En (blygsam, förväntansfull, underbar) sommarläsninghög

Midsommaren kom och gick, sommarsolståndet likaså men än blir nätterna aldrig mörka och än är det tre veckor kvar till semestern – jag har inte glömt att skapa en sommarläsningshög men det här året känns det som att sommaren har dröjt.

I år har jag också försökt vara mer blygsam än föregående år, för det slutar alltid med att jag bara läser hälften av de böcker jag planerat (jag har fortfarande inte läst alla böcker i förra årets hög, någon återkommer dessutom i detta årets). Jag har också försökt att främst planera läsning av böcker från min egen bokhylla, dels för att jag ogärna umgås med biblioteksböcker bland sandkorn och havsvågor, dels för att hyllvärmarna återigen börjar bli oöverstigligt många. Några biblioteksböcker har dock slunkit med.

Om undret skulle inträffa och jag får så mycket lästid att högen tar slut så har jag ju faktiskt bara att bege mig till närmsta boklåda. Sommaren är en av få tider på året när jag faktiskt köper böcker, om så bara en pocket eller två.

sommarläsning2

Biblioteksböcker:

Not that kind of girl – Lena Dunham
Vilse – Karina Berg Johansson
Hemsökta – Magnus Nordin

Från förra årets sommarhög:

Du lär mig att blir fri, Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan

Nyinskaffade böcker:

Komma och gå – Taiye Selasi
Spill –
Sigrid Combüchen (båda från ett bokbyte i april)
Pennskaftet – Elin Wägner (julklapp från bästis)

Hyllvärmare:

Krimineller – Aino Trosell
Broken Harbour – Tana French

Min semester börjar den 22 juli, tills dess tänkte jag avverka biblioteksböckerna och sedan ta med mig pocketarna iväg på road trip. Resten? Den där tiden som en tror är precis runt hörnet men har men aldrig någonsin lyckas fånga.

4 thoughts on “En (blygsam, förväntansfull, underbar) sommarläsninghög

  1. Ska bli spännande att se vad du tycker om Vilse. Jag funderade lite på bilden av norrland, och norrlänningar när jag läste den…

    1. Hm, ja det ska bli intressant. Det är något jag ofta stör mig på i böcker, hur den bilden ges. Men jag trodde dock att den här boken skulle vara bättre på det, ordet ”Norrland” eller ”norrlänningar” nämns ju inte på baksidestexten – där står bara ”Jämtland”. Menar du att hon faktiskt, ordagrant, pratar om ”norrlänningar” i texten? (citationstecken på grund av att jag inte gillar uttrycket).

      1. Åh, nej, det var nog jag som tog till ordet ”norrland” *skäms*. Tror inte det används i texten faktiskt. Nej, det jag tänkte på var schablonbilden av svensk ”norrländsk” (sorry)jägarman – någon slags blandning av pistvakt och Stig-Helmer. Ständigt bortkommen och utan känselspröt. Men sen… tänkte jag inte så mycket på det – för det fanns annat att tänka på. Ska som sagt bli intressant att se vad du tycker!

        1. Ok, då är jag med! Ja, en kan ju såklart förmedla en stereotyp bild av en ”norrlänning” utan att använda själva ordet! Recension kommer 🙂

Kommentera