Dykvinnan – Joyce Carol Oates

En liten flicka hittas svårt misshandlad och lämnad att dö i dyn vid Black Snake Rivers strandremsa. Fyrtio år senare är hon universitetsrektor för ett väl ansett universitet på USA:s östkust, omdöpt till M. R. Neukirchen och har lämnat Black Snake River bakom sig. Till den dag hon är på väg till en kongress och stöter på sitt förflutna i vad som är ett startskott för en spiral av märkliga händelser.

Jag är inte säker på att M.R. Neukirchen är en huvudperson att tycka om, sympatisera med eller ens förstå alla gånger, många gånger blev jag lite lätt irriterad på henne men samtidigt blev jag mer och mer fascinerad av historien ju längre sidorna gick. Dykvinnan är en lågmäld och suggestiv berättelse, en som inte grep tag i mig från första sidan men när den gjorde det så gjorde den det rejält.

Jag hade läst att boken skulle ha spökliga undertoner och visst, det är aldrig bra att läsa för mycket om en bok innan man läser den men jag väntade och väntade och sidorna gick undan utan att några spöken äntrade scenen.

Jag är inte helt säker på att de någonsin gjorde det. Inte fysiska sådana i alla fall (hur fysiska spöken nu kan vara). Men någonstans strax innan 100 sidor hade gått började en allt mer obehaglig stämning krypa sig på och ju längre berättelsen gick, desto intressantare och mer intrikat blev den. Som läsare är jag inte alls säker på vad som egentligen hände och vad som bara var fantasi och samtidigt som själva spänningen gör Dykvinnan till en läsvärd bok är den också ett märkligt porträtt av en kvinna som fått fel start i livet och ett ibland brinnande politiskt och feministiskt ställningstagande.

Albert Bonniers förlag, 2012.

2 thoughts on “Dykvinnan – Joyce Carol Oates

Kommentera