka in ganska mycket fakta om det Paris som fanns 1891 och de människor som bodde där, och det är intressant. Jag tycker också om stämningen som uppenbarar sig ibland, men tyvärr alltför sällan då det ofta behövs ett Språk för att skapa en Stämning.

Jag har många gånger gnällt över de alkoholiserade och gubbaktiga kommisarier som ofta tar plats i deckarhistorier och det är himla skönt att det här är en bokhandlare som löser mysterier. Däremot stör jag mig något otroligt på att Victor Legris är så svartsjuk på sin flickvän och sedan själv ljuger för henne. Jag gillar att han är bokhandlare men utöver det tycker jag inte han är så särskilt sympatisk.

Det finns plus, men tyvärr är språket ett tillräckligt stort minus för att jag nog inte kommer läsa varken föregående eller följande böcker i serien, åtminstone inte nu.

Kabusa böcker, 2011

1 reaktion på ”Döden i Montmartre – Claude Izner

Kommentera