Eldsmärket – Liselott Willén

Nikos och Linn lever i ett till synes lyckligt förhållande, men vad Nikos inte vet är att Linn döljer en hel del om sitt förflutna och då framförallt om vissa händelser sommaren hon slutade gymnasiet. När hon en dag ser sin gamla kärlek Carl på ett café kommer allting tillbaka, och bitvis får vi följa med på resan Linn och hennes vänner gjorde i det mänskliga samvetet, i form av psykologiska lekar och rollspel bland intet ont anade människor, lekar och spel som alltmer börjar urarta ända till katastrofen en dag kommer.

Eldsmärket är ingen klassikt uppbygd deckare och därmed inte så förutsägbar, vilket jag gillar eftersom den ändå har en hel del deckarelement i sig. Någonstans har det hänt ett brott och det ligger en lång och komplicerad historia bakom, och även om brottet hände för länge sedan har det dragits upp i ljuset av tillfälligheter, tillfälligheter som får konsekvenser för Linn även i hennes nuvarande liv. Bitvis rullas den gamla historien upp och påverkar även nutiden då Linn blir alltmer avståndstagande mot Nikos ju mer hon minns och funderar över det förflutna. Vad var det egentligen som hände, och varför?

Det är inte bara Linn som berättar. Läsaren får veta händelserna utifrån flera perspektiv, från alla de som var med på ”leken” och det ger en mångfaldig bild om vad som hänt även om ingenting förklaras direkt, mycket lämnas till läsaren och mycket är ren psykologi. Lajven som urartar till lekar bland ovetande människor är provocerande som tanke och det är självklart att det är någon som kommer råka illa ut som följd.

Även om det är spännande, provocerande och tankevärt tycker jag ibland att det saknas något och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Kanske trodde jag lite för mycket att det var en deckare, det var vad jag hade förväntat mig. Mest drar det åt det psykologiska hållet, inte för att det är dåligt det heller för det är en väldigt bra bok och jag är fortsatt nyfiken på Liselott Willéns författarskap.

Kommentera