Egentligen så vill jag ju…

Något jag lagt märke till när jag verkligen botaniserat i bokhyllor och bokhögar inför hyllvärmarprojektet är att jag har många olästa böcker (som ofta har varit olästa i flera år!) som jag egentligen jättegärna vill läsa men som antingen aldrig blivit av eller – och detta har jag kommit på ganska nyligen – så har jag inte vågat.

En av dem var Strändernas svall som jag hört oerhört mycket lovord om och som jag nog har varit rädd inte skulle leva upp till förväntningarna och därför har den varit hyllvärmare i ungefär fyra år. Nu läser jag den och jag tycker den är bra, men inte så bra som ”alla andra” säger.

En annan är Les Miserables av Victor Hugo. Jag fullständigt avgudar Ringaren från Notre-Dame, det är en av mina absoluta favoritböcker och jag vill gärna läsa mer av Hugo. Men vågar jag? Kommer den inte bli en stor besvikelse?

Jag har också My sister, my love och Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates i hyllan. De har stått där i två respektive ett år och jag vill gärna läsa dem men ändå står de där. Jag har läst tre eller fyra böcker av Oates som varit jättebra och jag tror egentligen inte någon av de här är sämre, så egentligen vet jag inte varför jag inte läser dem.

Är det bara lathet? Eller är man så rädd för att bli besviken på en författare man har läst en eller ett par superbra böcker av att man inte läser fler alls?

Hur gör ni för att tona ner förväntningarna?

0 thoughts on “Egentligen så vill jag ju…

  1. My sister, my love är ju Älskade syster, samma som jag haft som lagt-undan-bok ett par månader nu. Den är jobbig att läsa, kan jag säga! Det är som att läsa en psykopats bekännelser…

    1. Åh, har du börjat läsa den nu? 🙂 Hur långt har du kommit och tänker du fortsätta läsa då? Isf kan vi ju köra på det där med att samläsa, kanske blir lättare om man kan diskutera den.

      1. Nja, den ligger på is en stund till…tror jag måste samla på mig lite lättläsning att ta energi ifrån innan jag går på den igen…fråga igen om tre-fyra böcker…

  2. Jag älskade Blonde av Oates till vansinne, men när jag högg in på En fager mö blev jag superbesviken. Sedan dess har jag inte vågat läsa mer av Oates. 🙁

    Annars har jag tonvis av hyllvärmare – troligtvis av ren lathet. Särskilt när det handlar om tegelstenar (typ Främling-serien av Gabaldon). Och en annan anledning kan vara att de inte känns så ”aktuella” längre när de har legat där i fem år eller något (om de inte är klassiker alltså). En bok som jag tyckte verkade spännande för typ sex sju år sedan kan också verka hellöjlig idag.

    Förväntningar är annars inte så mycket att göra åt när man redan har läst andra bra böcker av en författare eller hört mycket gott om en bok, tror jag. Det är nästan alltid lättare att tycka bra om en bok man inte har hört så mycket om och som inte är vrålhajpad från början. Då kan man skapa en egen relation till berättelsen på något konstigt vis. Jag gillar nästan aldrig de där hajpböckerna.

    Det ska bli roligt med den här utmaningen i alla fall! 😀 Jag älskar också Ringaren i Notre Dame och är nyfiken på Les Miserables. Filmen är åtminstonde riktigt bra.

    1. Åh, nu blev jag ännu mer tvehågsen inför att fortsätta läsa JCO 😛 Fast jag har ju älskat två böcker så jag borde gilla fler…

      Nä, jag gillar inte heller hajpade böcker, jag blir så motvals på något vis. Det är därför jag alltid läser böcker som ”alla andra” gillar flera år efteråt – eller inte alls. Som Hungerspelen, som jag läste nu. Däremot brukar jag ofta (men inte alltid) gilla sådana böcker när jag väl läser dem, det är liksom bara hajpen jag inte gillar 🙂

      Ja, visst är det kul! Jag är inne på min tredje hyllvärmare och det är rätt skönt att den där pressen från olästa böcker i hyllan gradvis minskar 🙂

        1. Ja fast det var väl ett tag efter den första hajpen åtminstone? Det blev väl ännu mer när filmen kom sen iofs…

  3. Jag förstår precis vad du menar! Jag vann ju ”Halvblod” i Fiktiviteters tävling och har precis börjat läsa den lite smått. Men jag känner faktiskt ”lite press” över att jag måste tycka att den är bra! Vill verkligen läsa den, men samtidigt vill jag inte ta upp boken då jag är så rädd för att jag bara ska tycka att den är sådär.. när alla andra verkligen verkar älska den!
    Jag fick även en bok av Magnus Nordin i julklapp. Har tidigare läst Skuggvarelser-serien och är nu rädd för att inte gilla ”Djävulens Märke”.
    Tyvärr har jag nog inga bra tips om hur man får ner förväntningarna.. men får du några här så får du gärna säga till mig! 😉

    1. Hatar också den där pressen när alla andra gillar en bok och man ska läsa den. Det är därför jag blir så motvals mot hajpade böcker (det, och det att jag helst inte vill läsa det alla andra läser 😉 )

      Halvblod läste jag helt utan förväntningar eftersom det var helt ny då, men faktum är att jag inte tokälskade den. Jag tyckte den var bra, helt klart, men den var också lite svajig emellanåt och för mig hade den för mycket Twilight-vibbar ibland. Vet inte om det tonade ner dina förväntningar 😉

      Jag tycker Djävulens märke är väldigt bra och då läste jag den ändå med rätt höga förväntningar. Hoppas du också gillar den 🙂

      Hehe, om jag hittar något tips ska skriva med stora bokstäver i bloggen 😉

  4. Hmm..jag borde verkligen ocksa ta tag i hyllvarmare, jag har massor, men jag far begransa mig till dem jag ahr har i Afrika. Vilket iofs ar en hel del, eftersom jag i December fick emotta fyra lador med bocker fran en svensk som flyttade hem… 🙂

Kommentera

Egentligen så vill jag ju…

Något jag lagt märke till när jag verkligen botaniserat i bokhyllor och bokhögar inför hyllvärmarprojektet är att jag har många olästa böcker (som ofta har varit olästa i flera år!) som jag egentligen jättegärna vill läsa men som antingen aldrig blivit av eller – och detta har jag kommit på ganska nyligen – så har jag inte vågat.

En av dem var Strändernas svall som jag hört oerhört mycket lovord om och som jag nog har varit rädd inte skulle leva upp till förväntningarna och därför har den varit hyllvärmare i ungefär fyra år. Nu läser jag den och jag tycker den är bra, men inte så bra som ”alla andra” säger.

En annan är Les Miserables av Victor Hugo. Jag fullständigt avgudar Ringaren från Notre-Dame, det är en av mina absoluta favoritböcker och jag vill gärna läsa mer av Hugo. Men vågar jag? Kommer den inte bli en stor besvikelse?

Jag har också My sister, my love och Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates i hyllan. De har stått där i två respektive ett år och jag vill gärna läsa dem men ändå står de där. Jag har läst tre eller fyra böcker av Oates som varit jättebra och jag tror egentligen inte någon av de här är sämre, så egentligen vet jag inte varför jag inte läser dem.

Är det bara lathet? Eller är man så rädd för att bli besviken på en författare man har läst en eller ett par superbra böcker av att man inte läser fler alls?

Hur gör ni för att tona ner förväntningarna?

13 thoughts on “Egentligen så vill jag ju…

  1. My sister, my love är ju Älskade syster, samma som jag haft som lagt-undan-bok ett par månader nu. Den är jobbig att läsa, kan jag säga! Det är som att läsa en psykopats bekännelser…

    1. Åh, har du börjat läsa den nu? 🙂 Hur långt har du kommit och tänker du fortsätta läsa då? Isf kan vi ju köra på det där med att samläsa, kanske blir lättare om man kan diskutera den.

      1. Nja, den ligger på is en stund till…tror jag måste samla på mig lite lättläsning att ta energi ifrån innan jag går på den igen…fråga igen om tre-fyra böcker…

  2. Jag älskade Blonde av Oates till vansinne, men när jag högg in på En fager mö blev jag superbesviken. Sedan dess har jag inte vågat läsa mer av Oates. 🙁

    Annars har jag tonvis av hyllvärmare – troligtvis av ren lathet. Särskilt när det handlar om tegelstenar (typ Främling-serien av Gabaldon). Och en annan anledning kan vara att de inte känns så ”aktuella” längre när de har legat där i fem år eller något (om de inte är klassiker alltså). En bok som jag tyckte verkade spännande för typ sex sju år sedan kan också verka hellöjlig idag.

    Förväntningar är annars inte så mycket att göra åt när man redan har läst andra bra böcker av en författare eller hört mycket gott om en bok, tror jag. Det är nästan alltid lättare att tycka bra om en bok man inte har hört så mycket om och som inte är vrålhajpad från början. Då kan man skapa en egen relation till berättelsen på något konstigt vis. Jag gillar nästan aldrig de där hajpböckerna.

    Det ska bli roligt med den här utmaningen i alla fall! 😀 Jag älskar också Ringaren i Notre Dame och är nyfiken på Les Miserables. Filmen är åtminstonde riktigt bra.

    1. Åh, nu blev jag ännu mer tvehågsen inför att fortsätta läsa JCO 😛 Fast jag har ju älskat två böcker så jag borde gilla fler…

      Nä, jag gillar inte heller hajpade böcker, jag blir så motvals på något vis. Det är därför jag alltid läser böcker som ”alla andra” gillar flera år efteråt – eller inte alls. Som Hungerspelen, som jag läste nu. Däremot brukar jag ofta (men inte alltid) gilla sådana böcker när jag väl läser dem, det är liksom bara hajpen jag inte gillar 🙂

      Ja, visst är det kul! Jag är inne på min tredje hyllvärmare och det är rätt skönt att den där pressen från olästa böcker i hyllan gradvis minskar 🙂

        1. Ja fast det var väl ett tag efter den första hajpen åtminstone? Det blev väl ännu mer när filmen kom sen iofs…

  3. Jag förstår precis vad du menar! Jag vann ju ”Halvblod” i Fiktiviteters tävling och har precis börjat läsa den lite smått. Men jag känner faktiskt ”lite press” över att jag måste tycka att den är bra! Vill verkligen läsa den, men samtidigt vill jag inte ta upp boken då jag är så rädd för att jag bara ska tycka att den är sådär.. när alla andra verkligen verkar älska den!
    Jag fick även en bok av Magnus Nordin i julklapp. Har tidigare läst Skuggvarelser-serien och är nu rädd för att inte gilla ”Djävulens Märke”.
    Tyvärr har jag nog inga bra tips om hur man får ner förväntningarna.. men får du några här så får du gärna säga till mig! 😉

    1. Hatar också den där pressen när alla andra gillar en bok och man ska läsa den. Det är därför jag blir så motvals mot hajpade böcker (det, och det att jag helst inte vill läsa det alla andra läser 😉 )

      Halvblod läste jag helt utan förväntningar eftersom det var helt ny då, men faktum är att jag inte tokälskade den. Jag tyckte den var bra, helt klart, men den var också lite svajig emellanåt och för mig hade den för mycket Twilight-vibbar ibland. Vet inte om det tonade ner dina förväntningar 😉

      Jag tycker Djävulens märke är väldigt bra och då läste jag den ändå med rätt höga förväntningar. Hoppas du också gillar den 🙂

      Hehe, om jag hittar något tips ska skriva med stora bokstäver i bloggen 😉

  4. Hmm..jag borde verkligen ocksa ta tag i hyllvarmare, jag har massor, men jag far begransa mig till dem jag ahr har i Afrika. Vilket iofs ar en hel del, eftersom jag i December fick emotta fyra lador med bocker fran en svensk som flyttade hem… 🙂

Kommentera