Eld – Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Ingen verkar väl ha missat fantastiska Cirkeln som kom förra året, och nu äntligen är uppföljaren – Eld – här. Eftersom det är andra boken i en serie kan det förekomma spoilers för första boken i den här recensionen.

I Eld får vi fortsätta följa Minoo, Anna-Karin, Ida, Vanessa och Linnéa i deras kamp mot demonerna som uppenbarade sig i Cirkeln. Apokalypsen närmar sig och häxorna måste lära sig mer om sina krafter för att kunna stoppa den.

Det enda jag anmärkte på i Cirkeln var att historien och magin till viss del fick stå tillbaka för karaktärsintroduktionen och att berättelsen inte fick ta några stora kliv framåt. I Eld känner läsaren redan alla karaktärer och här smälter magin och historien ihop fantastiskt fint med de personer jag lärde känna, tycka om och tycka illa om i Cirkeln – men det finns också en hel hop nya människor att gilla eller hata och att karaktärerna verkligen engagerar är ett betyg så gott som något. Magin får dessutom ta en allt större plats och berättelsen utvecklas på ett sätt som inte kan beskrivas som annat än gastkramande spännande och bladvändande.

Men samtidigt handlar det om så mycket mer än magi, och egentligen är det just där Eld verkligen kramat om hjärtat på mig – i svårigheterna att befinna sig i skiljelinjen mellan att vara tonåring och vuxen, att se sina föräldrar bråka och skrika, att inte veta vad man vill i livet och vem man kommer bli, eller är. Samtidigt som tonåringarna i Eld är häxor är de också just vanliga tonåringar och beskrivningarna av den ibland väldigt jobbiga tiden i ens liv är hjärtskärande och äkta.

Mycket har sagts om Cirkeln och mycket har sagts om Eld och jag ska inte orda mer här men finns det någon som inte har läst de här böckerna uppmanar jag er verkligen att göra det för så fantastiska är de!

Bland många andra som läst är: Saras perspektiv, En bok om dagen, Vargnatts bokhylla, Böckerx3, Beroende av böcker och Boken är tankens barn.

Köp den här eller här.

17 reaktioner på ”Eld – Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

  1. Det måste nog vara något stort fel på mig, för jag gillande inte alls ”Cirkeln”. Störde mig för mycket på diverse klyschor och endimensionella stereotyper, t.ex. att tjejerna representerar ETT tonårssärdrag. Antingen är du anorektiker, mobboffer eller tuffa bruden etc. Men det kanske blir mer nyanserat längre fram (jag slutade läsa ungefär halvvägs)?

    Annars gillade jag den italienska fantasyserien ”W.I.T.C.H.” när den började ges ut 2001 (jag befann mig nog mer i målgruppen då). Den påminner väldigt mycket om ”Cirkelns” koncept med vanliga tonårstjejer som upptäcker att de är häxor och väktare. Någon som minns den?

    Jag rekommenderar också filmen ”Den onda cirkeln” (”The Craft”) från 1996 – också den om tonårshäxor – som var en storfavvis när jag var yngre. Nostalgi! 😀

    1. Alla är vi ju olika som tur är 🙂 Jag förstår faktiskt vad du menar med att tonåringarna mest representerar ett tonårssärdrag men samtidigt tycker jag att man får en himla bra förklaring på varför – uppväxt, föräldrar, mobbning osv – jag ser dem inte så mycket som bokliga stereotyper utan sorgliga bevis på vad man formas till av omgivningens förväntningar. Om du förstår vad jag menar 😉 Dessutom, ja jag tycker det blir mer nyanserat längre fram, kanske inte i Cirkeln men definitivt i Eld.

      Alltså, jag känner igen både W.I.T.C.H och The Craft men jag minns inte om jag har sett dem. Måste kolla upp 🙂

      1. Jag tänkte lite som Sofia när jag läste Cirkeln, men håller med dig om att de får fler sidor ju längre historien går. De blir allt mer nyanserade och det resoneras lite mer kring deras personligheter och ställningstaganden.

        1. Ja men eller hur, Anna-Karin får ju verkligen perspektiv på det hon gör i Cirkeln och i Eld är det ju Ida som blir mest resonerad kring tycker jag.

  2. Har ju inte läst den här än. Kan du tänka dig! Så därför läste jag inte ditt inlägg heller eller kommentarerna hehe. Men förstår att du älskade den 😀

Kommentera